FÖRSTA ADVENT


I de allra flesta fönster hänger julstjärnor, adventsstakarna är framställda och små tomtar står på rätt plats. Årets önskelista är skriven och skyltsöndagen är besökt. Låtar med artister som Peter Jöback och Carola  har börjat att spelas. På Tröskargatan är det lite extra mycket snö, sådär så man knappt ser ut genom fönsterna. Lite extra många ljus är tända och det brinner för det mesta ur den öppna spisen. – Allt är alltså som det brukar vara vid den här tiden. Faktiskt, så är inte julen allt för tokig om man bortser från det lite för kalla klimatet utanför dörren. Annars så känner jag mig fortfarande som ett litet barn som räknar ner till julafton och kan knappt vänta till den stora dagen. En choklad julkalender måste inskaffas snarast! Har som många andra, lite svårt att bortse från gamla traditioner och gamla vanor. Choklad julkalender ska det vara!

VAD VILL NI LÄSA OM?

Fick en fråga i frågestunden om jag ville ha hjälp med vad jag kan skriva om. Och det vill jag verkligen! Inläggen på senaste tiden har varit väldigt tråkiga och uppdateringen har varit väldigt gles just på grund av att jag saknar något att skriva om. Så nu vill jag höra -  Vad vill ni läsa om? Vad vill ni att jag ska skriva om? Dagens outfit, tankar/personliga åsikter, porträttbilder? Vad som helst. Låt mig höra! Mata kommentarsfältet helt enkelt!

ALLA PAPPORS DAG

Vaknade upp hos Fanny i morse och for senare till Morfar för tårta och andra trevligheter. När jag kom hem tände jag ljus i rummet, lyssnade på musik och hade det allmänt mysigt istället för att faktiskt öppna matteboken och plugga, vilket egentligen kanske vore smart. Hoppas att alla har kramat sina pappor lite extra mycket idag! Det har jag!

ATT ACCEPTERA OCH VARA GOOD ENOUGHT

Idag är jag en person som är sprallig, glad, utåtriktad och nöjd. Sprallig för att jag är fylld med energi. Glad för allt jag har. Utåtriktad för att jag har bra självförtroende. Nöjd över mig själv och vad jag åstadkommer. Jag är helt enkelt good enought. Jag är tillräckligt bra. Idag går jag i nian. Idag lever jag livet, idag mår jag bra. Idag bryr jag mig inte hur jag riktigt ser ut eller vilka mått jag har runt min midja. För två år sedan gick jag i sjuan. Då brydde jag mig om måtten på min midja, då kunde jag inte känna att jag räckte till, jag var aldrig tillräckligt bra. Jag kunde inte känna att jag uppskattade allt runt om mig och allt som faktiskt var bra med mig själv. Det fanns dagar då  jag inte vågade äta skollunchen. Jag vågade inte äta för att jag trodde att om jag åt mycket skulle folk anse mig som tjock. Visst är det sjukt? Jag var inte tjock, jag var hjärntvättad, påverkad av samhället. Men även om jag hade varit tjock, vad hade det spelat för roll? Det handlar inte om hur man ser ut, det handlar om att lära sig acceptera det man fått och tycka bra om sig själv. Det är en lång väg den där, den där vägen. Vägen till lycka.

.

Minst hälften av er som läster det här tänker just nu den här stunden, att jag skriver det här för att få bekräftelse, att jag skriver det här för att folk ska tycka synd om mig. Tvärt om. Jag vill att ni ska läsa det här och se hur idiotisk jag var. Se hur samhället hade påverkat mig. Hur sjukt det är. Men det är verklighet. Det där idealet som media har skapat påverkar så många ungdomar runt om i världen. Tillslut blir man hjärntvättad. Jag skriver det här för att inspirera, visa att man faktiskt kan gå från botten till toppen. Det är möjligt. Man kan lyckas. Det tar tid, men det är möjligt. Allting handlar om acceptans och att lära sig acceptera, tycka om och tillslut älska sig själv. Precis som man är och för den man är.

.
Varför finns det inte ett givet ämne i skolan där man lär sig redan från tidig ålder att öva på att stärka sin självkänsla och sitt självförtroende? Det är något man behöver och kommer att behöva hela livet. Varför får vi inte lära oss att acceptera oss själva? Med olika människor tar processen olika lång tid, men kan man inte  låta det ta den tiden? Att träna på självförtroende och självkänsla är precis som att öva på matte, precis som att träna en sport. Vi övar för att bli bättre. Som Mia Törnblom säger så är självkänslan själens kondition, den inre konditionen. Den inre konditionen är så viktig för vårat välmående. För det är där det börjar, med den inre konditionen.

.

De allra flesta tidningar skriver om skönhet, mode, hur man ska komma i form och om olika dieter. Varför finns inte en tidning full med rubriker som tex. lär dig acceptera dig själv, stärk ditt självförtroende, träna på din inre kondition, uppskatta de positiva i just ditt liv, du är tillräckligt bra, tro på dig själv? Varför är media så missanpassad? Betydligt många fler av Sveriges befolkning skulle dra mer nytta  av den tidningen än någon av de andra. När man mår gott och  har bra självförtroende så behöver man inte gå på olika dieter eller göra tusen olika situps och övningar. För då vet man att man duger som man är och då tycker man att man är snygg oavsett den där kulan på magen, de där snea tänderna eller näsan som är för bred. Alla har vi brister, alla gör vi misstag, alla har vi saker som vi tycker mindre om hos oss själva. Det gäller att tänka bort sakerna vi inte tycker om och fokusera på alla de bra egenskaper man har, ta åt dig lite extra mycket av en komplimang, var lite ego och säg att du faktiskt tycker om dig själv själv, trots dina misstag och trots dina brister – för vi alla har dom. Och vi alla är helt inne på att försöka dölja våra egna brister, så vi  hinner inte ens märka inte varandras.