Döp mina grisar!

grisarNi som följer mig på facebook har väl märkt att jag har skaffat två grisar som jag inte vet vad jag ska döpa dem till. Jag tackar för alla namnförslag, men kan fortfarande inte bestämma mig. Därför ska ni få rösta bland de bästa förslag som jag fick in. Omröstningen kommer att pågå fram till tisdag den 12 juli kl 12.00. Klicka på länken nedan:

 

Vad håller Hälsogemenskapen i Jörn på med?

vardÄr styrelsen för Hälsogemenskapen i Jörn det minsta intresserad av Hälsogemenskapens anseende? Det är en fråga man måste ställa sig med tanke på den passivitet som styrelsen uppvisar gentemot det stora antal klagomål som många patienter lämnat in till patientnämnden gällande Hälsogemenskapens läkare. Hälsogemenskapen i Jörn har faktiskt slagit rekord i antalet inkomna patientklagomål till patientnämnden som gäller kränkande bemötande och samtliga klagomål handlar om samma läkare. Med en sådan ”meritlista”, borde styrelsen vara intresserad av att undersöka problematiken. Men trots upprepade påminnelser, har verksamheten struntat i att träffa patientnämndens kansli för att föra en dialog om problematiken.

Hälso- och sjukvårdslagen anger i sin målsättningsparagraf att ”vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet” (2 § HSL). Ingen patient ska således behöva tolerera kränkande bemötande i en vårdsituation. Sedan 2008 har patientnämnden handlagt 33 ärenden som rör Hälsogemenskapen i Jörn, och av dessa 33 ärenden så är det 22 som rör kränkande bemötande från den behandlande läkaren. Det mönster som den här vårdgivaren uppvisar saknar motsvarighet. Det är faktiskt oerhört allvarligt.

Siffrorna ovan är inte det värsta. Som nämnd tar vi inte ställning till sakfrågan. Det vi däremot kan konstatera är att vi ser ett mönster som antyder en problematik. Det minsta verksamheten kan göra är att undersöka problematiken. Men jag ser då inte att ens ngn vilja hos verksamheten att undersöka detta. Nämndens kansli träffar alla verksamheter som varit föremål för minst 5 ärenden under året. Inte för att komma med några pekpinnar, utan för att genomföra en ärendeåterföring för att bidra till verksamhetens kvalitetsutveckling. Det är något som alla verksamheter inom hälso- och sjukvården uppskattar… utom Hälsogemenskapen i Jörn uppenbarligen. I fjol försökte nämndens kansli vid flera tillfällen träffa Hälsogemenskapen för att genomföra återföringen för 2015 (totalt 7 ärenden!), men förgäves.

Hälsogemenskapens ovilja att göra något åt problematiken är ngt som patientnämnden enhälligt konstaterat på sitt sammanträde den 24 mars – inte en enskild ledamot eller ett enskilt parti utan en enad patientnämnd! Det om ngt säger en hel del! Det är oerhört allvarligt att Hälsogemenskapen i Jörn inte visar det minsta intresse av att tillvarata patienternas synpunkter i sitt kvalitetsarbete. Detta beror på en sak: den läkare som är föremål för kritik är ju samtidigt verksamhetschefen! I ett läge där verksamhetschefen inte tar sitt ansvar, måste styrelsen gå in och ta det. Det är banne mig inte acceptabelt!

 

Språkförskolan? Aldrig!

cunaNär man väntar barn ser man saker ur ett helt annat perspektiv. Saker jag förut inte varit intresserad av, eller ens lagt märke till, blir helt plötsligt viktiga. Jag har exempelvis gått många ggr förbi språkförskolan på Marielund utan att ha brytt mig särskilt om vad de har för verksamhet. Men nu när jag körde förbi för ngn vecka sen blev jag helt plötsligt nyfiken. Varför heter den Språkförskolan? Lär man sig flera språk där? Vilka i så fall? Kan det finnas spanskspråkiga barn som går där? Är de en friskola? Och i så fall, drivs de ideellt eller är syftet att göra vinst?

Jag har länge undrat om mitt barn kommer kunna lära sig spanska flytande. Mitt modersmål är spanska och det vore tråkigt om barnet inte kunde lära sig det. Jag tror inte att barnet kommer ha några svårigheter att lära sig spanska om jag konsekvent pratar med honom på spanska. Men jag har träffat många spansktalande familjer i Umeå där barnen förstår spanska men inte pratar det själva. Så frågan är om det finns ngt sätt att få barnet att kunna behärska spanska lika mkt som svenska. Såna funderingar har jag haft ett tag, så när jag gick förbi språkförskolan blev jag nyfiken. Men jag behövde inte fundera särskilt länge, eftersom det visade sig att de inte ens har kollektivavtal.

Kollektivavtalet reglerar vilken minimilön de anställda ska ha, hur mycket de anställda ska få för övertidsarbete, ob-tillägg och andra ersättningar. Det reglerar även arbetstider, semester, ledigheter och innebär att de anställda är försäkrade, samt att pengar avsätts till tjänstepension mm. Kort och gott innebär kollektivavtalet att de anställda garanteras ett minimum av rättigheter, som arbetsgivaren aldrig kan gå under. Varje seriös arbetsgivare som bryr sig om sin personal tecknar kollektivavtal.

sprakskolanLämpligt nog så finns en annons ute på fb där Språkskolan (som språkförskolan är en del av) söker personal, så jag passade på att fråga dem om de hade kollektivavtal. Svaret blev att de har ett ”serviceavtal” med Almega, vilket är ngt helt annat. Ett serviceavtal är ju ett avtal med en arbetsgivarorganisation, som innebär att företaget får juridisk hjälp från arbetsgivarorganisationen utan att behöva omfattas av det kollektivavtal som organisationen har tecknat med facken. Det innebär att de anställda inte omfattas av de villkor som fackliga organisationer förhandlat till sig för branschen. Arbetstagarna står i princip nakna på jobbet.

Så ngn språkförskola blir det då inte för mitt barn. Personalen i skolor och förskolor jobbar för att våra barn ska vistas i en trygg miljö. Det minsta de förtjänar är schysta arbetsvillkor. Kan inte språkskolan ha ordning och reda på sin personalpolitik, så kan den inte vara en seriös arbetsgivare.

Transdev: när all publicitet är bra publicitet

IMG_0922Idag har jag jobbat halva dagen på hemtjänsten. Vädret var fantastiskt! Solen sken och vinden blåste mot mitt ansikte medan jag cyklade. Den här är faktiskt bästa tiden att jobba på hemtjänsten… förutom när det regnar förstås. Men annars är det varmt och skönt ute när man cyklar. Lika skönt är det dock inte för bussförarna vid den här tiden på året, som måste sitta instängda i varma bussar och får inte ens ha på sig shorts – det är långbyxor som gäller oavsett temperatur.

Det här med shortsförbud för bussförare känns förlegat. För Umeås del hörde det – fram till alldeles nyligt – till svunna tider. För 14 år sen fick en bussförare från Umeå vid namn Mats Lundgren nog av långbyxor och tog på sig en kjol när han for till jobbet. Kjolen var ju en lika legitim del av uniformen, precis som långbyxorna, så arbetsgivaren kunde inte säga någonting. Nyheten fick inte bara nationell utan även internationell spridning och det slutade med att shortsförbudet upphävdes. Idag, 14 år senare, är shortsförbudet tillbaka. Lokaltrafiken drivs numera av företaget Transdev, som verkar vara kvar i medeltiden och envisas med att tillämpa shortsförbud.

Göran Sandberg, som kör buss för Transdev här i Umeå, kom en varm sommardag till jobbet med kortbyxor, vilket resulterade i en anmälan. I en handvändning har Transdev därmed vridit klockan tillbaka 14 år. Företagets förklaring till deras klädpolicy är att shorts inte passar ihop med deras varumärke. Däremot verkar deras varumärke passa alldeles utmärkt ihop med dålig arbetsmiljö. Och i likhet med den berömde kjol-Mats (som han kallades), har Göran kommit till jobbet i kjol. Han fick låna den av en arbetskamrat, eftersom han som man inte fick beställa kjol (vilket inte ens är förenligt med diskrimineringsförbudet i arbetslivet, ska man tillägga). Historien upprepar sig!

Först på banan var Folkbladet som uppmärksammat detta. Sedan följde Aftonbladet, Metro, P4 Västerbotten, SVT Nyheter, DN, och Expressen. Men även norska ABC-nyheter har uppmärksammat händelsen, liksom ryska Sputniknews, och norska Dagbladet.

På bara några dygn har Transdevs varumärke alltså gjort sig känd såväl inrikes som utrikes för bussar med dåligt fungerande luftkonditionering, en icke-funktionell klädpolicy och en åsnas envishet – för till skillnad från Umeå Lokaltrafik för 14 år sen, vägrar Transdev att ändra sin klädpolicy. Deras förklaring är att shorts inte hör ihop med deras varumärke. De låter hellre sitt varumärke kopplas till dålig arbetsmiljö. Deras slogan verkar vara att all publicitet är bra publicitet.

Föräldraförsäkringen måste individualiseras

barsal

Vem kunde ana att det skulle vara så svårt att ta på sig en bärsjal? Det är ju ett flera meters långt tyg som inte är lätt att handskas med. Jag har tillbringat hela dagen med att slåss mot en bärsjal som jag precis har köpt, men jag tror att jag har fått kläm på det nu. Jag har även försökt att göra på olika sätt, men alla är väl inte lika funktionella. Om ca ett par månader föds min pojke, så jag har i alla fall 2 månader på mig att öva och behärska det hela. Till min hjälp har jag massa youtubeklipp som visar hur man gör, men det är nog övning som saknas.

Det här med att bli förälder kräver en hel del förberedelse. Skaffa barnvagn, spjälsäng, gå på föräldrakurs, planera ledigheten mm. När det gäller föräldraledigheten, blir det att dela lika, och det är precis det jag tänkt blogga om idag. Såväl på LO-kongressen som på socialdemokraternas kongress, drev vi igenom linjen att föräldraförsäkringen måste individualiseras. Det ska inte gå att överlåta de egna föräldradagarna till den andra föräldern. Det här vet jag är en linje som många inte uppskattar, men den är nödvändig för att lyckas få upp lönerna inom kvinnodominerade yrken i den omfattning som behövs.

inkomstskillnaderscbEnligt Medlingsinstitutet tjänar kvinnor i genomsnitt 88% av vad män tjänar i snitt och nästan hälften av den mellanskillnaden kan inte ens förklaras av skillnader i utbildning, arbetstid, ålder, sektor eller yrke. Det är även känt att lönegapet mellan könen är minimalt vid 20års åldern, men ökar helt plötsligt lavinartat i den ålder då folk skaffar barn, för att sedan stagnera vid en hög nivå resten av livet. Vad som sker är att arbetsgivare tillämpar statistisk diskriminering:

Kvinnor tar ut ca 71,8% av alla dagar med föräldrapenning och vård av sjukt barn, vilket gör att arbetsgivare har en tendens att satsa mer på männen i form av kompetensutv., löneutv. mm, då de räknar kallt med att kvinnor rent statiskt kommer att vara längre tid borta från jobbet. Ska vi lyckas få upp lönerna inom kvinnodominerade yrken i den takt som behövs, så kan inte föräldraförsäkringen nyttjas så ojämställt som det sker idag. Männen tar ju i snitt endast ut 28,2% av dagarna!

Jag kan förstå att en del familjer anser sig förlora mindre om den som tjänar minst tar ut störst andel föräldradagar, men i längden är just detta en av de faktorer som håller tillbaka löneutvecklingen i kvinnodominerade yrken. Vill vi ha ett jämställt arbetsliv, där folk blir lönesatt utifrån sina meriter och inte utifrån vad de råkar ha mellan benen, så måste vi ha en individualiserad föräldraförsäkring där dagarna inte går att överlåta… precis som det är med alla andra försäkringar.

Magdalena har fått en LO-häst

IMG_0909Igår har finansministern Magdalena Andersson fått det som de flesta av oss ngn gång under barndomen önskat oss av jultomten: en häst. Som tack för att hon gästade oss på LO-repskapet fick hon det som Kålle kallade för LO-häst, dvs en dalahäst som LO beställt av ett företag med kollektivavtal. Hon såg väldigt nöjd ut och jag kan förstå det. Det var nämligen en fin häst. Men ngt jag är ännu mer nöjd över är hennes besked om regeringens avsikt att satsa mer pengar på välfärden.

Från regeringshåll har det redan satsats 30 miljarder på välfärden, men det är för lite. Den gamla borgerliga regeringen sänkte skatterna med 140 miljarder – pengar som behövs till skola, vård ochomsorg. På de 8 åren som alliansen styrde landet, minskade antalet anställda inom offentlig sektor med 48’800 pers! Konselvensen blev stora arbetsmiljöproblem för Kommunals medlemmar och en kass välfärd för medborgarna: längre vårdköer, för stora barngrupper i förskolan, hemtjänstpersonal som kör rally mm. Dessa försämringar återställs inte med bara 30 miljarder. Att mer resurser ska satsas på välfärd är därför ett välkommet besked från Magdalena.

IMG_0853Kålle nämnde vikten av att stsa på kobbskapande, då fler jobb ger större skatteintäkter som sen kan investeras i välfärd. På den fronten går det framåt. Arbetslösheten sjunker och sysselsättningen är den högsta sedan 1992. Regeringen investerar i infrasruktur och bostadsbyggande samt skapar fler åtgärder för att rusta dem som står längst från arbetsmarknaden för att de ska kunna få jobb. Men det är inte ba’ viktigt med jobb. Det ska också va’ bra jobb, och på den fronten går det en skarp skiljelinje mellan arbetarrörelsen och de borgerliga partierna. Medan borgarna vill sänka arbetslösheten genom lönesänkningar för invandrare, har socialdemokraterna ställt sig bakom LO:s förslag på ökad anställningstrygghet:

Det ska krävas objektiva skäl om arbetsgivaren ska anställa på visstid istället för fastanställning (ava avskaffas) och lagen om anställningsskydd ska inte bara skydda arbetstagarens anställning utan även arbetstagarens sysselsättningsgrad. En arbetsgivaren ska inte kunna sänka en arbetstagarens sysselsättningsgrad utan hänsyn till vare sig uppsägningstider eller turordning vid arbetsbrist. För att få igenom detta krävs dock att socialdemokraterna vinner valet 2018 eftersom borgarna tillsammans med SD har majoritet i riksdagen för att blockera dessa förslag. Däremot har regeringen lyckats få igenom att facket ska kunna vidta stridsåtgärder för att kräva svenska kollektivavtal. Ingen i Sverige ska behöva jobba under arbetsvillkor från låglöneländer oavsett var företaget kommer ifrån. Regeringen har också förbättrat a-kassan och deltidsarbetslösa kan numera stämpla i 60 veckor precis som alla andra utan att tvingas tacka nej till deltidsjobb.

Överlag går det alltså i rätt riktning. Finansministern ska ha cred. Hon har gjort sig förtjänt av sin LO-häst. Däremot så finns det mkt kvar att göra. Hon har lyckats vända det underskott borgarna hade lämnat till ett överskott. Det går bra för statsfinanserna! Men nu är det dags att skörda. Glesbygden avfolkas, vårdköerna är långa, landstingen skär ner och kommunerna har svår att bedriva en fungerande barn- och äldreomsorg, liksom en fungernande funktionshinderomsorg. Verksamheterna är fortfarande underbemannade. Mer resurser har satsats och ännu mer ska satsas. Riktningen är därför den rätta, men takten måste öka. Nu när Magdalena fått en häst, hoppas jag att regeringen ser till att öka satsningarna på välfärdssektorn i galopperande fart, för snart är det val igen.

Kommunens personalavdelning har för stort inflytande. Lägg ner personalutskottet!

IMG_0906Igår träffade jag kommunens båda socialdemokratiska kommunalråd Hans Lindberg och Margareta Rönngren för att diskutera kommunens organisation och hur den påverkar Kommunal Umeås medlemmar. Förra gången vi träffade Hans Lindberg pratade vi budget och från Kommunals sida var vi tydliga med att välfärdsnämnderna behöver utökade resurser. Igår hade vi också ett tydligt budskap till kommunledningen och det är att personalavdelningen inte alls fungerar.

I samband med att personalutskottet bildades, hamnade allt för mycket makt hos personalavdelningen och personaldirektören.. en makt som har missbrukats och som i ett flertal fall lett till att personalavdelningen tagit sig friheten att själva välja vilka politiska beslut de ska och inte ska följa. Politiska beslut som Kommunal Umeå lobbat för och fått med sig den politiska majoriteten för, har personalavdelningen många gånger tagit sig rätten att ompröva. Redan i fjol påpekade vi detta:

- Beslutet att kommunen skulle teckna ett lokalt avtal med de fackliga organisationerna om regler för föräldraledighet som gör att även kommunanställda ska få söka föräldraledigt 2 månader innan ledighetens början – precis som anställda hos alla andra arbetsgivare – fick tas flera gånger av personalutskottet innan personalavdelningen gick med på att verkställa det. Istället för att följa beslutet på en gång, kom pesonalavdelningen med förslag om att riva det tidigare tagna beslutet.

- Beslutet att teckna ett avtal med de fackliga organisationerna som ger visstidsanställda rätt till fastanställning efter att de varit anställda i 2 år sammanlagt, motarbetades också av personalavdelningen. Vi fick sitta i förhandlingar med personalavdelningen i 6 månader innan avtalet blev färdigt, eftersom personalavdelningen inte ville gå med på att skriva avtal på det som personalutskottet hade tagit beslut på.

- Det krävdes att Kommunal Umeå gick ut i media för att personalfunktionen skulle börja verkställa personalutskottets beslut om att det ska krävas motivering för att arbetsgivaren ska anställa folk på tidsbegränsade anställningar (istället för fastanställningar). Fyra månader gick innan det verkställdes.

Det mest extrema exemplet var dock när personaldirektören trots kritik från de fackliga organisationerna och uppmaningar från personalutskottets ordförande att inte anlita konferensanläggningar som saknade kollektivavtal, gjorde precis detta. Personaltutskottet har visat en oförmåga att kunna styra personalavdelningen och se till att den agerar i enlighet med den politik som kommunen styrs av, och det blir ofta politiska beslut som Kommunal Umeås medlemmar gynnas av som personalavdelningen motarbetar. Frågan är dock om personalutskottet överhuvudtaget ska vara kvar.

Det finns också fler problem med nuvarande kommunorganisation. En bra personalpolitik kräver att resurser satsas på personal. Bra personalpolitiska beslut kräver bra verksamhetsbeslut. Personalutskottet kan fatta vilka bra beslut det än vill, men personalens arbetsvillkor påverkas i mångt och mycket av vilka beslut som nämnden i fråga tar gällande verksamheten. Idag är det så att den instansen som fattar de personalpolitiska besluten (personalutskottet) har inga pengar, medan de instanser som har pengarna (nämnderna) inte har mandat att fatta personalpolitiska beslut. Denna ordning fungerar inte alls. När nämndspolitiker tar upp personalfrågor vid sammanträden, är en del tjänstemän snabba med att påpeka att dessa frågor inte hör hemma där. Nuvarande ordning främjar ett tjänstemannastyre som inte är bra för demokratin och inte heller främjar goda relationer mellan fackliga organisationer och politiker. Det innebär minskat inflytande för de anställda.

Med personalutskottet ligger personalfrågorna centraliserade. Beslut tas i mångt och mycket långt från verksamheterna och kunskapen om hur förslagen kommer påverka de anställdas arbetsvillkor är därmed väldigt begränsade hos personalavdelningen. Det har lett till försämringar av våra medlemmars arbetsvillkor och i en del fall till beslut som kommunen fått dra tillbaka. Ett exempel är införandet av 4-veckors schema inom hela vård- och omsorg (utom personlig assistans). Från Kommunals sida sa vi att det här inte kommer att funka, men personalavdelningen lyssnade inte på oss. I efterhand visade det sig att denna modell inte alls funkade på väldigt många arbetsplatser och då fick arbetsgivaren dra tillbaka det. Så är det också med införandet av centralt schemastöd. Det funkar inte alls, men avsaknad av insyn i verksamheterna omöjliggör för arbetsgivaren att se det.

Sist men inte minst är personalutskottet problematiskt utifrån ett personaldemokratiskt perspektiv. Personalen har rätt till inflytande i politiska frågor via sina fackliga företrädare, som enligt kommunallagen har rätt att delta i nämndsöverläggningnarna. Även om de inte har rösträtt, så tjänar deras deltagande till att nämndspolitiker får chansen att lyssna på pesonalens åsikter. Personalutskottet är däremot ingen nämnd och personalen har därmed ingen rätt att via fackliga företrädare delta i överläggningarna. Det innebär att personalavdelningens tjänstemän kan lyfta sina synpunkter i personalfrågor framför politikerna i personalutskottet utan att stå oemotsagda. Vid flera tillfällen har det funnits felaktigheter i de underlag som pesonalavdelningen presenterat för politikerna i personalutskottet utan att det har funnits fackliga företrädare som kunnat påpeka det. Fackliga företrädare besitter ofta arbetsrättsliga kunskaper som matchar personalavdelningen, men som politikerna i personalutskottet går miste om då fackliga företrädare inte har rätt att delta. Denna möjlihet finns i nämnderna, men där fattas inte några personalpolitiska beslut längre. Tjänstemännens politiska inflytande har ökat med inrättandet av personalutskottet på bekostnad av personalens inflytande.

Från Kommunal Umeås sida var vi därför tydliga  med båda socialdemokratiska kommunalråden att personalutskottet spelat ut sin roll och att pesonalansvaret borde descentraliseras. Personalavdelningen har alltför stort inflytande och det är inte bra för främjandet av bra arbetsförhållanden. Lägg ner personalutskottet och ge nämnderna större inflytande i personalfrågor!

Ett medlemskap i facket är som ett medlemskap på gymmet

IMG_0851Igår när jag var på gymmet, kom jag att tänka på vad Michaela Leo, en kamrat från Norrköping, skrev en gång: ett medlemskap i facket är som ett medlemskap på gymmet: du blir inte stark av att bara sitta hemma, även om du betalar avgiften varje månad!

IMG_0852Det är klart att det är viktigt att vara med i facket. Ett passivt medlemskap är ju bättre än inget medlemskap alls. Fackets styrka ökar ju fler som väljer att gå med. Vilka löneökningar och andra förbättringar som facket får igenom i avtalsrörelser avgörs ju av hur många medlemmar som facket kan ta ut i strejk – eller andra stridsåtgärder för den delen – för att få arbetsgivarorganisationen att gå med på våra krav. En hög facklig anslutningsgrad är därför en förutsättning för att upprätthålla bra och rimliga löner på arbetsmarknaden. Detta har ju det privata näringslivet fattat, och de använder sitt politiska inflytande för att motverka det. Bland det första som den gamla borgerliga regeringen gjorde när den kom till makten 2016 var att – på beställning av näringslivet – göra det dyrare att vara med i facket genom att avskaffa skattereduktionen för fackligt medlemskap. Även a-kassan utsattes för angrepp. Avgiften höjdes genom att skattereduktionen togs bort och genom införandet av arbetslöshetsavgiften. A-kasseersättningen sänktes och det blev svårare att kvalificera sig för ersättning. Resultatet blev ett rejält medlemstapp. På bara två år lämnade 245000 medlemmar facket och organisationsgraden gick från 77% 2006 till 71% 2008.

IMG_0853Nuvarande socialdemokratiska regering har avskaffat flera av de försämringar som borgarna genomförde. Men fortfarande återstår att återinföra skattereduktionen för medlemskap i fack och a-kassa. Varför ska inte arbetarna ha ngn skattereduktion för medlemskap i fack och a-kassa, när arbetsgivarna får skattereduktion på medlemskap i arbetsgivarorganisation? Ska arbetsgivarna ha billigare avgift till arbetsgivarorganisation genom skattereduktion, så ska även arbetstagarna ha billigare medlemsavgift till arbetstagarorganisation genom skattereduktion. På detta sätt bidrar staten till en hög facklig anslutningsgrad som leder till en bättre löneutveckling i samhället och därmed högre skatteintäkter till kommuner och landsting: mer pengar till skola, vård och omsorg helt enkelt. Alla tjänar på det: såväl arbetarna som samhället. Vi ska inte ha ett skattesystem som är utformat efter arbetsgivarorganistionernas intressen!

Frågan var uppe på socialdemokraternas kongress förra veckan och facken fick igenom att partiet ska driva linjen att skattereduktion för fack- och a-kasseavgiften ska återinföras. Men detta är ju bara halva arbetet. Vi kan få igenom vilka beslut vi än vill i partiet, men så länge inte partiet kan bilda majoritet i riksdagen så tjänar inte detta till nånting. Valet måste vinnas för att desssa beslut ska bli verklighet. Som sagt är facket som ett gym: ingen blir stark av att enbart sitta hemma och betala medlemsavgiften. Att ha väldigt många medlemmar som betalar sin medlemsavgift är viktigt, men sen måste de också ut till valurnorna och se till att vinna valet.

Svar till AcadeMedia

IMG_0847Ni som följer mig på fb har nog sett att jag fick ett brev från företaget Hermods/Academedia 2 dagar före socialdemokraternas partikongress med en uppmaning att bidra till att stoppa välfärdsutredningens förslag att begränsa vinstuttagen inom den privata välfärdssektorn. Idag har jag mejlat ett svar till företaget, som jag även publicerar på min blogg:

 
Till: Christer.hammar@academedia.se

Hej!

Förra veckan fick jag ett brev från er med anledning av att jag hade valts till ombud till Socialdemokraternas kongress i Göteborg. I brevet skriver ni att välfärdsutredningens förslag riskerar att göra det svårare för er att bedriva er verksamhet och bidra till det livslånga lärandet. Jag vill börja med att tacka för brevet. Men ju mer jag funderar på det, desto fler likheter hittar jag mellan er och fabeln om hunden och köttstycket.

Hermods AB är en del av AcadeMedia, som beskrivs på er hemsida som Skandinaviens ledande utbildningsföretag. Det är samma bolag som figurerat på nyheterna för ett par veckor sen för att ha beslutat att lägga ner Plusgymnasiet i Malmö. Anledningen till nedläggningen är ”att intresset för skolan minskat bland sökande gymnasieelever och att det på så sätt inte gynnar skolans verksamhet.” Beslutet tas trots att bolaget gjorde vinster på 319 miljoner i fjol!!! Att de har råd att behålla skolan är därmed inget som påverkar beslutet, som enbart är grundat på det faktum att skolan inte anses vara lönsam utifrån vinsintresset.

Välfärdsutredningen föreslår att företag verksamma inom skola, vård och omsorg ska ha ett vinsttak på 7%, vilket är den genomsnittliga vinsten för tjänsteföretag. Idag gör välfärdsföretag vinster på 14%, vilket är dubbelt så högt. När ni skriver till mig att välfärdsutredningens förslag kommer göra det svårare för er att bidra till det livslånga lärandet, menar ni då att ni inte kan bedriva verksamhet om ni inte får göra mer vinst än 7%? Varför kan alla andra tjänsteföretag göra det men inte ni?

AcadeMedia var närvarande på socialdemokraternas kongress med en egen monter bemannad med personal som lobbade mot välfärdsutredningen utanför kongressalen. Företagets verksamhet finansieras av skattepengar, som betalas ut till företaget i syfte att ni ska bedriva utbidlning. Vi har inte betalat skatt för att ni ska använda dem till politisk lobbyverksamhet. Inte heller till marknadsföring. Och definitivt inte till att betala ut vinster på 319 miljoner till aktieägare.

Jag har svårt att se hur ni inte kan bedriva verksamhet med 7% i vinst. Ur det perspektivet är välfärdsutredningens förslag generösa, då det forarande tillåter er att ta ut vinster på skattepengar – vinster som dessutom ligger i nivå med resten av tjänstesektorn. Men detta räcker inte för er, utan ni vill ha mer.

Bakgrunden till att vinster i välfärdssektorn är på tapeten är de oerhört stora problemen som det orsakat. Vi vill inte längre veta av skolor som sätts i konkurs trots miljonbeloppvinster. Hade inte skolbolagen satt detta i systematik, hade inte den här diskussionen varit aktuell. Men det är ni själva som har orsakat problemet genom detta agerande. Ni är bara alltför blinda för att se det. Låt mig påminna om hur det gick för hunden i fabeln om hunden och köttstycket: genom att gapa efter för mycket, så förlorade den hela stycket.

Välfärdsutredningen som sådan behandlades inte på kongressen. Istället valde socialdemokraterna att gå längre: vi ställde oss bakom kravet att vinstjakten inom skola, vård och omsorg ska stoppas. Det blev ett enhälligt beslut.

//Alejandro Caviedes

Den påstådda s-revolten mot vinsttak visade sig vara en s-revolt mot vinstjakt

IMG_0727S-revolt mot Reepalus vinsttak – så löd rubriken till en nyhetsartikel från Dagens Industri (DI), som spreds av Svenskt Näringsliv i sociala media via deras facebooksida Värlfärdsfakta. Tunga s-toppar runt om i landet kräver nu att Löfven begraver förslaget, var inledningen till texten under rubriken (S)-revolt mot vinsttaket, som följde fb-inlägget som länkade till artikeln. Bilden av ett splittrat socialdemokratiskt parti där det pågick ett internt uppror mot förslaget att begränsa företagens vinstuttag inom välfärdssektorn, kom dock på skam i måndags när 350 ombud från samtliga 26 partidistrikt enhälligt beslutade på socialdemokraternas kongress att ställa sig bakom att stoppa vinstjakten inom skola, vård och omsorg.

För den som inte hängt med i debatten, så har företagen verksamma inom välfärdssektorn gjort en vinst på 14% de senaste åren, vilket är dubbelt så mkt som företagen inom hela den privata tjänstesektorn. Eftersom tillgång till skola, vård och omsorg är skattefinansierad, rör det sig alltså om övervinster på mellan 4,5 – 5 miljarder kr skattepengar som aldrig användes till vad de var avsedda till: skola, vård och omsorg (SOU 2016:78 s. 687). Hur det påverkar välfärden är det inte svårt att gissa. Eftersom välfärdstjänsterna regleras av lagstiftningen och ska ges efter behov, så kan inte företagen göra vinster genoma att höja avgifterna. Enda sättet är att skära ner på kostnaderna. Eftersom personalkostnaderna är den dominerade utgiftsposten, så är det genom lägre bemanning, sämre kontinuitet och lägre löneutveckling som de stora vinsterna kan göras. I en rapport från Kommunal, konstateras t ex att år 2012 så var den genomsnittliga grundlönen inom privat äldreomsorg 1900 kr lägre än inom kommunal äldreomsorg, och 2 år senare hade denna löneskillnad fördubblats till 2500 kr. Andelen deltider och visstidsanställningar är också högre inom privat äldreomsorg. Hur det påverkar kvalitén låter jag vara osagt, men den samlade forskningen är ense om att en tillräcklig bemanning är en av de viktigaste faktorerna som påverkar kvalitén (se t ex SNS’ forskningsrapport Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svensk välfärd? s. 238-239). Den statliga utredningen har även konstaterat att vinstdrift inom välfärdssektorn har lett lägre bemanning och segregegation (se SOU 2016:78 s. 23).

IMG_0728Ilmar Reepalus förslag innebär inte ett totaltstopp för vinster i välfärden, utan snarare ett tak på 7%, vilket motsvarar vad företagen tar ut i vinst inom tjänstesektorn. Utifrån detta är det provocerande att det privata näringslivet ens protesterar mot förslaget. En del av dessa aktörer var på plats i Göteborg för att påverka socialdemokraternas kongress. Företaget Academedia, som via brev hade uppmanat ombuden att stoppa vinstbegränsningsförslaget, hade en egen monter. Det krävs mod att ens våga visa upp sig när de precis beslutat att lägga ner Plusgymnasiet i Malmö trots en vinst på 319 miljoner i fjol. Vart eleverna nu ska ta vägen är då inget de vägt in i sitt beslut. Även Capio och Vårdföretagarna var på plats och slösade bort sin tid på att bemanna en monter som i stort sett fick 0 besök.

Skolor som sätts i konkurs trots vinster i miljonbelopp, gynekologiska mottagningar som skär i kvinnors underliv i onödan, äldre som får ligga i blöta böjor, och vårdcentraler som måste läggas ner i glesbygden och förorter för att kunna ha råd med en överetablering av privata vårdcentraler i tätorten är företeelser vi inte vill se i Sverige. Det kräver att vi sätter stopp på vinstjakten inom skola, vård och omsorg! Den så kallade s-revolten mot vinsttaket, som DI och Svenskt Näringsliv spred bilden av, bestod av 1 finansborgarråd, 1 regionråd och 1 kommunalråd. Om dessa 3 kan beskrivas som en rad runga företrädare, eller en revolt, så kan man då undra vad 350 ombud som representerar partiets samtliga distrikt är för ngt. Man kan ge DI och Svenskt Näringsliv rätt i att det pågår en s-revolt, men till skillnad från vad de tror, så är den inte mot vinsttaket, utan snarare mot vinstjakten. Detta lär inte DI rapportera om.