Vad håller Hälsogemenskapen i Jörn på med?

vardÄr styrelsen för Hälsogemenskapen i Jörn det minsta intresserad av Hälsogemenskapens anseende? Det är en fråga man måste ställa sig med tanke på den passivitet som styrelsen uppvisar gentemot det stora antal klagomål som många patienter lämnat in till patientnämnden gällande Hälsogemenskapens läkare. Hälsogemenskapen i Jörn har faktiskt slagit rekord i antalet inkomna patientklagomål till patientnämnden som gäller kränkande bemötande och samtliga klagomål handlar om samma läkare. Med en sådan ”meritlista”, borde styrelsen vara intresserad av att undersöka problematiken. Men trots upprepade påminnelser, har verksamheten struntat i att träffa patientnämndens kansli för att föra en dialog om problematiken.

Hälso- och sjukvårdslagen anger i sin målsättningsparagraf att ”vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet” (2 § HSL). Ingen patient ska således behöva tolerera kränkande bemötande i en vårdsituation. Sedan 2008 har patientnämnden handlagt 33 ärenden som rör Hälsogemenskapen i Jörn, och av dessa 33 ärenden så är det 22 som rör kränkande bemötande från den behandlande läkaren. Det mönster som den här vårdgivaren uppvisar saknar motsvarighet. Det är faktiskt oerhört allvarligt.

Siffrorna ovan är inte det värsta. Som nämnd tar vi inte ställning till sakfrågan. Det vi däremot kan konstatera är att vi ser ett mönster som antyder en problematik. Det minsta verksamheten kan göra är att undersöka problematiken. Men jag ser då inte att ens ngn vilja hos verksamheten att undersöka detta. Nämndens kansli träffar alla verksamheter som varit föremål för minst 5 ärenden under året. Inte för att komma med några pekpinnar, utan för att genomföra en ärendeåterföring för att bidra till verksamhetens kvalitetsutveckling. Det är något som alla verksamheter inom hälso- och sjukvården uppskattar… utom Hälsogemenskapen i Jörn uppenbarligen. I fjol försökte nämndens kansli vid flera tillfällen träffa Hälsogemenskapen för att genomföra återföringen för 2015 (totalt 7 ärenden!), men förgäves.

Hälsogemenskapens ovilja att göra något åt problematiken är ngt som patientnämnden enhälligt konstaterat på sitt sammanträde den 24 mars – inte en enskild ledamot eller ett enskilt parti utan en enad patientnämnd! Det om ngt säger en hel del! Det är oerhört allvarligt att Hälsogemenskapen i Jörn inte visar det minsta intresse av att tillvarata patienternas synpunkter i sitt kvalitetsarbete. Detta beror på en sak: den läkare som är föremål för kritik är ju samtidigt verksamhetschefen! I ett läge där verksamhetschefen inte tar sitt ansvar, måste styrelsen gå in och ta det. Det är banne mig inte acceptabelt!

 

Språkförskolan? Aldrig!

cunaNär man väntar barn ser man saker ur ett helt annat perspektiv. Saker jag förut inte varit intresserad av, eller ens lagt märke till, blir helt plötsligt viktiga. Jag har exempelvis gått många ggr förbi språkförskolan på Marielund utan att ha brytt mig särskilt om vad de har för verksamhet. Men nu när jag körde förbi för ngn vecka sen blev jag helt plötsligt nyfiken. Varför heter den Språkförskolan? Lär man sig flera språk där? Vilka i så fall? Kan det finnas spanskspråkiga barn som går där? Är de en friskola? Och i så fall, drivs de ideellt eller är syftet att göra vinst?

Jag har länge undrat om mitt barn kommer kunna lära sig spanska flytande. Mitt modersmål är spanska och det vore tråkigt om barnet inte kunde lära sig det. Jag tror inte att barnet kommer ha några svårigheter att lära sig spanska om jag konsekvent pratar med honom på spanska. Men jag har träffat många spansktalande familjer i Umeå där barnen förstår spanska men inte pratar det själva. Så frågan är om det finns ngt sätt att få barnet att kunna behärska spanska lika mkt som svenska. Såna funderingar har jag haft ett tag, så när jag gick förbi språkförskolan blev jag nyfiken. Men jag behövde inte fundera särskilt länge, eftersom det visade sig att de inte ens har kollektivavtal.

Kollektivavtalet reglerar vilken minimilön de anställda ska ha, hur mycket de anställda ska få för övertidsarbete, ob-tillägg och andra ersättningar. Det reglerar även arbetstider, semester, ledigheter och innebär att de anställda är försäkrade, samt att pengar avsätts till tjänstepension mm. Kort och gott innebär kollektivavtalet att de anställda garanteras ett minimum av rättigheter, som arbetsgivaren aldrig kan gå under. Varje seriös arbetsgivare som bryr sig om sin personal tecknar kollektivavtal.

sprakskolanLämpligt nog så finns en annons ute på fb där Språkskolan (som språkförskolan är en del av) söker personal, så jag passade på att fråga dem om de hade kollektivavtal. Svaret blev att de har ett ”serviceavtal” med Almega, vilket är ngt helt annat. Ett serviceavtal är ju ett avtal med en arbetsgivarorganisation, som innebär att företaget får juridisk hjälp från arbetsgivarorganisationen utan att behöva omfattas av det kollektivavtal som organisationen har tecknat med facken. Det innebär att de anställda inte omfattas av de villkor som fackliga organisationer förhandlat till sig för branschen. Arbetstagarna står i princip nakna på jobbet.

Så ngn språkförskola blir det då inte för mitt barn. Personalen i skolor och förskolor jobbar för att våra barn ska vistas i en trygg miljö. Det minsta de förtjänar är schysta arbetsvillkor. Kan inte språkskolan ha ordning och reda på sin personalpolitik, så kan den inte vara en seriös arbetsgivare.

Transdev: när all publicitet är bra publicitet

IMG_0922Idag har jag jobbat halva dagen på hemtjänsten. Vädret var fantastiskt! Solen sken och vinden blåste mot mitt ansikte medan jag cyklade. Den här är faktiskt bästa tiden att jobba på hemtjänsten… förutom när det regnar förstås. Men annars är det varmt och skönt ute när man cyklar. Lika skönt är det dock inte för bussförarna vid den här tiden på året, som måste sitta instängda i varma bussar och får inte ens ha på sig shorts – det är långbyxor som gäller oavsett temperatur.

Det här med shortsförbud för bussförare känns förlegat. För Umeås del hörde det – fram till alldeles nyligt – till svunna tider. För 14 år sen fick en bussförare från Umeå vid namn Mats Lundgren nog av långbyxor och tog på sig en kjol när han for till jobbet. Kjolen var ju en lika legitim del av uniformen, precis som långbyxorna, så arbetsgivaren kunde inte säga någonting. Nyheten fick inte bara nationell utan även internationell spridning och det slutade med att shortsförbudet upphävdes. Idag, 14 år senare, är shortsförbudet tillbaka. Lokaltrafiken drivs numera av företaget Transdev, som verkar vara kvar i medeltiden och envisas med att tillämpa shortsförbud.

Göran Sandberg, som kör buss för Transdev här i Umeå, kom en varm sommardag till jobbet med kortbyxor, vilket resulterade i en anmälan. I en handvändning har Transdev därmed vridit klockan tillbaka 14 år. Företagets förklaring till deras klädpolicy är att shorts inte passar ihop med deras varumärke. Däremot verkar deras varumärke passa alldeles utmärkt ihop med dålig arbetsmiljö. Och i likhet med den berömde kjol-Mats (som han kallades), har Göran kommit till jobbet i kjol. Han fick låna den av en arbetskamrat, eftersom han som man inte fick beställa kjol (vilket inte ens är förenligt med diskrimineringsförbudet i arbetslivet, ska man tillägga). Historien upprepar sig!

Först på banan var Folkbladet som uppmärksammat detta. Sedan följde Aftonbladet, Metro, P4 Västerbotten, SVT Nyheter, DN, och Expressen. Men även norska ABC-nyheter har uppmärksammat händelsen, liksom ryska Sputniknews, och norska Dagbladet.

På bara några dygn har Transdevs varumärke alltså gjort sig känd såväl inrikes som utrikes för bussar med dåligt fungerande luftkonditionering, en icke-funktionell klädpolicy och en åsnas envishet – för till skillnad från Umeå Lokaltrafik för 14 år sen, vägrar Transdev att ändra sin klädpolicy. Deras förklaring är att shorts inte hör ihop med deras varumärke. De låter hellre sitt varumärke kopplas till dålig arbetsmiljö. Deras slogan verkar vara att all publicitet är bra publicitet.