Glöm aldrig Utöya!

818F110E-85A7-4707-903B-158B071A2116Idag är det exakt 8 år sedan den högerextremistiske terroristen Anders Behring Breivik mördade 69 personer på Utöya och ytterligare 8 personer i Oslo i ett terrorattentat som lämnade över 200 människor skadade. Måltavlan var socialdemokratin och syftet var att bekämpa en påstådd islamisering av samhället.

Idag går våra tankar till våra kamrater, i AUF, som mördades samt deras anhöriga. Även om Breivik agerade på egen hand, var han inte ensam om sina ideer. Terrordådet skedde i en samhällelig kontext som kännetecknas av ett förändrat debattklimat där rasismen vinner större mark och där det blivit alltmer accepterat att uttrycka hat mot dem som inte passar in i konservativa normer: mot invandrare, mot feminister, mot hbtq-personer med flera.

Det har vuxit fram ett debatt- och åsiktsklimat i Europa där extrema åsikter sakta men säkert normaliseras och där gränsen för vad som är accepteras förflyttats. Det är en utveckling som vi inte bara ser i Norge utan även hemma i Sverige och ute i Europa.

Vi socialdemokrater kommer inte att stå passiva medan detta sker mitt framför våra ögon. Vi tar kampen för alla människors lika värde och mot rasismen, sexismen, homofobin och alla former av förtryck. Vi tar avstånd från den normalisering av extrema åsikter som sker idag och som vi bland annat ser inom politiken där etablerade partier börjar samarbeta med extrema partier och anamma deras retorik samt politik. Vi måste stå fast i våra övertygelser för att försvara den demokratiska grund som vårt samhälle vilar på.

Vi vill härmed skicka en tanke till våra kamrater i AUF och i Arbeiderpartiet, samt markera, för alla, att vi socialdemokrater alltid kommer att bekämpa all form av förtryck och extremism. Vi tänker försvara alla människors lika värde och den demokratiska grund som vårt samhälle vilar på. Idag, på Utöyas minnesdag, och alla andra dagar!

Alejandro Caviedes, ordförande Umeå arbetarkommun
Rosa Vallgårda, ordförande SSU Umeå

Staten skickar notan till Sveriges kommuner

Igår publicerade Aftonbladets debattsida en debattartikel som i grunden är ett uttalande vi antog i Umeå Arbetarekommuns styrelse efter uppdrag från vårt repskap. Vi kräver att staten tar sitt ansvar för välfärdens finansiering genom att höja de generella statsbidragen och sluta vältra över sina kostnader på kommuner och regioner. Det är människor av kött och blod som kommer i kläm! Nedan återger jag artikeln i sin helhet:

Staten skickar notan till Sveriges kommuner

Nyligen marscherade lärare över hela landet mot nedskärningar inom skolan. Ungefär samtidigt gick Kommunal ut och krävde statliga resurser till ett äldreomsorgslyft för att stoppa alla de besparingar vi läser nästan dagligen om inom äldreomsorgen i nästan varje kommun.

Utanför städerna får folk ständigt kämpa för att få behålla viktiga samhällsfunktioner. Det finns inte tillräckligt med pengar eller tillräckligt med arbetskraft. Det här är bara några exempel på den ohållbara situation som de flesta kommuner och regioner befinner sig i, när staten drar sig tillbaka från sin del av ansvaret att finansiera välfärden. Ett statligt tillbakadragande som märks tydligare på landsbygden.

Kommuner och regioner befinner sig i ett besvärligt ekonomiskt läge. En fjärde del av kommunerna och 28% av regionerna rapporterar underskott 2018. Så mycket som 75% av kommunerna rapporterar underskott inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg och samtliga regioner utom en har underskott inom somatisk vård. Läget är allvarligt. Fram till 2026 kommer det att behövas 90 miljarder.

En orsak till problemet är att staten har ägnat sig åt att vältra över sina kostnader på kommuner och regioner. I strid mot intentionerna i LSS-lagstiftningen, är Försäkringskassan mer restriktiv i sina bedömningar av assistansbehov, vilket gör att kommunerna får ta det ekonomiska ansvaret. För Umeå kommuns del innebar det en extra kostnad på 18 miljoner i fjol och det är pengar som det inte går att prognostisera.

Staten bryter också mot finansieringsprincipen genom att inte ge ekonomisk kompensation när den tilldelar kommuner och regioner fler ansvar och uppgifter. Det här är pengar som tas från välfärdsverksamheter, med försämringar i välfärden och arbetsvillkoren som följd. Nu gäller det välfärden men staten drar sig tillbaka på alla samhällsområden. Det blir istället upptill den enskilda kommunen eller regionen att ansvara för allting, oavsett tidigare förutsättningar.

Samtidigt som staten vältrat över kostnader och ansvar på kommuner och regioner, har de svenska statsfinanserna förstärkts. Överskottet i statsfinanserna har vuxit i samma takt som kommun- och regionsektorns låneskulder ökat. Det är som att den ena handen inte vet vad den andra gör. Det är inte rimligt att staten gör stora överskott samtidigt som kommuner och regioner inte klarar av att finansiera välfärden.

Staten måste höja de generella statsbidragen till kommuner och regioner. De riktade statsbidragen har ökat och börjar bli nästan lika stora som de generella statsbidragen, vilket utgör ett stort problem. De är tillfälliga medel som inte kan användas på permanenta satsningar och som binder kommunen eller regionen att satsa resurser där de inte alltid anser att det behövs och skära ner där det skulle behöva satsas. De riktade bidragen stjälper mer än de hjälper.

Redan om 3 år, kommer det att behövas 38 miljarder. Den borgerliga riksdagsmajoriteten släppte i december igenom den gällande M-KD-budgeten som innefattar bland annat skattesänkningar på 20 miljarder för att finansiera ett sjätte jobbskatteavdrag och en tredubbling av rutavdraget. För Region Västerbotten innebar det en förlust av välfärdsmiljarden som hade inneburit 40 miljoner.

Samtidigt är de nuvarande satsningar långt ifrån tillräckliga. Den S-ledda regeringen är idag bunden till en överenskommelse med C och L som ger kommuner och regioner 5 miljarder årligen. Över tre år blir det 15 miljarder, 15 miljarder är inte ens hälften av 38 miljarder.

Staten måste återta sitt ansvar för samhället. Det som behövs är en rejäl höjning av de generella statsbidragen och ett stopp på den kostnadsövervältring på kommuner och regioner som staten ägnar sig åt. Ett första steg är att staten måste återta sin del av ansvaret över finansieringen av välfärden, om inte vi vill montera ned den välfärd som tagit oss så många år att bygga upp.

Missa inte Livslustdagen den 30 okt

Missa inte Livslustdagen den 30 okt. Livslustdagen är en seminariedag som Region Västerbotten (Beredningen för folkhälsa och demokrati i umeåregionen) anordnar tillsammans med pensionärsorganisationerna i syfte att främja folkhälsa. Arrangemanget är kostnadsfritt och målgruppen är pensionärer boende i Umeåregionen, men är öppet för allmänheten. För mer information se nedan:

BBD78F38-8C69-4F81-860E-1A98C47E73B2

En regionplan som sätter barnen i fokus

För en och en halv vecka sen antog Region Västerbottens fullmäktige en ny regionplan som prioriterar jämlikhet. Den tar även sikte på att hälsa, vård och regional utveckling hänger tätt ihop och stärker varandra. Utöver det så står barnen i fokus, vilket är en stor skillnad gentemot borgarnas förslag på regionplan som vi röstade ner. I enlighet med det valprogram som Socialdemokraterna i Västerbottens gick till val på, så strävar regionplanen till att göra Västerbotten det barnvänligaste länet. I vårt län ska barn och unga växa upp i trygghet och få de rätta förutsättningar för att utvecklas som vuxen.

IMG_1216Fokus på barnen genomsyrar Socialdemokraternas politik som en röd tråd. På kongressen 2017, beslutade socialdemokraterna att i sina politiska riktlinjer prioritera kravet på att barnkonventionen ska bli svensk lag (se s. 24 i riktlinjerna). Som kuriosa kan jag nämna att förslaget kom från Västerbottens delegation, där jag själv ingick. Beslutet togs sedan i riksdan den 1 juni 2018 och det träder i kraft 1 jan 2020. Men även på regional nivå gick vi till val på att prioritera barnen.

Som ett av de 12 mål som ingår i den nya regionplanen finns att Västerbotten ska bli det barnvänligaste länet. Det innebär att varje nämnd inom ramen för sitt ansvarsområde ska ta fram konkreta åtgärder för att vi tillsammans ska komma dit. Regionen ska även främja en sammanhållen hälso- och sjukvård och tandvård för barn och unga genom samverkan med kommuner, myndigheter och föreningsliv för att överbrygga organisationsgränser. Barnen ska stå i centrum. Därför ska tidiga insatser genomföras som ger stöd till hela familjen och vi ska fortsätta med förbyggande insatser som tobaksfri duo, salut mm. Utifrån barnkonventionens krav ska vi även bygga upp strukturer för att göra barn delaktiga i de beslut som rör dem. Barnrättsperspektivet ska finnas med i all planering och uppföljning.

Trygga förhållanden under barndomen har stor betydelse för individens hälsa genom hela livet. En nära samverkan behöver byggas med kommuner och föreningsliv för att skapa trygga förhållanden som sätter barnen i fokus. Regionen ska främja ett varierat kulturutbud för barn och unga i hela länet. Idag finns det stora skillnader mellan kommunerna. Till skillnaden från SD som vill minska kulturutbudet, så är vi ett parti för hela länet och inte bara tätorten. Det avspeglas i planen genom en strävan att i samverkan med kulturinstitutioner, kommunerna, kulturkonsulenter, kulturskapare, skolan och kulturskola, föreningar och länsidrottsförbundet utjämna skillnaderna i möjligheterna för barn att delta i kultur-, idrotts- och föreningsaktiviteter för att kunna ta del av en meningsfull fritid. Regional utveckling och folkhälsa hänger därmed ihop.

Ska vi jämföra med borgarnas förslag till regionplan, så saknar deras både jämlikhetsperspektivet och fokus på barnen. Medan vi vill stärka BUP, har borgarna föreslagit att den ska konkurrensutsättas. Jag blir påmind om 1985års valdebatt mellan Olof Palme (s) och Ulf Adelsohn (m) där Palme tog starkt avstånd från att släppa in vinstdrivande företag inom offentlig sektor. När kommersiella vinstintressen blir drivkraften, så hamnar människans behov i andra hand och barnen kommer i kläm. Då gällde debatten friskolereformen, och så rätt han fick i efterhand: vi fick problem med skolsegregation, betygsinflation, och elever som dumpas på kommunen som måste fixa plats åt dem i sista minuten för att skolan de blev antagna till stängde efter att ägarna höjt avkastningskravet. Det är problem vi ser i hela landet. Vissa saker ändras aldrig. Då – som nu – ville borgarna låta barnen vara föremål för avregleringar. Då gällde det skolan och nu är det hälso- och sjukvård. Vi har sett vad avregleringar har gjort med hälso- och sjukvården i borgerligt styrda Sthlm och vi tänker inte låta barnen i Västerbotten utsättas för sådana nyliberala experiment.

Socialdemokraterna i Västerbotten gick till val på att ta fram en 10-punktsprogram för att främja barn och ungas psykiska hälsa. I det här arbetet tänker vi involvera det civila samhället. Vi vet att det finns många ideella krafter som Rädda barnen, Röda korset, Unga Örnar, idrottsrörelsen mm som arbetar för barnens bästa och som sitter med värdefull kunskap och erfarenheter som vi vill ta tillvara inför att regionen tar fram detta 10-punktsprogram. Därför har beredningarna för folkhälsa och demokrati fått uppdraget att i samverkan med kommuner och genom medborgardialog ta fram ett underlag för att främja den psykiska hälsa bland barn och unga.

Som ordf i beredningen för folkhälsa och demokrati i umeåregionen känner jag mig riktig taggad och ser fram emot att påbörja uppdraget. I början på våren ska vår beredning ha klart hur medborgardialogerna ska genomföras och vilka som ska delta, men om ni som läser känner att ni vill vara en del av detta, så tveka inte att ta kontakt med mig.