Klagomålen blir färre, men det är fortfarande en lång väg kvar innan hälso- och sjukvården blir jämställd

glada gängetFredagen har jag tillbringat i demokratins tjänst. Patientnämnden hade nämligen sammanträde och vi fastställde vår årsrapport för 2017. Värt att påpeka är att trenden med ökande antal inkomna patientklagomål är bruten nu. För första gången på väldigt länge blev antalet registrerade klagomålsärenden färre än året innan (2016), och inte bara det.. antalet ärenden 2017 blev också färre än året dessförinnan:

klagomalsutvTittar man på de olika områdena, så minskade antalet patientklagomål inom samtliga områden utom två: BUP och privat driven hälso- och sjukvård. Dessa fortsätter att öka.

Vi kan även konstatera att det fortfarande är fler kvinnor än män som vänder sig till patientnämnden. Av 914 registrerade patientärenden, kom 517 från kvinnliga patienter. Det är alltid svårt att förklara de olika mönster vi kan observera, men en tolkning som ligger nära till hands är att hälso- och sjukvården fortfarande har en lång väg att vandra innan den blir jämställd. 2007 gav SKL ut en genusmedicinsk kunskapsöversikt, som visade att den samlade bild som den tillgängaliga forskningen ger på området är att hälso- och sjukvården, precis som många andra samhälleliga arenor, i regel präglas av strukturer som missgynnar kvinnor. Fortfarande så finns det omotiverade skillnader mellan könen när det gäller vårdkvalité och tillgång till vård. Nu, 7 år senare, har SKL gett ut en uppdaterad och fördjupad upplaga, och det är inte mkt som har förändrats. Det finns mkt kvar att göra innan hälso- och sjukvården blir jämställd, och detta avspeglas i de patientklagomål som kommer in.   Förutom att antalet patientklagomål gentemot vården visat sig ha blivit färre 2017, har vi fler goda nyheter. Patientnämnden i Västerbotten får gått betyg i patientenkäten. Patientnämnden ligger över Sverige i genomsnitt på alla svar:patientenkatFör 2 år sen gjorde Dagens Medicin en jämförelse mellan olika patientnämnder och kom fram till att patientnämnden i Västerbotten utmärker sig i landet genom att vara bäst på att utse stödpersoner till tvångsvårdade patienter inom psykiatrin. Nu kan vi också säga att vi utmärker oss vad gäller samtliga kategorier som mäts i patientenkäten. Det är faktiskt väldigt kul :)

All heder åt alla dessa stödpersoner!

stodpersoner1Nu sitter jag på bussen på väg hem från Skellefteå där jag träffat 23 stödpersoner i samband med patientnämndens årliga utbildningshelg för stödpersoner. Det här är personer som på helt frivillig basis tar på sig uppdraget att hjälpa och vara ett stöd för människor som tvångsvårdas inom psykiatrin. För många patienter är tillgången till stödpersoner deras enda möjlighet att kunna komma ut i samhället och träffa andra än vårdpersonal, vilket kan vara avgörande för deras möjligheter till rehabilitering.

För 2 år sen jämförde Dagens Medicin hur det ser ut med tvångsvårdade patienters tillgång till stödpersoner, och Västerbottens patientnämnd utmärkte sig som den som varit bäst i landet på att förmedla stödpersoner. I genomsnitt är det endast 8% av tvångsvårdade inom psykiatrin i hela landet som får en stödperson, medan i Västerbotten ligger denna andel på 50%. Det är en siffra som är långt överlägset det nationella genomsnittet och det är ngt vi ska vara stolta över.

Att många patienter som tvångsvårdas inom psykiatrin inte ens får information om deras rätt att få en stödperson utgör ett stort problem i landet. Det här är en grupp som inte kan hävda sig på samma sätt som andra patientkategorier och jag är därför stolt över att vår patientnämnd har gjort en – i nationell jämförelse – utomordentligt bra arbete för att stödja dem i att få det de har rätt till.

Att arbeta för att utjämna klyftor i samhället vad gäller hälsa och tillgång till vård är en självklar del i den socialdemokratisk hälso- och sjukvårdspolitik, och vår patientnämnd har utan tvekan bidragit till det. Framför allt är jag stolt över alla dessa engagerade eldsjälar vi har i Västerbotten som tar på sig att vara stödperson, och det var en heder att träffa dem idag på utbildningshelgen.

Västerbotten får 78 miljoner till satsningar inom hälso- och sjukvård

landstingsrumpanDen här veckan har inletts med positiva nyheter. I söndags såg jag att landstingen och regionerna kommer att få tre miljarder av regeringen för satsningar som ska gå till att öka personalbemanningen inom hälso- och sjukvården. För Västerbottens del innebär det 78 miljoner.

För ingen är det en hemlighet att Västerbottens läns landsting har problem med långa väntetider. Även om vårt landsting har verksamheter som utmärker sig, som NUS som för tredje gången utsetts av Dagens Medicins till Sveriges bästa universitetssjukhus, så finns det en del problem. Landstinget har en del att jobba med för att säkerställa personalförsörjningen och förbättra arbetsmiljön. Precis som inom många andra landsting, är flera verksamheter underbemannade och/eller har svårt att få tag på den personal som behövs.

De pengar som delas ut räcker givetvis inte för att lösa alla problem, men jag måste säga att det är en himla skillnad gentemot den förra regeringen, som sket fullständigt i att ta något som helst ansvar i frågan. Statsbidragen till kommuner och landsting minskade i relativa tal för att kunna finansiera skattesänkningar på 140 miljarder, och det är klart att detta har påverkat: under perioden 2006 till 2013 (då borgarna innehade regeringsmakten), sjönk sysselsättningen inom den offentliga sektorn med 48’800 personer. År 2013 gjorde alltså personalen inom offentlig sektor exakt samma jobb som 2006 fast de delade på arbetsbördan med 48’800 färre arbetskamrater. Inte undra på att offentligt anställda de senaste åren känt att arbetsmiljön blivit stressigare.

Till skillnad från den borgerliga regeringen, har nuvarande regering satsat en hel del resurser på välfärden. På bara två år (från 2014 då den socialdemokratiskt ledda regeringen tillträdde till 2016) ökade sysselsättningen inom den offentliga sektorn med 61’200 personer, vilket är alltså fler än antalet anställde som förlorade jobbet inom offentlig sektor under 8 år av borgerligt styre. Det räcker tyvärr inte. Hela välfärdssektorn har fortfarande stora utmaningar. Därför känns det som ett slag i ansiktet på alla välfärdsarbetare som arbetar under stressiga förhållanden när moderaterna går ut igen med ett budgetförslag innebärande skattesänkningar på ytterligare 28 miljarder. Höjden av hyckleri är det dessutom när de i sitt budgetförslag framställer det som en satsning för att minska vårdköerna. Ska väntetiderna minska, så måste landstingen och regionerna få mer resurser och då kan man inte fortsätta att sänka skatterna på det viset.

De tre miljarderna från den socialdemokratiskt ledda regeringen till landsting och regioner välkomnas! De behövs!

Man blir ju mörkrädd!

kyrkogårdInför morgondagens kyrkoval har jag gått in och läst vad de olika nomineringsgrupperna har för valplattformar och politiska program och ärligt talat så blir jag mörkrädd. Svenska kyrkan är en stor arbetsgivare med totalt 20´000 anställda och då kan man tycka att personalpolitiken borde vara en viktig del i de olika nomineringsgruppernas politiska program. Men så naiv jag var!

Att socialdemokraterna ägnar en stor del av sitt program åt att beskriva på vilket sätt de vill förbättra arbetsvillkoren för kyrkans anställda är ju inte oväntat, eftersom socialdemokraterna alltid stått nära fackföreningsrörelsen. Men jag trodde faktiskt inte att det skulle stå så lite i övriga nomineringsgruppers valplattformar/program om personalpolitik. De flesta är väldigt sparsamma eller nöjer sig med luddiga formuleringar om att de vill att kyrkan ska vara en bra arbetsgivare. Man tar sig för pannan! Vem fan vill gå till val på att göra kyrkan till en dålig arbetsgivare? Det är klart att alla nomineringsgrupper vill att kyrkan ska va en bra arbetsgivare, men det man vill veta är vad de olika nomineringsgrupperna anser vara en bra arbetsgivare. Man vill ju veta om nomineringsgruppen i fråga:

  • är för eller emot att använda resurser för att erbjuda sommarjobb och praktikplatser till ungar?
  • är för eller emot att ställa krav på kollektivavtal och andra sociala krav vid upphandlingar?
  • är för eller emot att erbjuda alla anställda kompetensutveckling?
  • är för eller emot att jobba för ett mer jämställt ledarskap i alla led?
  • är för eller emot att stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet?

Var socialdemokraterna i Svenska kyrkan står är ju ganska självklart. Men att inte en enda av de övriga nomineringsgrupperna ens gör minsta ansträngning för att utveckla vad de har för personalpolitik är tragiskt. Är arbetsvillkoren så oviktiga för de övriga nomineringsgrupperna som ställer upp i kyrkovalet?

Håller Svenskt Näringsliv på att överge den svenska modellen?

gangsterjandroIdag läste jag att Vårdföretagarna inte är särskilt nöjda med det kollektivavtal de tecknat med Kommunal för personliga assistenter. Deras förbundsdirektör Inga-Kari Fryklund går så långt som att hävda att Kommunal fick igenom sina krav genom ”maffiametoder”. Det hon åsyftar är att Kommunal drog tillbaka sitt varsel om konflikt, och istället meddelade att de tänkte förhandla med varje assistansföretag för sig istället.

Jag vet inte vad Vårdföretagarnas förbundsdirektör har för erfarenheter av maffian, men jag kan berätta lite grann om min uppväxt i Colombia på 80- och 90-talet. En del av er har säkert sett den populära netflixserien Narcos. Bortsett från vissa saker, så gestaltar serien stämningen på det sätt som jag faktiskt minns det från när jag växte upp. Såväl kidnappningar som bombexplosioner mitt i stan var vardagsmat. Politiker och journalister mördades som flugor. Jag minns särskilt mordet på Liberalernas presidentkandidat Luis Carlos Galán, som sköts ihjäl mitt i en folksamling. Jag var då 6 år gammal. César Gaviria, som kandiderade för Liberalerna efter Galáns död, blev också måltavla för Medellinkartellen men klarade sig då han i sista minut ställde in sin flygresa till Palmira. Samma tur hade inte de övriga 107 personer som befann sig i det flygplan som Gaviria skulle ha klivit på och som exploderade mitt under resan pga en bomb som hade följt med ombord.

Jag bodde i en relativt trygg stad vid kusten förskonad från de värsta excesser som var vardagsmat i t ex Medellín. Men våldet spred skräck över hela Colombia. Bombexplosioner, kidnappningar och massakrer dominerade tv-nyheterna dagligen och det var inte tryggt att röra sig fritt. Många som själva inte hade drabbats direkt hade ofta ngn i sin närhet som på ett eller annat sätt drabbats av våldet.

Så, när jag tänker på maffiametoder, tänker jag då inte i första hand på ett hot om att föra avtalsförhandlingar med berörda företag istället för att föra förhandlingar med den arbetsgivarorganisation de är medlemmar i. Och jag tror inte heller att man måste ha vuxit upp i Colombia på 80- och 90-talet för att förstå detta. Det känns skrattretande när politiska organisationer på högerkanten målar upp fackliga stridsåtgärder i form av strejker och blockade som maffiametoder. Ärligt talat är det lite gulligt. Men när en arbetsgivarorganisation kallar det för maffiametod att en fackförening överväger att förhandla direkt med berörda företag när deras organisation inte vill komma överens är det ett uttryck för ngt allvarligt. För mig är det magstarkt. Ett avtal utgör en överenskommelse. Det är ngt som båda parter förbundit sig att stå bakom. Att en arbetsgivarorganisation direkt efter att ha tecknat ett kollektivavtal går ut och kritiserar det saknar historisk motsvarighet.

Vårdföretagarna ingår i organisationen Almega, som under de senaste avtalsrörelserna har varit motpart i de flesta fall då avtalsförhandlingar strandat och lett till konfliktvarsel. Och inte sällan har det handlat om att Almega inte vill gå med på löneökningar som motsvarar vad alla andra arbetsgivareorganisationer redan gått med på. När Vårdföretagarna t ex kritiserar det nyss tecknade kollektivavtalet för personliga assistenter inom privat sektor genom att hänvisa till att regeringen inte höjt assistansersättningen i nivå med industrimärket, så är detta ett argument som faller platt. Varför kan då Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO) ha råd att teckna ett sånt avtal men inte Vårdföretagarna? Assistansersättningen är ju inte lägre för Vårdföretagarnas medlemsföretag än den är för kommuner och kooperativa företag. Och varför ska en personlig assistent ha sämre betalt inom privat sektor än inom kommunal och kooperativ sektor om det ändå rör sig om samma arbete?

Att Almegas medlemsförbund är inställda på konflikt från start oavsett vad facken ställer för krav är uppenbart. Denna linje har drivits konsekvent sedan ett tag tillbaka. Men att kritisera ett avtal man precis har tecknat är ju att gå ett steg längre, då det innebär en markering att man inte riktigt står för vad man förbundit sig att följa. Det utgör en tydlig viljeinriktning bort från den svenska modellen där arbetsmarknadens parter tar ett gemensamt ansvar för lönebildningen. De första stegen tog Almega när det började erbjuda sk serviceavtal som innebär att ett företag kan dra nytta av Almegas medlemsförmåner utan att teckna kollektivavtal. Genom att erbjuda serviceavtal ger Almega därmed en service till företag som genom avsaknad av kollektivavtal skaffar sig en konkurrensfördel gentemot Almegas egna medlemsföretag. Det utgör alltså ett slag under bältet som Almega delar mot sina egna medlemmar. I det avseende står inte Almega ensam utan snarare följer i Svenskt Näringslivs fotspår, som t ex betalat för företaget Laval un Parnteris juridiska kostnader när vaxholmsfallet behandlades i Arbetsdomstolen. Laval var inte medlem i någon arbetsgivarorganisation ansluten till Svenskt Näringsliv och saknade kollektivavtal.

Förekomsten av sk serviceavtal blir alltmer utbredd och omfattar numera fler branscher än IT och fler arbetsgivarorganisationer än Almega. Uppenbarligen har Svenskt Näringsliv bestämt sig för att stegvis jobba sig bort från den svenska modellen. Att Kommunal ens lyckas teckna ett kollektivavtal med Vårdföretagarna genom att hota med att förhandla med varje företag för sig visar på sitt sätt att man förmodligen finner ett starkare stöd för kollektivavtalsmodellen bland Vårdföretagarnas medlemsföretag än hos ledningen för Vårdföretagarna. Det säger en hel del om den senare.

Det ironiska i sammanhanget är att Kommunal lyckades komma överens med Vårdföretagarna om nytt kollektivavtal utan att ens behöva använda konfliktvapnet. När Vårdföretagarna då refererar till detta i termer av ”maffiametoder”, ter det sig inte bara absurt utan också osmakligt, då det utgör ett medvetet försök att skruva upp tonen i debatten genom ett högerpopulistiskt språkbruk. Utspel av den här typen kan vara vanliga inför eller under pågående konflikter, men det nya i sammanhanget är att det nu sker efter att en överenskommelse träffats. Fryklunds tonläge står för en vilja att provocera fram en stämning som banar vägen för ett debattklimat där grunderna i den svenska kollektivavtalsmodellen ifrågasätts.

Det jag undrar är om den trend vi ser med alltmer militanta arbetsgivarorganisationer, ökad tillämpning av sk serviceavtal, och en helt ny attityd där en arbetsgivarorganisation kritiserar ett kollektivavtal den själv nyss tecknat utgör tecken på att Svenskt Näringsliv förbereder sig för att överge den svenska kollektivavtalsmodellen. Kan det vara så? I så fall står vi inför en ny situation som arbetarrörelsen måste vara beredd att bemöta.

Veckans recept: gubbröra à la mexikanare

tresIgår var jag ledig och det blev en hel del matlagning. Nyligen lärde jag mig att laga räkcocktail, som man brukar äta på stränderna vid karibiska kusten i Colombia. Det kändes därför naturligt att fortsätta på den inslagna vägen och testa laga aguachiles.

Aguachiles är en mexikansk rätt som består av räkor som badar i en chiligegga, men istället för räkor använde jag lax. Det är ju som en gubbröra fast ngt mer sofistikerat: utan potatis och stark. Överlag förstår jag inte varför det är så mkt potatis i svensk matlagning. Av alla rotfrukter är potatis den som har minst smak. Faktum är att potatisen inte var så uppskattad när den kom till Europa. Från början ville folk helt enkelt inte äta den. Det sägs t ex att Fredrik den store använde sig av alla möjliga medel för att popularisera potatisen i Preussen. Han beordrade inte bara att potatis skulle odlas i stor skala, utan det sägs också att han ska ha satt den preussiska armén att vakta potatisodlingarna i Berlin för att göra dem åtråvärda. Bönderna bröt sig in för att smaka på dem och sen så odlade dem det själva. Historiskt har potatis spelat en viktig roll för att bekämpa hunger i Europa, men ärligt talat så är den inte så god.

ajiesMen hur gör jag min gubbröra à la mexikanare då? Huvudingrediensen är ju chili förstås. Jag köpte en massa chili. Det funkar med grön, men jag valde röd. Jag tog så många som ryms på en standardtallrik, och sen så kokade jag dem i ca 2 minuter. Vitsen är att de ska bli lite mjuka innan de mixas.

Efter det så hedde jag chilin in i mixern. Vattnet jag kokade dem i hade jag inte längre ngn nytta av, så jag slängde det. Chilin ska in i mixern tillsammans med 3 vitlöksklyftor och limesaft (eller citronsaft – det smakar likadant). Jag vet faktiskt inte hur mkt saft jag använde för jag kör på känsla, men jag skulle säga att det motsvarar ca 5-6 limes. Så: in med den kokta chilin i mixern tillsammans med vitlök och limesaft. Mixa det hela tills det blivit en orange geggamoja.

preparacionajies

Chiligeggan är god i sig, men det skulle vara en tråkig rätt om det bara vore det. Så skär en lök i bitar och blanda in den i geggan. Jag hade både salladslök och röd lök hemma, så jag använde båda, men det funkar lika bra med en gul lök. Blanda in den i geggan efter att du skurit den i små bitar, som sagt. Ta en halv gurka, skär den i bitar, och även den ska in i geggan. För att stajla till det, så lägg till avokado. Jag tog två avokador som jag skar i bitar och hedde in i röran också.

verduraspreparadas

tresVad vi inte får glömma är koriander. Koriander är livsviktig! Den ger röran sitt karibiska touch! Såväl räkcocktail som aguachiles har ALLTID koriander och det gäller alltså även vår gubbröra. Utan koriander känns det inte som mat man kan äta på stranden. Faktiskt! Men hur mkt koriander ska man ha? Så mkt som möjligt, säger jag! Jag hedde ca en och en halv deciliter.

Ja, nu är geggan färdig! Det som saknas är att låta laxen bada i den. Jag hade köpt en sån där lång och färdigskuren som man hittar vid disken, men det är inte så noga. Ha så mkt lax du vill. Huvudsaken är att du blandar den i röran, för annars så blir det inte gubbröra. Det blir vegetarisk röra men inte gubbröra. Så laxen ska in i röran såklart. Just ja och glöm inte att salta!

listo2

Nu är det färdigt! Den kan ätas som den är eller på bröd.. typ som en macka. Jag föredrar att äta den på brödet. Ta en öl till det. Lemonad passar också bra till.

Hoppas det smakar!

Döp mina grisar!

grisarNi som följer mig på facebook har väl märkt att jag har skaffat två grisar som jag inte vet vad jag ska döpa dem till. Jag tackar för alla namnförslag, men kan fortfarande inte bestämma mig. Därför ska ni få rösta bland de bästa förslag som jag fick in. Omröstningen kommer att pågå fram till tisdag den 12 juli kl 12.00. Klicka på länken nedan:

 

Vad håller Hälsogemenskapen i Jörn på med?

vardÄr styrelsen för Hälsogemenskapen i Jörn det minsta intresserad av Hälsogemenskapens anseende? Det är en fråga man måste ställa sig med tanke på den passivitet som styrelsen uppvisar gentemot det stora antal klagomål som många patienter lämnat in till patientnämnden gällande Hälsogemenskapens läkare. Hälsogemenskapen i Jörn har faktiskt slagit rekord i antalet inkomna patientklagomål till patientnämnden som gäller kränkande bemötande och samtliga klagomål handlar om samma läkare. Med en sådan ”meritlista”, borde styrelsen vara intresserad av att undersöka problematiken. Men trots upprepade påminnelser, har verksamheten struntat i att träffa patientnämndens kansli för att föra en dialog om problematiken.

Hälso- och sjukvårdslagen anger i sin målsättningsparagraf att ”vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet” (2 § HSL). Ingen patient ska således behöva tolerera kränkande bemötande i en vårdsituation. Sedan 2008 har patientnämnden handlagt 33 ärenden som rör Hälsogemenskapen i Jörn, och av dessa 33 ärenden så är det 22 som rör kränkande bemötande från den behandlande läkaren. Det mönster som den här vårdgivaren uppvisar saknar motsvarighet. Det är faktiskt oerhört allvarligt.

Siffrorna ovan är inte det värsta. Som nämnd tar vi inte ställning till sakfrågan. Det vi däremot kan konstatera är att vi ser ett mönster som antyder en problematik. Det minsta verksamheten kan göra är att undersöka problematiken. Men jag ser då inte att ens ngn vilja hos verksamheten att undersöka detta. Nämndens kansli träffar alla verksamheter som varit föremål för minst 5 ärenden under året. Inte för att komma med några pekpinnar, utan för att genomföra en ärendeåterföring för att bidra till verksamhetens kvalitetsutveckling. Det är något som alla verksamheter inom hälso- och sjukvården uppskattar… utom Hälsogemenskapen i Jörn uppenbarligen. I fjol försökte nämndens kansli vid flera tillfällen träffa Hälsogemenskapen för att genomföra återföringen för 2015 (totalt 7 ärenden!), men förgäves.

Hälsogemenskapens ovilja att göra något åt problematiken är ngt som patientnämnden enhälligt konstaterat på sitt sammanträde den 24 mars – inte en enskild ledamot eller ett enskilt parti utan en enad patientnämnd! Det om ngt säger en hel del! Det är oerhört allvarligt att Hälsogemenskapen i Jörn inte visar det minsta intresse av att tillvarata patienternas synpunkter i sitt kvalitetsarbete. Detta beror på en sak: den läkare som är föremål för kritik är ju samtidigt verksamhetschefen! I ett läge där verksamhetschefen inte tar sitt ansvar, måste styrelsen gå in och ta det. Det är banne mig inte acceptabelt!

 

Språkförskolan? Aldrig!

cunaNär man väntar barn ser man saker ur ett helt annat perspektiv. Saker jag förut inte varit intresserad av, eller ens lagt märke till, blir helt plötsligt viktiga. Jag har exempelvis gått många ggr förbi språkförskolan på Marielund utan att ha brytt mig särskilt om vad de har för verksamhet. Men nu när jag körde förbi för ngn vecka sen blev jag helt plötsligt nyfiken. Varför heter den Språkförskolan? Lär man sig flera språk där? Vilka i så fall? Kan det finnas spanskspråkiga barn som går där? Är de en friskola? Och i så fall, drivs de ideellt eller är syftet att göra vinst?

Jag har länge undrat om mitt barn kommer kunna lära sig spanska flytande. Mitt modersmål är spanska och det vore tråkigt om barnet inte kunde lära sig det. Jag tror inte att barnet kommer ha några svårigheter att lära sig spanska om jag konsekvent pratar med honom på spanska. Men jag har träffat många spansktalande familjer i Umeå där barnen förstår spanska men inte pratar det själva. Så frågan är om det finns ngt sätt att få barnet att kunna behärska spanska lika mkt som svenska. Såna funderingar har jag haft ett tag, så när jag gick förbi språkförskolan blev jag nyfiken. Men jag behövde inte fundera särskilt länge, eftersom det visade sig att de inte ens har kollektivavtal.

Kollektivavtalet reglerar vilken minimilön de anställda ska ha, hur mycket de anställda ska få för övertidsarbete, ob-tillägg och andra ersättningar. Det reglerar även arbetstider, semester, ledigheter och innebär att de anställda är försäkrade, samt att pengar avsätts till tjänstepension mm. Kort och gott innebär kollektivavtalet att de anställda garanteras ett minimum av rättigheter, som arbetsgivaren aldrig kan gå under. Varje seriös arbetsgivare som bryr sig om sin personal tecknar kollektivavtal.

sprakskolanLämpligt nog så finns en annons ute på fb där Språkskolan (som språkförskolan är en del av) söker personal, så jag passade på att fråga dem om de hade kollektivavtal. Svaret blev att de har ett ”serviceavtal” med Almega, vilket är ngt helt annat. Ett serviceavtal är ju ett avtal med en arbetsgivarorganisation, som innebär att företaget får juridisk hjälp från arbetsgivarorganisationen utan att behöva omfattas av det kollektivavtal som organisationen har tecknat med facken. Det innebär att de anställda inte omfattas av de villkor som fackliga organisationer förhandlat till sig för branschen. Arbetstagarna står i princip nakna på jobbet.

Så ngn språkförskola blir det då inte för mitt barn. Personalen i skolor och förskolor jobbar för att våra barn ska vistas i en trygg miljö. Det minsta de förtjänar är schysta arbetsvillkor. Kan inte språkskolan ha ordning och reda på sin personalpolitik, så kan den inte vara en seriös arbetsgivare.

Transdev: när all publicitet är bra publicitet

IMG_0922Idag har jag jobbat halva dagen på hemtjänsten. Vädret var fantastiskt! Solen sken och vinden blåste mot mitt ansikte medan jag cyklade. Den här är faktiskt bästa tiden att jobba på hemtjänsten… förutom när det regnar förstås. Men annars är det varmt och skönt ute när man cyklar. Lika skönt är det dock inte för bussförarna vid den här tiden på året, som måste sitta instängda i varma bussar och får inte ens ha på sig shorts – det är långbyxor som gäller oavsett temperatur.

Det här med shortsförbud för bussförare känns förlegat. För Umeås del hörde det – fram till alldeles nyligt – till svunna tider. För 14 år sen fick en bussförare från Umeå vid namn Mats Lundgren nog av långbyxor och tog på sig en kjol när han for till jobbet. Kjolen var ju en lika legitim del av uniformen, precis som långbyxorna, så arbetsgivaren kunde inte säga någonting. Nyheten fick inte bara nationell utan även internationell spridning och det slutade med att shortsförbudet upphävdes. Idag, 14 år senare, är shortsförbudet tillbaka. Lokaltrafiken drivs numera av företaget Transdev, som verkar vara kvar i medeltiden och envisas med att tillämpa shortsförbud.

Göran Sandberg, som kör buss för Transdev här i Umeå, kom en varm sommardag till jobbet med kortbyxor, vilket resulterade i en anmälan. I en handvändning har Transdev därmed vridit klockan tillbaka 14 år. Företagets förklaring till deras klädpolicy är att shorts inte passar ihop med deras varumärke. Däremot verkar deras varumärke passa alldeles utmärkt ihop med dålig arbetsmiljö. Och i likhet med den berömde kjol-Mats (som han kallades), har Göran kommit till jobbet i kjol. Han fick låna den av en arbetskamrat, eftersom han som man inte fick beställa kjol (vilket inte ens är förenligt med diskrimineringsförbudet i arbetslivet, ska man tillägga). Historien upprepar sig!

Först på banan var Folkbladet som uppmärksammat detta. Sedan följde Aftonbladet, Metro, P4 Västerbotten, SVT Nyheter, DN, och Expressen. Men även norska ABC-nyheter har uppmärksammat händelsen, liksom ryska Sputniknews, och norska Dagbladet.

På bara några dygn har Transdevs varumärke alltså gjort sig känd såväl inrikes som utrikes för bussar med dåligt fungerande luftkonditionering, en icke-funktionell klädpolicy och en åsnas envishet – för till skillnad från Umeå Lokaltrafik för 14 år sen, vägrar Transdev att ändra sin klädpolicy. Deras förklaring är att shorts inte hör ihop med deras varumärke. De låter hellre sitt varumärke kopplas till dålig arbetsmiljö. Deras slogan verkar vara att all publicitet är bra publicitet.