LO-förbunden står enade inför avtalsrörelsen

imageVid flera tillfällen har jag hört talas om landstingets sextanter som delar ut kondomer på flygplatsen, men det är först idag som jag får se det med egna ögon. Tydligen har Norrlandstingen startat en kampanj i syfte att främja folkhälsan genom att uppmuntra ökad användning av kondom med hjälp av trevliga ”sextanter”, som informerar om sexualkunskap och som verkar vara väldigt populära. I ett års tid har jag bara hört talas om dem, men det är först nu som jag fick träffa en ”äkta” sextant på flygplatsen.. även om det bara var på bild. Det har alltså sina fördelar att vistas på flygplatsen ibland, även om jag var tvungen att kliva upp kl 04.45 för att kunna ta 06.40-flyget till Stockholm.

Att kliva upp före kl sex är ju inget jag gör med glädje, men en sån här dag var det faktiskt värt det. Idag har nämligen vi som är ombud på LO-repskapet sammanträtt för att enas om de gemensamma krav som samtliga 14 fackförbund inom LO ska ställa mot sina respektive motparter på arbetsgivarsidan när nya kollektivavtal tecknas nästa år.

Den stora frågan inför samordningen verkar ha varit valet mellan att lyfta specifika yrkesgrupper eller göra en satsning på de lågavlönade. Förra veckan riktade Kommunals förra förbundsordförande Annelie Nordström kritik mot LO-styrelsen eftersom det lutade åt att LO-styrelsen skulle föreslå det sistnämnda. I den senaste avtalsrörelsen valde Kommunal att lyfta yrkesgruppen undersköterskor i sina avtalskrav. Men det blev också första året sedan 2011 som LO-förbunden inte var enade under avtalsrörelsen. LO-styrelsens förslag idag, som ett enat LO-repskap biföll, lyfter ingen särskild yrkesgrupp, utan fokuserar snarare på att lyfta fram de lågavlönade. Modellen går ut på att dem som tjänar under 24’000 får en höjning i krontal, vilket innebär en procentuellt sett högre löneökning än övriga grupper (beloppen fastställs i ett senare skede). Indirekt är detta också tänkt som en jämställdhetssatsning eftersom ca hälften av kvinnorna inom LO-kollektivet tjänar under 24’000.

imageI och med dagens beslut är LO enat inför avtalsrörelsen. Nästa steg blir att samtliga 14 förbund antar LO-repskapets rekommendation och förbinder sig därmed att stödja varandra genom sympatiåtgärder om något förbund skulle få svårt att få igenom sina krav gentemot arbetsgivaren. Genom att facken stödjer varandra under förhandlingarna med respektive arbetsgivarorganisation, minskar risken att svagare grupper får ett sämre avtal eller tvingas gå med på försämrade arbetsvillkor för att kunna få igenom sina lönekrav, vilket på sikt kan även spilla över på andra grupper. Att LO-förbunden samordnar sina avtalskrav och förbinder sig att gå ut i konflikt för att stödja varandra i detta utgör en solidarisk lönepolitisk strategi som kan ge mer rättvisa, jämställda och jämlika löneökningar.

Reaktionerna från arbetsgivarsidan lät inte vänta på sig. Till Folkbladet har Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen, sagt att de kommer att motsätta sig modellen med låglönesatsningen. Det kommer inte precis som en överraskning. Hade arbetsgivarorganisationerna haft minsta viljan att bidra till jämställdhet, så skulle inte lönegapet mellan män och kvinnor se ut som de gör.

Är det förenligt med arbetarrörelsens värderingar att vara frimurare?

imageÄr det förenligt med socialdemokratiska grundvärderingar att ingå i slutna och kvinnoexkluderande sällskap, av typen frimurare? Denna fråga diskuterades på Umeås socialdemokratiska arbetarekommuns representantskap för en vecka sen i samband med en interpellation med titeln Hur ser socialdemokraterna på slutna maktnätverk enbart för män? Tidigare har debatten förts i media, där en del ledande socialdemokrater har uttryckt en viss skepsis, medan berörda socialdemokrater har fått förklara sin syn på saken (se t ex här och här). Men i samband med representantskapet förra veckan, skapades ett utmärkt tillfälle för alla parter att öga mot öga diskutera saken och bemöta varandras inlägg och argument direkt på plats.

Ska man vara ärlig, så utgör inte frågan ngt stor företeelse inom arbetarrörelsen, eftersom det är tämligen ovanligt med frimurare inom socialdemokratiska led. Fenomenet är som störst bland moderata politiker, som är tydligt överrepresenterade bland frimurare. En tredje del av männen på moderaternas riksdagslista, liksom hälften av männen på deras kommun- och landstingslista är frimurare och ju högre placering i listorna desto tätare mellan frimurarbröderna. Bland moderaterna är det tydligt att männen inte tar sig någonstans utan att vara frimurare. Företeelsen med frimurare inom arbetarrörelsen ska därför inte överdrivas.

Med det sagt så utgör frågan om huruvida medlemskap i frimurare är förenligt med arbetarrörelsens värderingar en viktig aktuell diskussion i ljuset av VK:s granskning i våras. Närmast till hands är diskussionen kopplad till synen på jämställdhet. Arbetarrörelsen är en feministisk rörelse som kämpar för att bryta mot kvinnans underordning i samhället. Om frimurarna fungerar som ett nätverk för män med höga positioner inom olika maktsfärer i samhället som politiken, näringslivet, myndigheters tjänstemannaled mm, riskerar ett sådant nätverk att befästa befintliga samhälleliga maktstrukturer – inte minst patriarkala maktstrukturer. Det är precis dessa relationer av över- och underordning som arbetarrörelsen bekämpar för att kunna bygga upp ett samhälle grundad på jämlikhet och jämställdhet.

De som är kritiska till frimureriet inom politiken gör gällande att de lojalitetsband som frimurarbröder har till varandra påverkar hur de agerar i de maktpositioner de besitter. Det riskerar att påverka det politiska beslutsfattandet, men också andra beslut rörande t ex tjänstetillsättningar eller hur granskningar görs. Hur det förhåller sig i verkligheten är det svårt att veta, eftersom detta sällskap är stängt för insyn från utomstående. För mig handlar den här frågan framför allt om trovärdighet. Arbetarrörelsen är en rörelse som bygger på värderingar. Det innebär att dess företrädare måste leva som de lär. Frågan om huruvida lojalitetsband mellan frimurarbröder påverkar det politiska beslutsfattandet eller ej blir av underordnad betydelse, när vi ändå kan konstatera att oavsett hur det förhåller sig i verkligheten med den saken, så är det ändå den bilden som gör sig gällande. Skadan på trovärdigheten blir lika stor, och så kommer det alltid att vara så länge transparens och insyn saknas i den organisationen.

imageHistoriskt har socialdemokratin varit den politiska kraft som organiserat arbetare och folkflertalet i kampen mot överheten. Socialdemokratin har historiskt förknippats med kampen för allmän rösträtt, 5-veckors semester, rätt till barnomsorg, inkomstrelaterad pension, gratis utbildning, rätt till föräldraledighet och alla andra reformer som utgör en självklar del av vår välfärdsstat. Moderaterna har däremot varit dem som stått på överhetens sida och försvarat deras privilegier. Så sent som 2002 var socialdemokraterna ett 40%-parti. Men ngt har hänt. Socialdemokratrin uppfattas inte längre med samma självklarhet som ett parti för det arbetande folkets kamp för ett jämlikt samhälle. Partiets stora utmaning är att vinna tillbaka massornas förtroende för att återta sin självklara roll som den progressiva kraften som kan utveckla välfärden och göra vårt samhälle mer jämlikt. Allt som bidrar till att socialdemokratin förknippas med konservativa krafter, som bevarar det gamla klassamhällets maktstrukturer, står i vägen för detta.

Det är viktigt för arbetarrörelsen att dess företrädare lever som de lär. Men det räcker inte med det. De måste också uppfattas som att de lever som de lär. Det är en fråga om trovärdighet.

Facken mobiliserar inför Socialdemokraternas kommande kongress

imageEn vecka har gått sedan socialdemokraterna i Umeå behandlade de motioner som ska till socialdemokraternas kommande kongress 2017. De beslut som kommer att tas då, kommer att avgöra vilken politik som Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti kommer att gå till val på 2018. Beroende på vad valresultatet blir, kan dessa beslut mycket väl bli nästa regerings politik.

Som facklig förtroendevald är det oerhört viktigt att vara med och påverka så det blir en politik som gynnar de ideal som fackföreningsrörelsen kämpar för. Utifrån det perspektivet kan jag säga att förra veckans motionsbehandling på socialdemokraternas representantskap vara makalös! Av 70 motioner från Umeå kom 50 från olika fackliga s-föreningar eller fackligt aktiva partimedlemmar. 71% av alla partikongressmotioner kommer alltså från fackligt håll: SEKO, Kommunal, IF Metall, Byggsossen och Fackliga Samhällsbyggarna var bland de flitigaste motionärerna.

Många motioner var direkt tagna från LO-kongressen och handlade om allt från arbetsliv till välfärdens finansiering och allt däremellan. Bland de krav som Umeås socialdemokrater ställde sig bakom och som kommer att behandlas på kongressen nästa år finns avdragsrätt för medlemskap i fack och a-kassa, avskaffande av karensdagarna i sjukförsäkringen och a-kassan, rätt till arbetskläder, en ny ekonomisk politik för full sysselsättning, förskola och fritids på obekväm arbetstid, samtyckeslagstiftning, förbättringar i arbetsskadeförsäkringen, progressiv beskattning mm. Bland de krav som Kommunal driver inför socialdemokraternas kongress, har Umeås socialdemokrater ställt sig bakom avskaffandet av anställningsformen allmän visstidsanställning, som lett till en urholkning av anställningsskyddet, samt krav på personalövertagande i samband med upphandlingar.

Att 71% av motionerna skickats in från fackligt håll, är ett tydligt tecken på att facken håller på att mobilisera för att få igenom den politik som gynnar löntagarna. Det här är vad jag kallar folkrörelse! Vi påverkar inte politiken genom att välja mellan olika partier vilket som för bäst politik (som utformats av ngn annan). Vi påverkar politiken genom att själva gå in och tillsammans utforma politiken på basis av den gemensamma värdegrund som vi delar i arbetarrörelsen. Vi låter inte andra utformar politiken åt oss. Vi gör den själva – tillsammans! Det är så arbetarrörelsen lyckats bygga upp välfärden i det här landet – inte genom att överlämna politiken åt ett sk avantgarde.

Samhället måste förändras i grunden

BjurholmochumeaI lördags har jag träffat ovanligt många barn. Dels var jag på barnkalas hos min kompis, vars pojke fyllde två. Det var fullt med barn som sprang åt alla håll och hade väldigt roligt, medan vi vuxna satt och åt en hel del. Det var väldigt roligt. Men i lördags var det också Umeå Pride, och en hel del barn kom förbi Kommunal Umeås bord och ville att vi skulle måla deras ansikten med regnbågsfärgarna. Det här med ansiktsmålning som vi körde i år visade sig vara väldigt populärt. Sen delade vi också ut choklad och godis, samt knappar och andra prylar med regnbågsfärgarna. De tog ju slut direkt!

I år var det mkt mer folk på Pride än i fjol. Det var kul att se många från arbetarrörelsen. På plats såg jag folk från Målarna, Elektrikerna, SSU, LO och fler. Särskilt glädjande var att se folk från andra orter som kom till Umeå enbart för att delta på Pride. En av dem var ordförande för Kommunal Bjurholm, Maggie Jakobsson, som gick med oss i tåget tillsammans med andra kommunalarbetare. Det känns riktigt bra att så många samlats för att visa sitt stöd för alla människors lika värde och viljan att krossa homofoba och heteronormativa samhällsstrukturer. Det är detta som är solidaritet!

De senaste 10-15 årepridetagn har attityderna förändrats. Men fortfarande utsätts människor som inte passar in i heteronormen för våld och diskriminering. Enligt 2015års statistik från BRÅ, utgör hatbrott, vars motiv är kopplade till sexuell läggning, den sorts hatbrott som polisen får nästflest anmälningar om. Arbetslivet är fortfarande det samhällsområde som de flesta anmälningar om diskriminering pga sexuell läggning gäller. Men diskriminering pga sexuell läggning eller könsidentitet sker inom många andra samhällsområden. Enligt en rapport från DO gällande självupplevd diskriminering, så är det många som även anger kollektivtrafiken, restauranger, krogar, och bostadsmarknaden som områden där de utsatts.

När man pratar om diskriminering, så pratas det ofta om olaglig diskriminering. Men ska man tala klarspråk, finns tyvärr även laglig diskriminering. Lagstiftningen behandlar inte alla likvärdigt alla gånger. Ett exempel är hur föräldraskapet bland gifta par som får assisterad befruktning fastställs: när ett gift heteropar väljer att inseminera, blir mannen fadern per automatik. Men när ett gift samkönat par inseminerar, så finns ingen sådan presumtion. Istället får man godkänna föräldraskapet i efterhand, som om det hade varit fråga om ett ogift par. Det här är ju bara ett av flera exempel! Så även om mycket hänt de senaste åren, så är vi långt ifrån framme vid målet. Här måste de etablerade partierna ta sitt ansvar och se till att ändra lagstiftningen.

Så länge människor får säknogjarnmre förutsättningar pga sin sexuella läggning eller könsidentitet, vare sig med lagens goda minne eller i strid med denna, så kan vi inte säga att vi lever i ett rättvist samhälle. Vi kan inte leva i ett samhälle där en specifik läggning upphöjs till norm och allt som avviker från denna ses som onormalt. Varje organisation, rörelse, eller individ, som säger sig stå för alla människors lika värde, har därmed en skyldighet att ta kampen mot homofobin, diskriminering och heteronormativiteten. Det ska vi göra tillsammans – i sann solidarisk anda.

Mardrömsresan med Insel Air

imageTvå brödskivor och ett stekt ägg. Det är det ni ser på bilden till vänster, och det får tjäna som inledningen till den här historien: berättelsen om min resa tillbaka till Sverige – eller som jag brukar kalla den: mardrömsresan till Curaçao. Det låter som värsta skräckhistoria som man kan berätta för småbarn så de får svårt att somna. Så hemsk är den faktiskt inte, men det var ingen trevlig resa som jag nu kommer att berätta om.

I augusti reste jag till Colombia ett par veckor för att hälsa på min pappa, som blev sjuk. På väg tillbaka hade jag bokat ett flyg som mellanlandade i Curaçao. Jag tänkte passa på och spendera några timmar på ön och lära känna ngt nytt innan jag skulle vidare till Amsterdam där jag sen skulle ta flyget vidare till Sverige. Bilden ni ser till vänster, som ser ut som en ostburgare utan kött, är vad vi fick till frukost av flygbolaget Insel som kompensation för att vårt flyg till Curaçao blev försenat med 17 timmar, vilket gjorde att alla passagerare som skulle vidare till andra ställen förlorade sina anslutningar. Men den är faktiskt ingen ostburgare. Det som ligger på bänken som ser ut som ost är inte ost utan ett stekt ägg, och anledningen till att den ligger utanför hamburgaren är en missnöjd fransk resenär, som gick fram till kassan och slängde sin frukost på bänken för att visa sitt missnöje.

Det hela var väldigt komiskt. Vårt flyg skulle lyfta kl 06.10 och blev försenad till kl 12.30 för att sedan bli försenad igen till kl 20.00 och sen till kl 23.00. Men då bilden togs, visste vi inte allt detta. Vi trodde att flyget bara var försenat till kl 12.30 och var ganska glada över att vi åtminstone skulle få gratis frukost. Helt ärlig var jag glad över att den frukost vi skulle få såg ut att vara hamburgare. Men när jag tog ut den, var det bara två bröd och ett stekt ägg emellan. Ingen sallad, ingen sås, inget kött. Två torra bröd och ett litet stekt ägg. Till dricka fick vi en festis. Irritationen byggdes på.

När vi senare fick veta att vårt flyg blev försenat igen och skulle lyfta kl 20, fick vi löfte från flygbolaget att de skulle boka om våra anslutningar. I mitt fall fick vi ett nytt flyg till Amsterdam dagen efter, vilket innebar att jag skulle få tillbringa natten i Curaçao och hade alltså en hel dag på mig att turista på ön. Jag åkte hem och packade badbyxorna. Aldrig tidigare i mitt liv hade jag varit glad över att ha råkat ut för en försening. Jag såg stränderna framför mig och planerade vad jag skulle göra på ön. Men planet lyfte inte förrän kl 23. Vi var ca 5-6 st som skulle vidare till Amsterdam dagen efter som fick löfte om hotell, men när vi väl var framme, var det ingen som visste ngt. Irritationen byggdes på.

Jag tror vi stod och väntade i en timme tills flygbolagets personal lyckades ordna hotell åt oss. Väl där fanns inte plats för alla. En tjej var tvungen att dela rum med ngn kille som hon inte ens kände. Ett par fick ett rum som inte ens hade lås. Ingen av oss fick några nycklar till våra rum. Man kunde inte lämna rummet för då kunde man inte ta sig in igen.. förutom paret vars rum inte hade ngt lås givetvis.

En sak var dock bra: vi skulle få frukost och lunch dagen efter, stod det på vouchern vi fick. Men nä! Trots att vårt flyg till Amsterdam skulle lyfta kl 15, så hämtades vi kl 10 från flygplatsen. Ingen fick sin utlovade lunch. Nu jävlar var det nog! Det tog hus i helvete på flygplatsen. Vi krävde att få ett intyg om förseningen som varken personalen eller vd:n ville ge oss. Efter ca 3 timmars bråkande fick vi ett sådant intyg, och då ska jag säga att vi var inte dem som råkat ut för det värsta: ett annat sällskap joinade oss när vi bråkade. De hade mellanlandat på ön, men hade tvingats stanna kvar i två dagar på pga Insels förseningar, vilket innebar att de nu var tvungna att betala en avgift för att lämna landet. Men flygbolaget tänkte då inte betala den åt dem. Insel i ett nötskal!

Eftersom jag aldrig fick se annat än flygplatsen på Curaçao kan jag inte säga ngt om ön. Men ska ni dit, så välj för helvete inte Insel! Ska ni boka resa med Insel gör det för att ni vill jävlas med den ni bokar resa åt, men åk för i helvete inte dit med Insel!

I’m back – nu på Folkbladets

imageIkväll är första gången på länge som jag lyckats komma hem tidigt efter att ha varit på kvällsmöte med facket. Två möten har vi haft idag på Kommunal Umeås sektionsexpedition: ett för våra skyddsombud inom skola/förskola och ett för våra medlemmar inom privat personlig assistans. Nyckeln är att börja mötet tidigt, så kan man gå hem tidigt ;) .

Ja, som ni ser har jag börjat blogga igen – den här gången på Folkbladets bloggportal. Det var länge sen jag bloggade senast. Närmare bestämt i somras, när jag var på semester. Men annars är det svårt att få tid till det. Vi får se hur länge jag orkar hålla igång med bloggandet. En sak är då säker och det är att: ska jag blogga, så ska jag hädanefter göra det på folkbladets portal. Jag är så jävla less på VK:s. När jag skaffade blogg via VK för ca 6 år sen, så gick det att göra väldigt mkt. Den bloggen hade väldigt många olika funktioner och den var faktiskt väldigt enkelt att använda. Nu stör jag mig mest på den. Det har faktiskt varit en bidragande faktor till att jag inte bloggat på ett tag.VK-bloggens användarfientliga funktioner har varit ett irritationsmoment.

Så mycket mer har jag inte tänkt berätta idag. Ville bara säga att jag var tillbaka. Hoppas att ni följer den här bloggen lika mkt som ni brukade följa min vk-blogg!

Hälsningar
Alejandro.