Samhället måste förändras i grunden

BjurholmochumeaI lördags har jag träffat ovanligt många barn. Dels var jag på barnkalas hos min kompis, vars pojke fyllde två. Det var fullt med barn som sprang åt alla håll och hade väldigt roligt, medan vi vuxna satt och åt en hel del. Det var väldigt roligt. Men i lördags var det också Umeå Pride, och en hel del barn kom förbi Kommunal Umeås bord och ville att vi skulle måla deras ansikten med regnbågsfärgarna. Det här med ansiktsmålning som vi körde i år visade sig vara väldigt populärt. Sen delade vi också ut choklad och godis, samt knappar och andra prylar med regnbågsfärgarna. De tog ju slut direkt!

I år var det mkt mer folk på Pride än i fjol. Det var kul att se många från arbetarrörelsen. På plats såg jag folk från Målarna, Elektrikerna, SSU, LO och fler. Särskilt glädjande var att se folk från andra orter som kom till Umeå enbart för att delta på Pride. En av dem var ordförande för Kommunal Bjurholm, Maggie Jakobsson, som gick med oss i tåget tillsammans med andra kommunalarbetare. Det känns riktigt bra att så många samlats för att visa sitt stöd för alla människors lika värde och viljan att krossa homofoba och heteronormativa samhällsstrukturer. Det är detta som är solidaritet!

De senaste 10-15 årepridetagn har attityderna förändrats. Men fortfarande utsätts människor som inte passar in i heteronormen för våld och diskriminering. Enligt 2015års statistik från BRÅ, utgör hatbrott, vars motiv är kopplade till sexuell läggning, den sorts hatbrott som polisen får nästflest anmälningar om. Arbetslivet är fortfarande det samhällsområde som de flesta anmälningar om diskriminering pga sexuell läggning gäller. Men diskriminering pga sexuell läggning eller könsidentitet sker inom många andra samhällsområden. Enligt en rapport från DO gällande självupplevd diskriminering, så är det många som även anger kollektivtrafiken, restauranger, krogar, och bostadsmarknaden som områden där de utsatts.

När man pratar om diskriminering, så pratas det ofta om olaglig diskriminering. Men ska man tala klarspråk, finns tyvärr även laglig diskriminering. Lagstiftningen behandlar inte alla likvärdigt alla gånger. Ett exempel är hur föräldraskapet bland gifta par som får assisterad befruktning fastställs: när ett gift heteropar väljer att inseminera, blir mannen fadern per automatik. Men när ett gift samkönat par inseminerar, så finns ingen sådan presumtion. Istället får man godkänna föräldraskapet i efterhand, som om det hade varit fråga om ett ogift par. Det här är ju bara ett av flera exempel! Så även om mycket hänt de senaste åren, så är vi långt ifrån framme vid målet. Här måste de etablerade partierna ta sitt ansvar och se till att ändra lagstiftningen.

Så länge människor får säknogjarnmre förutsättningar pga sin sexuella läggning eller könsidentitet, vare sig med lagens goda minne eller i strid med denna, så kan vi inte säga att vi lever i ett rättvist samhälle. Vi kan inte leva i ett samhälle där en specifik läggning upphöjs till norm och allt som avviker från denna ses som onormalt. Varje organisation, rörelse, eller individ, som säger sig stå för alla människors lika värde, har därmed en skyldighet att ta kampen mot homofobin, diskriminering och heteronormativiteten. Det ska vi göra tillsammans – i sann solidarisk anda.