Etikettarkiv: kommunal

Ett svek mot Kommunals medlemmar

av

cykelSom regionpolitiker är jag inte involverad i kommunpolitiken. Men som kommunanställd och fd ordf i Kommunal Umeå är jag väldigt intresserad av vilka beslut kommunen tar och hur dessa påverkar dem som jobbar i berörda verksamheter (inklusive inom privat sektor).. inte minst på hemtjänsten där jag själv är anställd som vårdbiträde. Dessa frågor ligger mig varmt om hjärtat, och jag blir därför oerhört besviken på gårdagens beslut i Umeå kommunfullmäktige att låta hemtjänsten förbli en avreglerad marknad, med de effekter det innebär såväl för personalens arbetsvillkor och löneutveckling som för kommunens förutsättningar att planera långsiktigt utifrån befolkningsprognoser och människors behov.

Jag blir inte bara besviken, utan även provocerad, då detta förslag fick majoritet i fullmäktige genom att Arbetarpartiet – som alltid marknadsfört sig som ett parti som står för Kommunals medlemmar -valde att hellre lyssna på hemtjänstföretagen än på de anställdas fackliga representanter. Att de borgerliga partierna röstar på att behålla LOV, blir jag inte förvånad över. De gör ingen hemlighet av att de har täta band med det privata näringslivet. Flera av dem driver förslag om sänkta löner och försämrad anställningstrygghet. Arbetarpartiet däremot har marknadsfört sig som ett parti för arbetarna. Det minsta som kan krävas av ett sådant parti – kan jag tycka – är att åtminstone föra en dialog med de representanter arbetarna själva har utsedd att företräda dem, innan partiet i fråga bestämmer sig för vilken linje det ska driva. Sen behöver de inte alltid hålla med. Men man går banne mig inte ut i fullmäktiges talarstol och hänvisar till Kommunal för att stödja ett förslag Kommunal själv är motståndare till.

I den lokala debatten så har borgerligheten jämställt LOV med ”valfrihet”. Det är en så vulgär förenkling att det närmast är att betraktas som en förfalskning. Såväl med LOV som med LOU, kan den äldre välja utförare. Skillnaden är att med LOU kan kommunen genom upphandlingsavtal ha kontroll över antalet utförare. LOV däremot innebär att alla som vill starta ett hemtjänstföretag, kan göra det. Och alla som vill sluta att bedriva hemtjänstföretag, kan också dra sig ur utan vidare. Det är en avreglerad marknad som saknar stabilitet. Kommunal Umeås ordförande har redan beskrivit vilka effekter det har på arbetsvillkoren. Kortfattat kan man säga att andelen otrygga visstidsanställda ökar på bekostnad av trygga tillsvidareanställningar. Skälet är att företagen har svårt att förutse sitt personalbehov, då antalet utförare varierar över tid. Arbetsgivare anställer folk på korta visstidsanställningar som förlängs gång efter gång, med följden att arbetstagaren lever i ovisshet kring hur det kommer att se ut i framtiden. En ständig oro över att inte veta om man kommer få förlängd eller ej. Vad detta gör för löneutvecklingen säger sig själv. Visstidsanställda har generellt en lägre löneutvecklingen. När man sedan jobbat tillräckligt länge för att ”lasa in sig”, då ligger man redan efter alla andra. Inget bra utgångsläge. Medan alla talar om vikten av att höja välfärdsyrkenas status, så ser vi hur en avreglerad marknad växer fram som håller löneutvecklingen tillbaka. Hur kommer man kunna säkra kompetensförsörjningen i framtiden på detta vis?

Förutom personalpolitiken, finns det andra aspekter som talar för att man ska avskaffa LOV. Jag har i det här inlägget dock valt att fokusera på just hur LOV påverkar personalens villkor och löneutveckling, eftersom det är av relevans om man då – liksom Arbetarpartiet – gör anspråk på att värna om Kommunals medlemmar. Kommunal har nämligen beslutat på sin kongress 2016 att arbeta för avskaffandet av LOV. Arbetarpartiet är ett litet parti som i vanliga fall saknar inflytande i fullmäktige. Men när de för en gångs skull får en vågmästarroll, hade de kunnat göra skillnad för Kommunals medlemmar. Vad gör Arbetarpartiet i ett sådant läge: ja, då väljer de hellre att stå upp för Svenskt Näringsliv. Det här är Arbetarpartiet i ett nötskal.

Håller Svenskt Näringsliv på att överge den svenska modellen?

av

gangsterjandroIdag läste jag att Vårdföretagarna inte är särskilt nöjda med det kollektivavtal de tecknat med Kommunal för personliga assistenter. Deras förbundsdirektör Inga-Kari Fryklund går så långt som att hävda att Kommunal fick igenom sina krav genom ”maffiametoder”. Det hon åsyftar är att Kommunal drog tillbaka sitt varsel om konflikt, och istället meddelade att de tänkte förhandla med varje assistansföretag för sig istället.

Jag vet inte vad Vårdföretagarnas förbundsdirektör har för erfarenheter av maffian, men jag kan berätta lite grann om min uppväxt i Colombia på 80- och 90-talet. En del av er har säkert sett den populära netflixserien Narcos. Bortsett från vissa saker, så gestaltar serien stämningen på det sätt som jag faktiskt minns det från när jag växte upp. Såväl kidnappningar som bombexplosioner mitt i stan var vardagsmat. Politiker och journalister mördades som flugor. Jag minns särskilt mordet på Liberalernas presidentkandidat Luis Carlos Galán, som sköts ihjäl mitt i en folksamling. Jag var då 6 år gammal. César Gaviria, som kandiderade för Liberalerna efter Galáns död, blev också måltavla för Medellinkartellen men klarade sig då han i sista minut ställde in sin flygresa till Palmira. Samma tur hade inte de övriga 107 personer som befann sig i det flygplan som Gaviria skulle ha klivit på och som exploderade mitt under resan pga en bomb som hade följt med ombord.

Jag bodde i en relativt trygg stad vid kusten förskonad från de värsta excesser som var vardagsmat i t ex Medellín. Men våldet spred skräck över hela Colombia. Bombexplosioner, kidnappningar och massakrer dominerade tv-nyheterna dagligen och det var inte tryggt att röra sig fritt. Många som själva inte hade drabbats direkt hade ofta ngn i sin närhet som på ett eller annat sätt drabbats av våldet.

Så, när jag tänker på maffiametoder, tänker jag då inte i första hand på ett hot om att föra avtalsförhandlingar med berörda företag istället för att föra förhandlingar med den arbetsgivarorganisation de är medlemmar i. Och jag tror inte heller att man måste ha vuxit upp i Colombia på 80- och 90-talet för att förstå detta. Det känns skrattretande när politiska organisationer på högerkanten målar upp fackliga stridsåtgärder i form av strejker och blockade som maffiametoder. Ärligt talat är det lite gulligt. Men när en arbetsgivarorganisation kallar det för maffiametod att en fackförening överväger att förhandla direkt med berörda företag när deras organisation inte vill komma överens är det ett uttryck för ngt allvarligt. För mig är det magstarkt. Ett avtal utgör en överenskommelse. Det är ngt som båda parter förbundit sig att stå bakom. Att en arbetsgivarorganisation direkt efter att ha tecknat ett kollektivavtal går ut och kritiserar det saknar historisk motsvarighet.

Vårdföretagarna ingår i organisationen Almega, som under de senaste avtalsrörelserna har varit motpart i de flesta fall då avtalsförhandlingar strandat och lett till konfliktvarsel. Och inte sällan har det handlat om att Almega inte vill gå med på löneökningar som motsvarar vad alla andra arbetsgivareorganisationer redan gått med på. När Vårdföretagarna t ex kritiserar det nyss tecknade kollektivavtalet för personliga assistenter inom privat sektor genom att hänvisa till att regeringen inte höjt assistansersättningen i nivå med industrimärket, så är detta ett argument som faller platt. Varför kan då Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO) ha råd att teckna ett sånt avtal men inte Vårdföretagarna? Assistansersättningen är ju inte lägre för Vårdföretagarnas medlemsföretag än den är för kommuner och kooperativa företag. Och varför ska en personlig assistent ha sämre betalt inom privat sektor än inom kommunal och kooperativ sektor om det ändå rör sig om samma arbete?

Att Almegas medlemsförbund är inställda på konflikt från start oavsett vad facken ställer för krav är uppenbart. Denna linje har drivits konsekvent sedan ett tag tillbaka. Men att kritisera ett avtal man precis har tecknat är ju att gå ett steg längre, då det innebär en markering att man inte riktigt står för vad man förbundit sig att följa. Det utgör en tydlig viljeinriktning bort från den svenska modellen där arbetsmarknadens parter tar ett gemensamt ansvar för lönebildningen. De första stegen tog Almega när det började erbjuda sk serviceavtal som innebär att ett företag kan dra nytta av Almegas medlemsförmåner utan att teckna kollektivavtal. Genom att erbjuda serviceavtal ger Almega därmed en service till företag som genom avsaknad av kollektivavtal skaffar sig en konkurrensfördel gentemot Almegas egna medlemsföretag. Det utgör alltså ett slag under bältet som Almega delar mot sina egna medlemmar. I det avseende står inte Almega ensam utan snarare följer i Svenskt Näringslivs fotspår, som t ex betalat för företaget Laval un Parnteris juridiska kostnader när vaxholmsfallet behandlades i Arbetsdomstolen. Laval var inte medlem i någon arbetsgivarorganisation ansluten till Svenskt Näringsliv och saknade kollektivavtal.

Förekomsten av sk serviceavtal blir alltmer utbredd och omfattar numera fler branscher än IT och fler arbetsgivarorganisationer än Almega. Uppenbarligen har Svenskt Näringsliv bestämt sig för att stegvis jobba sig bort från den svenska modellen. Att Kommunal ens lyckas teckna ett kollektivavtal med Vårdföretagarna genom att hota med att förhandla med varje företag för sig visar på sitt sätt att man förmodligen finner ett starkare stöd för kollektivavtalsmodellen bland Vårdföretagarnas medlemsföretag än hos ledningen för Vårdföretagarna. Det säger en hel del om den senare.

Det ironiska i sammanhanget är att Kommunal lyckades komma överens med Vårdföretagarna om nytt kollektivavtal utan att ens behöva använda konfliktvapnet. När Vårdföretagarna då refererar till detta i termer av ”maffiametoder”, ter det sig inte bara absurt utan också osmakligt, då det utgör ett medvetet försök att skruva upp tonen i debatten genom ett högerpopulistiskt språkbruk. Utspel av den här typen kan vara vanliga inför eller under pågående konflikter, men det nya i sammanhanget är att det nu sker efter att en överenskommelse träffats. Fryklunds tonläge står för en vilja att provocera fram en stämning som banar vägen för ett debattklimat där grunderna i den svenska kollektivavtalsmodellen ifrågasätts.

Det jag undrar är om den trend vi ser med alltmer militanta arbetsgivarorganisationer, ökad tillämpning av sk serviceavtal, och en helt ny attityd där en arbetsgivarorganisation kritiserar ett kollektivavtal den själv nyss tecknat utgör tecken på att Svenskt Näringsliv förbereder sig för att överge den svenska kollektivavtalsmodellen. Kan det vara så? I så fall står vi inför en ny situation som arbetarrörelsen måste vara beredd att bemöta.

Viktigt beslut som stärker bussförarnas anställningstrygghet

av

IMG_0692Inför socialdemokraternas kongress har Kommunal prioriterat 3 krav som vi jobbat intensivt med för att kunna få igenom. De tre kraven var (1) att arbetsgivaren ska stå för arbetskläder, (2) att införa yrkeslegitimation för undersköterskor och (3) att den otrygga anställningsformen allmän visstid tas bort från lagen om anställningsskydd. Utöver det stödde Kommunal Handelsanställdas förbund krav på att arbetstagarens skydd mot uppsägning också ska gälla sysselsättningsgraden. Samtliga av dessa krav behandlades igår och man kan lugnt känneteckna gårdagen som väldigt lyckad utifrån facklig synpunkt: Kommunals prioriterade krav segrade.

Det har skrivits väldigt mycket i media om Kommunals prioriterade krav, men det finns en fråga som vi också fick gehör för men som har undgått massmedial uppmärksamheten. Den rör ett väldigt stort problem som drabbar många av Kommunals medlemmar inom kollektivtrafiken. Eftersom många kommuner och landsting har lagt ut busstrafiken på entreprenad, har bussförarnas anställningstrygghet urholkats. Varje gång som det blir entreprenadbyten, uppstår det en oro bland personalen i.o.m. att de aldrig kan vara säkra på om de får följa med till den nya arbetsgivaren. Denna fråga diskuterades igår på socialdemokraternas kongress och beslutet blev att socialdemokraterna i kommuner och landsting ALLTID ska ställa krav på personalövertagande vid kollektivtrafikupphandlingar. På så sätt ska inget bolag kunna vinna en upphandling om inte bolaget förbinder sig att överta personalen från den förra utföraren.

IMG_0707I Umeå har frågan varit allra högst aktuell. 2014 drev Kommunal sektion Umeå trafik kravet på personalövertagande i samband med att lokaltrafiken skulle upphandlas igen. På den tiden var jag ordförande för Kommunals socialdemokratiska förening och var själv med när frågan diskuterades på repskapet – högsta beslutande organ bland Umeås socialdemokrater. Vi var flera fackligt aktiva socialdemokrater som hjälptes åt i debatten och vann omröstningen. I förlängningen ledde detta till att kravet på personalövertagande kom med i förfrågningsunderlaget.

Nu när socialdemokraterna har kongress såg Kommunal sin chans att påverka socialdemokratin på nationell nivå. Förbundet skrev därför en motion med krav på att socialdemokraterna inom kommuner och landsting ALLTID ska ställa krav på personalövertagande vid kollektivtrafikupphandlingar. Denna motion skickades in till partistyrelsen från flera hål i landet av kommunalare som är medlemmar i partiet. Trycket i den här frågan var alltså starkt. Och nu kan jag gladeligen meddela att vi har segrat. Beslutet togs i enlighet med vårt förslag och det blev enhälligt. Nu måste socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting se till att detta verkställs. Ingen bussförare ska behöva bli uppsagd eller få en provanställning bara för att verksamheten får en annan utförare

Tillsammans är vi starka – så länge vi håller ihop är vi oslagbara! 😉

Bussförarna verksamma inom lokaltrafiken startar facklig arbetsplatsklubb

av

IMG_0550Idag är dagen efter att USA valt Trump till president. Inte alls roligt. Men som jag skrev igår, så kan vi inte bara sörja, utan kampen fortsätter. Den här veckan har inte varit helt åt skogen. Det har också skett positiva saker. En av dem är att Kommunal Umeås sektionsstyrelse har bildat sin första arbetsplatsklubb. Våra nya medlemmar, som kommer från sektion Umeå Trafik har begärt att bilda en arbetsplatsklubb och vår sektionsstyrelse har beslutat i enlighet med detta.

Den nya arbetsplatsklubben, som kommer att heta Arbetsplatsklubb Umeå Trafik (AKUT), omfattar de medlemmar som tillhör gamla sektion Kommunal Umeå trafik, som har organiserat bussförare inom lokaltrafiken och upphör från årsskiftet. Denna sektion har utmärkt sig genom åren för att ha fört ett exemplariskt arbetsplatsnära fackligt arbete. Organisationsgraden är enorm och de förtroendevalda finns dagligen närvarande på arbetsplatsen tillsammans med sina arbetskamrater. Jag hade förmånen att vara gäst på deras årsmöte i våras och upplustningen var stor, vilket inte är vanligt hos alla sektioner. Den arbetsplatsnärafackliga kampen är ngt som den här sektionen varit proffs på och kan vara stolt över.

För några år sen, på den tiden då jag var ordf för Kommunals socialdemokratiska förening, blev jag kontaktad av sektion Umeå trafik, för att de ville ha hjälp i att påverka socialdemokraterna i Umeå att driva igenom krav på personalövertagande i samband med den nya upphandlingen inom lokaltrafiken. Bussförarna har ett stort problem i samband med att trafikupphandlingar förnyas. De kan nämligen aldrig vara säkra på att få behålla sina jobb vid entreprenörsbyten, eftersom anställningsavtalen inte per automatik följer efter från den gamla entreprenören till den nya. Problemet är utbrett i Sverige.

Kampen för att få in krav på personalövertagande blev lyckosamt. Kravet kom in i upphandlingsavtalet och personalen fick följa med till den nya entreprenören. Det var en viktig seger för bussförarna, som visar på ett arbetssätt som vi kan alla lära oss av. Som ordf i Kommunal Umeå välkomnar jag våra nya medlemmar från lokaltrafiken och är stolt över att de startar en arbetsplatsklubb. Det blir Kommunal Umeås första arbetsplatsklubb. Jag hoppas att fler medlemmar följer exemplet och snackar ihop sig för att bilda fler arbetsplatsklubbar.

 

Samhället måste förändras i grunden

av

BjurholmochumeaI lördags har jag träffat ovanligt många barn. Dels var jag på barnkalas hos min kompis, vars pojke fyllde två. Det var fullt med barn som sprang åt alla håll och hade väldigt roligt, medan vi vuxna satt och åt en hel del. Det var väldigt roligt. Men i lördags var det också Umeå Pride, och en hel del barn kom förbi Kommunal Umeås bord och ville att vi skulle måla deras ansikten med regnbågsfärgarna. Det här med ansiktsmålning som vi körde i år visade sig vara väldigt populärt. Sen delade vi också ut choklad och godis, samt knappar och andra prylar med regnbågsfärgarna. De tog ju slut direkt!

I år var det mkt mer folk på Pride än i fjol. Det var kul att se många från arbetarrörelsen. På plats såg jag folk från Målarna, Elektrikerna, SSU, LO och fler. Särskilt glädjande var att se folk från andra orter som kom till Umeå enbart för att delta på Pride. En av dem var ordförande för Kommunal Bjurholm, Maggie Jakobsson, som gick med oss i tåget tillsammans med andra kommunalarbetare. Det känns riktigt bra att så många samlats för att visa sitt stöd för alla människors lika värde och viljan att krossa homofoba och heteronormativa samhällsstrukturer. Det är detta som är solidaritet!

De senaste 10-15 årepridetagn har attityderna förändrats. Men fortfarande utsätts människor som inte passar in i heteronormen för våld och diskriminering. Enligt 2015års statistik från BRÅ, utgör hatbrott, vars motiv är kopplade till sexuell läggning, den sorts hatbrott som polisen får nästflest anmälningar om. Arbetslivet är fortfarande det samhällsområde som de flesta anmälningar om diskriminering pga sexuell läggning gäller. Men diskriminering pga sexuell läggning eller könsidentitet sker inom många andra samhällsområden. Enligt en rapport från DO gällande självupplevd diskriminering, så är det många som även anger kollektivtrafiken, restauranger, krogar, och bostadsmarknaden som områden där de utsatts.

När man pratar om diskriminering, så pratas det ofta om olaglig diskriminering. Men ska man tala klarspråk, finns tyvärr även laglig diskriminering. Lagstiftningen behandlar inte alla likvärdigt alla gånger. Ett exempel är hur föräldraskapet bland gifta par som får assisterad befruktning fastställs: när ett gift heteropar väljer att inseminera, blir mannen fadern per automatik. Men när ett gift samkönat par inseminerar, så finns ingen sådan presumtion. Istället får man godkänna föräldraskapet i efterhand, som om det hade varit fråga om ett ogift par. Det här är ju bara ett av flera exempel! Så även om mycket hänt de senaste åren, så är vi långt ifrån framme vid målet. Här måste de etablerade partierna ta sitt ansvar och se till att ändra lagstiftningen.

Så länge människor får säknogjarnmre förutsättningar pga sin sexuella läggning eller könsidentitet, vare sig med lagens goda minne eller i strid med denna, så kan vi inte säga att vi lever i ett rättvist samhälle. Vi kan inte leva i ett samhälle där en specifik läggning upphöjs till norm och allt som avviker från denna ses som onormalt. Varje organisation, rörelse, eller individ, som säger sig stå för alla människors lika värde, har därmed en skyldighet att ta kampen mot homofobin, diskriminering och heteronormativiteten. Det ska vi göra tillsammans – i sann solidarisk anda.