I flera månader har Arbetarpartiets gruppledare Jan Hägglund bedrivit ngt slags korståg på sin blogg mot flera lokala politiker med muslimsk bakgrund genom att på väldigt lösa grunder anklaga dem för islamistiska åsikter. Utan några som helst belägg hänger han ut umebor med namn som han då anklagar för att stå för införandet av sharialagar mm. I hans föreställningsvärld, som den tar sig i uttryck i flera av de inlägg han skriver på sin blogg, pågår det en islamistisk konspiration som infiltrerat den lokala ledningen för såväl Vänsterpartiet, Socialdemokrater och Miljöpartiet.

Vad gäller Socialdemokraterna har han tidigare skrivit att det skulle finnas en islamistisk falang i Umeå, som Socialdemokraterna i Umeå stryker medhårs för att kunna få röster från invandrare i valet. Men när man läser vad han baserar sina konspirationsteorier på, så rör det sig inte sällan om saker som är så löjliga att ingen vettig människa ens på skämt skulle bygga några anklagelser på. Igår har han dock sjunkit ner till en nivå som jag inte ens trodde var möjligt för en politiker som sitter i Umeå kommunfullmäktige och på allvar gör anspråk på att vilja styra en kommun.

I sitt senaste blogginlägg skriver han om en imam verksam i Gävle som är gripen tillsammans med sin son och hålls i förvar av Migrationsverket. Imamen är sedan tidigare utpekad som en central figur i den svenska jihadistmiljön, och Jan Hägglund påstår sig då kunna avslöja kopplingar mellan honom och lokala socialdemokratiska och miljöpartistiska politiker. Vad är då kopplingen? Ja, imamens son, som har bott i Umeå, är vän med dem på facebook. Av det drar Jan Hägglund slutsatsen att dessa politiker har kontakter med imamens son, som man inte ska ta lätt på, och att de därmed ingår i ett nätverk som bidrar till att normalisera islamistiska åsikter.

Kontakter? Nätverk? Killen har bott i Umeå och har därför folk från Umeå i sin vänlista. När jag går in på den här killens facebook, ser jag inte bara dessa politiker i hans vänlista utan även flera andra umebor. Är det konstigt? Och är det bara de socialdemokrater och den miljöpartist som är på hans vänlista som genom att finnas där normaliserar islamistiska åsikter? Eller är det alla som finns på hans vänlista? Eller är det bara de i hans vänlista som är invandrare? Eller bara de som är från Umeå? Jan Hägglunds argumentationslogik skiljer sig inte nämnvärt från de antisemitiska konspirationsteorier som var vanliga på 30-talet, där man såg kopplingar och sammanhang överallt, även där de inte fanns. Men medan nazister såg i Karl Marx’ judiska bakgrund beviset på att socialismen var en sionistisk världskonspiration, så ser Jan Hägglund en persons namn på en vänlista på facebook som beviset på kopplingar mellan gripna imamer och politiken i Umeå. I och med detta når Jan Hägglund en bottenplacering som jag inte ens visste var möjlig att uppnå.

För det här sammanhanget vill jag poängtera att de två socialdemokrater som Jan Hägglund hänger ut inte är några heltidspolitiker. De är vanliga människor med vanliga jobb, som har politik som en fritidssyssla. Det är inga kommunalråd eller dylikt. Även om de är fritidspolitiker så är de offentliga personer och ska granskas – precis som heltidspolitiker. De ska också kunna tåla kritik, och de måste leva med att kunna få skit de inte förtjänar av politiska motståndare. Så är det att vara aktiv i politiken. Men man ska vara medveten om den skada man kan göra mot en människa när man lättvindigt riktar ogrundade och felaktiga anklagelser om islamism. Att få upp länkar som handlar om islamism när man googlar på sitt eget namn är tillräckligt för att inte bli kallad på jobbintervjuer, eller ens komma i fråga för att hyra en lägenhet hos en privat hyresvärd, för att inte nämna risken att hängas ut som måltavla på nazistiska sidor.

Jag måste säga att det är sorgligt att se hur Arbetarpartiet har gått från att en gång i tiden ha varit ett parti som tog tydlig ställning mot rasism till att numera ha satt i system att göra politiker med invandrarbakgrund till måltavla för allehanda grundlösa anklagelser. Arbetarpartiet har gjort en resa som kulminerat i att de numera konkurrerar med SD om att fiska i brunt och grumligt vatten. De flesta har förstått att Arbetarpartiet anammat en medveten strategi att öka sin väljarandel genom att locka till sig röster från SD, men den här typen av beteenden brukar straffa sig i längden. Ingen i kommunfullmäktige tar dem på allvar. Det är även höjden av ironi när Jan Hägglund, som själv blev utesluten från socialdemokraterna pga entristisk infiltration och som leder ett parti som fortfarande använder sig av enteristiska metoder gentemot andra organisationer inom arbetarrörelsen, tror sig kunna ha moralisk auktoritet att uttala sig om vilka som är och inte är äkta socialdemokrater.

Alejandro Caviedes

Ordf för Socialdemokraterna i Umeå