Klagomålen blir färre, men det är fortfarande en lång väg kvar innan hälso- och sjukvården blir jämställd

glada gängetFredagen har jag tillbringat i demokratins tjänst. Patientnämnden hade nämligen sammanträde och vi fastställde vår årsrapport för 2017. Värt att påpeka är att trenden med ökande antal inkomna patientklagomål är bruten nu. För första gången på väldigt länge blev antalet registrerade klagomålsärenden färre än året innan (2016), och inte bara det.. antalet ärenden 2017 blev också färre än året dessförinnan:

klagomalsutvTittar man på de olika områdena, så minskade antalet patientklagomål inom samtliga områden utom två: BUP och privat driven hälso- och sjukvård. Dessa fortsätter att öka.

Vi kan även konstatera att det fortfarande är fler kvinnor än män som vänder sig till patientnämnden. Av 914 registrerade patientärenden, kom 517 från kvinnliga patienter. Det är alltid svårt att förklara de olika mönster vi kan observera, men en tolkning som ligger nära till hands är att hälso- och sjukvården fortfarande har en lång väg att vandra innan den blir jämställd. 2007 gav SKL ut en genusmedicinsk kunskapsöversikt, som visade att den samlade bild som den tillgängaliga forskningen ger på området är att hälso- och sjukvården, precis som många andra samhälleliga arenor, i regel präglas av strukturer som missgynnar kvinnor. Fortfarande så finns det omotiverade skillnader mellan könen när det gäller vårdkvalité och tillgång till vård. Nu, 7 år senare, har SKL gett ut en uppdaterad och fördjupad upplaga, och det är inte mkt som har förändrats. Det finns mkt kvar att göra innan hälso- och sjukvården blir jämställd, och detta avspeglas i de patientklagomål som kommer in.   Förutom att antalet patientklagomål gentemot vården visat sig ha blivit färre 2017, har vi fler goda nyheter. Patientnämnden i Västerbotten får gått betyg i patientenkäten. Patientnämnden ligger över Sverige i genomsnitt på alla svar:patientenkatFör 2 år sen gjorde Dagens Medicin en jämförelse mellan olika patientnämnder och kom fram till att patientnämnden i Västerbotten utmärker sig i landet genom att vara bäst på att utse stödpersoner till tvångsvårdade patienter inom psykiatrin. Nu kan vi också säga att vi utmärker oss vad gäller samtliga kategorier som mäts i patientenkäten. Det är faktiskt väldigt kul 🙂

All heder åt alla dessa stödpersoner!

stodpersoner1Nu sitter jag på bussen på väg hem från Skellefteå där jag träffat 23 stödpersoner i samband med patientnämndens årliga utbildningshelg för stödpersoner. Det här är personer som på helt frivillig basis tar på sig uppdraget att hjälpa och vara ett stöd för människor som tvångsvårdas inom psykiatrin. För många patienter är tillgången till stödpersoner deras enda möjlighet att kunna komma ut i samhället och träffa andra än vårdpersonal, vilket kan vara avgörande för deras möjligheter till rehabilitering.

För 2 år sen jämförde Dagens Medicin hur det ser ut med tvångsvårdade patienters tillgång till stödpersoner, och Västerbottens patientnämnd utmärkte sig som den som varit bäst i landet på att förmedla stödpersoner. I genomsnitt är det endast 8% av tvångsvårdade inom psykiatrin i hela landet som får en stödperson, medan i Västerbotten ligger denna andel på 50%. Det är en siffra som är långt överlägset det nationella genomsnittet och det är ngt vi ska vara stolta över.

Att många patienter som tvångsvårdas inom psykiatrin inte ens får information om deras rätt att få en stödperson utgör ett stort problem i landet. Det här är en grupp som inte kan hävda sig på samma sätt som andra patientkategorier och jag är därför stolt över att vår patientnämnd har gjort en – i nationell jämförelse – utomordentligt bra arbete för att stödja dem i att få det de har rätt till.

Att arbeta för att utjämna klyftor i samhället vad gäller hälsa och tillgång till vård är en självklar del i den socialdemokratisk hälso- och sjukvårdspolitik, och vår patientnämnd har utan tvekan bidragit till det. Framför allt är jag stolt över alla dessa engagerade eldsjälar vi har i Västerbotten som tar på sig att vara stödperson, och det var en heder att träffa dem idag på utbildningshelgen.

Vad håller Hälsogemenskapen i Jörn på med?

vardÄr styrelsen för Hälsogemenskapen i Jörn det minsta intresserad av Hälsogemenskapens anseende? Det är en fråga man måste ställa sig med tanke på den passivitet som styrelsen uppvisar gentemot det stora antal klagomål som många patienter lämnat in till patientnämnden gällande Hälsogemenskapens läkare. Hälsogemenskapen i Jörn har faktiskt slagit rekord i antalet inkomna patientklagomål till patientnämnden som gäller kränkande bemötande och samtliga klagomål handlar om samma läkare. Med en sådan ”meritlista”, borde styrelsen vara intresserad av att undersöka problematiken. Men trots upprepade påminnelser, har verksamheten struntat i att träffa patientnämndens kansli för att föra en dialog om problematiken.

Hälso- och sjukvårdslagen anger i sin målsättningsparagraf att ”vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet” (2 § HSL). Ingen patient ska således behöva tolerera kränkande bemötande i en vårdsituation. Sedan 2008 har patientnämnden handlagt 33 ärenden som rör Hälsogemenskapen i Jörn, och av dessa 33 ärenden så är det 22 som rör kränkande bemötande från den behandlande läkaren. Det mönster som den här vårdgivaren uppvisar saknar motsvarighet. Det är faktiskt oerhört allvarligt.

Siffrorna ovan är inte det värsta. Som nämnd tar vi inte ställning till sakfrågan. Det vi däremot kan konstatera är att vi ser ett mönster som antyder en problematik. Det minsta verksamheten kan göra är att undersöka problematiken. Men jag ser då inte att ens ngn vilja hos verksamheten att undersöka detta. Nämndens kansli träffar alla verksamheter som varit föremål för minst 5 ärenden under året. Inte för att komma med några pekpinnar, utan för att genomföra en ärendeåterföring för att bidra till verksamhetens kvalitetsutveckling. Det är något som alla verksamheter inom hälso- och sjukvården uppskattar… utom Hälsogemenskapen i Jörn uppenbarligen. I fjol försökte nämndens kansli vid flera tillfällen träffa Hälsogemenskapen för att genomföra återföringen för 2015 (totalt 7 ärenden!), men förgäves.

Hälsogemenskapens ovilja att göra något åt problematiken är ngt som patientnämnden enhälligt konstaterat på sitt sammanträde den 24 mars – inte en enskild ledamot eller ett enskilt parti utan en enad patientnämnd! Det om ngt säger en hel del! Det är oerhört allvarligt att Hälsogemenskapen i Jörn inte visar det minsta intresse av att tillvarata patienternas synpunkter i sitt kvalitetsarbete. Detta beror på en sak: den läkare som är föremål för kritik är ju samtidigt verksamhetschefen! I ett läge där verksamhetschefen inte tar sitt ansvar, måste styrelsen gå in och ta det. Det är banne mig inte acceptabelt!