Etikettarkiv: rättvisepartiet

Dags för skärpning – annars förlorar medborgarna tron på politiken

av

Idag rekommenderar jag alla att läsa den debattartikel som fyra skolfack i Umeå har skrivit om hur skolan drabbats av det hårdnade debattklimatet. Den saklighet som tidigare präglade den politiska debatten i Umeå håller på att ge vika för populistiska utspel som inte bara är fördummande utan som också gör att allmänheten förlorar förtroende för politiken.

Man hade kunnat tro att den kris vi ser idag till följd av coronavirusutbrottet, skulle leda till att de politiska partierna skulle ta sig i kragen och skärpa till sig – för allas bästa. Till viss del är det så. Det har blivit lättare att lägga politiskt tjafs åt sidan och komma överens tvärsöver blockgränserna. Men vissa frågor verkar vara laddade med så mycket prestige att en del partier envisas med att bete sig som barn i en sandlåda. Så är det uppebarligen med moderaternas anklagelser mot Västangårds skola.

Att ledande politiker på väldigt vaga grunder anklagar skolpersonal att tvinga elever att delta i skolstrejker är allvarligt i sig. Men att anklagelserna kommer från oppositionsrådet, som faktiskt är arbetsgivare för samma personal, är sanslöst och visar på en total avsaknad av förmågan att förstå vad det innebär att vara arbetsgivare. Efter all kritik som Anders Ågren (m) fått från alla håll borde han ge skolpersonalen en offentlig ursäkt. Istället kan man läsa i gårdagens VK att moderaterna röstade emot yttrandet till JO som för- och grundskolenämnden antagit där nämden konstaterar att skolan inte tvingat eleverna till ngt politiskt ställningstagande. I frågan ligger uppenbarligen så mkt prestige att moderaterna inte kan backa. Pinsamt är bara förnamnet.

Vi kunde se tecken på denna utveckling inför senaste riksdagsval i samband med den stora vågen av skogsbränder sommaren 2018. Situationen var exceptionell och man fick ta hjälp av andra EU-länder för att släcka flera bränderna. Klimatet blev därmed fokus för mediarapporteringen. I det läget väljer moderaternas första namn till riksdagen i Västerbotten att gå ut och anklaga media för att vilja gynna miljöpartiet. Journalisterna gjorde bara sitt jobb!! 

Vi ser även populismens uttryck när moderaterna i Umeå väljer att göra tiggeriförbud till sin hjärtefråga…  i en stad som Umeå där antalet utsatta eu-migranter numera bara ligger på ca 10 personer känns inte den diskussionen ens aktuell!

Att politiker gör absurda utspel är något som alltid förekommit, men problemet har ju eskalerat. Gränserna för vad som är OK att uttrycka förflyttas ständigt med följder som inte går att förutse på förhand, där till och med personer som inte valt att vara offentliga dras in ett maktspel som de inte bett att vara en del av.

Personalen på Västangårds skola är bara ETT av flera exempel. Vi ser hur Arbetarpartiet (fd Rättvisepartiet Offensiv) på lösa grunder sprider konspirationsteorier om islamistisk infiltration hos andra partier på ett sätt som påminner om de antisemitiska konspirationsteorier som cirkulerade på 30-talet. Vi ser också hur de hänger ut enskilda politiker med invandrarbakgrund som islamister på basis av så vaga grunder som vem de råkar vara vän med på facebook. Även bibliotekspersonal har fått vara måltavla för offentliga anklagelser från Arbetarpartiet som grundat sig på rykten utan några belägg, och nu senast hängde man ut politiker med namn och bild för att de deltog i en manifestation mot det olagliga beslutet i Skurup att förbjuda skolelever att bära slöja – som om deltagande i en sådan manifestation skulle vara brottsligt… bilder som Arbetarpartiets gruppledare f.ö. fick plocka bort från sin blogg pga upphovsrättsintrång (apropå vem som begår ett brott).

Frestelsen att tänja på sanningen och ta till billiga knep kan vara stor när partierna tävlar om väljarnas stöd, men alla måste ju tänka på de konsekvenser det för med sig att sprida ogrundade anklagelser. De drabbade råkar ut för hatbrev, hängs ut i högerextrema sajter, och budskapet sprids vidare av andra aktörer som har en helt annan agenda. Ta bara Anders Ågrens påståenden om Västangårds skola, som plockades upp och spreds av ryska regimtrogna propagandakanalen Russia Today (RT).

Att enskilda drabbas är ett problem i sig. Men det utgör även ett samhällsproblem att medborgarna tappar förtroende för politiken när de märker att den politiska debatten allt mindre handlar om de viktiga frågorna och reduceras allt mer till pajkastning på sandlådenivå. Hur ska väljarna kunna lita på att politikerna talar sanning när spridningen av falska nyheter börjar sättas i system?

Min förhoppning är att den här krisen som uppstått med coronavirus åtminstone leder till att de konservativa partierna åter börjar fokusera på vad som är viktigt så man slipper ödsla tid på pseudodebatter och medborgarna kan ha förtroende för den representativa demokratin.

Manifestationen till minne av kristallnatten bör organiseras av en icke-partipolitisk aktör

av

I lördags var det en manifestation på Rådhustorget till minne av kristallnatten. Själv var jag i Sthlm och kunde därför inte vara med, men Socialdemokraterna var representerade genom vår gruppledare i kommunen Hans Lindberg som var en av talarna.

Under helgen 9-13 nov 1938, som kom att kallas kristallnatten, mördades omkring 400 judar i Nazityskland och mellan 20’000 och 30’000 judar arresterades för att skickas till koncentrationsläger. Under förintelsen mördades omkring 11 till 17 miljoner människor, varav den största gruppen var judar (ca 6 miljoner). Resten var romer, homosexuella, Jehovas vittnen, personer med funktionsnedsättning, polacker, och politiska motståndare. Det här är ett mörkt kapitel i historien, som inte får glömmas. Inte bara för att hedra offren, utan också för att se till att det inte upprepas.

Antisemitismen lever fortfarande i olika former, och vi måste bekämpa det tillsammans. Därför är det viktigt att denna manifestation så långt det är möjligt organiseras som ett brett arrangemang som samlar alla demokratiska partier. Frågan är för viktig för att den ska underordnas partipolitiska intressen. Vi måste kunna visa en bred politisk enighet tvärsöver partipolitiska gränser i den här frågan. Men tyvärr har planeringen av årets manifestation präglats av partipolitiskt spel, där konflikter och intriger mellan partier och personer har fått påverka organiseringen, vilket gjorde att den breda enigheten uteblev. Bl a utestängdes Vänsterpartiet från arrangemanget och Centerpartiets talare hoppade av i protest.

Min och Hans Lindbergs ståndpunkt är att manifestationen hädanefter bör organiseras av en opolitisk aktör (t ex judiska nätverket) som sedan bjuder in talare från de olika partierna. Att överlåta merparten av planeringen till ett enskilt parti eller dess gruppledare, riskerar att enskilda partipolitiska intressen ges företrädare vilket är tyvärr vad som skett i år.

Med detta sagt, vill jag klargöra vissa felaktigheter som spridits ang eventet:

• Ngt nätverk bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Arbetarpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som har organiserat manifestationen till minne av kristallnatten finns inte. Denna information, som Arbetarpartiets gruppledare Jan Hägglund anger på sin blogg, är felaktig. Vi har inte varit med i diskussionerna kring hur manifestationen skulle organiseras. Hans Lindberg fick en inbjudan att tala för oss i manifestationen, vilket vi tackat ja till. Upplägget för manifestationen var redan bestämd när vi blev kontaktade.

• Planeringen skedde genom att gruppledaren för Arbetarpartiet Jan Hägglund skickade sitt förslag till gruppledarna för den borgerliga Alliansen. Varken vi Socialdemokrater, Vänsterpartiet, eller Miljöpartiet fick delta i diskussionerna. Vänsterpartiet blev inte ens inbjuden att delta.

• Delar av innehållet i Arbetarpartiets mejlväxling till Alliansen har läckt och avslöjats av Miljöpartiets gruppledare Nils Seye Larsen på hans blogg. Av mejlet framgår att Arbetarpartiets förslag var att varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet skulle få delta, samt att Socialdemokraterna inte skulle få välja sin egen talare. För att åstadkomma detta, skulle ingen inbjudan att medverka med talare gå till partierna, utan talarna skulle bjudas personligt. Allianspartierna skulle dock få utse sina egna talare, varefter dessa då skulle få en personlig inbjudan.

• Vår gruppledare Hans Lindberg fick sedan en förfrågan av Jan Hägglund att tala på manifestationen i samband med ett telefonsamtal där Hägglund informerade att det var gruppledarna i varje parti som skulle tala (utom Vänsterpartiet och SD som inte var inbjudna). Detta visade sig sedan inte stämma, då Centerpartiet hade utsett Anna-Karin Sjölander (som sedan valde att hoppa av i protest enligt skäl som hon anger på sin blogg).

På Jan Hägglunds blogg går att läsa att han aldrig agerat på egen hand utan alltid förankrat sitt agerande i ovannämt nätverk, i vilket han påstår att Socialdemokraterna bl a ingår. Även affischen som marknadsförde manifestationen anger ”Nätverket 9 november till minne av kristallnatten” som arrangör. Det är på sin plats att understryka att Jan Hägglund aldrig förankrat sitt agerande hos ngt nätverk där vi ingår. Detta är felaktigt. Såvitt vi vet är det bara Alliansens gruppledare som han delgav sina förslag till.

Den här manifestationen bör vara ett tillfälle där alla demokratiska partier lägger sina meningsskiljaktigheter åt sidan för att visa enighet i kampen mot rasismen och antisemitismen. Men planeringen i år har lett till splittringar och kritik. Det är inte heller acceptabelt att osanna uppgifter om vem som är arrangör spridits till allmänheten såväl i affischen som i konferenciärens egen blogg.

Vi kan inte ha det så här i fortsättningen. Hans och jag kommer därför att föreslå övriga partier att det här arrangemanget i fortsättningen ska organiseras av en opolitisk aktör som sedan bjuder in partierna att medverka. Vi måste vara överens partierna emellan att snäva partipolitiska eller personliga intressen inte ska få styra hur manifestationen ska organiseras, och då kan vi inte ha samma upplägg som i år.

Ett svek mot Kommunals medlemmar

av

cykelSom regionpolitiker är jag inte involverad i kommunpolitiken. Men som kommunanställd och fd ordf i Kommunal Umeå är jag väldigt intresserad av vilka beslut kommunen tar och hur dessa påverkar dem som jobbar i berörda verksamheter (inklusive inom privat sektor).. inte minst på hemtjänsten där jag själv är anställd som vårdbiträde. Dessa frågor ligger mig varmt om hjärtat, och jag blir därför oerhört besviken på gårdagens beslut i Umeå kommunfullmäktige att låta hemtjänsten förbli en avreglerad marknad, med de effekter det innebär såväl för personalens arbetsvillkor och löneutveckling som för kommunens förutsättningar att planera långsiktigt utifrån befolkningsprognoser och människors behov.

Jag blir inte bara besviken, utan även provocerad, då detta förslag fick majoritet i fullmäktige genom att Arbetarpartiet – som alltid marknadsfört sig som ett parti som står för Kommunals medlemmar -valde att hellre lyssna på hemtjänstföretagen än på de anställdas fackliga representanter. Att de borgerliga partierna röstar på att behålla LOV, blir jag inte förvånad över. De gör ingen hemlighet av att de har täta band med det privata näringslivet. Flera av dem driver förslag om sänkta löner och försämrad anställningstrygghet. Arbetarpartiet däremot har marknadsfört sig som ett parti för arbetarna. Det minsta som kan krävas av ett sådant parti – kan jag tycka – är att åtminstone föra en dialog med de representanter arbetarna själva har utsedd att företräda dem, innan partiet i fråga bestämmer sig för vilken linje det ska driva. Sen behöver de inte alltid hålla med. Men man går banne mig inte ut i fullmäktiges talarstol och hänvisar till Kommunal för att stödja ett förslag Kommunal själv är motståndare till.

I den lokala debatten så har borgerligheten jämställt LOV med ”valfrihet”. Det är en så vulgär förenkling att det närmast är att betraktas som en förfalskning. Såväl med LOV som med LOU, kan den äldre välja utförare. Skillnaden är att med LOU kan kommunen genom upphandlingsavtal ha kontroll över antalet utförare. LOV däremot innebär att alla som vill starta ett hemtjänstföretag, kan göra det. Och alla som vill sluta att bedriva hemtjänstföretag, kan också dra sig ur utan vidare. Det är en avreglerad marknad som saknar stabilitet. Kommunal Umeås ordförande har redan beskrivit vilka effekter det har på arbetsvillkoren. Kortfattat kan man säga att andelen otrygga visstidsanställda ökar på bekostnad av trygga tillsvidareanställningar. Skälet är att företagen har svårt att förutse sitt personalbehov, då antalet utförare varierar över tid. Arbetsgivare anställer folk på korta visstidsanställningar som förlängs gång efter gång, med följden att arbetstagaren lever i ovisshet kring hur det kommer att se ut i framtiden. En ständig oro över att inte veta om man kommer få förlängd eller ej. Vad detta gör för löneutvecklingen säger sig själv. Visstidsanställda har generellt en lägre löneutvecklingen. När man sedan jobbat tillräckligt länge för att ”lasa in sig”, då ligger man redan efter alla andra. Inget bra utgångsläge. Medan alla talar om vikten av att höja välfärdsyrkenas status, så ser vi hur en avreglerad marknad växer fram som håller löneutvecklingen tillbaka. Hur kommer man kunna säkra kompetensförsörjningen i framtiden på detta vis?

Förutom personalpolitiken, finns det andra aspekter som talar för att man ska avskaffa LOV. Jag har i det här inlägget dock valt att fokusera på just hur LOV påverkar personalens villkor och löneutveckling, eftersom det är av relevans om man då – liksom Arbetarpartiet – gör anspråk på att värna om Kommunals medlemmar. Kommunal har nämligen beslutat på sin kongress 2016 att arbeta för avskaffandet av LOV. Arbetarpartiet är ett litet parti som i vanliga fall saknar inflytande i fullmäktige. Men när de för en gångs skull får en vågmästarroll, hade de kunnat göra skillnad för Kommunals medlemmar. Vad gör Arbetarpartiet i ett sådant läge: ja, då väljer de hellre att stå upp för Svenskt Näringsliv. Det här är Arbetarpartiet i ett nötskal.