Jag startar ännu en blogg, men undrar inte längre varför

Ska jag starta en blogg nu igen? En till? Och vad har jag på Folkbladet att göra? Har jag något att tillföra? Kan det betyda något för mig själv och för eventuella läsare att jag vräker ur mig mina ordströmmar där? Också?

För att svara på frågorna tillåter jag mig att citera mig själv;

”Du skulle ju ha en blogg vetja! En motvallskäringsblogg!” Sa min kompis för något år sen. ”Och varför skulle jag blogga? Varenda människa bloggar ju nuförtiden. Det räcker med bloggar.” Sa jag, och satte mig istället ner och skrev en bok till.

Men så sitter jag plötsligt här med fingertopparna dansande över tangentbordet, med hjärncellerna vickandes på kanten ner till bloggträsket. Med en nystartad blogg. Knäppt ju. Och varför? Det tycks så mycket. För mycket. Och det skrivs och sägs så mycket. Alldeles tillräckligt. Så varför kan jag inte bara låta bli, vilket jag har gjort under ett helt långt femtiosexårigt liv. Varför inte fortsätta att låta bli?

Men intellektet låter känslorna ta över beslutsfattandet. Som vanligt, när det gäller mig. För jag har ju ett sjukt behov av att skriva. Av att uttrycka mig. Lite för stort för att det ska vara riktigt nyttigt. Jag önskar ibland att jag kunde slippa att så starkt känna behovet att åstadkomma olika kombinationer av ord. Visst, jag är rätt bra på att slöa också. Nog bättre än de flesta, för jag kan sitta i timtal i solen med en bok i knät. Jag kan till och med sitta i flera timmar i samma sol utan en bok i knät. Men mellan vilorundor under solar och en lång natts sömn, behöver fingertopparna sin springrunda över tangentbordet både för att hålla formen och för att hjälpa mig att få ut allt det som knakar inne i huvudet.

Problemet är vintern. Jag gillar inte den. För då finns det inte någon sol att sitta och läsa eller knaktänka i. Och nu, i slutet av januari (ja, det var det då jag skrev detta)  börjar eländet kännas lite för lång. Det är flera månader tills krokusen morsar på mig och vinkar med sina färger när jag går ut bland vindar, möss och människor. Så nu sitter jag här. Med bloggen öppnad. Och ännu ett forum att forma mina tankar i.” Slut citat.

Ja, så sitter jag här. Med ännu en blogg. På Folkbladet. En blogg där jag tillåts ta folkbladet ur munnen och definitivt ämnar att så göra. Vi får väl se vad det blir av den. Jag anar att jag kommer att fylla den med både stort och smått.

Och jag undrar inte längre varför jag en gång startade min första blogg. Däremot  undrar jag ofta om slumpen verkligen är en tillfällighet, för tre dagar efter det att jag öppnade den hände något väldigt speciellt. Och det där väldigt speciella har jag fyllt min första blogg med alltsedan dess. Flera tusen har läst om detta väldigt speciella. Och nästa vecka kommer ett TV-team hit hem och ska göra film om det.

Jag återkommer.

Och välkomna. Hur som helst.

 

 

Mer information om mig finns på www.annallan.se  Och vill ni ta del av mina kulturtips är det bara att gå in där och ta för sig.

2 kommentarer

  1. Även om jag har en paus just nu, så saknar jag skrivandet- å lär återkomma! Välkommen till bloggvärlden igen då! Ser fram emot finurliga och frispråkiga formuleringar! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>