Jag inser att det just i dagarna är något sportdåreliknande som händer runt om i människors medvetande och i deras vardagsrum och kommer osökt att tänka på Roffe Ericsson, trumpetlegenden. Han spelade i flera orkestrar i Tyskland och bodde 1972 i Mûnchen. En dag när han var på väg till giget var trafiken enorm, ja direkt kaotisk. Det var liksom direkt tvärstopp och han var orolig över att komma för sent till konserten.
När en trafikpolis så småningom upplyste honom om att det ju faktiskt var OS i just denna stad vid just denna tidpunkt, kläckte Roffe ur sig de legendariska orden;
”Olympiad? Det har ingen sagt till mig!”
Precis så känner jag mig när det vankas idrottstävlingar som tar onödigt stor plats i media och i folks huvuden. Det spelar ingen roll om det så är OS eller SM eller VM. Eller om det sker i Peking eller i Säffle eller i Vancouver.
Om det så står enbart två av dessa gigantiska bokstäver på löpsedeln och inget annat, så ser jag det ändå inte. Det automatiska nollställandet kopplas på och intellektet låter sig inte väckas förrän samma OS eller SM eller om det nu är VM, har upphört.
Och jag finner ointresset ganska intressant. För hur kan en hjärna som vanligtvis är relativt pigg, så fullständigt lägga ner, ja faktiskt helt blockera verksamheten då det handlar om ett ämne som intellektet och personen i dess omedelbara närhet, finner störande? Varifrån kommer det hundraprocentiga ignorerandet? Jag tycker att det är fascinerande.
Jag fullständigt skiter i fotbollar och puckar och klubbor och skrikiga kommentatorer och halvblinda domare och spelare som försöker slå ihjäl varann och munskydd som halkar på sniskan och huliganer och underlag och extatiska publikhav och mållinjer och backhand och returer och mål och mellanmål och självmål och …
Jag stänger av. Och fokuserar på annat.
Men varför missar jag informationen? Varför tar jag alls inte in den? Även om jag nu är sjukligt ointresserad så borde jag väl ändå känna till att just OS, just i dagarna, går av stapeln just i landet Sverige … Eller om det nu var VM … i
Kenya … ?
Men jag funkar inte så.
När maken nyss satte på TV:n och huset fylldes av stress och av skrik och lugnet och suset av vindar i trädkronor och sång av allehanda fåglar och grannkattens mars-skrik, fast det är maj, plötsligt blev akustiskt överkörda, så inser jag, lätt chockartat, att det är ishockey i Globen. Och att fler länder än enbart vårt, är representerade.
Som tur är stängde maken snabbt av. Eftersom han är trumpetare. Om dock ej med förnamnet Roffe eller ett efternamn som liknar Ericsson … Men trumpetare, det är han. Och att det är OS, eller VM, eller om det nu rent av är SM eller PMS eller LKAB, det har ingen sagt till vare sig honom eller mig.
Jag ställer gärna och nyfiket upp i forskningen gällande plågsamma idrottsförsök.
