Änglar, finns dom?

 

Jag går i väntans tider. Nu igen. Jag föder och jag föder och jag föder och aldrig verkar det upphöra, det där födandet.
Att föda är förväntan, skräck, oro, spänning, glädje och massor med pirr i magen. Först, för nu ganska många år sedan, födde jag barn, tre stycken, med ojämna mellanrum.  För ett år sedan förlöste jag min första bok. På gatorna i Prag födde jag mitt första barnbarn.
Och nu ska jag föda igen. Denna gång ska jag föda massor av änglar. Och jag ska förlösa mina tankar om döden och om åldrandet.
Jag väjer inte, för vare sig det svåra eller det enkla. Jag skriver det jag tänker. Det som irrar och vimsar runt innanför pannan och västen. Det är ganska mycket som rör på sig därinne bland mina blodbanor och tankespår och jag låter dem komma ut, alla mina tankar, för det är sådan jag är. Det är så jag vill ha det.
Ärlighet varar längst. Ärlighet till och med består.
Ärlighet är att dela med sig. Av det som är viktigt.

Den 20 juni släpps min andra bok. Den är rolig, den också. Och den är sorglig, precis som min första bok. Den är udda, den är minst sagt annorlunda. Och alldeles alldeles fullsmockad av serieteckningar och små flygande, lekande, samtalande änglar skapade av Jan Romare. Den är djup och den är känslosam och den är rolig, på gränsen till lite galen.
Den är som jag är. För jag har, precis som förra gången det begav sig, öppnat upp mina innersta rum, i mitt huvud, såväl som i mitt hjärta.
Det är bara att förbereda er på att, om ni kommer att införskaffa den, finna er själva såväl skrattande som gråtande under läsandets gång. Och ni kommer säkerligen att fyllas av ganska många funderingar om vad livet och framförallt döden kan föra med sig. Jag är inte särskilt troende på någon av de omskrivna gudarna, men jag är oerhört nyfiken på vad som ska hända den där absolut sista dagen. Dagen då allting antingen blir svart, eller rentav kanske öppnar upp en, för mig, för oss, helt ny dimension.

Förutom alla mina frågetecken och nedpräntade filosofier kring hur det kan komma att bli sedan – om det nu blir något sedan – berättar jag om några vänner som betytt mycket för mig, men som lämnat mig, i förtid. Jag berättar om några av dem som gått vilse i livet på sin irrfärd mot döden, men jag berättar också om mitt roliga och ytterst levande möte med min favoritförfattare; Torgny Lindgren.

Jag blir förstås själaglad om ni så småningom vill köpa min bok ”Själalycka” då den kommer, den 20 juni. Och jag blir glad om ni gråter en skvätt då ni läser den. Jag blir ännu gladare om ni finner humorn tilltalande och kan skratta er igenom delar av den.
Men allra lyckligast blir jag om den berör er på ett djupare plan. Om ni läser den med samtliga era sinnen öppna och utan några förutfattade andemeningar.
För – som oftast – skriver jag det viktigaste mellan raderna.
Och Jan Romares underbara teckningar, som hjälpt mig och följt mig genom livet, innehåller mängder av information.

Vad skoj det ska bli, att höra era reaktioner!
Tror jag:)

 

 

Läs mer om min kommande bok på www.annallan.se

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *