Lena Nyman – en stor varm bulle fylld med pärlsocker och smör …

Den etablerade artisten och de lovande nykomlingarna.
Å ena sidan mognaden och allvaret, livserfarenheten och djupet. Å andra sidan glädjen, framtidstron, sorglösheten och visionerna.
Den kväll då vi firade Monica Zäta och delade ut stipendierna till Gösta Ekman och bröderna Agnas, gick det mycket tydligt upp för mig;
Den stora skillnaden.

 

Det blev en fin kväll, i ett fullsmockat stockholmskt konserthus. De musikaliska inslagen, av såväl de unga och hejdlöst glädjestrålande stipendiaterna Agnas Bros, som av gästande artister, var riktiga höjdare. Stunden då Lena Nyman stod i fokus, var full av respekt, kärlek och värme. Och Tom Alandh snickrade proffsigt ihop det hela med sin mjukhet och sin trivsel, sin behagliga röst och sin vältalighet.

Gösta Ekmans tacktal till och fina ord om Monica var levande, varmt, berörande, bedårande och jag kommer aldrig att glömma allvaret i hans ögon. Jag kommer alltid att minnas kraften, intensiteten och ödmjukheten som han förmedlade, med sin röst och sitt genuina kroppsspråk. Känslan sitter fortfarande kvar, långt efteråt och jag vet att den stunden kommer att följa mig livet, minnet ut …
Det var också en stark upplevelse att bevittna Lenas brorsöner Martin och Robert Nyman, då de tog emot diplomet. Och deras ord, till tack, visade hur oerhört mycket Lena betytt för dem och vilket stort intryck hon gjort, ända sedan de var barn.

Ni som är nyfikna, kan här nedan läsa den något längre motivering gällande det postuma hederspriset till Lena Nyman, som jag läste upp för publiken. En kortare motivering står tryckt på diplomet.
Varsågoda. Och fantisera gärna lite … Njut av musiken, känn stämningen, där ni sitter i det stora publikhavet, bland 1200 förväntansfulla själar. Försök att sätta er in i hur det såg ut då Gösta, med sin lilla kropp men stora personlighet, stod där på scenen och under tio-femton minuter, avspänt och uppenbart spontant, berättade vad Monica Z betytt för honom. Och föreställ er hur Lena Nyman och Monica, i ett bildspel från den stora vita filmduken som hängde ovanför scenen, i skiftande skepnader och från olika sammanhang, blickade ut över publikhavet …

Här har ni den, min kärleksförklaring till Lena Nyman;

“Somliga människor bara anfaller med sin personlighet och sin energi. De kastar sig över oss med sina egenskaper och sina innersta gåvor och fyller oss med allt det som vi behöver för vår mentala överlevnad. Den så intensiva solstrålen från Kungsholmen, hon gav av sig själv, till hundra procent och alltid utan skyddsnät. Hon var ett intensivt och tvättäkta charmtroll, vars hela väsen utstrålade intelligens och intensitet. I årtionde efter årtionde, i såväl drama som spektakel, fyllde hon oss med de för vårt välmående så nödvändiga känslostormarna och hon satte alla sina tio fingertoppar på det som är viktigt i livet.
Hon var en enda stor varm bulle, fylld av pärlsocker och av smör, av humor och av klokskap och av ett smittande skratt och ett solstråligt leende som saknar motstycke. Allt detta kommunicerade hon med samtliga sina sinnen och framför allt med sin timing, sin mimik och sitt kroppsspråk. Hennes lilla, men unikt musikaliska skådespelarkropp var så sprängfylld av begåvning och lust, att ingen av oss kunde undgå det hon ville uttrycka.
Tack Lena, för att du fanns, finns och för alltid kommer att finnas.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *