Vila i julefrid, hustomtemor

Som alltid i juletid, går mina tankar till min mamma. Och jag minns, med blandade känslor, hennes jular …
Min mamma var lärare i samhällskunskap, religion och engelska, på högstadiet. Och hon var nämndeman och hon var kommunpolitiker. Hon var dessutom tillsynslärare, vilket kan översättas till att vara skolans hustomtemor. En hustomtemor som sällan fick vila. En hustomtemor som alltid skulle vara tillgänglig.
I skolan såsom i hemmet.
Mamma arbetade mest och oftast av alla anställda i skolan. Trots detta, firade tjocka släkten alltid julafton hos oss och det kom varje år 20-25 gäster vid tre-tiden på julaftons eftermiddag. Gäster som skulle bjudas på kaffe och bullar. Och sju sorters kakor.
Av min hårt arbetande mamma.
Min pappa arbetade också mycket hårt och visst hjälpte han mamma att duka på och av och ställa in disken i diskmaskinen. Men min pappa var en väldigt galen och rolig person och han var bra på att berätta historier, både från då och från förr, så han var ofta den som underhöll gästerna, med den ena mer eller mindre sanna skrönan efter den andra. Och han var alltid tomte, vad jag minns.
Men det var mamma som hade det övergripande ansvaret.

När de högt älskade släktingarna framåt kvällen samlade ihop sina klappar och gick hem till sitt, då skulle mamma, efter att ha plockat undan och städat efter eftermiddagens stora glada sjöslag, duka fram familjens julmiddag. Och därefter hålla justämningen vid liv genom att tända stearinljus efter stearinljus och gärna spela och sjunga julsånger vid det gamla pianot.
Och diska. Och torka. Och ta hand om matresterna.
Och vara glad.

På juldagens morgon, vid femtiden, blev vi väckta av mamma som stoppade i oss risgrynsgröt och såg till att vi kom till julottan där jag och min bror brukade hjälpa till i kören. Därefter skulle vi vidare till ålderdomshemmet för att sjunga julsånger för de gamla, för att efter väl förättat sång-värv besöka faster Gunhíld som traditionsenligt bjöd på släkt-morgon-glögg och kaffe.

Min mamma följde aldrig med. Vare sig på julottan eller på efterföljande morgon-fika.
På juldagen var min hårt trippelarbetande mamma nästintill död av trötthet. Något som jag inte reflekterade över förrän långt senare, då jag själv mognat till en ansvarstagande kvinna.

Detta är en anledning att tänka sig för, vad gäller några av våra jultraditioners eventuella bevarande.
Och jag hoppas att min hustomtemamma slipper den typen av julfirande, i himlen. Även om vi hade det väldigt roligt.
Vila i frid i jul, mamma.
Det har du förtjänat.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *