De till synes ,obetydliga små stegen som till sist leder fram.

Barbro stod så vid kaffebryggaren åter. Ett repetitivt inslag i vardagen. Inget unikt alls. Hon tänkte att kaffe inte ens smakade speciellt bra.
Hur många koppar hade hon hällt i sig genom åren egentligen?

Herregud, det måste varit tusentals.

Och hon tänkte på livets ändlösa upprepningar, på alla måsten som var skapade av ingen annan än av henne själv. Barbro Larsson.

Jag är Barbro Larsson tänkte hon. Jag är inget lejon men inte heller ett hjälplöst lamm. Jag är ingen jägare men inte heller ett offer.
Barbro kände nu hur något växte i henne. Var det mod?

Ja, hon tänkte att det var det, och nu jävlar skulle det till förändringar.
Hon sörplade snabbt i sig den beska drycken, och hon tänkte att det var besynnerligt att hon druckit tusentals koppar av detta.
Så marscherade hon över parketten bort mot sovrummet. Hon nästan slet upp dörren och där låg han precis som vanligt.
Han. Hennes man.
Täcket nere vid knävecken och det stora vita arslet fullt exponerat.
Hur många år hade hon inte vaknat till denna syn?

Barbro Larsson , du är inte ett lamm, tänkte hon varpå hon daskade till ena stjärthalvan så det nästan sved i hennes egen hand.

Han skrek till. Det var ett bryskt uppvaknande det var det, och yrvaket frågade han den högst adekvata frågan ” vad i helvete håller du på med!?”

Barbro tänkte först säga förlåt, men inne i henne hade vargen börjat ta form, och i stället skrek hon rakt ut de ord hon borde skrikit rakt ut för flera herrans år sedan. ” jag är trött på att vakna och det första jag ser är ditt feta arsle. Jag är trött på att brygga ditt kaffe”…… Hon tvekade, men hon kände med tungspetsen att huggtänder vuxit ut …” Jag är trött på dig”

Han skrattade. Inte porlande och lätt, utan föraktfullt och överlägset, och han sade till sist att hon var så gullig då hon jamade som en liten kissemisse.

Då Barbro Larsson en halvtimme senare klev upp ur sängen, och han nöjd och belåten fortfarande låg där med sin feta röv i vädret ,hasade hon på matta ben till kaffebryggaren och tänkte att kaffe var väldigt beskt och att det var märkligt att hon druckit tusentals koppar av något som inte ens var speciellt gott.

Det strilade fint regn från den gråa himlen och Barbro tänkte att vargar hade också varit små och diat sina mödrar innan de blivit predatorer.

Jag är en predator tänkte hon och svalde en stor klunk av det svarta beska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>