Ett omfattande värvningsfusk har upptäckts i Moderata ungdomsförbundet i Skåne. Minst 170 medlemmar misstänks ha blivit medlemmar utan sin vetskap. Har vi hört det förut? Skåneföreningen granskar nu alla medlemmar för att ta reda på om de själva valt att gå med eller värvats utan sin vetskap. Den person som knutits till bedrägeriet har lämnat både förbundet och sina uppdrag. Det hedrar Muf i Skåne att de utkrävt ansvar av fuskaren.
Ni som läser denna blogg kommer kanske ihåg att samma sak hände i Umeå inför moderaternas provval 2001. Tänk, om någon i moderaterna i Umeå haft ryggrad nog att kontakta alla ’nyförvärv’ som registrerades in i umeåmoderaterna inför provvalet 2001! Visste ’nyförvärven’ att de plötsligt blivit medlemmar i moderaterna i Umeå, betalat in medlemsavgift och röstat i provvalet där trots att de flesta av dem bodde i Stockholm? Den interna revisorn, Nils Ivar Nilsson, krävde men nekades full tillgång till materialet när han ville granska vad som hänt. Däremot lyckades journalister få tag i namn på medlemmar som ’tvångsrekryterats’ och avslöja att det flera av oss påtalat var sant.
Inför M:s provval i Umeå och Västerbotten 2001 hade en listig och förslagen trojka med full tillgång till partiets material samt kontroll över provvalsprocessen och partiexpeditionen plötsligt kapat cirka 60 personers identitet och skrivit in dem i umeåmoderaterna. Syftet var att använda deras medlemsröster i provvalet för att rösta på sig själva och på så sätt säkra topplaceringarna på provvalssedlarna till kommun, landsting och riksdag. För kuppmakarna innebar provvalet en läggmatch. Deras plan gick i lås och de belönades med PPM, d v s pengar, position och makt. Den hundralapp man tvingades ta ur egna fickor för att betala medlemsavgiften för varje ’nyförvärv’ var mycket blygsam jämfört med allt man belönades med när man lyckades i sitt uppsåt att manipulera hela provvalet och därigenom tillskansa sig en politisk ’karriär’.
Det kan låta oskyldigt att fuska i ett provval men fusk är aldrig oskyldigt och placeringarna i provvalet avgör den slutliga placeringen på de röstsedlar som sedan används i det allmänna valet. Annars vore det ju meningslöst att utsätta sig för risken att avslöjas som en rufflare och bedragare. Att kapa de ’tvångsintagnas’ identitet och förfalska deras namnunderskrifter på provvalshandlingarna var garanterat brottsligt. Nu såg förstås fuskarna till att omedelbart bränna allt provvalsmaterial för att undanröja bevis. Listigt, välplanerat och allt annat än förtroendeingivande. Är det sådana politiker vi vill ha? De som själva inser att de inte kan vinna i full konkurrens tar sig rätten att på olika sätt se till att toppa valsedlarna. Det innebär att alla som inte kryssar en särskild kandidat i valet automatiskt riskerar att rösta på ohederliga ’toppkandidater’.
Samma mönster har under årens lopp förekommit inom moderaterna på olika håll, t ex i Stockholm i provvalet 2009, då Svt och andra nyhetskanaler avslöjade att ett stort antal invandrare skrivits in i partiet precis innan provvalet för att utan sin vetskap vara med och rösta i detta provval. Mönstren upprepar sig och varför inte? Risken för upptäckt är minimal och belöningen är framtida positioner och arvoden som fuskarna inte kan få på den öppna marknaden. Upptäcks man blånekar man och svartmålar dem som upptäcker fusket. Sedan händer i regel ingenting förutom att locket trycks på, kamaraderiet frodas och leden sluter sig.
Det är inte bara hur man har det i ett parti utan också hur man hanterar det som händer som visar vilka värderingar och vilken kultur som styr partiet. Moderaternas hantering av tidigare provvalsfusk har i regel inneburit tystnad och locket på tills stormen blåst över. Visserligen sa dåvarande partisekreterare, när han kom upp till Umeå för att träffa några av oss, att det förekommit oegentligheter i Umeå, men han valde att inte göra något åt det då det ”skulle äventyra hela partiets existens”. Så länge rättssystemet inte prioriterar att lagföra denna typ av brott kommer detta att praktiseras i det oändliga av personer med rymliga samveten. Risken att upptäckas är liten, risken att straffas nästan obefintlig. Den här typen av brott lönar sig helt enkelt. Det har vi sett inte minst i Umeå.
Jag kan inte låta bli att undra hur den f d partisekreteraren skulle ha agerat om han upptäckt skadeinsekter i sin bostad. Skulle han ha kontaktat Anticimex för en sanering eller skulle han ha avstått av rädsla för att saneringen skulle hota husets existens?
