Är svenska statsförvaltningen opolitisk?

Politiseringen av tjänstemän har pågått i ett par decennier, framför allt efter tjänstemannaansvarets avskaffande (Palme). En kultur av politisk maktkorruption har invaderat både myndigheter och regeringskansli. Om du är lyhörd och håller dig väl med de styrande, kan du belönas med en fin titel och fetare lön och förmåner. Vår statsförvaltning har helt enkelt blivit mer politiserad och följsam mot makten.

Det finns idag en rädsla hos åklagarmyndighet, polis, ekobrottsmyndighet, Arbetsförmedling, Försäkringskassan och övriga att inte stöta sig med regeringen på ett individuellt plan. Det kan innebära att handlingar sekretessbeläggs, att man inte besvarar frågor, svårighet att få ut handlingar, att handlingar inte diarieförs förrän ’besvärliga’ frågor om den ställs, att handlingar görs till departementspromemorior istället för allmänna, sökbara handlingar eller döps om i diariet så att det egentliga ärendet inte framgår. Det kan också innebära att myndigheter ’friserar’ statistik som går emot empiri och forskning.

När det gäller att möta vår tids största globala utmaningar, t ex IS, har de lagar som skulle kunna användas blivit döda verktyg i en låda. Visserligen går Anders Ygeman ibland ut och lovar att ’se över lagen’, men enl Mona Sahlin i Studio Ett för en tid sedan pågår samtal i Regeringskansliet om hur de ska förhålla sig till de lagar som gäller. Häpnadsväckande! Gäller lagarna inte tills de ersätts av nya? Är det därför IKEA-mördaren fick vistas papperslös i Sverige trots besked om omedelbar utvisning? Har ’interna’ samtal ersatt handling?

Den Demokratiutredning som initierades 2014 med Olle Wästberg som ordförande konstaterar att partier har mer och mer blivit eliter, en socialt sammanhållen grupp med ryggarna utåt. De flesta blir aktiva i ett parti genom personliga kontakter/släktskap och partierna har professionaliserats. För att de partiaktiva ska kunna leva på politiken, har man samlat ihop uppdrag för några få och skapat heltidsuppdrag. Resultatet är att färre har fler uppdrag och maktkoncentrationen har förvärrats, i synnerhet efter senaste valet. Utredningen visar också att i socioekonomiskt utsatta förorter är de politiska partierna frånvarande.

För att få veta vilken politik som efterfrågas genomförs opinionsundersökningar och sedan anlitas PR-byråer för att förpacka och kommunicera efterfrågad politik. S k policyprofessionella idéutvecklare med större erfarenhet av politisk kommunikation än av egna förtroendeuppdrag har blivit allt vanligare. Självklart är det ett problem när de politiskt ansvariga inte avspeglar väljarkårens sammansättning. Undra på att makteliten försöker tysta ’oliktänkande’ t ex genom att inte ta med dem i samtal, stämpla dem som ’missnöjda avvikare’ (Reinfeldt), rasister, nyfascister (Löfven) m m! Eller att mainstream-media, som är beroende av politiskt fördelat partistöd, låter sig styras av den aktuella politiska agendan och praktiserar åsiktsfientlighet.

Resultatet är att verklighetens folk som ser den bekymmersamma utvecklingen och bristen på politiskt ledarskap och handling känner oro inför framtiden. Inte blir vi lugnare av att ingen av de ansvariga har några svar om framtiden, inte ens om nästa år. De gömmer sig bakom floskler och plattityder eller flyr från våra frågor, som blir allt fler. De tycks fullständigt ha glömt att vi är deras ’arbetsgivare’ och att de utan oss inte har någon ’tillsvidareanställning’ Deras största energi läggs på hur de ska vinna nästa val, inte på att vinna vårt förtroende eller hitta lösningar på de problem deras politik skapat. Det räcker inte med att vilja göra skillnad, man måste förmå att göra det också.

På     http://www.vk.se/asikter/ordet-fritt      hittar ni min insändare som publicerades i VästerbottensKuriren den 16/9.

På     http://www.uvell.se/2015/09/18/stockholm-blir-muteborg-28416045       hittar ni ett mycket intressant och insiktsfullt inlägg om jäv och mutor i Stockholms stad

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *