I en intervju i DN (26/10) sa moderatledaren Anna Kindberg Batra: ”Vi skulle behöva ett regelverk som förtydligar att största underlag också kan regera och genomföra sitt budgetbeslut. Det är bättre än en överenskommelse”. AKB vill sålunda skapa ett regelverk så att en riksdagsminoritet ska kunna styra på en riksdagsmajoritets bekostnad. Detta för att slippa att tvingas samverka med Sverigedemokraterna. Häpnadsväckande och upprörande av ett parti som säger sig stå för frihet!
AKB får tycka vad hon vill om olika partier, men de har i demokratisk ordning valts in i riksdagen av oss väljare. Det är uppenbart att AKB anser att vi väljare valt fel och att det bästa för Sverige och henne vore att överheten, som utgör en liten minoritet, bestämde över den stora majoriteten, d v s folket. Att vilja lagstifta för att driva fram minoritetens rätt att styra över majoriteten känns skrämmande. Historien är full av partier som genomdriver envälde när väljarna röstar ”fel”.
Vad Sverige behöver mest av allt just nu är politiskt ledarskap för att ta oss ur det kaos som den rödgröna regeringen och övr delar av 7-klövern försatt oss i. Löfven upprepar ständigt att ”vi måste ta ansvar för Sverige”, ”nu är gränsen nådd”, ”situationen är ohållbar nu” men hans ord följs inte av handling. Hans och Migrationsverkets prognoser för hur många migranter som kommer till Sverige i år ändras ständigt uppåt. Senaste siffran jag sett är 190 000. Dessutom misslyckas vi att skicka tillbaka alla tiotusentals migranter som fått avslag på sina asylansökningar. Noll koll på alla som illegalt uppehåller sig i landet med rätt till ”vård som inte kan anstå” m m. Noll koll också över alla migranter som tar sig in här men väljer att inte registrera sig. Är det så Löfven ”tar ansvar för Sverige”?
Löfven upprepar också att det handlar om ”människor som flyr för sina liv från krig och förföljelse”. Om han slutade lyssna på sin rådgivare Henrik Arnstad och istället tog del av officiella siffror och statistik, t ex de siffror och prognoser forskaren och nationalekonomen Tino Sanandaji presenterar, skulle han vinna mer förtroende och respekt. Enl Eurostats officiella siffror är bara 1 av 5 som kommer till Europa flyktingar från Syrien. Men Löfven fortsätter att spela på våra känslor i hopp om att vi ska fortsätta att öppna dörrarna på vid gavel för vem som vill komma hit trots att de saknar asylskäl. 4 av 5 är i verkligheten migranter som söker ett bättre liv. Det har jag förståelse för, men jag har svårt att förstå att vi ska använda vår välfärd till allehanda migranter istället för att hjälpa alla syriska krigsflyktingar som är kvar i Syrien eller i flyktingläger i Syriens närområden. Varför väljer vi att inte hjälpa dem istället? Varför ställer Löfven och övriga makteliten grupper mot varandra?
Dagens oändliga migrationsvåg väljer i första hand Sverige bl a för att vi erbjuder de generösaste villkoren för asylsökande. Detta är ohållbart och kräver ett politiskt mod och ledarskap som vi helt saknar. När Jimmie Åkesson i sitt anförande i senaste partiledardebatten i riksdagen varnade för en ”välfärdskollaps” sågs han som alarmist. Det är tydligen inte vad man säger utan vem som säger det som är viktigt. Margot Wallströmsägeri en intervju i Dagens Nyheter (30/10) att det finns en punkt då flyktingmottagandet blir en alltför stor påfrestning på samhället.
”Jag tror att de flesta känner att vi inte kan upprätthålla ett system där det kanske kommer 190.000 människor varje år, i längden kommer våra system att braka ihop. Och det mottagandet kommer inte att få folkligt stöd”, säger utrikesministern.
Det mottagandet saknar redan idag folkligt stöd och Löfven har sedan länge en majoritet mot sig både i riksdagen och i landet. Är det kanske dags för Löfven att byta ut 30-30-30-gänget i Rosenbad, som undanhåller eller censurerar jobbig information och verklighetens krassa siffror?
”De kallas så eftersom det som kvalificerar denna regerings politiska sakkunniga till sina tjänster är att de alla är runt 30 år, alla har en månadslön runt 30 000 och alla måste ha sett minst 30 avsnitt av ”Vita Huset” eller ”House of Cards”. För dessa är politik ett medialt spektakel och en sällskapslek över ett glas vin eller två. De har aldrig levt ett vanligt liv, än mindre haft ett vanligt arbete. För dessa är politik det sociala spelet, leken och löneutbetalaren.” ( http://ledarsidorna.se/2015/10/30-30-30/ )
