På presskonferensen efter terrorattackerna i Bryssel försäkrade statsminister Löfven att:
-Vi kommer att göra allt som krävs, allt vi kan, för att detta inte ska hända här. Men jag kan heller inte garantera att det inte händer. Men det är politikens och demokratins uppgift att också kunna försvara sig inte minst mot terrorism.
Och så tillade han:
-Om Belgien behöver hjälp kommer vi självklart att bistå på lämpligt sätt.
Under pressträffen upprepade han flera gånger att det kommer att vidtas ”hårda tag” mot terror. Han räknade upp de lagändringar som är aktuella kring kriminalisering av ”terroristresor”, strängare straff för olovlig hantering av sprängämnen och utredningar som ska ta fram förslag som ger polis större möjlighet att spionera på datorer.
Löfven begick också det oförlåtliga misstaget att än en gång relativisera genom att hänvisa till att Breivik, en ensam galning utan terrornätverk, inte var muslim:
-Jag vill påminna om att en av de största terroristerna vi haft i Europa, Breivik, var allt annat än muslim.
Också Lena Mellin verkar anse att två fel blir ett rätt och skriver i sin krönika i Aftonbladet att det är hoppfullt att inte bara jihadister utan också högerextremister utfört mord:
–Men enligt regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin, ska man komma håg att de mord som utförts av extremister under de senaste tjugo åren har utförts av högerextremister, inte av jihadister. Att faran än så länge ser ut att komma från färre håll än i Bryssel inger en gnutta hopp denna tunga dag.
Våldsbejakande islamistgrupper utgör det allvarligaste terrorhotet i vår tid. Ändå väljer vissa svenska politiker och debattörer t ex Stefan Löfven, Mona Sahlin och Lena Mellin, att driva den fruktlösa tesen att det verkliga hotet är högerextremister så snart islamismen hamnar i fokus. För de flesta tänkande individer står det nog klart att religion, i det här fallet islam, spelar en avgörande roll i de fasansfulla terrordåd som sargat Europa de sista åren.
Margot Wallström förnekade sig heller inte. Hon kommenterade attentatet genom att snabbt glida in på att Europa måste enas så att flyktingkrisen kan lösas. Ännu ett lågvattenmärke av vår utrikesminister.
Anders Ygeman sa efter terrordåden i Bryssel att Sverige är ”väl rustat” mot attacker. Men sanningen är att Sverige ligger långt efter andra EU-länder när det gäller att bekämpa radikalisering och terrorism. Löfvens och Ygemans försäkringar att den sittande regeringen gör mer än någon annan, och att Sverige ska bidra till att ”slå till hårt” mot terrorismen, övertygar inte. Löfven kunde i Aktuellt direkt efter terroristdåden förra tisdagen själv inte svara på vad detta i praktiken innebär. Hur förtroendeingivande är det?
Carina Bäck, nybliven ordförande i förbundsområde SYD i Region Stockholm, skriver bl a så här på Nyheter24 i en artikel som handlar om svenska polisens terrorberedskap idag jämfört med 2010:
-……… vi är bättre förberedda, bättre utbildade och bättre utrustade för att hantera ett nytt terrordåd i Sverige. Problemet då? Vi är för få! Vi klarar inte ens vårt uppdrag i kärnverksamheten. Det spelar ju liksom ingen roll hur bra utrustning vi har om vi inte har några fysiska personer att utrusta. När vi upprättar kommenderingar finns inga att skicka, övertid löser problemet och personalen blir slutkörd.
–Rikspolischefen har talat om för regeringen att vi behöver fler poliser, det tar dock tre år att utbilda en ny polis, och som läget är nu fylls inte platserna till Polishögskolan.
Men Sverige har ju ”Monatelefonen”, en stödtelefon som anhöriga till personer som riskerar att radikaliseras kan vända sig till. Under fyra månader har telefonen inte mottagit ett enda samtal. Och vad har det kostat att inrätta den? Hur kan Mona Sahlin ha fått hållas och gång på gång fått framföra sin agenda i TV utan att ställas till svars för de dumheter hon förespråkat? Och vad säger det om Reinfeldt som tillsatte henne? Sällan har vi väl fått så ynkligt litet för våra skattepengar!
Det känns idag som om tyckande är lika mycket eller mer värt än många års erfarenhet och kompetens inom ett område. Politiskt ’sakkunnig’ och minister kan man numera bli bara genom att manövrera och kuppa sig igenom ett ungdomsförbund. Att ha haft ett ’riktigt’ jobb är inget krav och bristen på både kompetens och livserfarenhet är påtaglig i många fall. Likaså är det tydligt att erfarenhet inte behöver innebära kompetens. Undra på att det ser ut som det gör i politiken idag!
http://www.svd.se/lofven-vi-kommer-att-gora-allt-som-kravs
http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/svensk-polis-terrorberedskap
