Maskrosorna slokar och Fridolin orerar

Så har då Mp:s kongress valt bort Åsa Romson, valt in Isabella Lövin och valt om Gustav Fridolin som språkrör. Romson gjorde en värdig sorti. Med blommor i handen tackade hon för sig och log mot sina partikamrater. Fridolin stod bredvid, log belåtet och klappade händerna.

Nog är det märkligt att Romson, en minister som drivit sitt partis politik och som faktiskt haft vissa framgångar på sitt ansvarsområde, valts bort medan Fridolin får sitta kvar. Han har som utbildningsminister inte lyckats uppnå någonting förutom att sänka sitt parti. Senaste opinionsundersökningen visar att Mp:s stöd halverats på ett halvår och är nu nere i 4,1 %.

Åsa Romson har visserligen gjort sig skyldig till en del språkliga grodor, vilket gett henne lågt förtroende bland väljarna, men de stora misstagen har Fridolin stått för. Han var insyltad i Kaplan-affären och gjorde bort sig ordentligt i Khan-affären. Ändå får Fridolin sitta kvar och styra vidare, något som flera kongressombud ansåg oförsvarbart eftersom han varit direkt inblandad i partiets kollaps. Hur ska partiet kunna få en nystart när problemet, d v s Fridolin, finns kvar? Likaså finns frågan om partiets långtgående kopplingar till islamism kvar.

Mp har visat sig vara ett maktparti utan ryggrad eller ideologisk heder, alltid redo att kompromissa bort sin politik i utbyte mot fortsatt regeringsmakt. Fridolin förkroppsligar denna makthunger och har gett ett ansikte åt den politiska broilern, som satsar allt på en politisk karriär. Han har ingen annan karriär att falla tillbaka på om han skulle avsättas. Undra på att han kampanjat både i partiet och i de stora medierna inför kongressen! Han slåss ju för sin politiska överlevnad.

Allt fler ser idag Fridolin som en smilfink och floskelmaskin, befordrad över sin förmåga. Hans styrka är att prata. Han har kallats ”ett politiskt underbarn”, inte för att han är ovanligt intelligent utan för den retoriska kompetens han tidigt utvecklade. Han är bra på att prata men lustigt nog är det just det han nu hänvisar till som en orsak till krisen; han ”har inte lyckats nå fram med budskapet”. Ibland räcker orden tydligen inte till ens för Fridolin. Vem kommer inte ihåg hur han som nytillträdd utbildningsminister lovade att genom en quick-fix få ordning på skolan på 100 dagar? Och hur gick det? Dessvärre har han inte lyckats åstadkomma mer där än på andra områden. Hans sätt att leda ett departement t ex vittnar om hans oförmåga och bristande ledarskap. Totalt har 11 personer av de 23 som fanns där när Fridolin tog över slutat.

Så vad har Mp vunnit på att sitta i regeringen? De viktiga vallöftena har brutits sedan länge; Bromma flygplats blir kvar, förbifart Stockholm kommer att byggas, Sverige exporterar fortfarande vapen till diktaturer, inga viktiga skolreformer har genomförts, den miljöpartistiske bostadsministern levererade inget konkret trots en historisk bostadskris, biståndet med Lövin som biståndsminister har räknats av mot migrationskostnader i högre utsträckning än tidigare och migrationspolitiken blev en svidande förödmjukelse för partiet.

Mp:s nästa nederlag torde bli Vattenfalls utförsäljning av brunkolstillgångarna i Tyskland. Vem kommer inte ihåg hur Fridolin i valdebatter 2014 viftade med en brunkolsbit? Nu avslöjar Dagens Industri att Mp redan i höstas i hemlighet gjort upp med socialdemokraterna om att Vattenfall skulle få sälja kolet till högstbjudande. Varken partiets medlemmar eller väljarna har informerats om detta. Språkrören förnekar dock att det finns en hemlig uppgörelse.

Miljöpartiet har accepterat att sälja ut sin själ. De har trots medlemstapp och massiv kritik gjort mycket stora eftergifter i migrationspolitiken. De har isolerat sig själva inne på Rosenbad, på behagligt avstånd från gräsrötterna. Kärnfrågorna har kompromissats bort. Mp skulle nu behöva ta ’time out’ från Riksdagen för att tänka igenom sin ’värdegrund’ m m.

Fridolin bad inför kongressen om ett förstärkt mandat, men ombuden var svårflirtade. Det hindrade honom inte från att läxa upp dem och kräva mer partidisciplin. Han hade t o m mage att kritisera medlemmar för att de i TV kritiserat och diskuterat det kaos Fridolin själv orsakat. Han meddelade vidare att de måste acceptera både kompromisser och regeringsmedverkan. Samtidigt uppdrog han åt dem att ta över den uppgift han själv trots sin svada misslyckats med, d v s att få svenska folket att tycka att miljöfrågan är en så viktig fråga att de röstar på Miljöpartiet.

I alla viktiga frågor där Socialdemokraterna haft en annan åsikt än Mp, har Mp körts över. För att hålla sig kvar vid makten har Mp valt att svika sina väljare och offra både sin ideologi och sin själ. Så varför ska man alls rösta på Mp? Behövs Mp överhuvudtaget? Miljöpolitik och miljöarbete bedrivs som bekant också av andra riksdagspartier.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>