Kan sommarvädret orsaka våldtäktsvåg?

Det har skett en dramatisk ökning av antalet anmälda våldtäkter och sexuella trakasserier under de senaste åren; på festivaler, gator, torg, badhus, skolor, bibliotek och på praktiskt taget alla platser där unga kvinnor rör sig ensamma eller i folksamlingar. I Expressen kan man läsa att det förkommit 6 grova våldtäkter runtom i landet på 8 dagar; en gruppvåldtäkt här, en överfallsvåldtäkt där och sexuella övergrepp både här och där. Minst  8 kvinnor/flickor har fått sina liv fullständigt förstörda.

Vad beror detta på och hur kommer man till rätta med problemet? Ingen tycks ha någon bra förklaring eller lösning. Snillen spekulerar regelbundet om orsaken till ökningen av våldtäkter och sexuella trakasserier. Börje Svensson, legitimerad psykoterapeut och expert på sexualbrottslingar, konstaterar t ex att den plötsliga ökningen just nu kan ha med det fina sommarvädret att göra. Hur förklarar man då alla våldtäkter och sexuella trakasserier som förekom t ex i Köln på nyårsnatten?

Rikspolischefen, Dan Eliasson, anser att ett plastarmband med ”tafsa inte” är en bra metod. Detta armband har burits t o m av en del förövare utan effekt! Representanter för det offentliga Sverige hävdar att det hela är ett mansproblem som man kan lösa med offentliga paneldebatter om mansnormer, normkritik och genusanalyser.

För att minska sexuellt våld mot kvinnor behövs helt andra åtgärder än triviala genusanalyser som har vevats i oändligt antal debatter de senaste åren. Majoriteten av alla män begår inte övergrepp. Då är det ingen vits att rikta in sig på män i allmänhet. I stället bör man fokusera på grupper med hög riskbenägenhet att begå sexualbrott. (Karin Pihl i Expressen 23/7)

Mörkertalet är stort när det gäller våldtäkter och det är svårt att hitta svensk våldtäktsstatistik. Så här säger Niklas Långström, sexualbrottsforskare vid Karolinska Institutet.

-Problemet är att knappast något annat brott har så högt mörkertal som våldtäkt. I Sverige kommer omkring 80-90 procent av våldtäkterna aldrig till samhällets kännedom. Oviljan att anmäla beror bland annat på att våldtäkt är ett brott som omges av skamkänslor.

Ett stort ansvar för mörkertalet beror dock på att man sedan början av 2000-talet inte samlar in någon våldtäktsstatistik.  Sverige har under lång tid samlat detaljerad statistik som myndigheter och forskare via SCB och Brottsförebyggande rådet=BRÅ kan ta del av. Både nuvarande och tidigare regering har dock på alla sätt försökt mörka när det gäller andelen våldtäktsmän med utländsk bakgrund. BRÅ styrs av regeringen men den vägrar uppdra åt dem att ta fram statistiken.

Så här försöker Morgan Johansson förklara regeringens ovilja att låta BRÅ lägga tid på att sammanställa statistiken:

-Mot bakgrund av tidigare studier ser jag inte att ytterligare en rapport om registrerad brottslighet och individers ursprung skulle tillföra kunskap med potential att förbättra det svenska samhället, och jag har därför inte för avsikt att ge BRÅ något sådant uppdrag.

Johansson hycklar och försöker på alla sätt dölja sanningen. Regeringen försöker med alla medel få oss att tro att det inte är invandrarna som våldtar. Varför skulle någon med rent mjöl i påsen mörka statistik? Beror det på att man vet att invandring är en faktor men vägrar erkänna det av rädsla för att ’gynna mörka krafter i samhället’? Hade invandringen inte varit en faktor hade de släppt siffrorna och bevisat det. Nu undanhåller man sanningen för att man är livrädd att fylla på folks fördomar om vilka som begår brott och varför. Morgan Johanssons vägran att redovisa invandrarnas brott bryter också regeringen mot lagen om officiell statistik:
”Officiell statistik ska finnas för allmän information, utredningsverksamhet och forskning. Lag (2013:945). Den ska vara objektiv och allmänt tillgänglig”.

De politiskt ansvariga har mycket att stå till svars för när ’masspsykosen tar slut’ och en öppen och ärlig debatt äntligen kan föras.

 

Kolet upp, förtroendet ner

Kommer du ihåg vad Mp lovade inför valet? De skulle inte regera med ett parti som säljer Vattenfalls tyska brunkolsverksamhet, behåller samtliga kärnkraftsreaktorer, närmar Sverige till Nato eller föreslår en kraftigt begränsad flyktingpolitik, en politik Fridolin kallade ’skitpolitik’  i samband med att han röstade igenom den.  Vidare skulle motorvägen Förbifart Stockholm stoppas och Bromma flygplats stängas.

Även om det knappt märks att Mp ingår i regeringen minskar beslutet att sälja brunkolet dramatiskt väljarnas förtroende för partiet. Trots Fridolins höga svansföring och viftande med brunkol i partiledardebatterna före valet, störtdyker förtroendet nu för honom. Brunkolet har blivit hans signum och öde. Han har medverkat till att partiet svikit ”det första och viktigaste beslut en ny regering bör fatta”. Problemet för Mp är, som partigrundaren Per Gahrton och det tidigare språkröret Maria Wetterstrand konstaterade i våras (DN 11/5), att det inte går att hitta en enda grön seger som inneburit en tung eftergift för Socialdemokraterna.

Innan valet bokade Fridolin en plats på Topp 3; nu ligger han sist i partiledarligan. Därmed är han den partiledare som svenska folket för närvarande har sämst förtroende för. I en debattartikel i DN (27/6) försöker Fridolin få oss att tro att han är en kompetent, lösningsinriktad och kompromissvillig politiker. Det enda som stämmer är kompromissvillig. Mp har skött regeringsansvaret så bra att de helt utraderat sin egen politik i jakten på makten. Det kostar på att försöka ligga på topp!

I DN-artikeln varnar Fridolin för en växande populism bland politiker som framför slagord och ’one-liners’ istället för fakta. Och detta ska komma från en som själv producerar prat i kvadrat och noll resultat! Men Fridolin tycks vara lyckligt befriad från självinsikt och ser sig som en handlingens politiker. Avser han då alla beslut han som minister fattat men samtidigt tagit avstånd från och kallat ’skitpolitik’? Han tycks i alla fall ha förträngt sin käpphäst, kolbiten som symboliserade Vattenfalls brunkol, och den 100 dagars ’quick fix’ han utlovade för att lösa skolans problem.

Allt fler ser idag Fridolin som en smilfink och floskelmaskin, en populist, befordrad över sin förmåga. Hans styrka och svaghet är att prata. Han har kallats ”ett politiskt underbarn”, inte för att han är ovanligt intelligent utan för den retoriska kompetens han tidigt utvecklade. Men hans sätt att leda ett departement vittnar t ex om hans oförmåga och bristande ledarskap. Totalt har hälften av dem som jobbade där när Fridolin tog över slutat.

Mp har visat sig vara ett maktparti utan ryggrad eller ideologisk heder, alltid redo att kompromissa bort sin politik i utbyte mot fortsatt regeringsmakt. Fridolin förkroppsligar denna makthunger och har gett ett ansikte åt den politiska broilern som satsar allt på en politisk karriär. Han slåss för sin politiska överlevnad för han har ingen annan karriär att falla tillbaka på.

Mp har varit rena drömpartnern för S. Ingen ’grön framgång’ har inneburit någon större eftergift för S. I alla viktiga frågor där Socialdemokraterna haft en annan åsikt än Mp, har Mp körts över. För att hålla sig kvar vid makten har Mp valt att svika sina väljare och offra både sin ideologi och sin själ. Så varför ska man alls rösta på Mp? Behövs Mp överhuvudtaget? Miljöpolitik och miljöarbete bedrivs som bekant också av andra riksdagspartier.

 

Almedalen – hycklarnas marknad

Sverige, Sverige fosterland, svenska värderingar och den svenska modellen har lyfts fram och hyllats av partiledarna i årets almedalstal. Hela veckan har varit som en utdragen nationaldagshyllning. Det är numera tvära kast mellan de politiska budskapen. Årets partiledartal påminner inte mycket om fjolårets med undantag för Jonas Sjöstedt (V) och Jimmy Åkesson (SD). Kan man verkligen tro att partiledarna menar vad de säger och säger vad de menar? Sällan har så många av dem svängt 180 grader så snabbt. Och utan att först ha förklarat och bett om ursäkt för att deras tidigare politik var ett stort misstag!

Alice Teodorescu, politisk redaktör, ledarskribent och chef för ledarsidan på Göteborgsposten, sammanfattar det så här (9/7) :

……… De pratar på, lagar efter läge, kollar reaktionerna, justerar budskapet, försöker igen från ett annat håll, byter åsikt, börjar om. Att bete sig på det sättet betyder inte nödvändigtvis att man saknar en kärna av värderingar och åsikter, men det betyder att man sveper in sin kärna i en retorisk dimma i jakt på makt. Till slut går man vilse i sin sockervadd.

-Det är det här ogripbara fluffet som strömmar ned från scenen i Almedalen. Det saknas autenticitet, för att uttrycka det hela lite tjusigt. Det känns inte som om partiledarna håller sina tal. Det känns som om de står i publiken och lyssnar på sig själva, för att kunna kolla reaktioner, justera och byta åsikt till nästa gång. Varje ”skarp formulering” har redan tuggats av ett par fokusgrupper. Det blodiga maktspelet i sagan ”Game of Thrones” känns mycket verkligare.

Men vad innebär svenska värderingar och den svenska modellen? Det kan man ha olika uppfattningar om och därför måste vi kräva ansvariga politiker på konkreta svar om vad de menar med ’sitt ogripbara fluff’.

Andra nyckelord var segregation, integration och utanförskap. Däremot nämndes inte ordet assimilation, vilket är ytterst märkligt i detta sammanhang. Det är tydligen tabu. Artikel 34 i FN:s Flyktingkonvention vittnar om vikten av assimilation och naturalisering av flyktingarna utan kostnad för dem.

Trots att ordet assimilation står skrivet i FN:s Flyktingkonvention och att vi nu tar plats i FN:s Säkerhetsråd, har det förbjudits i debatten internt i Socialdemokraterna  eftersom Sverigedemokraterna använt sig av begreppet. Huruvida statsminister respektive oppositionsledare anser att det är speciellt hedersamt och omdömesgillt att ge upp dessa paragrafer till Sverigedemokraterna att själva förfoga över är en fråga som borde engagera respektive kongresser en del när dessa två ställer upp för omval (ledarsidorna.se 11/7)

De som tidigare varnade för att Sverige höll på att gå sönder försöker idag övertyga varandra och väljarna om att situationen egentligen inte är särskilt allvarlig. Tvärtom; det går bra för Sverige och många av de problem som beskrivs ses som ett resultat av alarmism och en vilja att så oro och splittring i det svenska folkhemmet – för att vinna politiska poänger. Fredrik Reinfeldt missar aldrig ett tillfälle att raljera över folks oro över alla migranter han är far till och Anders Danielsson, chef för Migrationsverket, hävdar ihärdigt att ingen han frågat säger sig ha fått det sämre. Som man frågar får man svar. Deras ’von-oben-perspektiv’ visar med önskvärd tydlighet att det är svårt att förstå andra människors vardag när man inte möter samma problem i sin egen vardag.

Jag avslutar med ännu ett tänkvärt citat fr ledarsidorna.se:

-Önskar en minoritetskultur undantag för att kunna tillämpa en våldtäktskultur, kvinnoförtryck, hedersrelaterade brott samt könsstympning så kan de som kräver detta samtidigt inte vara en del av det svenska samhället och inte heller komma i fråga för samma rättigheter.

Då bryter de mot den svenska lagen och FN:s Flyktingkonvention.

Det kommande året kommer sannolikt präglas av migrationens andra steg, integrationen. Denna debatt kommer bli avsevärt mycket svårare och tuffare än migrationsdebatten. Nu, om inte förr, så måste vi ner i vår egen värdegrund. Vad som är rätt, vad som är fel och hur vi vill ha det.

 

Tjafsa inte, Dan Eliasson!

Festivalsommaren har inletts och medierna har hittills rapporterat om 15 våldtäkter och omkring 40 anmälningar om sexuellt ofredande efter två festivaler i Sverige (Svt  5/7). Samtidigt har två stora festivaler ägt rum i Finland med 71 000 resp 28 000 besökare, men där har varken våldtäkter eller sexuellt ofredande rapporterats eller anmälts (Yle 5/7).

Hur förklarar rikspolischef Dan Eliasson skillnaden mellan svenska och finska festivaler? Är finländska män bättre på att uppföra sig och kontrollera sina impulser? Är finländare obenägna att anmäla sexuella övergrepp? Eller beror det på att Finland saknar patriarkala strukturer och på att de har en polischef som tar sitt fulla ansvar för att upprätthålla lag och ordning och kalla en spade en spade?

För ett par dagar sedan intervjuades ’kampanjgeneralen’ Eliasson i Aktuellt (4/7) om polisens aktuella kampanj ’Tafsa inte’ och om de aktuella festivalövergreppen. På frågan hur han tänker agera för att få stopp på övergreppen svarar han utan att tveka: ”Hur förhindrar man händer att begå beröring om någon vill göra det i ett publikhav där 20 000 människor böljar fram och tillbaka, det är inte helt lätt”. Häpnadsväckande och ytterst provocerande! Det handlar inte om beröring och händer utan ägare utan om övergrepp och förövares händer som vet vad de gör. Undra på att Sverige ser ut som det gör med Eliasson som ansvarig chef för polismyndigheten! Om han hade den minsta självinsikt och verklighetsförankring hade han redan avgått. Du klarar inte av din uppgift och förtroendet för dig har sjunkit katastrofalt både utanför och inom poliskåren. Skämmes, Eliasson!

Ett stort antal unga flickor har vittnat om att förövarna under Putte i Parken i Karlstad inte var svenskar. Av karlstadspolisens första information framgick att de misstänkta förövarna under Putte i Parken var av utländsk härkomst:

”…….. det råder ingen tvekan om vilka som tar sig dessa friheter. Gäng med 7-8 killar tillhörande gruppen ensamkommande barn”.

Nu har polisen plötsligt tagit tillbaka uppgifterna. Varför? Ingen kan få mig att tro att poliserna på plats inte kunde avgöra vilka förövarna var. Däremot ligger det nära till hands att tro att någon däruppe tvingat någon därnere att gå ut och ’skademinimera’ genom att förtiga sanningen. Det gäller att till varje pris ’mörka’ vad som sker för att inte gynna ’mörka krafter i samhället’.  Men detta har ett pris; vi blir alltmer misstänksamma mot vad myndigheter och ’mörkarmedierna’ rapporterar.

Ingen kan heller få mig att tro att förövarna i detta fall var ’vita, svenska, medelålders män’. Visst gör också svenska män sig skyldiga till övergrepp mot kvinnor, men unga män eller ’sexterrorister’ som i grupp ofredar och våldtar mycket unga flickor sexuellt är nytt i vårt land. Per Gudmundsson, ledarskribent på SvD, tog upp detta i Opinion Almedalen (Svt) för ett par dagar sedan. Gissa om vänsterfeministerna protesterade och relativiserade!

Så här skrev Elisabeth Massi Fritz i Expressen 4/7:

Alla tjejer ska kunna gå på festival klädda precis hur de vill, dansa hela natten berusade om de så vill, och aldrig någonsin behöva vara rädda för män med en kvinnosyn som hör hemma i forntiden. Män måste sluta tafsa, ofreda och våldta tjejer och kvinnor. Att dessa brott begås i så stor utsträckning är ingenting vi ska vänja oss vid eller någonsin acceptera. Varje våldtäkt är en för mycket, och varje tjej som begränsar sitt liv på grund av rädsla är ett misslyckande för vårt samhälle. Vi måste arbeta ännu hårdare för att ingen flicka, tjej eller kvinnas frihet ska begränsas på grund av män som i strid med våra normer och lagar ser det som sin rättighet att begå dessa avskyvärda brott.”

Dan Eliasson har mycket att lära av henne. Varken offer eller förövare är hjälpta av Eliassons ovilja att se verkligheten som den är idag. Om Sverige ska kunna återta kontrollen över lag och ordning behövs en handlingskraftig polischef, inte en kampanjgeneral som saknar självinsikt och anser att han inte kan göra något åt den negativa utvecklingen.