Kasta sten i glashus

De nygamla moderaterna kickade för några dagar sedan sin digitala kommunikatör Delmon Haffo snabbt och utan pardon. Detta skedde efter att Haffo kallat socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (s) för hora rakt in i en kamera. Att resa land och rike runt för att lära moderat partifolk opinionsbildning på nätet kräver sin man och den mannen var uppenbarligen inte Haffo. Chefen för partiets kommunikationsavdelning kickades inte. Däremot omplacerades han illa kvickt.

I socialdemokraterna är man mer förlåtande och överseende. Tobias Lundin Gerdås var under valrörelsen 2006 distriktsombudsman för SSU. Under den valrörelsen drev han en blogg där han publicerade en lista på moderater som begått olika brott. Inte nog med det. På bloggen ”Rättvis och balanserad” kallade han dessutom Reinfeldt för pedofil. Hur reagerade Gerdås parti på det? Idag är han pressekreterare hos civilministerArdalanShekarabi. Shekarabi sparkades f ö som SSU-ordförande för att han förskingrat förbundets pengar och nu är han statsråd. Vad säger detta om socialdemokraternas partikultur?

Löfven borde kanske inte vara så snabb att nu gå ut och kritisera moderaternas partikultur. Han har betydligt allvarligare att oroa sig för än moderaternas partikultur. Nu tycks han sent om sider i alla fall ha förstått att många av oss känner oro inför vad som sker eller inte sker i Sverige idag. Åtminstone påstår han att han nu har förstått. Å andra sidan var det inte länge sedan han gick ut och kallade det surrealistiskt när människor gav uttryck för sin oro över utvecklingen eller avvecklingen i landet. Hur kan det ta en man av folket över två år att förstå att hans landsmän är oroliga?

-Vi ska visa att vi står bredvid folket och ge uttryck för vad folket känner. Det är det som folket inte riktigt ser nu.

Ge uttryck för vad folket känner? Varför ger Löfven inte uttryck för vad han själv känner? Han har hittills känt alldeles för mycket och tänkt alldeles för litet. Han och regeringen är ytterst ansvariga för att landet hamnat i denna svåra situation. Hur skulle det vara om Löfven tog itu med det som är grunden till folkets oro istället för oron, d v s åtgärda orsaken istället för symptomen?

Hur kan det komma sig att inte Löfven känner oro när han tittar sig omkring? Så sent som igår läste jag att professor Yngve Gustafsson i Umeå skriver att 75 000 åldringar svälter i Sverige (Aftonbladet 19/11). Vad har Löfven att säga till dem? Varför oroas inte Löfven när han varje dag kan han läsa om hur illa vi behandlar våra åldringar, skolans misslyckande eller sjukvårdens svårigheter? Varför oroas inte Löfven av den växande gängkriminaliteten, alla bilar som brinner och alla ’no go zoner’ där polis och ambulanspersonal tvekar att gå in? Varför oroas inte Löfven över alla gruppvåldtäkter, arbetslösheten bland invandrare, den skriande bostadsbristen och den misslyckade integrationen, alla oregistrerade migranter som befinner sig i Sverige och alla som går under jorden när de får avslag på sina asylansökningar?

Endast de som tillhör ovanförskapet kan undgå att oroas över vad som händer i dagens Sverige. I Löfvens elfenbenstorn lyser verkligheten med sin frånvaro. Men det enda Löfven och ovanförskapet oroar sig för idag är att verklighetens folk nu börjat inse att vi inte har något positivt att förvänta oss av dagens etablissemangspolitiker, d v s den politiska 7-klövern. ”Det sovande folket” (Reinfeldts bok) håller på att vakna och inse att ovanförskapet inte har någon lösning på problemen. Ovanförskapet är i själva verket förklaringen eller orsaken till problemen.

-Vi ser en motreaktion mot att partier och medier har satt sig i samma båt och vägrat se villkoren för stora delar av befolkningen. Vi ser en knuten näve i bordet mot att de etablerade partierna villat bort sig i diskussioner om sociala kön, genusteorier och identitetspolitik och därmed har glömt bort de grundläggande frågorna som berör människor i vardagen.

I kölvattnet av Trumps seger medger Löfven nu i en DN-intervju att han insett att de gamla partierna har misslyckats med att fånga människors oro.

–Ja, uppenbarligen är det så. Vi måste erkänna det. Det är inget att hymla om. Vi ska inte tala om folk eller till folk utan från folk, så som folk uppfattar det.

’Schvammel’! För några veckor sedan anklagade Löfven Jimmy Åkesson för att vara nazist. Hur begåvat är det att först förolämpa och ’brunmåla’ Åkesson och indirekt alla hans väljare för att sedan ge dem ett erkännande under galgen? Är det kanske dags också för Löfven att t ex hyfsa språket och debatten? Han vinner varken förtroende eller väljare genom att kalla en fjärdedel av dem för nazister, rasister eller nyfascister. Inte heller genom att ’brunmåla’ meningsmotståndare.

-Populismen är bra på att fånga upp besvikelsen men den har inget svar på frågorna .

Löfven och regeringen har hittills varken fångat upp besvikelsen eller haft ett vettigt svar på frågorna. Att de ändå tillåts sitta kvar beror bara på att oppositionen inte visat sig vara ett gångbart alternativ.

-Vi ska visa att vi står bredvid folket och ge uttryck för vad folket känner. Det är det som folket inte riktigt ser nu. Nu upplever man ett glapp mellan politiker och sig själva.

Varför upplever inte Löfven det glappet? Det är dags för regeringen att äntligen erkänna verklighetenoch att sluta upp med att förhålla sig till en önskevärld där Sverigedemokraterna inte finns.

http://motpol.blogspot.com.es/2016/11/nar-privilegierna-hotas.html

 

Ovanförskap och faktaresistens

Så slog verkligheten och verklighetens folk till och valde Trump till president i USA. Kanske vann Trump just för att Clinton var ännu sämre. Vi har sett många artiklar om att Clinton och Trump är de två mest avskydda amerikanska presidentkandidaterna någonsin. Vad skulle förresten hända i Sverige om valet stod mellan Mona Sahlin och Bert Karlsson som enda kandidater till statsministerposten 2018?

Trump och hans anhängare har, inte minst i Sverige, hånats, idiotförklarats och utmålats som obildade (politiskt korrekt?), ett demokratins bottenskrap. Clinton kallade t ex hälften av Trumps anhängare för ”deplorable” (bedrövliga). Fördomsfullt och kränkande! Hur ser Clintons värdegrund ut? Eller är det bara i Sverige som vi styrs av en värdegrund som ovanförskapet lagt fast? Och hur ser journalistkårens värdegrund ut? Journalister har uppträtt mer som militanta aktivister än som neutrala betraktare och kommentatorer. De har definitivt inte behandlat Clinton och Trump lika. Det är allvarligt. Där finns utrymme för förbättringar.

Samma tendenser som i USA syns nu i Europa. Brexit är ett exempel på folkets misstro mot EU-etablissemanget och politikerna. EU är inte längre så förankrat bland verklighetens folk p g a att de beslut EU fattar fattas i slutna rum högt över huvudet på folket; politiken trycks på uppifrån och ner istället för nerifrån och upp. Det håller inte. Vem kommer t ex inte ihåg hur besviken Göran Persson var när vi svenskar folkomröstade om EMU och röstade ’fel’? Hade han stigit ner från sin piedestal och lyssnat in folket bättre hade han inte förväntat sig ett annat valresultat.

I veckan fick i alla fall de amerikanska ”deplorables” chansen att använda sin demokratiska rättighet och skyldighet att rösta. Att det svenska ovanförskapet bland politiker, kulturnissar, journalister och andra självutnämnda godhetsapostlar och besserwissers ogillar amerikanska folkets val är inte förvånande.  När ska etablissemanget eller ovanförskapet inse att de idag är i minoritet och inte längre kan styra folket? När ska de äntligen börja ta verklighetens folk på allvar oavsett vad de tycker om folkets åsikter?

Det som hände i USA i samband med valet är antagligen bara början på ett folkligt uppror mot ovanförskap och makt i allmänhet. Nu vill vi väljare oavsett land ha den CHANGE som Obama utlovade men inte lyckades genomföra i någon större omfattning. Vi har fått mer än nog av dagens maktelit som främst ser till vad som är bra för dem själva. Det är just politiker som Clinton som grävt sina egna gravar. Hillarys jakt på makt och på pengar bl a till sin valkampanj skapade ett negativt intryck. Inte minst tydliggjorde det hennes band med etablissemanget och makten, något verklighetens folk fått nog av och misstror. Hon framstod helt enkelt inte som någon väljarna kunde relatera till och innebar bara mer av samma.

Det som förvånar är att svenska medier och politiker räknade ut Trump redan på förhand. De ägnade sig åt önsketänkande och lyssnade alldeles för mycket på självutnämnda förståsigpåare, som trumpetade ut sina känslor ifråga om Trump. De lyssnade inte på folket, som ständigt idiotförklaras av etablissemanget och därför aktar sig för att tala om var de står av rädsla för att brännmärkas av MSM, d v s mainstream media. Med största säkerhet kommer vi att se denna tendens även i de kommande valen i Frankrike och i Tyskland, för att inte tala om Sverige 2018. Om inte 7-klövern beslutar sig för att skippa det valet ”av rädsla för att gynna mörka krafter i samhället”.

Både i USA och i Europa finns idag gott om människor som tappat hoppet och tron på det befintliga etablissemanget och därför känner oro inför framtiden. De vågar inte avslöja sina åsikter ens när opinionsmätningsföretag frågar vem de tänker rösta på. Det är det riktiga problemet. Vem vill bli kallad nazist eller rasist av statsminister Löfven eller ”vit arg man” m m av Reinfeldt?

I sin bok Halvvägs slår Reinfeldt fast att det är fel att betrakta SD som konkurrenter till de seriösa partierna. Sverigedemokrater är bara människor som är ”missnöjda med sina liv och de områden där de bor”. De är svaga människor som ”misstror alla med makt, såväl politiker som medierepresentanter”. De är ”avvikare” som inte känner ”samma tillit till andra människor, till samhällets institutioner och till det demokratiska systemet”. ”Deplorables” enligt Hillarys definition.

Anne Ramberg, Advokatsamfundets generalsekreterare, och Cecilia Hagen, krönikör i Expressen, skriver om  ’bruna råttor’ som måste bort, gärna med gift. Denna ’elit’ eller ovanförskap förblindas av sin egen ’godhet’ och visar förakt för dem som inte delar deras åsikter. Men ’de fina människorna’ som anser sig stå över alla andra borde kanske förbereda sig på styrkan i den grupp väljare med annan agenda som nu växer fram. Brunråttorna är på frammarsch. Eftersom de som röstar annorlunda inte offentliggör vilket parti de tänker rösta på kan valet 2018 bli en riktig rysare för det insuttna ovanförskapet och de förnäma damerna.

 

Domar och fördömanden

Allt fler män som åtalas för våldtäkt hävdar till sitt försvar att övergreppet ska ha begåtts i sömnen och inte ha varit en handling med uppsåt. I många fall leder detta också till en friande dom. SR:s Ekot har granskat 18 sådana fall från de senaste sex åren. I tio av fallen har den åtalade friats, och i fem av fallen sker frikännandet enbart på grund av att det faktiskt inte går att utesluta att mannen sov under övergreppet.

– Det är en tydlig trend att vi får den här invändningen i våra domstolar, och det är därför väldigt olyckligt när man ser att utgången är så varierad och det är så oförutsägbart i dag hur en sådan här invändning kommer att uppfattas, säger Madeleine Leijonhuvud, professor emerita i straffrätt, till Ekot. Osäkerheten i bedömningar hotar rättsäkerheten, menar hon, där oskyldiga kan fällas och andra frias felaktigt.

Sexsomni är en speciell sömnstörning som drabbar ett fåtal personer, och beteendet är vanligtvis återkommande och sker inte bara en enstaka gång. Carlos Schenk, professor i psykologi vid University of Minnesota och ledande forskare kring sexsomni, menar att det i många fall inte finns något i de friade männens berättelser som stämmer överens med äkta sexsomni. Men domstolen var uppenbarligen av en annan åsikt än professor Schenk. Dags för kompetensutveckling i domstolarna?

Så har Grand Hotel hamnat i blåsväder för att SD hyrt hotellet och bjudit in ett antal nationalistiska och EU-kritiska partier. På galan skulle bl a ”European Freedom Awards”, ett ’alternativt Nobelpris’ delas ut. Dagens Nyheter vill ha svar av Grands marknadschef varför man åtagit sig uppdraget men varken marknadschefen eller hotellets ledning vill lämna någon kommentar.

Peter Wolodarski på DN vill inte bara uppfostra folket och avgöra vad vi läsare bör få läsa och veta. Nu vill DN också bestämma vilka partier och politiker som får hyra lokaler. Häpnadsväckande och ett hot mot demokratin! Jag skulle tro att Grand kan ta DN:s drev med knusende ro. Deras kunder har förhoppningsvis omdöme och kurage att sätta sig över vad DN med åsiktspolisen Wolodarski, Expressens Karin Olsson, twittrare och Facebookanvändare m fl godhetsapostlar anser.

Det är också anmärkningsvärt att landets tredje största parti, SD, inte får delta i Nobelfesten. Övr 7-klövern är självskrivna där. Även vänstern med sitt blodiga förflutna. Tror man fortfarande att SD ska försvinna om man mobbar ut dem? Hittills har SD bara vuxit trots den negativa särbehandling de utsatts för. Mer av samma kommer knappast att förändra SD:s tillväxt. Det bör t o m Fredrik Reinfeldt, om än motvilligt, nu ha tvingats inse.

Med anledning av SD:s gala på Grand har också Henrik Schyffert fått chansen att ta sig in i rampljuset igen och tydliggöra sin värdegrund. I TV4 attackerar han SD på ett både primitivt och infantilt sätt. Istället för att visa prov på sin omtalade värdegrund ödslar Schyffert och vänstern sin energi på fördömande kommentarer och fruktlösa beteenden. Varför visar de istället inte sitt påstådda engagemang för de svaga och utsatta? Varför tar de t ex inte in en migrant i sina hem, nu när så många migranter saknar bostad i Stockholm? ’Stjärterum’ har de nog, men har de något hjärterum för den grupp de säger sig måna så mycket om? Eller är godhetsapostlarnas värdegrund i själva verket bara en läpparnas bekännelse?