Tant Grön passerade skamgränsen

I sitt inledningstal till Miljöpartiets kongress i helgen sa språkröret Isabella Lövin bl a:

-Det är mycket som står på spel. MP tar kampen mot Sverigedemokraterna. Det är det viktigaste valet någonsin”.

-För Miljöpartiet är svaret självklart: Vi kommer aldrig någonsin att medverka till att fascister, högerextremister eller rasister får inflytande i regeringen!

Och så passade hon på att parafrasera förintelse­överlevaren Emmerich Roth:

-Att bli tagen i hand är ondskans högsta önskan. Slipsarna byts blixtsnabbt mot järnrör.

Att bli tagen i hand var inte miljöpartisten Yasri Khans högsta önskan. Han vägrade som bekant att handhälsa på kvinnor. Nu ett år efter den krisen vill ingen tala om partiets dåvarande grundbultar, d v s mångfalden och feminismen. Identitetspolitiken innebar att extremister tog sig in i politiken i allmänhet och i Mp i synnerhet. Inte minst har många medlemmar ur Muslimska Brödraskapet tagit sig in i Mp. Både Mahmet Kaplan och Yasri Khan är talande exempel på detta.

Med tanke på den identitetspolitik och islamisering som under det senaste året avslöjats inom Mp, kastar Lövin verkligen sten i glashus. Lövin och partiet borde rikta både energi och fokus på sin inre miljö, som enl landstingsledamoten Rebwar Hassan (Mp) lämnar en hel del övrigt att önska. Så här skriver Dick Erixon:

-Mångfalden var och är hotad inom paritet, menar landstingsledamoten Rebwar Hassan (MP) som är en av få företrädare som talar med medierna inför kongressen. Identitetspolitiken har fått partiet att kompromissa bort den gröna själen. Tanken var god, säger han men resultatet blev en ”massiv islamistisk, turkisk eller allmänt konservativ islamistisk infiltration”.

– Ingen uppgörelse med islamismen har skett, de förnekar att den finns och religiösa och kulturella problem förklaras som socioekonomiska eller patriarkala, säger han om partiledningen. Om partiet inte vill se problemen med islam, så finns heller inget hopp. Folk strömmar ut ur partiet på grund av att de sviker kvinnor som är fast under islamism, säger Rebwar Hassan. Att vara för Erdogan och samtidigt vara miljöpartist borde vara oförenligt, men tyvärr fungerar det bra.

Den feministiska regeringen åkte utan att tveka till Saudiarabien, en ökänd diktatur där kvinnor hålls i ett järngrepp och saknar rättigheter, där tortyr och halshuggningar sker, inte sällan på offentliga platser, och där bristen på öppenhet, demokrati och jämställdhet är uppenbar. Våra kvinnliga ministrar och tjänstepersoner som var med på resan klädde sig t o m i hucklen av respekt för saudiernas kultur och religion. Skrämmande! Heder åt Melania Trump, som nyligen var i Saudiarabien och inte gjorde sig skyldig till något huckleri!

När feministregeringen kritiserades för besöket och ’hucklerierna’ svarade den att samtal och dialog är bästa sättet att påverka och komma överens. Men det gäller tydligen bara diktaturer och deras företrädare, inte demokratiskt valda svenska riksdagspartier. Med SD vägrar man både att samtala och att samarbeta. Hur ansvarsfullt är det och vem gynnar det? Inte Sverige i alla fall och det är ju för att styra landet och verka för landets bästa som man har erhållit sitt politiska mandat.

Feministregeringen tvekade heller inte att rösta in Saudiarabien i FN:s kvinnokommission. Utrikesminister Margot Wallström erkände efter lång vånda och stor press att Sverige inte röstat nej till Saudi eftersom det nej-alternativet inte fanns. Hon sa heller inte att Sverige lagt ner sin röst, vilket 5andra europeiska länder gjorde. Istället hänvisade hon till att resultatet var sekretessbelagt, men en av de ansvariga inom FN meddelade att det är upp till varje land att bestämma om man vill avslöja hur man röstat. Självklart hade Wallström avslöjat hur Sverige röstat om hon haft rent mjöl i påsen och vågat stå för hur man valt att rösta!

Lövin passade också på att klandra Anna Kinberg Batra för att vilja släppa in ONDSKAN, d v s SD, i den gemensamma riksdagsvärmen. Det enda tänkbara för Lövin är fortsatt isolering av SD. Det säger mycket om hennes bristande förmåga och ansvar. Det avslöjar också att hon inte tror på allas lika värde och den värdegrund Mp säger sig ha. Miljöpartiet har då och då passerat skamgränsen under denna mandatperiod. Om deras självskadebeteende fortsätter, lär det bli svårt för Lövin och partiet att passera riksdagsspärren.

Att fortsätta frysa ut och mobba SD är tydligen den enda åtgärden som 7-klövern tror ska kunna förinta det partiet. Ytterst märkligt! När det gäller att få bukt med dagens alla brott och problem som befolkningsökningen medfört (bilbränder, skjutningar, bidragsbrott, sexuella övergrepp m m) gäller helt andra åtgärder. Där förväntas vi samtala, informera, utbilda, öppna våra hjärtan och hem och bjuda in brottslingarna och utanförskapet.

https://samtiden.nu/2017/05/miljopartiets-multikulti-som-bortblast/

”Rikspolischefen är rikspolischefen”

I Dagens Juridik (DJ) finns enl nättidningen Blåljus, som belyser polisernas vardag, ett intressant referat från ett seminarium som hölls i Justitieutskottet för ett par veckor sedan. Seminariet arrangerades av Alliansen och hade en allsidigt sammansatt panel med representanter från bl a BRÅ, Kriminalvården och polisen. Enl DJ:s referat ansåg man att problematiken med de eskalerande gängbrotten utvecklats till en ”enorm nivå av våld och ett monumentalt förakt för myndigheter”… 

Vidare beskrevs eventuella fängelsestraff ungefär som en placering på ett vilohem. Särskilt kortare fängelsestraff tycks vara totalt verkningslösa. Bakgrunden till problematiken ansågs vara ett utanförskap som samhället hittills inte klarat av att hantera på ett bra sätt. Det handlar främst om unga och tungt kriminella män i socialt belastade områden. Man var överens om att det krävs långsiktiga insatser, 10-15 år, för att komma tillrätta med problemen. Sedan återstår att bestämma sig för vilken samhällsinstans som är ansvarig och vilka åtgärder som är effektiva.

Förra ett par veckor sedan (4/5) hade DN en stort uppslagen intervju med rikspolischef Dan Eliasson som sa att det nu fanns en del positiva tecken. Han sa bl a följande:

-Det har ju varit två stentuffa, knallhårda år för svensk polis. Nu börjar vi sakta komma på fötter.

En som reagerade skarpt mot budskapet är Lisa Reventberg, polisinspektör i Stockholm, som skrev en insändare till Blåljus. Eftersom hennes insändare utgör ett mycket viktigt inlägg om den arbetsmiljö som finns inom polisen, publicerar jag den här.

Så här skrev Reventberg:

”Jag har läst många artiklar där huvudpersonen i sammanhanget försöker framhäva sig själv på bekostnad av andra. Det jag sist läste vinner dock i osmaklighet. I en artikel i Dagens Nyheter (2017-05-04) påstår Rikspolischef Dan Eliasson ett och annat som får mig att må riktigt illa.

Dan Eliasson använder den tragiska terrorhändelsen i Stockholm i syfte att ”släta” över alla misstag som gjorts de sista åren inom myndigheten. Han har mage att ge omorganisationen cred för ett snabbt och proffsigt agerande från svensk polis. Han påstår att vi tack vare omorganisationen äntligen kan kalla in bombgruppen helikoptern, nationella insatsstyrkan snabbt är ren och skär bullshit. Det har vi alltid kunnat! Han kommer med rena lögner. Han påstår att vi uppgraderats lönemässigt. Ingen vanlig polis ser något som ens snuddar vid det påståendet. Vi ligger fortfarande långt efter och lägst av alla i den offentliga sektorn.

Han påstår att utredningsresultaten börjar bli bättre. Hur är det möjligt när vi lägger ner som aldrig förr? Hur är det möjligt när verksamheten blöder på utredningspersonal och då har vi inte ens kommit till sommarorganisationen. Han försöker få oss svenskar att tro att det äntligen har vänt för svensk polis. Han försöker utnyttja en av landets största sorg till sin egen vinning. Han försöker få svenska folket att tro att han och våra politiska makthavare har lyssnat på svensk polis. Att de är på god väg att förbättra polisernas förutsättningar och därmed skapa en stark och växande yrkeskår. Fel. Fel, fel, fel!

Dan Eliassons budskap i artikeln är lika illa som våra politiska makthavare som även de använder sig av terrorhändelsen i deras egna syfte. I kampen om väljare. Det spelar ingen roll hur många luftslott ni väljer att bygga upp inför svenska folket. Hur mycket ni försöker buda över varandra i antal framtida poliser. Varje svensk fattar att det INTE gör någon som helst skillnad. Det kommer INTE att bli någon skillnad i positiv mening varken i ökat antal poliser eller i polisers mående så länge ni inte gör verkstad av era löften.

Vad vill då jag ha sagt med min artikel förutom det redan skrivna. Jo, det självklara:

Dan Eliasson ska INTE tro att det är tack vare HAN polisen levererade den dagen. Dan Eliasson ska INTE tro att det är tack vare omorganisationen utgången blev som den blev. Dan Eliasson ska INTE tro att vi köper hans bullshit om att terrorattacken blev en vändpunkt för svensk polis.

Ingenting har förändrats förutom att polisen har fått många nya enskilda hjältar som levererade den dagen. Svensk polis har fått erfarenhet av att jobba skarpt i en situation som vi tränat inför men tack och lov inte behövt uppleva tidigare. Svensk polis har fått tillbaka lite tillit och respekt. Allt det andra är precis som innan den tragiska händelsen.

Lisa Reventberg Polisinspektör Stockholm”

I Agendas partiledardebatt (14/5) blev Löfvens svar på kraven på Eliassons avgång: ”Rikspolischefen är rikspolischefen”. Har Löfven äntligen förstått det nu? Nästs steg för Löfven är att inse att ett av grundproblemen inom polisen är att rikspolischefen är Dan ’291:an’ Eliasson.

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/gangkriminalitet-och-polisens-uthallighet

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/lisa-reventberg-det-har-inte-vant-svensk-polis

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/polisbristen-blockera-forneka-ignorera

 

 

Volymer och kostnader skapar känslohaveri

Förra veckans blogg handlade om det senaste sammanträdet i Stockholm kommunfullmäktige där Martin Westmon, Sverigedemokraterna, föreslog att en utredning skulle tillsättas för att ta reda på vad flyktingmottagande och illegal invandring kostar kommunen. SD hävdar att detta utgör en stor utgift medan andra partier hävdar att det är lönsamt. Nu ville Westmon få fram fakta och kunskap i frågan. Det ledde till en ovärdig och hatfylld uppvisning av Stockholms s k politiska elit, som kände sig kränkt och avslöjade sin totala brist på kompetens, sans, förnuft och respekt. Att reducera politiken till ett barnsligt, känslomässigt utspel i kommunens högsta beslutande organ är under all kritik. Erfor de kanske en föraning om en kommande värdegrundskollaps?

På mötet framgick med all icke önskvärd tydlighet att om man vill ha fram siffror och fakta på vad  något i kommunen kostar har man en vidrig och horribel människosyn och bör skämmas. Ingen presenterade någon saklig orsak till varför man inte skulle ta reda på flyktingmottagandets  kostnader. Känslor samt brist på förnuft, ansvar och respekt styrde debatten. Man kan undra varför PK-media inte skrivit om detta möte. De brukar annars vara mycket snabba att rapportera vad som händer i Stockholm.

Varför har fakta om kostnader blivit en vidrig och horribel människosyn idag? Varför ska vi som betalar för ’kalaset’ förvägras att få veta hur våra pengar används eller hur politikerna kapitalt misslyckats när det gäller den okontrollerade massinvandringen?

-Vad är väl pengar jämfört med människoliv? Ska människor behöva försvara sin egen existens! Den som kräver något så omänskligt har en fullständigt vidrig människosyn och en horribel syn på människor!

Är landstingens budgetar, som beräknar vad sjukvården kostar och ställer grupper mot varandra, också tecken på en vidrig och horribel människosyn numera? Eller gäller detta bara massinvandringens kostnader och fakta?

Media har på sistone tagit upp hur minst 40 000 äldre människor svälter i Sverige idag. Hur förklarar man förslag och genomförande av de besparingar som drabbar dem? Varför reagerar inte alla ’godhetsapostlar’ mot denna fruktansvärda ’massvält’? Har t ex Stockholms kommunpolitiker en ’vidrig och horribel människosyn’? Behöver också de äldre stå och försvara sin egen existens? Ställer kommunen alla ’svaga’gruppers olika behov mot varandra utom när det gäller migranter? Eller struntar Stockholms kommunpolitiker i vad det kostar både när det gäller äldre, behövande människor som varit med och byggt upp samhället, arbetat och betalat skatt i många år och när det gäller migranter och illegala invandrare? Hur ser kommunens värdegrund ut inte bara på hemsidan eller på papperet utan också i praktiken? Gäller allas lika värde i Stockholms kommun?

Nu är det inte bara Stockholms kommunpolitiker som inte vet vad kommunens verkliga kostnader för migrationen kostar dem. Riksrevisionen konstaterar i sin senaste granskning att den rödgröna feministregeringen endast har ”en fragmentarisk bild av kommunernas verkliga kostnader” för mottagningen av asylsökare.

Riksrevisionen konstaterar också att det kostar staten 300 miljoner per år (eller motsvarande 620 årsarbetskrafter) bara att administrera kommunernas ansökningar om ersättning för mottagning av asylsökare. Det berättar riksrevisionen i en ny rapport. ”Drygt 300 miljoner kronor – för att flytta pengar mellan Migrationsverket och kommunerna”, uppger riksrevisor Helena Lindberg.

En av orsakerna till de höga kostnaderna uppges bero på att de 190 000 olika ansökningarna om ersättning sker via vanlig postgång. Migrationsverket saknar helt enkelt digitala lösningar för de kommuner som ansöker om ersättning. Det gör hanteringen extra dyr konstaterar Riksrevisionen. Så går det när man inte har koll på sin budget, men i Migrationsverkets fall finns det från den rödgröna regeringens sida alltid pengar till de ständigt ökande kostnaderna. Det lär inte gälla kommunerna som f o m nästa år själva ska ta över ansvaret för kostnaderna för sina asylsökare. Det blir ytterst intressant att se hur t ex Stockholms kommun, ska klara kostnader som man vägrar att räkna fram eller struntar i. Och hur ska man kunna ansöka om ersättning om man inte vet hur stora kostnaderna är?

Nollåttornas politiker ”en emotionell, korkad elit”?

För snart två veckor sedan sammanträdde Stockholm kommunfullmäktige i Stadshuset. Det var ett möte som fått mycket uppmärksamhet och gett upphov till många kommentarer och analyser. Videoklipp från nollåttornas känslosvallande och förnuftsbefriade möte har setts av många och inger inget större förtroende för dem som har det politiska ansvaret för huvudstaden.

Martin Westmon, Sverigedemokraterna, föreslog på mötet att en utredning ska tillsättas för att ta reda på vad flyktingmottagande och illegal invandring kostar kommunen. SD hävdar att detta utgör en stor utgift medan andra partier hävdar att det är lönsamt. Nu vill Westmon att man tar reda på fakta i frågan. En rimlig fråga i budgetsammanhang kan man tycka.

För att kunna budgetera för kostnader bör man veta vilka utgifter och inkomster man har. Hur skulle man annars kunna beräkna kostnaden för t ex skola, polis, socialbidrag m m? Men de styrande politikerna i Stockholm vill inte alls veta vilka utgifter staden kommer att ha. Det blev ytterst tydligt på deras senaste sammanträde i kommunfullmäktige, en pinsam uppvisning full av känslostyrda och hatfyllda angrepp på förslaget om att ta fram fakta och kunskap om verkligheten.

Mötet urartade i ett totalangrepp på SD. En socialdemokrat hävdade att det är ”vidrig människosyn” att vilja veta vad flyktingmottagandet kostar. En miljöpartist tog sig själv som exempel  på en person som invandrat till Sverige och nu berikar samhället på ”många fler sätt än SD kan tänka sig”. Han kryddade sitt anförande med ord som ”jävla” och ”skitsnack” för att övertyga övriga ledamöter. Och så sätter han händerna för sina öron och säger ”lalalalala”. Undrar på vilka sätt han, som är så totalt ointresserad av kostnader och intäkter för den stad han är med och styr, berikar samhället.

En ledamot för Fi ansåg att ingen ska behöva stå i talarstolen och försvara sin egen existens och påpekade att hon snart kommer att kosta samhället massor av pengar när hon föder barn. Hon påpekade också att det är många som ”tar tydligt avstånd från den här horribla synen på människor”. Fi har hittills inte gjort sig kända för att bry sig om vad något kostar så hennes inställning är ingen kioskvältare.

En f d SD:are, numera politisk vilde, begärde ordet för att informera om de forskare som räknat på vad invandring kostar. Dessa forskare har numera kommit fram till att invandringen är en kostnad. Detta fick en vänsterpartist att upprört påpeka att han borde skämmas. En ledamot fr Liberalerna undrade vad SD skulle använda alla nya siffror till. Varken han eller socialdemokraterna  var inte intresserade av att veta kostnaden och de ville inte heller att stockholmarna skulle få veta kostnaden. Är inte det märkligt när man diskuterar kommunens budget?

Per Ossmer, SD, påpekade att politik innebär att man tar upp kostnader och att man tvingas ställa grupper mot varandra. Han beklagade också att han tvingats stå ut med att bli kallad ”vidrig” och ”absurd” under debatten. Detta fick ovan nämnde miljöpartist att begära ordet igen och säga att ”Om man har en vidrig åsikt kommer man att få höra att man är vidrig”. Därmed vet vi hur han ser på kommunens budget; det är vidrigt att vilja veta vad något kostar i en kommun men inte att strunta i att informera skattebetalarna om hur deras pengar används. Även moderaterna var på hugget. En av deras ledamöter påpekade att hon struntar i vad det kostar när det gäller människor som är på flykt undan krig.

Sveriges huvudstad styrs uppenbarligen av folk som inte vill veta vilka kostnader staden har och av personer som håller för öronen och skriker ”lalalala” så fort det kommer på tal.

Tino Sanandaji, ekonom och författare, konstaterar att politikerna i Sverige blivit mer emotionella och kunskapsfientliga än väljarna. Han kommenterar uppvisningen i Stadshuset så här:

-Vanligt folk brukar inte reagera med raseriutbrott på förslag om kostnadsutredningar som Stockholms så kallade politiska elit gjorde.

-Vad händer om ett land får en korkad, emotionell elit?

-Klassisk politisk teori ställs på huvudet när det är de folkvalda som agerar som en oinformerad pöbel medan folket är mer faktaorienterat.

Reaktionerna bland en del av ledamöterna påminner om små barns sätt att reagera när de hör något de upplever jobbigt. Jag häpnar över att de politiskt ansvariga är så faktaresistenta och så snabba att komma med hatfulla kommentarer i den stad där det samtidigt arrangerades kärleksmanifestationer.

Sist men inte minst verkar det ytterst märkligt att man inte vill veta om invandringen är lönsam eller ej. Varför denna samlade faktaresistens hos den s k ’politiska eliten’? Vad är man rädd för? Varför väljer vi rädda, känslostyrda, inkompetenta och faktaresistenta personer att företräda oss politiskt?

Här hittar du ett klipp från ’känslosåsen’:

https://twitter.com/daccraft/status/857209100094099456