AB:s värdegrundskollaps och dubbla måttstockar

Inför Almedalsveckan 2010 hängde Aftonbladet ut den dåvarande arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin. Han påstods ha köpt sex och ha sexchattat på nätet flera år tidigare. Övriga media hängde genast på, t ex Expressen, som utlovade hela 10 sidor om detta sexchattande på sin löpsedel den 11 juli. Inte ens AB kunde erbjuda något liknande den dagen.

Till skillnad från Cissi Wallin, som polisanmält och nu också öppet gått ut och avslöjat vad Virtanen gjort, valde AB att hänga ut Littorin för ett påstått brott som aldrig ledde till en förundersökning och aldrig skulle komma att prövas i domstol. Ändå valde AB att helt på egen hand utan domstolsprövning fälla Littorin. Varför? Hade det kanske att göra med det stundande valet 2010? Det ligger nära till hands att misstänka att AB, ’såssarnas’ partiorgan, hade hållit på denna historia ett bra tag för att låta den mogna och brisera lagom till valet 2010.

Det bevismaterial AB refererade till var vad ”Anna”, vars yrke var prostitution, hade sagt eller skrivit. Hon hade kontaktat AB och sagt att hon 4 år tidigare sålt sex till Littorin. När hon nyligen sett honom på TV hade hon känt igen honom. När hon sålde sex visste hon m a o inte vem han var. AB kunde inte styrka anklagelserna och någon rättsprocess blev det aldrig. Den anonyma ”Annas” ord räckte för att AB skulle välja att agera domstol och fälla Littorin istället för att fria honom. Vem var hon? Var hon kanske bara en bedragare som lyckades lura en mindre nogräknad kvällstidning på jakt efter att hjälpa sina partikamrater vinna valet 2010? Eller var hon kanske bara ett ’hittepå’?

Men skandalen stannar inte där. AB sa sig ha kollat upp informationen genom att läsa vad kvinnan själv hade skrivit. AB:s kampanj mot Littorin baserades sålunda på utdrag från det som hackarna fått fram, med hänvisning till vilka sajter de fått informationen från. Att sexchatta är mig veterligen inte brottsligt, men är det inte brottsligt att som AB avslöja medlemskap i databaser? Har AB kanske varit drivande när det gäller att hjälpa till att sprida inloggningsuppgifter till sajter med sexchatt? Har AB i själva verket deltagit i ’outandet’ av folk på slutna communities?

Lena Mellin hävdade på mycket lösa grunder att ”Anna” var trovärdig. Det är mycket svårt att bedöma någons trovärdighet, speciellt när man som i AB:s fall inte träffat ”Anna”. Hur kunde Mellin, en synnerligen erfaren reporter, på fullaste allvar hävda att kvinnan var ”trovärdig”? Och hur går uthängningen av Littorin ihop med Olsson Olséns, publicist på AB, tydliga uttalande förra veckan när det gäller Virtanen?

Det är polisen som utreder, åklagarna som åtalar och domstolarna som dömer. Det är viktiga principer i en rättsstat.

När AB:s egna medarbetare anklagas för direkta övergrepp då gäller krav på polisanmälan och fällande dom för publicering. Andra hänger man skoningslöst ut utan krav på tydliga bevis.

Littorin skriver nu bl a följande på Facebook:

-Så tack Aftonbladet för denna rakryggade journalistiska princip som ni så vältaligt argumenterar för. Man skulle kunna tro att detta är ironiskt skrivet, men det är det inte alls. Jag menar det verkligen. Det är möjligen bara lite märkligt att principen infördes först när det var en av de egna allra mest välkända profilerna som var den påstådda förövaren. Men bättre sent än aldrig!

Jag vet självklart inte om ”Anna” eller Littorin talar sanning, men det vet inte AB heller. Ändå publicerade de den anonyma ”Annas” historia utan några som helst bevis.

Om vi då drar paralleller mellan AB:s uthängning av Borg och Littorin å ena sidan och AB:s egen Fredrik Virtanen, som Olsson Olsén i det längsta hållit om ryggen, finns klara skillnader. Borg lämnade politiken 2014 och gjorde bort sig på en privat fest 2017. Ingen av övr festdeltagare polisanmälde händelsen. Ändå hängdes han ut med namn, vilket SvD nu kritiserat. Olsson Olsén hävdar att det var självklart att publicera Borgs namn då han själv på sociala medier gått ut och bett om ursäkt. Ingen polisanmälan eller utredning. Däremot en ursäkt från den skyldige för vad han gjort på en privat tillställning. Heller inga tidigare uppgifter om att han misskött sig eller behandlat kvinnor illa och inga vittnen som öppet gått ut och berättat om hur Borg skadat dem. AB:s uppgifter baserade sig sålunda på skvaller och hörsägen.

Vad beträffar Littorin cirkulerade mig veterligen heller inga rykten om hans dåliga beteende mot kvinnor. AB:s uthängning av honom i juli 2010 kom som en blixt från klar himmel. Vid närmare granskning verkar det inte bättre än att AB baserade ’storyn’ på vad en anonym prostituerad kvinna uppgett på en sexchatt. När man nu läser om kvinnosynen bland en del av AB:s manliga toppgarnityr ligger det nära till hands att misstänka att en del av dem besöker sexchatter. I studiesyfte eller av eget intresse?

När det gäller Virtanen, som ständigt kallar sig feminist, har det enl uppgift från Camilla Läckberg m fl i åratal varit en offentlig hemlighet inom kultur- och mediabranschen att han hållit på att sexuellt antasta och trakassera kvinnor. Dessutom gjordes en polisanmälan och en utredning som lades ned. Nu har till sist flera kvinnor öppet gått ut och avslöjat vad han utsatt dem för. Ingen ursäkt från ansvarig arbetsgivare. Tvärtom skuldbelägger Olsson Olsén Cissi Wallin för att hon efter alla år av tystnad äntligen namnger honom.

Jag kan förstå att en ansvarig politikers vandel är av allmänintresse, särskilt när ett val närmar sig och man inte drar sig för att köra med ’dirty campaigning’.  Däremot kan jag inte förstå hur man kan hänga ut någon på så lösa grunder och utan bevis som AB gjorde 2010. Littorin valde att omedelbart avgå. Det gjorde inte Virtanen, som nu till sist tvingats bort. Tänk om AB kunde ha den goda smaken att sent om sider be Littorin om ursäkt!

Olsson Olsén har i intervjuer gång på gång betonat att ”AB:s värdegrund vilar på alla människors lika värde. ” Läpparnas bekännelse. Hennes agerande visar klart och tydligt att tidningen inte tvekar att behandla människor olika. Sina egna medarbetare håller hon om ryggen medan hon är snabb att tillåta att andra hängs ut på mycket lösa grunder. Det inger varken förtroende eller respekt. Dessutom bidrar det till den sexism och tystnadskultur som råder på AB och som nu flera där vittnat om. AB:s ledning tycks ha använt dubbla måttstockar både internt och externt och därmed aktivt bidragit till och möjliggjort den värdegrundskollaps som flera på AB nu vittnat om.

Jag avslutar med att konstatera att flera militanta vänsterfeminister varit mycket snabba att kritisera namnpubliceringen av Virtanen. Däremot protesterade de inte när t ex Borg hängdes ut. Men vem hade förväntat sig att dessa feminister skulle döma alla efter samma måttstock för samma typ av beteende?

Testosteronstinna herrar

För många år sedan skrev Gunnar Adler-Karlsson boken Adrenalinstinna hannar: om männens makt i samhället. Rubriken på dagens blogginlägg är en travesti på hans bok och handlar om den senaste tidens rapporter om män med makt som överskridit gränserna för skam, heder, anständighet och ansvar.

Det började med Hollywood och filmregissören Harvey Weinstein, som haft nära band till demokraternas toppskikt. Avslöjandena tyder på moralisk dekadens i denna krets. Hans relationer till paren Obama och Clinton är väl dokumenterade. Att t ex Kennedy och Clinton varit testosteronstinna och gränsöverskridande vet vi sedan länge. Också skådespelare, artister m fl i Hollywood m o vet. Filmregissören och filmproducenten m m Tarantino säger nu att han ”visste så det räckte” och skäms för att han inget gjort åt saken. Även andra i filmbranschen har nu ’kommit ut’ med att de tigit trots att de visste. Så skyddar man en testosteronstinn hanne som förgriper sig sexuellt på kvinnor.

Nu riktas strålkastarna också mot svenska män med makt, t ex inom den svenska mediavärlden. Först ut för någon månad sedan var TV4:s Kalla Fakta med en intervju med riksdagsledamoten Hanna Wigh (SD) som uppgav att en man i SD:s ledning trakasserat henne sexuellt. Kort därefter informerade SD att mannen ifråga tagit ’time out’ tills den kommande rättsprocessen klarlagt vad som hänt. Att bete sig så här respektlöst och utsätta andra för sexuella trakasserier m m är naturligtvis helt oacceptabelt och kränkande vare sig det sker inom SD, Aftonbladet eller på någon annan plats.

Anders Lindberg på Aftonbladet var snabb att fördöma den anklagade SD:aren och SD:s ledning (AB 26/7):

-Mörkar Sverigedemokraternas ledning uppgifter om sexuella övergrepp i den egna riksdagsgruppen? Försöker de lura svenska folket? Det ser onekligen ut så.

-Fram tonar en bild där en liten grupp män med makt håller varandra om ryggen och baktalar offren. Kvinnosynen verkar vara rena medeltiden. Och det ser ut att vara satt i system.

Nu vet vi att detta är en mycket träffande beskrivning också av kulturen inom AB, men nu tiger Lindberg. Hans tystnad talar dock högre än ord.

Sedan några dagar har kampanjen #metoo dragit fram som en flodvåg i sociala och andra medier. Kampanjen startades av en amerikansk skådespelerska som berättade om filmproducenten Harvey Weinsteins trakasserier. Därefter har övriga världen, inte minst Sverige, hängt på.

Under #metoo delar kvinnor från världens alla hörn nu dagligen med sig av de sexuella övergrepp och trakasserier de utsatts för. Där har flera svenska kvinnor t ex gått ut med sina namn och redogörelser om vad en mycket känd krönikör och nöjesjournalist på Aftonbladet i åratal hållit på med. Det har utvecklats till en av Sveriges största medieskandaler och den anklagade har nu tagit ”time-out”. Tystnad råder från hans kollegor fastän den misstänkte brutit mot både den s k värdegrunden och PK-normen, något som AB alltid är snabba att fördöma när andra gör det.

Trots att samstämmiga vittnesmål rapporterar att det länge varit en offentlig hemlighet att den utpekade journalisten förgripit sig sexuellt på kvinnor har Anders Lindberg och många andra i branschen hållit den anklagade om ryggen. Hans övergrepp är m a o ingen nyhet inom kultur- och journalistvärlden, där man höll honom om ryggen så länge det gick. Nu när fördämningarna brustit tack vare en annan medieprofil, Cissi Wallin, som gick ut och berättade om hur journalisten sexuellt förgripit sig på henne, blev opinionen mot honom så stark att han lyftes bort. Här visar sig Lindbergs egna ord om kulturen i SD vara ytterst passande:

-Mörkar AB:s ledning uppgifter om sexuella övergrepp på den egna redaktionen? Försöker de lura svenska folket? Det ser onekligen ut så.

-Fram tonar en bild där en liten grupp män med makt håller varandra om ryggen och baktalar offren. Kvinnosynen verkar vara rena medeltiden. Och det ser ut att vara satt i system.

Våldtäkten som en av kvinnorna nu öppet gått ut och berättat om polisanmäldes under Jan Helins tid som chefredaktör på Aftonbladet. Det hela tystades dock ner och den våldtagna kvinnan motarbetades, mobbades, baktalades och misstänkliggjordes. Den anklagade journalisten har däremot höjts till skyarna som en av de mest politiskt korrekta och allra godaste. Han själv är snabb att sätta sig till doms över dem som inte följer värdegrunden och PK-normen. Nu håller hut ändå på att gå hem.

När den egna medarbetaren anklagades för att ha våldtagit bloggaren Cissi Wallin valde Aftonbladets ansvarige utgivare Sofia Olsson Olsén att försvara honom (17/10). I en artikel på onsdagen (18/10) kritiserade SvD Aftonbladets ”principlösa” sätt att hantera våldtäktsanklagelserna mot medarbetaren och Olsson Olsén för att hon tidigare i år inte stoppade uthängningen av den f d finansministern Anders Borgs bravader på en privat fyllefest.

En obrottslig handling, utförd av en person utan offentligt uppdrag i en privat miljö, borde med hennes egen argumentation från i dag, helt klart ha lett till att hon stoppade Aftonbladets publicering. Det gjorde hon inte, skriver SvD, som ägs av samma koncern (Schibstedt) som AB.

Den 18/10 förklarade Olsson Olsén att:

-Det är en svår situation att hantera för alla av oss, inte minst vår anklagade medarbetare.

Vilka svåra situationer tror hon att de kvinnor som utsatts för hennes anklagade medarbetares övergrepp haft att hantera?

I Svt Aktuellt säger Olsson Olsén i torsdags (19/10) så här om att Cissi Wallin pekat ut AB-journalisten med namn:

-Jag tycker det är ganska oansvarigt. I det här fallet är det dessutom prövat rättsligt vad som har skett och inte har skett, utifrån ett rättsligt perspektiv. Jag tycker det är oansvarigt.

Så magstarkt, okänsligt och respektlöst! Hur ansvarigt är det av Olsson Olsén att inte ha agerat långt tidigare och hållit den anklagade journalisten om ryggen så länge? Hans oacceptabla framfart bland kvinnor sägs ha varit en offentlig hemlighet i branschen. Om han nu enligt rättsväsendet inte gjort sig skyldig till några övergrepp kan man ju undra varför han tagit ’time-out’.

Olsson Olsén säger i Aktuelltockså att Wallin borde vänt sig direkt till henne istället för att peka ut mannen på Instagram:

– Hade det kommit till min kännedom att det på något sätt har skett kränkningar av medarbetare från Aftonbladet mot andra kvinnor då hade jag tagit tag i det. Den här frågan är oerhört viktig för mig.

Det låter minst sagt märkligt och rimmar mycket illa med Wallins anklagelser mot Olsson Olsén på Twitter:

-Du sprider falska rykten, faktafel och har gång på gång aktivt underminerat min trovärdighet de senaste dagarna.

Hur ska Wallin kunna känna något som helst förtroende för Olsson Olsén? Och hur ska tidningsläsare kunna känna något förtroende för en sådan tidning och publisher? Ska en sådan tidning verkligen få behålla sitt presstöd?

Tjänster, lyhördhet och följsamhet

Den socialdemokratiska regeringen började omkring 1970 att inse att det krävdes medgörliga tjänstemän för att förvandla samhället till en mer radikal socialistisk stat. Det innebar att personer som utsågs till höga ämbeten främst valdes utifrån politiska värderingar/partibok och inte utifrån integritet eller yrkeskompetens. Många i den politiska kretsen ser det numera som en belöning för politiska tjänster, lyhördhet och följsamhet att bli utnämnd t ex till generaldirektör.

Idag är det därför inte ovanligt att höga ämbetsmän och generaldirektörer saknar nödvändig fackkunskap och relevant yrkeserfarenhet från den verksamhet de tillsatts att leda. På senare tid har skandalerna duggat tätt och avslöjat politiskt tillsatta myndighetschefer som saknat rätt kompetens och kurage nog för att stå emot politiska påtryckningar.

Transportstyrelsen f d generaldirektör, Maria Ågren, blev en ’rikskändis’ för att hon brutit mot gällande lagstiftning genom att ’outsourca’ hemliga uppgifter från Transportstyrelsen. Dessa uppgifter hamnade därför hos icke säkerhetsprövade IT-tekniker utomlands. Omfattningen av den skada detta tillfogat Sverige och svenska individer vet man fortfarande inte. Ågren avskedades från Transportstyrelsen och fick ett tämligen blygsamt och omdiskuterat strafföreläggande. Regeringen med Löfven i spetsen försökte mörka hela historien. Inte ens Riksdagen informerades men journalister grävde upp den och svenska folket fick ännu ett bevis på regeringens brist på ledarskap.

Ett svenskt företag fick av Fortifikationsverket uppdraget att digitalisera ritningar över svenska försvarsanläggningar. Det svenska företaget ’outsourcade’ i sin tur uppdraget till ett kinesiskt företag, som därigenom fick information om 2 400 militära skyddsobjekt. Ritningar över flottiljer, flottbaser, kaserner och andra försvarsanläggningar ingick i den information som hamnade i kinesiska, obehöriga händer. Upprörande!

Mikael Sjöberg, kusin till Göran Persson, f d generaldirektör för Migrationsverket och nu generaldirektör för Arbetsförmedlingen, har också hamnat i blåsväder. Dagens Industri avslöjade nämligen för en tid sedan att Sjöberg låtit sig bjudas på en midsommarfest och en kräftskiva av Micael Mathsson, grundare av Gaia och även Sjöbergs coach. Mathssons företag ska därefter ha fakturerat AF 114 miljoner för konsulttjänster, vilka köptes i strid med gällande regler. Att resultatet av dessa tjänster inte stod i någon rimlig relation till det begränsade resultat de gav gjorde inte saken bättre.  Just nu diskuteras f ö vilket belopp Sjöberg ska förmånsbeskattas för när det gäller den direktionsbil med privatchaufför som han nyttjar varje dag till och från bostaden (Expressen 13/10).

Också Ekobrottsmyndigheten har haft interna problem. Dess f d generaldirektör, Eva Håkansson, förstod inte verksamheten hon var satt att leda. Det ledde till stor frustration hos de anställda. Med tanke på att Håkansson är socionom verkar det långsökt att utnämna henne till chef för Ekobrottsmyndigheten. Till skillnad från t ex Eliasson valde hon i våras att lämna jobbet. Och vad hände då? Hon blev istället generaldirektör för Datainspektionen. Socionom är tydligen en mycket gångbar utbildning för den som vill bli generaldirektör, speciellt när man inte behöver kunna något om den verksamhet som myndigheten ifråga bedriver.

Skatteverkets f d generaldirektör, Ingemar Hansson, avskedades i februari i år. ”Uppdrag granskning” avslöjade förra året att han och Skatteverkets dåvarande överdirektör, Helena Dyrssen, försökt varna en tidigare arbetskamrat, f d kabinettssekreterare Frank Belfrage, om att han granskades av journalister för misstänkt skatteflykt. I februari i år avslöjade Svt att Hansson agerat ombud åt sin särbo i en tvist om en skuld på 30 000 kronor till ett arkitektkontor. Detta var oförenligt med hans roll som generaldirektör. Men detta har inte hindrat att han fortsatt att leda Skatteverket i väntan på att regeringen utser en ersättare. Nu är ersättaren utnämnd och det blir Pensionsmyndighetens nuvarande generaldirektör Katrin Westling Palm. Misstänker att Hansson får en ny topptjänst istället för att hamna på den s k Elefantkyrkogården.

Migrationsverkets f d generaldirektör Anders Danielsson, är en annan ’recyclad’ statstjänsteman, som väckt irritation för att han tagit sig friheten att göra politiska uttalanden som inte anstår en statstjänare. Danielsson raljerade t ex över människors oro för flyktingkrisen och indirekt över regeringens beslut att skärpa asylpolitiken. Han påminde mer om ”en aktivist med svajig verklighetsförankring” än en generaldirektör (Anna Dahlberg, Expressen).  De politiker och tjänstemän i regeringskansliet som retat sig på hans soloutspel sägs ha andats ut när han lämnade Migrationsverket för att bli generalsekreterare för Röda Korset. Nu lämnar han också Röda Korset eftersom regeringen utnämnt honom till landshövding i Västra Götaland. Kommer länsborna där att ”låta Anders vara Anders”? Och kommer aktivisten i honom att försöka få länsborna där att öppna sina hjärtan och ta emot fler migranter?

På Sjöfartsverket har generaldirektör Ann-Catrine Zetterdahl huserat och tillåtit häpnadsväckande lagbrott. Sjöfartsverket skrev 2012 utan tillstånd från Riksdagen kontrakt med ett italienskt företag på 7 sjöhelikoptrar till ett värde av nästan en miljard kronor. Vid kommunikationen mellan parterna användes privata hotmail-konton där Sjöfartsverket, i brev som inte diariefördes, talade om ”handslag”. Vid upphandlingen ställdes så snäva och specifika krav att endast det italienska företaget (som f ö är indraget i ett flertal omfattande polisutredningar gällande mutbrott) klarade av att uppfylla kraven. ”Uppdrag Granskning” kontaktade Zetterdahl för en intervju, men hon vägrade medverka p g a den pågående utredningen av skandalen, som naturligtvis intresserade Riksdagen, Konkurrensverket, Revisionsverket m fl myndigheter.

Avtalen tålde inte offentlighetens ljus. Zetterdahl undertecknade därför enskilda avtal som slog fast att medarbetaren inte får ”på något sätt misskreditera Sjöfartsverket eller anställda vid myndigheten” när anställningen avslutats.  Medarbetaren måste också lova att hålla avtalet hemligt. Man häpnar! Denna stinkande miljardaffär, med en väv av oegentligheter, bedrägeri och lögner, visar att man på statliga myndigheter tillåter avancerad korruption och att inget ansvar utkrävs av den nu avgångna generaldirektören. Undra på att allmänhetens förtroende för myndigheter och dess ledningar urholkats!

Grunden för vårt konstitutionella system är att folkvalda och politiskt tillsatta personer kompletteras med opartiska tjänstemän och chefer som genomför vad politikerna beslutat. Att myndigheter ägnar sig åt opinionsbildning och kampanjer och att makthavare brister i ansvar och transparens är en mycket oroväckande utveckling. Myndighetschefer som själva väljer vilka lagar och regler som ska följas är helt oacceptabelt. Varför är regeringen så tyst om detta? Tog de inte till sig av den hårda kritiken de fick för den usla hanteringen av Transportstyrelsens IT-haveri?

Liraren Bodström

Regeringens egen lirare och omslagspojke, Thomas Bodström, har nyligen utnämnts till landshövding i Stockholms län, ett av statens mest prestigefyllda uppdrag och i självaste huvudstaden. Liberalerna, Moderaterna, anställda på Pensionsmyndigheten m fl protesterar mot denna utnämning då Bodström suttit i styrelsen för pensionsbolaget Allra. Han fick en kvarts miljon i styrelsearvode för att förse ett skojarbolag med en respektabel fasad

-Thomas Bodström har fått bra betalt för att sitta som en skyltdocka på Allra så säljarna kan ringa runt och säga ”med oss kan du känna dig trygg, vi har justitieministern i styrelsen”, säger Claes Hemberg, sparekonom på Avanza till Dina Pengar.

Skandalbolaget Allra, är fondbolaget som lurat pensionssparare in i upplägg som ger dem lägre pension. Nu pågår en polisutredning om grov ekonomisk brottslighet. Det framkom för några veckor sedan att åklagaren Thomas Hertz beslagtagit 140 miljoner kronor i Allrahärvan.

-Jag misstänker att pengarna varit föremål för penningtvättsbrott, sade Hertz till SvD.

Jonas Sjöstedt (V) riktar hård och berättigad kritik mot utnämningen av Bodström, ”en person som har suttit i en styrelse för ett bolag som misstänks för omfattande ekonomisk brottslighet”.

I SR:s Studio ett sa Bodström i torsdags att han ansåg kritiken orimlig och han var mån om att framhäva hur kort tid han satt i styrelsen, ”dryga halvåret”. Den korta tiden förklaras naturligtvis av att Allras ljusskygga och tvivelaktiga affärer nådde löpsedlarna. Då blev det bråttom för ordföranden Ebba Lindsö (som titulerar sig som styrelseproffs), sedan Bodström och så styrelseproffsen Meg Tivéus och Karin Moberg att hellre fly än illa fäkta.

Bolagets fonder var en lysande affär för Allras ägare och bra för de välarvoderade styrelseledamöterna. Denna ”respektingivande” (?) kvartett har med sina namn hjälpt till att bygga upp Allras varumärke som ett tryggt och framgångsrikt fondbolag. Hur är det möjligt att så rutinerade och meriterade styrelseproffs inte märker vad som gömmer sig bakom siffrorna och boksluten? Bolagets styrelse leder företagets verksamhet och styrelseledamöterna har ett gemensamt ansvar för företagets förvaltning.

Tyvärr kan de flesta småsparare känna sig blåsta. Pensionsmyndigheten har dock meddelat att de kommer att kräva 240 miljoner i skadestånd för pensionsspararnas räkning. Så hur lämpligt är det att upphöja Bodström till landshövding innan polisutredningen är klar? Står regeringen fast vid utnämningen om utredningen visar att Bodström har ett ansvar i det som hänt i Allra? Maktens arrogans gör i slutänden alltid som den behagar, men vad säger stockholmarna om en sådan landshövding? Nog måste man vara både ärelysten och okänslig för att tillträda som landshövding under dessa omständigheter. Å andra sidan är det ett vanligt drag hos makteliten.

Slaget om sverigebilden

You look at what’s happening, last night, in Sweden. Sweden! Who would have believed this? Sweden! They took in large numbers that have problems they never thought possible.

Så sa Trump i början av året när han på ett massmöte tog upp Sverige som ett exempel på hur illa det kan bli om man inte har kontroll på sitt lands gränser och att en stor och okontrollerad invandring leder till kaos, våld och anarki. Genast gick den samlade makteliten och PK-media ut och anklagade Trump för att sprida lögner och ’fake news’ om Sverige. I en debattartikel i Wall Street Journal gav SD:s Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson Trump rätt i att Sverige är ett flyktingpolitiskt skräckexempel.

Ett par dagar efter Trumps uttalande stod Rinkeby i brand. Plundring, upplopp, skottlossning, misshandel, rån. Bilderna av ett Sverige med ”no go-zoner” som polis, brandkår, ambulanser och räddningstjänst tvekar att gå in i utan eskort eller rejäla förstärkningar spreds över världen. Direkt ryckte makteliten och PK-media ut igen för att sprida en positiv bild (alternative facts?) av landet och för att försöka bevisa att Trump är en lögnare.

Det är inte första gången som man försöker korrigera verkligheten. Alliansens dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag lanserade 2011 ett initiativ för att bemöta fördomar om invandring med fakta. På regeringens hemsida listade Erik Ullenhag ett antal s k myter och svar om invandring. Vinklade svar och selektiva fakta presenterades som de enda objektivt korrekta svaren på en rad komplexa frågor. När maktelitens bild inte hänger ihop med verkligheten sprider den dock bara ett löjets skimmer över avsändaren.

Också våra närmaste grannländer oroas över ”det svenska tillståndet”. Erna Solberg, Norges statsminister, sa t ex redan ifjol att Norge skulle kunna tvingas att säga upp Genèvekonventionen och stänga gränsen mot Sverige om en svensk systemkollaps inträffar. Nyligen konstaterade en debattartikel i Hufvudstadsbladet att det verkliga säkerhetspolitiska hotet mot Finland nu kommer från Sverige och inte från Ryssland. Även Danmark oroas över ”det svenska tillståndet”.

För någon månad sedan kom Norges migrationsminister Sylvi Listhaug hit för att ”lära av de misstag som Sverige har begått för att undgå att vi får liknande problem i Norge.” Hon hade på förhand bokat ett möte med vår migrationsminister Helène Fritzon (s), men Fritzon fick höra att Listhaug påstått att det finns ”no go zoner” i Sverige och ställde därför plötsligt in mötet. Några sådana platser finns inte i Fritzons verklighetsbild av Sverige. Karin Wanngård (s), Stockholms finansborgarråd och egen ’Bagdad Bob’ krävde att Listhaug bad stockholmarna om ursäkt för att hon utnyttjat deras gästfrihet och gjort ”populistiska och osanna poänger i den norska valrörelsen”.

En kartläggning av SvD visar att Sverige är det land i Norden där flest personer skjuts till döds. Användandet av handgranater bland kriminella i Sverige saknar motstycke i världen enl SvD (16/3 2017). En färsk studie visar att Sverige ligger på samma nivå ifråga om dödsskjutningar som södra Italien, d v s maffialand och att användningen av handgranater i det dagliga umgänget mellan kriminella grupperingar är lika utbrett i Sverige som i Mexiko.

Både Utrikesdepartementet och Svenska Institutet lägger stor möda på att bekämpa det man kallar ”fake news”, men en färsk studie visar att Sverige ligger på samma nivå ifråga om dödsskjutningar som södra Italien, d v s maffialand. Studien visar också att användningen av handgranater i det dagliga umgänget mellan kriminella grupperingar är lika utbrett i Sverige som i Mexiko.

-The further a society drifts from the truth, the more it will hate those that speak it, sa George Orwell.

Justitieminister Morgan Johansson är dock hoppfull ifråga om de senaste årens asylinvandring:

-Om vi klarar jobben, skolan och bostäder, och minskar sociala klyftor, kommer vi också att klara detta med avseende på att förebygga brottslighet.

Och i BBC på bästa sändningstid hävdade en leende Ylva Johansson i strid med verkligheten attanmälningarna om våldtäkter och andra sexuella övergrepp i Sverige går ner:

-The level is going down and going down and going down…”:

’Fake news’ m a o. Hon tvingades senare gå ut och erkänna att hon haft fel. Skämmigt!

Den politiska makteliten och svenska PK-medier fortsätter att mörka, förtränga, bortförklara, relativisera, tysta ner och vrida sig som maskar kring en så enkel sak som att rapportera verkligheten. För hur skulle det egentligen se ut om sanningen kom ut, vad skulle alla andra egentligen tycka om oss? Med skuld och skam håller man de egna i schack precis som inom hederskulturer.

Slaget om verklighetsbilden, inte om verkligheten, utkämpas nu. Den ena sidan anklagar den andra för att inte hålla sig till sanningen, det talas om ”fake news” och ”alternative facts”. Vi lever i relativismens och postmodernismens tidevarv där inga absoluta sanningar finns och allt utgår från individens upplevelser och känslor. Politiker, PK-media och ’proffstyckare’ verkar tro att de tilltagande problemen i alla no go-zoner orsakas av utländska krafter, myter, extremhögern och ’brunråttor’.

För den som orkar och vågar se mår Sverige riktigt dåligt idag. Stockholmspolisen kan nu konstatera att det potentiellt dödliga våldet ökat med 43 procent på bara tre år. Varje dag läser vi om hot och våld mot sjukvårdspersonal på många akutmottagningar, vårdpersonal som ska förses med överfallslarm, stenkastning och annat våld mot polis och räddningspersonal, knivskurna eller mördade personer, anlagda bränder och bilbränder, skottlossningar, stigande antal inbrott och våldtäkter, som inte utreds p g a personalbrist/tidsbrist, avancerad penningtvätt av utländska ligor, ID-kapning, ett fallerande rättssystem, myndigheter som bryter mot lagen etc. Vi har blivit ett samhälle där staten håller på att helt tappa kontrollen över sin kärnverksamhet, ett samhälle som inte kan garantera medborgarnas säkerhet och trygghet.

De partier som varit med om att skapa dagens problem är dessvärre de som också förväntas lösa dem. Det känns allt annat än förtroendeingivande. Tänk, om de kunde lösa problemen istället för att bara konstatera dem! Men till det krävs ledarskap, mod och kompetens och det saknas tyvärr i den politiska toppen.