Undanträngningseffekten

Första gången jag kom i kontakt med ordet undanträngningseffekt var för flera år sedan, när jag läste artiklar av författaren Jan Tullberg, docent i företagsekonomi. Hans bok Låsningen kom ut 2014 och tar upp centrala frågor kring invandring och presenterar väsentliga fakta och resonemang. Tullberg anser att etablissemanget för en destruktiv politik och saknar förmåga att ändra kurs, då de är mentalt låsta. Så hur har Sverige utvecklats under de 4 år som gått sedan boken lanserades? Har Tullbergs analyser och teser ifråga om invandring visat sig sanna?

I oktober (29/10-18) tog Rapport upp att nyanländas behov av bostad går före andra utsatta svenska medborgares behov. Peter Eriksson, bostadsminister (mp), förnekade detta, men Mats Green, moderaternas bostadspolitiske talesperson, bekräftade att detta var sant. Kommunerna ställer idag grupp mot grupp och låter bostadslösa nyanlända gå före svenska skattebetalare. Enl länsstyrelserna ser en majoritet (60 %) av svenska kommuner nu undanträngningseffekterna av den lag som tvingar dem att ordna bostäder till nyanlända. Och det läget kommer sannolikt att förvärras då närmare 100 000 personer med uppehållstillstånd kommer att behöva bostad i år, enligt SKL, Sveriges kommuner och landsting.

Per Gudmundson tog i en debattartikel upp (SvD 17 nov 2018) att Riksrevisionen granskat alla regeringens propositioner som berör migrationspolitik mellan 2004 och 2015, totalt 26 stycken:

-Granskningen visar att regeringen styrs nästan helt utan konsekvensanalys. Många propositioner saknar bedömningar av hur antalet ansökningar om uppehållstillstånd kan komma att påverkas. I de få fall där sådana ändå görs, är de så dåligt underbyggda och vaga att de är värdelösa. Bara i ett enda fall bedömer regeringen att propositionen påverkar antalet ansökningar i betydande grad.

Johan Westerholm /ledarsidorna.se/ skriver så här (19 nov 2018):

-Konsekvensanalyserna inför regeringens migrationspolitiska propositioner har haft brister, visar en ny granskning från Riksrevisionen. Bland annat har det saknats ekonomiska analyser, trovärdiga skattningar av antalet asylsökande samt beskrivningar av hur förslagen påverkar människor, myndigheter, kommuner och landsting. Granskningen av Riksrevisionen är en kraftig vidräkning av de senaste regeringarnas ledarskap samt i praktiken en handbok i “Hur att inte regera ett land”.

I en intervju med SvD (28 okt 2018) sa Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister (s), bl a följande:

-Flyktingkrisen och hur den sköttes rubbade förtroendet för partierna hos många många människor. Det är ingen tvekan.

– Det bor åtminstone en halv miljon människor i Sverige som vi inte vet vad vi ska göra av. Vi vet inte hur de bor eller hur de försörjer sig. Jag vet inte hur de här människorna ska bära sig åt för att komma vidare. Det är en tickande bomb.

På frågan vad politiken kan göra åt det svarade Feldt:

– Jag vet inte. Jag tror knappt att någon vet det. Man försöker hålla locket på.

Just det! Man försöker lägga på locket och mörka och man skuldbelägger och hänger ut människor som säger sanningen. Den s k Sverigebilden är viktigare att upprätthålla än skattebetalarnas och landets bästa.

Reinfeldts migrationsuppgörelse med miljöpartiet 2011 har fått förödande och mycket långsiktiga konsekvenser för Sverige och nu börjar konsekvenserna framträda i all sin nakenhet. Konsekvenserna av undanträngningseffekten blir allt tydligare t ex inom skolan, vården, och omsorgen. Plötsligt har borgerliga politiker insett att deras migrationspolitik börjar påverka kärnan i den moderna välfärdsstaten. Annat var det när Reinfeldt gav sin dåvarande migrationsminister Tobias Billström en offentlig avhyvling för att denne vågade säga att det är viktigt att ta upp ’volymer’ när man pratar migration. Vilket hjärnsläpp av en statsminister och så förödande för Sverige!

På bostadsfronten är undanträngningen tydligast. Det finns inte bostäder till alla som de politiskt /o/ansvariga okritiskt välkomnat till vårt land. Det blir också solklart att de nyanländas bostadsbehov går före bostadslösa svenskars behov. Det innebär t ex att unga människor tvingas bo kvar hemma, att det är svårt för par som separerar att hitta bostad, att våra hemlösa tvingas bo på gatan eller förlita sig på frivilligorganisationer och tillfälliga härbärgen. Dessa grupper skriker kanske inte så högt men vänta bara tills medelklassen drabbas fullt ut! Då kommer det att bli liv i luckan.

En annan konsekvens av invandringen är hur den påverkat välfärden. Invandringen skulle ju bli så lönsam för Sverige. Den f d LO-ekonomen, numera chefsekonom för Arena Idé, Sandro Scocco och Lars Fredrik Andersson, docent i ekonomisk historia vid Umeå universitet, publicerade 2015 rapporten 900 miljarder skäl att uppskatta invandring. Den talas det mycket tyst om idag, när t o m finansminister Magdalena Andersson erkänner att vi tagit mot fler invandrare än vi kunnat hantera. De som skulle rädda våra pensioner och utföra de jobb vi svenskar inte ville eller kunde ta har visat sig belasta både pensioner och välfärd då integrationen havererat. Verkligheten talar sitt tydliga språk oavsett alla dimridåer från de politiskt ansvariga och från PK-media och vänsterhåll.

SKL konstaterar i sin senaste rapport att ”det går inte ihop”; resurserna till välfärden kommer inte att räcka till framöver. De politiskt ansvariga utredde inte hur migrationen skulle påverka kommuner, landsting och integration och nu sätter staten och de politiskt ansvariga sig över den kommunala självständigheten och kräver att ”kommunerna måste ta sitt ansvar”, d v s ansvar för statens ansvarslösa agerande, medan regering och riksdag nu försöker ta en ”politisk springnota” som Feldt uttryckte det. När ska Sveriges regering och riksdag ta sitt ansvar?

Nu krävs ärliga och djupgående konsekvensanalyser samt klarspråk, vi måste ifrågasätta den s k värdegrunden och synliggöra tabun. Likaså måste vi på allvar öppet och ärligt diskutera om invandrare kan hjälpa oss att klara pensionerna samt om det är sysselsättningen (d v s inte ’pysselsättning eller någon timme SFI per vecka) eller arbetslösheten som ökar. Finns det en arbetskraftsbrist som invandrare med låg utbildning från en främmande kultur kan avhjälpa? Vilka effekter har invandringen på den offentliga sektorn enligt egna och andras beräkningar? Hur ska vi komma tillrätta med integrationsproblemen och många invandrares ovilja att integreras här? Sist men inte minst måste vi öppet och ärligt våga diskutera om vi ska anpassa oss till invandrarnas kultur eller om de ska anpassa sig till vår kultur. Så länge invandrare vägrar att anpassa sig till värdlandet kommer tryggheten i samhället att minska i samma utsträckning som antalet gruppmotsättningar och skuggsamhällen kommer att öka. Vill vi ha ett sådant samhälle?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>