Striden trappas upp, partistadgar manipuleras och ändras i smyg

Jakten på Makten VIII

En lördagsmorgon mitt under provvalet vaknar Allan av att telefonen ringer. Halvsovande rycker ha till sig telefonen.

-Har du hunnit läsa Björkstakuriren? frågar Ante upphetsat i andra änden.

-Jag har andra prioriteringar, när jag är ledig, svarar Allan kort.

-Då föreslår jag att du prioriterar annorlunda idag. Du håller nog med mig, när du ser vad som står i tidningen, säger Ante och lägger på.

Allan hämtar tidningen och ögnar igenom förstasidan. Ingenting.

-Om det inte står på förstasidan, kan det inte vara nåt sensationellt, tänker Allan.

Telefonen ringer igen och nu är det Gunnel. ’Lady Väs’ är så upprörd att hon har svårt att få fram vad hon har att säga.

-Nu är det dags att rensa bort henne för gott, väser hon.

-Va snackar du om? frågar Allan, som är van vid Gunnels humörsvängningar och bitska kommentarer.

-Har du inte läst dagens tidning? frågar Gunnel klentroget.

-Nej, jag blir störd av telefonen så fort jag sätter mig ner för att göra det, svarar Allan torrt.

-Då ska jag genast lämna dig ifred, säger Gunnel och avslutar tvärt samtalet.

Nu börjar Allan fyllas av onda aningar. Han bläddrar vidare i tidningen och hittar snart vad han söker.

Kristina har skrivit ett ‘öppet brev’ till honom, där hon konfronterar honom med vad han gjort mot henne på sistone. Allan läser med stigande ilska och häpnad. Han läser det hon skrivit till honom flera gånger för att kunna ta in allt hon skriver.

Varför går du ut och säger att jag inte längre har ditt förtroende? Varför tillämpar du själv inte Partiets politik och låter väljarna avgöra om jag är en bra eller dålig företrädare för Partiets politik? Är du rädd för att de väljer ’fel’?

Vi förespråkar ju personval. Om vi ska bli trovärdiga måste vi visa att vi har fullt förtroende för människors förmåga att välja. Vågar du överhuvudtaget låta väljarna bestämma? Hur kan du som rättrogen Partist gå ut och offentligt döma ut mig precis innan provvalet ska börja? Tänk, om väljarna inte glömmer din ytterst kränkande och offentliga avrättning av mig! Då hjälper inga stajlade valaffisher och inövad valretorik. Att vara ledare förpliktar. Makt innebär ansvar.

Den här gången gick du för långt. Dessutom valde du fel person. Jag är alltid beredd att stå upp och slåss för det jag tror på. Din offentliga avrättning av mig kommer att slå tillbaka mot dig själv.

Hur kunde du förresten vara så dum att du inte tog reda på fakta, innan du bara hängde ut mig? Då hade du upptäckt att jag inte deltagit aktivt i beslutet angående Björkstabostäders ‘gräddfil’ du dömt ut mig för. Jag var nämligen inte med på mötet. Min ersättare var den som faktiskt var med och fattade beslutet. Jag är övertygad om att du aldrig skulle ha behandlat honom så respektlöst. Eftersom jag inte fick tag i honom innan intervjun med mig gjordes, ville jag inte lämna ut hans namn i direktsändning i TV. Men såna hänsyn tar inte du.

Nu kräver du att jag ska gå ut och ”kräva att beslutet ska rivas upp för att rädda ansiktet”. Vems ansikte? Om jag inte gör som du säger ”ska jag avgå”. Hur kan du tro att jag skulle gå ut och ta tillbaka ett beslut jag stöder bara för att rädda mitt eget skinn och vinna billiga poäng? Sånt håller inte i längden. Väljarna är klokare än så. Att ha civilkurage och våga stå för vad man gjort är mycket viktiga egenskaper för en politiker.Vi förtjänar inget förtroende och vinner inga val om vi själva inte klarar av att leva som vi lär.”

Allan känner att han håller på att få hjärtstillestånd. Han är vit av raseri och har svårt att prata.

-Hur i helvete vågar hon? Bitch! Så här har ingen nånsin gjort mot mig. Det här ska stå henne dyrt. Hon kan betrakta sig som politiskt död från och med nu!

 Redan nästa dag får också Ted ett öppet brev tillägnat sig:

Du har i pressmeddelanden och på andra sätt gått ut, kors och tvärs, och krävt min avgång. Alla, inte bara Partister, i hela Sverige har kunnat läsa hur du och dina kompisar i Ungpartisterna offentligt spytt galla över mig och sågat mig vid fotknölarna. Om du var mån om Partiet och kommande valresultat, skulle du inte välja att gå ut på alla fronter och öppet avrätta en av ’dina egna’.

Du har i flera dagar jagat mig och krävt att om jag ”inte går ut och säger att jag vill riva upp beslutet att avskaffa Björkstabostäders gräddfil för personalen måste jag avgå”. Är det inte väljarna som avgör vem som ska gå eller sitta kvar?

Var det verkligen sakfrågan som var det intressanta eller var syftet kanske bara att med hjälp av ’svågerpolitik’ fixa fri passage i den politiska ’gräddfilen’ för dig och dina ’svågrar’? Summarisk rättegång och omedelbar avrättning utan smärtlindring eller dödshjälp. Vem vill bo i ett landsting där du går över lik för att sitta i toppen?

Det klingar falskt och ihåligt när du går ut och säger att ”Kristina misslyckats kapitalt med att driva Paritets politik, d v s företräda den lilla människan”. Alltmedan du belåtet framhåller att du däremot är en god och rättrogen Partist, som företräder den lilla människan. En sak är säker: mig företräder du inte, så jag kanske inte är någon liten människa i dina ögon. Det ska bli intressant att se vem väljarna slutligen väljer. Tänk, om de trots dina kränkande försök att avrätta mig ändå väljer ’fel’ kandidat! Tänk, om väljarna är klokare än du tror!

Med ditt agerande har du i alla fall klart och tydligt visat att du inte är någon försvarare av demokrati och konkurrens på lika villkor. Du predikar det visserligen, men du tillämpar själv ’gräddfil och svågerpolitik’. Jag förväntar mig nu att du är modig nog att fortsätta diskussionen internt, öga mot öga med den anklagade.

Det må vara häftigt att vara sömnlös i Seattle, men jag kan försäkra dig att det känns allt annat än häftigt att vara sömnlös i Björksta som ett resultat av ’lönnmord’. Hur var det förresten vi bestämde på Partistkongressen förra veckan, Ted? Är det mobbaren eller offret som ska flytta på sig?

Hux Fluxklanen förstärkt med Gunnel träffas för krismöte trots att det är helg. Nu ska de minsann visa Kristina vem som bestämmer. De skriver underlag till olika artiklar och insändare och innan de skiljs åt har de material som tidningarna ska få litet nu och då den närmaste tiden.

Först ut i tidningarna är Gunnel och Allan:

”Kristina försöker i ett desperat försök att gömma en principiellt viktig politisk sakfråga och göra den till en personfråga. Ett osmakligt grepp som vi dess bättre ser mycket sällan. Vi ser helst att alla personfrågor löses internt.

Det är politiskt mycket olyckligt att anställda i Björkstabostäder kan passera personer som väntat på bostad i många år. Det är inte förenligt med Partiets politik.

Kristinas personpåhopp känns märkligt. Vi har vid upprepade tillfällen sökt henne per telefon och i direktkontakt för att få till stånd en diskussion i sakfrågan, men hon har avböjt alla kontakter och istället valt tidningen som språkrör.

Hon kom in i Partiet som en frisk fläkt och vi uppfattade henne som en så kallad påläggskalv. Hon har också fått gå en omfattande nationell politisk utbildning. Vi kan därför bara beklaga att hon hamnat i försvar för en politik som Partiet inte står för. Vi förstår nu att hon inte delar Partiets grundläggande uppfattning om sakfrågan.

Kristinas påhopp är ett uttryck för desperation och ett mycket fult arbetssätt som föga platsar i vårt parti.’

Ted bemöter också Kristina i tidningen. Eftersom Klanen jobbat med insändarna tillsammans, har de ungefär samma innehåll.  Klanens försvarsskriverier drar emellertid också igång en del andra skriverier i tidningarna. En Ungpartist skriver till exempel:

’Om det inte vore för politiker som Kristina skulle jag skämmas över att vara Partist i det här distriktet. Den interna häxjakt som bedrivs på de personer som inte ställer upp som marionettdockor under Ante Grenås styre är rent beklaglig. När man inte ens bemödar sig om att ta reda på sanningen, innan man plockar fram motorsågen och kapar sina partikamrater vid fotlederna i offentlighetens ljus, ja, då understryker man verkligen sin inkompetens och olämplighet.’

Kristina får också ta emot mail från uppretade och besvikna Ungpartister, som beskriver den terror, mobbning och toppstyrning Ted och Ante utövar i Ungpartisterna. Hon blir inte överraskad. Hon har hört det tidigare och är glad att hon själv är stark nog att inte bli en fjärrstyrd marionett i Klanens rike, där det tycks vara instängt, hotfullt och lågt i tak och där skicklighet och prestation har ersatts av ’kameraderi’, gentjänster, mobbning och korruption.

 

Partiinterna provvalet frångår partiets regler och stadgar     

Det partiinterna provvalet bland medlemmar pågår i tre veckor. Alla medlemsröster brukar i enlighet med Partiets rekommendationer och praxis skickas till en låst valbox på posten. MEN just den här speciella gången har Regionrådsstyrelsen med Allan som ordförande beslutat sig för att frångå detta. Alla röstförsändelser från medlemmarna ska istället gå direkt till Partistkontoret i Björksta, där Ante nu är anställd som tjänsteman för att tillsammans med Katarina ansvara för allt som har med provvalet att göra.

Under de tre provvalsveckorna anländer valförsändelserna från medlemmarna sålunda per post med brevbäraren och läggs i den olåsta brevlådan på väggen utanför ingången till Partistkontoret. Den som vill kan mer eller mindre ostört vittja brevlådan. Många medlemmar går själva dit och lägger sina valhandlingar i den olåsta brevlådan, antingen under eller efter kontorstid. En del medlemmar går in på Partistkontoret och lämnar valhandlingarna direkt till Katarina eller Ante. Ibland är även Ted där och tar emot. Allan, Ted och Ante kan liksom Peter Jonasson, Ungpartisternas heltidsanställde tjänsteman, röra sig helt fritt i lokalerna, eftersom de har egna nycklar.

Flera medlemmar noterar hur valförsändelserna ligger utspridda helt utan tillsyn på skrivbord och andra bord inne på Partistkontoret. Vem som helst har med andra ord tillgång till valförsändelserna. Det innebär att varken kravet på valhemlighet eller säkerhet uppfylls. Hur många nycklar som i verkligheten finns till källarförrådet, dit valförsändelserna så småningom förs, hur nycklarna förvaras och vem som ansvarar för dem råder det viss oenighet om. Den officiella versionen är att det endast finns en nyckel, som Katarina ansvarar för, vilket i sin tur innebär att de dagar hon är borta, går det inte att bära ner valförsändelserna till det låsta källarförrådet.

Många valförsändelser som skickats ut har returnerats av posten på grund av att adressaterna flyttat utan att lämna nya adresser. Detta ska dokumenteras i protokoll.

-Jag måste registrera alla valförsändelser som returneras på grund av att adressaten inte finns på den adress vi angett, säger Katarina till Ante.

-Du ska inte bry dig om det. Jag fixar den saken, säger Ante.Det är jag som ansvarar för provvalet.

Katarina avslöjar ett halvår senare att Ante inte gjort en enda notering om de valförsändelser hon sett returneras. Hon har dock inte ingripit och korrigerat detta, eftersom hon fått tydliga order av Klanen att inte lägga sig i provvalet. Hon råkar dock en dag se att en äldre kvinna röstat två gånger, vilket inte är möjligt, eftersom varje medlem får endast en uppsättning provvalssedlar.

-Nån har trott att hon inte skulle rösta och tagit chansen att rösta åt henne, utan att hon haft en aning om detta, säger Katarina senare till Ingemar. Det kan ha hänt i fler fall, även om jag inte sett det. Jag har ju blivit tillsagd att inte lägga mig i nåt som har med provvalet att göra. Det här fallet råkade jag bara se av en slump.

I slutet av september samlas nomineringskommittéerna på Partistkontoret för röstsammanräkning. Ivar Sonesson, regionrevisorn, som enligt stadgarna ska närvara vid röstsammanräkningen, har inte kontaktats. Istället är det hans vikarie, som kallats in. Samtliga provvalsförsändelser har hämtats upp ur källarförrådet och valförsändelserna har redan prickats av i röstlängden av kontorspersonalen, som i huvudsak utgörs av ettan på landstingslistan och ettan på kommunlistan, innan ledamöterna i kommittéerna anländer. Ledamöterna sprättar upp ytterkuverten och sorterar innerkuverten i 3 högar; riksdag, landsting och kommun. Därefter räknar de samman resultatet för varje kandidat. En ledamot noterar att siffrorna skrivits med grönt bläck eller grön kulspets på ett antal provvalssedlar. När Ivar Sonesson sedermera beslutar sig för att granska just dessa valsedlar ifyllda med gröna siffror, finns de inte längre kvar.

Provvalsresultatet offentliggörs nästa dag av Katarina Ström. Resultatet är för vissa kandidater så uppseendeväckande att det leder till kommentarer och misstankar bland både politiskt aktiva och medlemmar. Plötsligt står det också klart att ett mycket stort antal medlemmar från andra delar av Sverige varit med och röstat i provvalet i Björksta, trots att de inte är folkbokförda där.

När man åter granskar Partistrådets rekommendationer, som antagits på Regionstyrelsens årsmöte i maj, upptäcker man att en del av den mening som föreskriver att medlem som röstar i provvalet måste vara folkbokförd på den ort som valet avser, har tagits bort. Detta blir en fullständig överraskning för alla som tillfrågas och som några månader tidigare varit med på Regionrådets årsmöte och beslutat att Partistrådets rekommendationer ska gälla utan avsteg.

Inte långt efter provvalet informerar Kristina Föreningsrådet att hennes Partistförening bjudit in en av Partisternas höjdare från Stockholm, Uno Persson, till Björksta. Eftersom Kristina hjälpt Uno att lösa en uppgift, erbjuder han sig i gengäld att komma till hennes förening i Björksta för att informera om det nya Partistprogrammet. Han ber henne också att samtidigt ordna ett möte mellan honom och ledningen på hennes arbetsplats.

Veckan innan Uno Persson ska anlända, åker Ingemar och Kristina till Partistkontoret för att hämta några dokument. Kristina sitter kvar i bilen och väntar på Ingemar, som bara ska springa in och hämta dokumenten. Minuterna går utan att Ingemar syns till. Den ende som syns till är Ante, som öppnar dörren för att snabbt kontrollera vad eller vem som eventuellt rör sig där utanför Partistkontorets skyddande väggar. När Ingemar äntligen dyker upp, är han mycket upprörd.

-Jag fick mig en ordentlig utskällning av Katarina, säger han.

-Varför det? undrar Kristina.

-För att du bjudit in Uno Persson utan att ta omvägen runt Partistkontoret, säger Ingemar. Du har inte gått via talarservice och Katarina, som alla andra gör.

-Herregud! Det här handlar bara om en gentjänst, som Uno ville göra, svarar Kristina häpet. Så mycket som Katarina alltid säger att hon har att göra och så stressad som hon är, borde hon vara tacksam över att hon inte behövde besvära sig med detta också.

-Klanen har nog anklagat henne för detta, säger Ingemar. Jag tror dom håller henne ganska kort. Det måste vara pest för vilken tjänsteman som helst att vara helstyrd och övervakad av Ante, Allan och Ted.

När en förening arrangerar något extra brukar de övriga föreningarna delta. Tillsammans gör man ett gemensamt utskick till alla sina medlemmar. Denna gång får Kristina mail från Tora Mohlén, ordförande i en av Partistföreningarna i Björksta, och Ante.

Angående gemensamt utskick

Hej Kristina!

Hörde av Ted att det under Föreningsrådets styrelsemöte diskuterades ett gemensamt utskick för alla föreningar angående ett besök i Björksta 1/11.

Vi i vår förening ska tillsammans med Västra och Studentföreningen göra ett eget utskick här i dagarna så det skulle passa alldeles utmärkt att ta med denna inbjudan i vårt utskick. Om du har möjlighet kan du maila ditt utskick till mig så bifogar vi detta.

Med vänliga hälsningar

Tora Mohlén

Ordförande”

Ante skickar ett eget mail.

Utskick

Hej Kristina!

Kan du lämna en kopia på utskicket om Uno Perssons besök till mig på Partistkontoret, alternativt maila mig ett exemplar? Vi kommer skicka lite föreningsinformation till våra medlemmar samtidigt, så vi ombesörjer vår förenings utskick själva.

Med vänlig hälsning

Ante Grenå

Ordförande i Cityföreningen”                                                                                         

Av Katarina får Kristina veta att ingen av ovanstående föreningar skickat ut någon inbjudan till sina medlemmar.

-Det är tydligt att vissa ordförande skiter i sina medlemmar. Det enda viktiga för dom är att inte medverka i nåt som eventuellt skulle ge mig nån uppmärksamhet eller kredit, konstaterar Kristina.

Undanhållande av information är en av de fem härskarteknikerna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>