Statsminister Löfvens mantra, som han lånat av Tony Blair, om att vara tuff mot brottet men också mot brottets orsaker har inte blivit annat än läpparnas bekännelse och ytterligare ett bevis på att signalpolitik och prat i kvadrat inte knäcker gängen. Enl polisen finns ca 200 kriminella gäng med omkring 5 000 aktiva i totalt 61 utsatta bostadsområden, varav en del särskilt utsatta, från Malmö i söder till Borlänge i norr. 2018 har t ex brotten mot person ökat dramatiskt. Likaså har antalet skjutningar (300) ökat kraftigt liksom antalet detonationer med handgranater. Varför har det fått gå så långt? Löfvens prat om ett tryggare Sverige klingar falskt. Den rödgröna regeringen har varit mer angelägen att putsa på Sverigebilden än ta itu med den brutala verkligheten.
Redan förra året hävdade justitieminister Morgan Johansson (S) i Sydsvenskan följande om de kriminella gängen:
-Erfarenheten säger att det är möjligt att rulla upp dem och återskapa trygghet.
Så varför har gängkriminaliteten och skjutningarna istället ökat? Och varför lyckades rättsväsendet inte förhindra gängen redan innan de uppstod? Det borde ha varit enklare att förhindra dem då än att åtgärda dem idag. Kriminella /ungdoms/gäng finns både i stora städer och i små städer. Hur länge ska vi låta organiserade maffiagäng styra och hota landet och medborgarna? Varför har det inte skett någon positiv förändring sedan Morgan Johansson hävdade att gängkriminaliteten kan åtgärdas? Det kommer allt fler rapporter t ex om hur gängen hotar och stjäl. Utanför en mataffär i Sandviken gick det så långt att medborgare tog med sig hundar för att vakta utanför matbutiken. Gängen stärker sina positioner samtidigt som polisen inte klarar av att hantera situationen.
På sistone har dödsskjutningar skett i Malmö, Helsingborg och Örebro. I Malmö dödades 3 (på öppen gata) och senare 1, i Helsingborg 1 och i Örebro 2 personer. Därutöver skottskadades flera personer och eftersom en del av skjutningarna skedde så öppet utsattes allmänheten för stora risker. För att skydda vårdpersonal kallades polis in till de berörda sjukhusen. För några dagar sedan gick läkarfacket ut och larmade att beväpnade skyddsvakter snart kan behövas på akutmottagningarna då ny studie visar att hot och våld mot vårdpersonal kraftigt ökar. Det är både alarmerande och ”fullständigt oacceptabelt”.
Sverige sticker ut i Europa ifråga om skjutningar och sprängningar. Varför är Sverige så drabbat? Beror det kanske på alla ’särskilt utsatta områden’ i kombination med ett tafatt rättsväsende med låg uppklarningsprocent? Undfallenheten finns inom alla områden, från straffvärdering och påföljder till frihetsberövanden. Det är särskilt tydligt när det gäller unga förövare. Vårt rättssystem verkar inte tro på bestraffning och fängelse. Åklagare och poliser konstaterar att samma kriminella personer grips om och om igen, men det blir sällan några kännbara konsekvenser. Är det en del av förklaringen till att den organiserade brottsligheten kunnat växa och ta kontroll över hela bostadsområden?
– De straffsatser som står i lagboken får inte genomslag i praktiken. Alldeles för ofta blir det i stället skyddstillsyn, exempelvis att träffa en övervakare en gång i veckan. Fokus är alltid att gärningsmannen måste få en chans till, säger Malin Arentoft, tidigare kammaråklagare vid City åklagarkammare i Stockholm med inriktning på brott som främst begås av yrkeskriminella.
Det nya är gängkriminalitet, grov brottslighet, skjutglada personer och ett överflöd av tunga vapen. Sverige har idag smed skjutglada kriminella ungdomsgäng. Gängen underminerar det statliga våldsmonopolet och tvingar fram en tystnadskultur. Därför krävs ett systemskifte inom rättsväsendet. /O/ansvariga partier bjuder nu över varandra ifråga om hårdare tag. Men att bara skärpa straffen räcker inte. Nu behövs en ordentlig genomgång av de orsaker som lett fram till dagens alarmerande situation. Det kräver t ex att man överger toleransen/slappheten när det gäller ungdomsbrottslighet liksom oviljan att döma till fängelse. Gravt kriminella ungdomar som begår svåra brott ska inte dömas till möten med en socialsekreterare utan till fängelse. En kriminalitet som bygger på ett aktivt karriärval kräver helt nya åtgärder.
Det kräver också att ”de straffsatser som står i lagboken får genomslag i praktiken”. Det hjälper inte att skärpa straffen om straffsatserna inte används i praktiken. Det måste bli slut på tillämpningen av ungdomsrabatt, förundersökningsbegränsning, åtalsunderlåtelse, två tredjedels frigivning och mängdrabatt i straffmätningen. En gärningsperson som har begått flera brott döms bara fullt ut för det grövsta. Absurdistan!
Eftersom läget förvärrats och gängkriminaliteten och skjutningarna ökat så märkbart under denna mandatperiod krävs en ny regering som på allvar kan vända utvecklingen.
