Hycklarna i /P/Almedalen

Årets version av hycklarnas marknad i /P/Almedalen visar med all önskvärd tydlighet att det inte bara är jordbruken som drabbats av torka. I politiken råder dessvärre både idé- och nyhetstorka.

Jimmy Åkesson, SD, talade först på cirkusens näst sista dag, men han och hans parti var högst närvarande praktiskt taget hela veckan. De flesta av övr partiledare försökte överträffa varandra när det gällde att övertyga väljarna om hur långt ifrån SD man står. Av rädsla för att förknippas med SD fokuserar de på att förhålla sig till dem istället för att tala om vad de själva vill göra. Det är en väl beprövad taktik som hittills inte fungerat. Mer av samma är alltså inget framgångsrecept. Att ta debatten med SD istället för att brunmåla dem hade varit en klart bättre taktik.  S och M har t ex kopierat SD:s migrationspolitik och deras krav på hårdare tag, men det erkänner man förstås inte. Man fortsätter i vanlig ordning att underskatta oss väljare genom att förneka verklighet och fakta.

I Almedalen gick gick C och L ut hårdast, tätt följd av M. I ett försök att visa den egna moraliska överlägsenheten försäkrade ’DöskAlliansen’ att de inte kommer att samtala, samarbeta eller samregera med SD. C och L kommer heller inte att stödja en regering som söker stöd hos SD. Lööf deklarerade vidare att C heller inte kommer att sätta sig i en regering med Löfven. Hur C tänker sig att styra landet efter valet svarade hon däremot inte på. Borde man inte försöka hitta minsta gemensamma nämnare och utgå ifrån det för landets bästa istället för att splittra genom att endast ta upp skiljelinjer? Det enda tydliga beskedet från allianspartierna var att de vill byta ut S och Löfven och bilda en Alliansregering. Vem tror på den möjligheten?

Inför almedalsveckan uppgav källor till Svt att Alliansen öppnar för att SD ska kunna besätta några av de viktiga posterna som utskottsordförande i riksdagen efter höstens val. Posterna som ordförande och vice ordförande har hittills fördelats inom de traditionella blocken. Alliansens nya förslag innebär att posterna som utskottsordförande i stället ska fördelas proportionellt efter mandatfördelningen i riksdagen. Men L och C reagerade kraftigt efter nyheten om att Alliansen öppnat för att också SD ska tilldelas ordförandeplatser i riksdagens utskott efter valet. Redan dagen efter gick Björklund och Lööf därför ut och backade från detta förslag. Björklund hävdade att frågan var ”död” och Lööf att frågan var ”helt utagerad”. En stor politisk ’snackis’ blev det liksom ett tecken på hur splittrad Alliansen är och att dess bästföredatum passerats.

Inte minst splittras Alliansen av den s k amnestin till 9 200 afghaner som saknar asylskäl och av vilka en majoritet ljugit om sin ålder. Tack vare, eller p g a, C fick regeringen igenom den lagen trots kritik fr bl a Lagrådet. Att Lööf då och då betonar att hon är juristutbildad betyder i verkligheten ingalunda att hon respekterar gällande regler och lagar. Nu har Migrationsdomstolen i Malmö och Migrationsdomstolen i Stockholm underkänt denna lag. Lööf har förstås inte kommenterat detta. Enl uppgift var det hon som föreslog att meningen som slår fast att den asylsökande måste göra sin identitet sannolik skulle tas bort innan förslaget lades fram i riksdagen. Att runda asyllagen och Lagrådets och andra rättsinstansers kritik var sålunda helt OK för den juristutbildade Lööf.

Skrämmande tydlig blev också bristen på visioner och analyser. Hur ska Sverige styras efter valet? I landet med världens högsta marginalskatter vill vi veta vad vi får för pengarna. Hur ska man kunna fixa integrationen och hur ska man få grepp om alla som illegalt finns i Sverige? Hur ska man hantera hedersvåld, radikalisering, anhöriginvandring och den konflikt som finns mellan vår kultur och religion och den kultur och religion som många MENA-migranter för med sig? Hur ska man stoppa den växande gängkriminaliteten, det tilltagande sexuella våldet och brottsligheten i förorterna? Hur ska man klara av de växande problemen i skolan och förskolan? Hur ska man råda bot på den galopperande bostadsbristen och de växande vårdköerna ofta orsakad av sjukvårdens byråkratisering och brist på personal? Hur tänker man prioritera när resurserna inte räcker till allt? Hur ska man få personal inom vård, skola, omsorg, polis, räddningstjänst m m att stanna kvar och hur ska man lyckas rekrytera ny personal där? Frågorna hopar sig men de politiskt ansvariga står handfallna och utan lösningar på de problem de skapat.

Idag har vi en stark ekonomi men en mycket svag regering. Den har inte lyckats lösa de problem som vuxit sig allt starkare under denna mandatperiod. Inte heller har den lyckats få stopp på det växande antalet utanförskapsområden vi nu ser. Så länge man vägrar se verkligheten och konsekvenserna av sin egen politik lär inget bli bättre. Löfven har dock deklarerat att han tänker sitta kvar även om S inte blir största parti. Det vittnar om samma förakt för demokratin och väljarnas val som t ex C gett uttryck för. Det är lätt att hålla med Wilhelm Moberg som sa:

”Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och att behålla den.”

Så vad minns vi av denna hycklarnas marknad 2018? Vi minns hur partiledare tävlade om att distansera sig från SD och lyfta fram sin egen moraliska överlägsenhet, vi minns bråket i Alliansen om fördelningen av posterna som utskottsordförande i riksdagen, vi minns hur Björklund la ut texten om sin ’smekmånad’ i bil tillsammans med sin blivande fru och hur han lovprisade EU, vi minns Lövins tal om klimatproblemen och krav på att Sverige måste vara bäst i miljöklassen liksom hennes problem att förklara varför en ’miljöfarlig’ värstingbil finns i hennes familj och vi minns NMR:s framfart under almedalsveckan. Inte minst minns vi hur domprosten i Visby stift, Mats Hermansson, började ringa i kyrkklockorna för att indikera fara å färde. Det kunde han möjligen ha gjort för att varna för nazisterna men inte för att tysta en pågående diskussion utanför domkyrkan, där den respekterade borgerliga debattören Thomas Gür anordnat ett ’pop-up’ seminarium om integration. Skämmigt men tyvärr inte alldeles ovanligt från vänsterhåll när det gäller att brunmåla och tysta människor vars åsikter man inte håller med om. Undra på att Svenska Kyrkan tappar medlemmar!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>