Klanledaren övervakar revisorn och partisters medlemsgranskning avslöjar bedrägeriet

Jakten på Makten XII

Stämningen i björkstagruppen försämras allt mer och sprickan är tydlig även för omvärlden. I februari ombeds Ivar Sonessson, regionrevisorn, att infinna sig på ett styrelsemöte i Regionrådet. De vill att han ska redogöra för vad han kommit fram till i sin granskning av provvalet. Ivar informerar dem och förklarar att han vill fördjupa granskningen av provvalet.

Allan, som är styrelseordförande i Regionrådet, upplyser Ivar om att medlemsförteckningar och röstlängder är sekretesskyddade handlingar.

-Om du bestämmer dig för att fortsätta att gräva, kan du utsättas för vissa repressalier, säger Allan hotfullt utan att närmare precisera vad han menar.

-Jag har tystnadsplikt och det skulle aldrig falla mig in att missbruka det, svarar Ivar.

-Jag skulle inte fördjupa granskningen, om jag var du, säger Allan.

-Hotar du mig? frågar Ivar.

Peter Stenberg, som är vice ordförande i Regionrådet, säger då:

-Du är revisor och ska inte ta ställning. Du ska gå enbart på fakta.

-Jag har varit revisor i nästan 40 år och vet att jag ska vara objektiv och inte ta ställning. Jag står för det som är korrekt och rätt, svarar Ivar. Under mina 40 år som revisor har jag aldrig varit med om något liknande. Ingen har nånsin riktat ett så allvarligt misstroende mot mig.

Ivar framhärdar och fortsätter att kräva att få granska röstlängden utan dröjsmål.

-Du får materialet om en vecka, svarar Allan kallt.

När Ivar lämnar mötet, knyter han handen i byxfickan. Han har aldrig blivit så respektlöst och kränkande behandlad tidigare. Han ryser av obehag när han tänker på mötet, där alla styrelseledamöterna utom Allan och Peter Stenberg suttit helt tysta.

-Hur kommer det sig att ingen av dom andra sa ett enda ord? tänker han. Tycker dom verkligen att detta är helt i sin ordning?

När Ivar efter den avtalade veckan kommer till Partistkontoret för att granska materialet, får han veta att det kommer att dröja ytterligare ett par dagar innan han kan få tillgång till det. Till sist ringer Katarina och säger att han nu kan komma till Partistkontoret och utföra sin granskning.

Ivar tar sig dit och möts av Arne och Klas Ström, ordförande i en av Partistföreningarna. Ivar får veta att granskningen måste ske under bevakning av två Partister.

-Reglerna kräver att det finns två övervakare med vid granskningen, hävdar Allan. Jag har kontrollerat detta med Partisthögkvarteret i Stockholm.

Ivar har aldrig utsatts för något liknande under hela sitt yrkesverksamma liv. Eftersom han inte vill riskera att bli tvungen att lämna Partistkontoret utan att få gå igenom materialet, sätter han sig ner och påbörjar granskningen, hårt bevakad av de båda Partisterna. De lämnar honom inte för en sekund. Ivar tycker det är konstigt att Allan avstår från arbetet i riksdagen en hel dag bara för att vara hemma och bevaka honom. Är Allans riksdagsarbete så oviktigt?

Det dröjer inte länge förrän tidningarna får nys om detta. De pratar först med Allan, som tillbakavisar kritiken och säger:

-Alla i styrelsen var bekymrade när revisorn började uttrycka egna åsikter, men det var inte fråga om att stoppa honom. Ivar har helt missuppfattat styrelsens avsikter.

På frågan om varför han och Klas övervakat granskningen svarar han:

-Det är ingenting som jag hittat på utan reglerna är såna. Jag kontrollerade detta med Partisthögkvarteret och dom bekräftade att granskningen måste övervakas av två personer.

Eftersom journalister inte brukar lämna saker och ting utan att först göra en ordentlig undersökning, går de därefter till källan, det vill säga Partisternas presschef, som säger:

-Det existerar inga regler, som kräver att någon person kontrollerar revisorer, när de granskar medlemsförteckningar och röstlängder på ett Partistkontor. Revisorsuppdraget är ett förtroendeuppdrag och det är respektive Regionrådsmöte, som tillsätter och avsätter sina verksamhetsrevisorer. Det ligger i sakens natur att revisorer ska ha tillgång till alla handlingar som de behöver för att fullgöra sina uppdrag. Däremot får revisorerna inte ta hem eller flytta medlemsförteckningar och röstlängder utan de måste göra granskningen, där materialet förvaras.

Ivar känner sig litet bättre till mods när han läst tidningen. Han tycker att artikeln fungerar som någon sorts upprättelse.

Inför årsmötet i Regionrådet, som ska äga rum några veckor senare, har han tillfrågats om han vill ställa upp för omval. Han funderar ett tag och tackar därefter ja. Han tolkar detta som ett tecken på att Regionrådets ledamöter kanske fortfarande har förtroende för honom. Hans känsla av upprättelse och fortsatt förtroende blir emellertid mycket kortlivad.

Uppdrag medlemsgranskning                                                       

Medan härdsmältan växer i björkstapartisterna, håller en grupp unga Partister på med en egen granskning. De har länge förstått att provvalet inte gått rätt till och beslutar sig därför att göra en diskret medlemsundersökning. Någon i gruppen har kommit över namnen på de nya medlemmarna, som hux flux registrerades in i Partisterna precis innan provvalet skulle börja i augusti året innan. De berättar inte för någon utanför gruppen vad de tänker företa sig.

De börjar med att på olika vägar ta reda på medlemmarnas adresser och telefonnummer. När de lyckats med detta, håller de rådslag för att komma fram till hur de ska gå till väga för att få ta reda på om dessa medlemmar vet om att de blivit medlemmar i Partiet och att de deltagit i medlemsprovvalet i Björksta genom att skicka in sina röster under september året innan.

-Vi ringer upp och säger typ ”Hej, jag heter Eva Andersson eller Adam Persson”, eller vad vi nu väljer, ”och ringer från Partisterna i Stockholm. Vi har just nu en riksomfattande värvningskampanj och jag undrar om du skulle kunna tänka dig att bli medlem i Partiet”. Om dom säger att dom redan är medlemmar, frågar vi lite oskyldigt så där i förbifarten, om dom tog chansen att rösta i medlemsprovvalet förra året.

Sagt och gjort. De ringer runt till de nya medlemmarna och här följer några av svaren de får på ovanstående fråga:

Olle Andersson:

-Så trevligt av er att ringa, men jag vill inte bli medlem.

Han har enligt röstlängden röstat i provvalet i Björksta, trots att han bor i södra Sverige och trots att han själv säger att han inte är medlem.

Anders Olsson:

-Han gick med i Partiet för tre veckor sen, svarar hans fru.

Han har enligt röstlängden röstat i provvalet i Björksta, trots att han bor i södra Sverige och trots att han inte gick med i Partiet förrän 5 månader efter provvalet.

Herman Eriksson:

-Jag är redan medlem och tror att jag röstat nånstans högre upp i landet.

Han har enligt röstlängden röstat i provvalet i Björksta, trots att han bor i södra Sverige.

Carina Stensson:

-Jag är medlem, men jag röstade inte.

Hon har enligt röstlängden röstat i provvalet i Björksta, trots att hon bor i södra Sverige och trots att hon själv säger att hon inte röstat.

Lars Gunnarsson:

-Jag vill inte bli medlem i Partiet, men jag röstar på er och det gör min fru också.

Han har enligt röstlängden inte röstat i provvalet i Björksta, men togs in som medlem innan provvalet började.

Fredrik Larsson:

-Jag är redan medlem. Jag gick med i höstas

-Tog du chansen att rösta i medlemsprovvalet?

-Medlemsprovval, vad är det? Nej, jag röstade inte i det.

Han har enligt röstlängden röstat i provvalet i Björksta, trots att han bor i södra Sverige och trots att han själv säger att han inte röstat.

Peter Sjögren:

-Jag är inte med längre. Känner en person uppåt i landet lite och var med ett tag. Röstade nog i provvalet där den personen bor, tror jag. Är inte medlem nu. Vet inte riktigt var jag står politiskt.

Han har enligt röstlängden röstat i provvalet i Björksta, trots att han bor i södra Sverige.

Karin Hellsing:

-Nej, jag vill inte gå med. Har aldrig varit medlem. Är inte politiskt aktiv och då känns det fel att vara med överhuvudtaget.                                                                               

Hon har enligt röstlängden röstat i provvalet i Björksta, trots att hon bor i södra Sverige och trots att hon själv säger att hon inte är medlem.

Ulla Hammarström:

-Jag är ju redan medlem. Gick med förra hösten för att få rösta i provvalet.’

Hon har enligt röstlängden röstat i provvalet i Björksta, trots att hon bor i södra Sverige.

Leif Nordin:

-Jag är redan medlem uppe i Björksta,  men jag är inte aktiv. Gick med i höstas men röstade inte i provvalet.’

Han har enligt röstlängden röstat i provvalet i Björksta, trots att han bor i södra Sverige och trots att han själv säger att han inte röstat.

Nils Lundsten:

-Nej, jag vill inte gå med. Jag har aldrig varit med i nåt parti och är inte politiskt aktiv.

Han har enligt röstlängden röstat i provvalet i Björksta, trots att han bor i södra Sverige och trots att han själv säger att han inte är medlem.

Följande år träffas Kristina och en av hennes väninnor i Stockholm en helg. Av en ren slump råkar de där på en man som berättar att han har en bekant i Björksta som är Partist och riksdagsman.

-Intressant, säger Kristina. Vad sa du att du hette?

-Ulf Sandin, svarar han.

 

-Oj, vilket sammanträffande! tänker Kristina, som känner igen namnet från de unga Partisternas granskningsprotokoll som någon varit omtänksam nog att skicka både till henne och till några andra personer.

-Är du medlem i Partisterna? frågar hon.

-Nej, jag är företagare och då är det inte så smart att vara registrerad i nåt politiskt parti. Det har jag helt enkelt inte råd med. Jag vill ha bra och neutrala relationer till alla kunder, svarar Ulf.

-Ursäkta min nyfikenhet, fortsätter Kristina, men hur kommer det sig då att du varit med och röstat i medlemsprovvalet i Björksta hösten 2001?

-Skojar du? frågar Ulf. Varför skulle jag rösta där? Även om jag gick med i ert parti, finns det väl ingen anledning att rösta där. Är det förresten tillåtet?

-Jag kan bara meddela att du enligt röstlängden var med och röstade i vårt provval i Björksta, svarar Kristina lugnt.

-Jag måste nog ta ett snack om detta med min kompis däruppe, säger Ulf.

Om han gjorde det, fick Kristina aldrig reda på, eftersom hon inte hade någon ytterligare kontakt med honom.

När hon återvänder till Björksta, meddelar hon Fredrik, Ingemar och Ivar vad hon fått reda på. Ingen av dem blir särskilt förvånad. Det som verkligen förvånar dem är att Partiet och Regionrådet så kategoriskt avvisat varje form av extern, objektiv granskning av provvalet.

-Hur kan vårt parti, som har rättstrygghet på programmet, bara vägra att kolla vad som hänt? frågar Fredrik upprört. Den enda externa objektiva granskning som gjorts, har gjorts av medierna, i den mån dom är objektiva. Det är respektlöst mot Partiet, medlemmarna och väljarna. Tänk er att bli tvångsintagen i ett parti så där! Det är ju det vissa ungdomsförbund gjort för att blåsa upp sina medlemstal. Så rättsvidrigt! Det måste vara kriminellt. Gör andra partier också så? Jag kanske är med i vänstern, när det kommer till kritan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>