Jakten på Makten XVII
Allting går att sälja med mördande reklam
Under våren 2002 ska kandidatlistan till kommunen kompletteras på grund av att en kandidat flyttat. Ingemar, som är sammankallande i den nomineringskommittén, blir uppringd av Ted, som också ingår i kommittén.
–Mikael är den som står närmast i tur att komma in på listan, säger Ted.
-Bra, svarar Ingemar. Mikael var en av dom allra bästa och mest aktiva på den mentorsutbildning vi körde ifjol. Och så är han egen företagare.
-Företagare? säger Ted förvånat. Han läser ju på universitetet.
-Ja, men han är företagare också, påpekar Ingemar. Och så är han redaktör för en studenttidning. Jätteduktig kille.
Ett par dagar senare blir Ingemar uppringd av Gunnel.
-Hej! Det är Gunnel. Vi ska ju ha en ny kandidat på kommunlistan.
-Ja, och det är redan klart, svarar Ingemar. Det blir Mikael.
-Men det går inte, invänder Gunnel. Vi kan inte välja en man till att ersätta den kvinna som flyttat.
-Kan vi inte det? frågar Ingemar förvånat. Du brukar minsann alltid vara snabb att hävda att det är kompetens och inte kön som gäller. Men då får vi väl välja en kvinna då och nästa på tur enligt provvalsresultatet är Terese. Det skulle förresten vara ett jättebra val, eftersom Viola Krans, som höll i mentorsutbildningen, sa att Terese var den bästa av dom kandidater, som gick den utbildningen. Dessutom sitter Terese i ledningen för kårstyrelsen.
-Då tar vi henne, säger Gunnel.
När Ingemar får se den färdiga kandidatlistan, ser han att Terese inte finns med. Han tar upp detta på Föreningsrådets styrelsemöte några dagar senare.
-Jag vill veta varför ni inte har tagit med Terese på listan, som vi kom överens om, säger Ìngemar.
-Vi bestämde att Greta Karlsson var ett bättre val, säger Gunnel kort.
-Men vi var ju överens om att välja Terese. Varför har ni ändrat er utan att fråga mig, som är sammankallande? frågar Ingemar.
Gunnel väljer att inte svara, så Kristina passar på att ställa en fråga.
-Hur har ni resonerat? frågar hon förbryllad. Istället för att välja den av dom kvarvarande provvalskandidaterna som har den högsta poängen, har ni valt den kandidat som står allra sist på listan och har den lägsta poängen. Greta Karlsson har aldrig gjort nåt i politiken förutom att gå med som medlem i Cityföreningen. Terese däremot är en mycket duktig och aktiv Partist, som vid olika tillfällen visat framfötterna.
-Jag förstår att det kan tyckas lite märkligt, skyndar sig Ted att säga, men så har vi i alla fall gjort. Det är faktiskt vi som bestämmer. Det får du acceptera.
Ingemar tittar på Kristina och skakar på huvudet.
I slutet av mötet kommer Katarina in och meddelar att det har kommit en inbjudan till gruppen att delta i en förvalsdebatt i stan.
-Det där tar jag hand om, säger Ted snabbt.
-Varför kommer det så få inbjudningar till öppna möten och debatter med björkstapolitikerna inför det här valet? frågar Ingemar.
-Det stämmer inte, säger Katarina. Det kommer nån inbjudan då och då till er.
-Jaha, och vart tar dom vägen? undrar Ingemar.
-Det får du fråga era gruppledare om, svarar Katarina kort. Hos mig ligger dom då inte kvar
Katarinas svar är bekräftelse nog för Ingemar. Nu förstår han, varför inga inbjudningar når fram till honom. Inte heller Kristina nås av några erbjudanden att delta i debatter och möten.
-Den lokala censuren hinner slå till, innan vi får inbjudningarna, säger Kristina ironiskt. Negativ särbehandling, you know. Vem blir förvånad?
-Närvaro innebär makt, påpekar Ingemar. Genom att se till att vi inte närvarar vid debatter och möten, ser man till att inskränka den lilla plattform vi andra har kvar. Du har väl sett att varenda Föreningsårsmöte har antingen Ante eller Ted eller i värsta fall båda två som huvudattraktion? Allt ljus på småstjärnorna.
Att en av hörnstenarna i Hux Fluxklanens affärsplan är massiv marknadsföring och annonsering blir tydligt för varje björkstabo månaderna innan valet 2002. Aldrig tidigare har så få använt så mycket av Partiets pengar för att marknadsföra så litet politik.
Först ut är en broschyr i färg med de tre Bockarna Buse. Stora Bocken Buse (Allan) gillar livet, kompisar, företagsamhet och människor som står för förändring. Han ogillar ja-sägare. Mellan-Bocken Buse (Ante) gillar människor som vågar stå för sina åsikter. Minsta Bocken Buse (Ted) gillar ärlighet och människor som vågar.
Ingemar och Kristina får sig ett gott skratt, när de läser broschyrerna.
-Titta här! säger Kristina. Grabbarna säger sig gilla ärlighet, förändringsbenägna personer, människor som står för sina åsikter och människor som vågar. Det låter ju som en perfekt beskrivning av mig. Att dom inte tänkte på det!
I nästa utskick har de särat på sig och satsat på var sin flashig färgbroschyr. Leende och uppklädda lockar de med sina återkommande välpaketerade budskap. Färgbroschyrerna varvas ibland med svartvita utskick och foton både inuti och utanpå kuverten samt med dagliga annonser i dagstidningarna. Budskapen däremot varvas inte. I god tid före valet kompletteras alla annonser och utskick med valaffischer. Överallt ler de tre Bockarna Buse förföriskt mot väljarna. Lars Strömberg, aktiv i björkstapartisterna, gnuggar händerna över annonseringen, som går genom honom och hans företag, eftersom han hjälper Ante, sammankallande i marknadsföringskommittén, med marknadsföringen i björkstapartisterna. Det handlar om marknadsföring för flera hundra tusen.
-Det smartaste är att låta kostnaderna gå in i Partiets totala annonskostnader i samband med valet, säger Ante till Lars. Det gör vi enklast genom att du skickar en samlingsfaktura från ditt företag, för då slipper väl Partiet betala moms på beloppet, eller hur? Dessutom behöver inte de olika posterna specificeras och summorna kan rundas av på lämpligt sätt, om du gör så.
Gycklarnas marknad
Två av Bockarna Buse finns också med på den stora årliga mässan i stan. Som vanligt är de välorganiserade och deras trupp har en tydlig inbördes hierarki: längst ner finns underbetjänterna, som är hänvisade till att sköta kaffeapparaten i bakgrunden, därefter kommer betjänterna, som får stå i frontlinjen och servera ’kunderna’ kaffe, plocka fram broschyrer, kränga Partistprylar och hålla ordning på bordet. Längst upp återfinns Mellan-Bocken Buse och Minsta Bocken Buse. I kampanjuniformer och på vackraste tungomål kör de sina innehållslösa, hårt regisserade monologer och tomma, välrepeterade valbudskap. När den ene tystnar för att andas, tar den andre omedelbart vid för att slippa inleda någon spontan okontrollerad dialog med eventuella besökare. De är som ett par ballonger; uppblåsta, sprängfyllda med luft och färdiga att lyfta av egen kraft för att segla iväg till en egen planet högt över huvudet på väljarna.
Strax före valkampanjen påpekar några medlemmar i björkstapartisterna försynt att det kanske inte känns riktigt trovärdigt att Klanens kampanj fokuserar på företagande och arbetsmarknadsfrågor, eftersom Ante och Ted inte själva har någon erfarenhet av detta. Att klara av körkortsteorin innebär ju inte att man kan köra.
-Det spelar ingen roll, avbryter Ted. På Partiets hemsida finns allt vi behöver kunna om dom här frågorna. Att vi inte har några egna erfarenheter kan tvärtom vara en fördel, för då har vi heller inga förutfattade meningar utan kan se med öppna fräscha ögon på jobb och företagande.
Kristina och Ingemar iakttar med stigande förvåning hur de tre Bockarna Buse dränker väljarna med annonser och broschyrer.
-Dom är som kostymförpackade handelsresande små gubbar, som säljer färdigpaketerade korta politiska budskap. Varifrån får dom pengar till allt detta? Det finns krav på att varje kandidat ska redovisa varifrån hennes eller hans pengar till personvalskampanjen kommer, påpekar Kristina.
-Glöm det! säger Ingemar. Dom här gossarna har aldrig trott på öppenhet och dom kan inte stava till redovisning. Allt som Hux Fluxklanen gör är hemligt. Deras pengar kommer med största säkerhet från alla dom pengar som kommuner och landsting betalat in i aktivitetsbidrag till Ungpartisterna i regionen under dom senaste åren. Tora Mohlén är revisor där så det är lugnt. Med henne som grindvakt behöver dom inte oroa sig. Dom har planerat det här långsiktigt. Precis som Ante gjorde inför valet 1998. Det var bara genrepet. Nu är det huvudföreställningen vi ser.
-Dom här aktörerna vore nåt för Lars Norén, säger Kristina.
-Galenskaparna ligger nog närmare till hands, svarar Ingemar.
Rhenman på krigsstigen igen
Medan stridigheterna om personkryssens betydelse för den interna rangordningen av kandidater pågår i björkstapartisterna, meddelar Sveriges radio i ett nyhetsinslag i augusti 2002, att den regionala polisen och åklagarmyndigheten tagit emot ytterligare en anonym anmälan, som riktar sig mot Ante, Allan och Ted.
”ANMÄLAN
Med detta brev vill jag anmäla björkstapartisterna Ted Lidell, Ante Grenå samt Allan Lundsjö för valfusk och bedrägeri samt Allan Lundsjö för olaga hot.
Ted Lidell, Ante Grenå och Allan Lundsjö genomförde ett omfattande fusk i Partisternas provval. De satte egna c/o-adresser på medlemmar som flyttat till annan ort (bl a de som flyttat p g a färdiga studier).
Detta ledde till att ovanstående personer kunde rösta på sig själva med andra personers röstsedlar utan deras tillstånd.
En förundersökning kommer leda till att ett flertal vittnen inom Partiet kommer träda fram.
Vid det tillfälle då Börje Rhenman och Ivar Sonesson ifrågasatte provvalet så blev partisten Ingemar Jonsson muntligt och skriftligt hotad av Allan Lundsjö.
Utifrån att vi lever i ett samhälle med demokratiska regler måste bedrägerier och hot stävjas och då framför allt i politikernas nivå.
Anonym Partist”
Ett par veckor senare går Rhenman ut i Björkstabladet och hävdar att en falang inom björkstapartisterna sett till att falska medlemmar från andra delar av Sverige kunnat rösta i medlemsprovvalet i Björksta. Falangens syfte har varit att säkra sina egna positioner. Rhenman kräver nu att en oberoende kommission ska granska oegentligheterna i provvalet. Rhenman har gjort en polisanmälan baserad på en eller två tidigare anonyma polisanmälningar. Syftet med Rhenmans anmälningar har varit att få utrett av åklagare, om något brott begåtts i samband med Partisternas provval i regionen. Åklagaren har dock kommit fram till att ingen förundersökning ska göras.
-Jag har begärt överprövning, men överåklagaren har kommit fram till att anmälningarna inte kan leda fram till åtal, säger Renman till tidningen. Rent juridiskt är ärendet därmed avslutat.
Nu vill Rhenman tvätta byken offentligt och kallar därför till presskonferens.
-Jag betecknar detta som mycket allvarliga brott. Falska medlemmar har kunnat rösta falskt från olika håll i landet, säger han. Jag har funnit starka skäl att anta att Allan, Ante och Ted på detta sätt velat förbättra sina positioner. Däremot har jag inga strikta bevis för vem eller vilka, som ligger bakom upplägget.
-Kritiken från dig har lett till att du hotas med uteslutning ur Partisterna, påpekar en journalist.
-Allan har till och med påstått att jag är en rättshaverist, säger Rhenman.
-Är du inte det då? frågar en annan av journalisterna.
-Nej, inte alls. Om detta inte reds ut en gång för alla, är jag rädd för att det kan bli en förebild för framtida valhantering i hela landet. Väljarna måste få en förklaring till allt som skett i björkstapartisterna. Hittills har motståndstrion bara velat tysta ner allting. De har avvisat varje försök till utredning och Partisthögkvarteret i Stockholm tiger som muren. De har inte ens hövligheten att svara på brev. Det förväntar man sig ändå av Partistledningen. Men icke.
Rhenman vill nu ha en kommission bestående av förslagsvis Partistrevisorer från Stockholm, polis och jurist. Grundkravet är att ingen i kommissionen ska ha någon koppling till berörda parter.
Allan avvisar helt Rhenmans påståenden och krav.
-Rhenman bedriver en antipersonvalskampanj mot mig, Ante och Ted. Han kastar ur sig fria fantasier, som det inte finns grund för, säger Allan med skärpa till Björkstabladet.
-Men har ni inte velat förbättra era egna positioner på detta sätt då? frågar journalisten.
-Det skulle jag aldrig drömma om. Det finns ingen praktisk möjlighet att genomföra nåt sånt, säger Allan övertygande.
-Du har tidigare kallat Rhenman för rättshaverist, fortsätter journalisten.
-Ja, och bilden har inte blivit bättre av hans senaste utspel, påpekar Allan.
-Är du själv beredd att tillstyrka en kommission? frågar journalisten.
-Jag har fullt upp med valrörelsen. Den frågan får vi titta närmare på efter valet. Om Partiststyrelsen ber mig om det, är jag beredd att gå vidare med frågan. Jag har nämligen inget dåligt samvete på nåt sätt, fortsätter Allan.
-För väljarnas bästa vore det väl bäst att sopa rent framför partidörren innan valet äger rum, påpekar journalisten.
-Det skulle man kunna tycka. Uppriktigt sagt finns inte den tiden. Det skulle bara sätta fokus på fel saker, säger Allan.
-Men inte kan du väl klaga på att det varit ont om tid. Det här kravet kom ju redan i mars utan att ni gjort nåt, säger journalisten. Ni verkar snarast ha gjort allt för att dra ut på tiden i hopp om att kravet ska försvinna. Är det förresten aktuellt att utesluta Rhenman nu?
-Det är inte aktuellt just nu, men så mycket kan jag säga att frågan lever. Förr eller senare kommer ett avgörande. Renmans syfte verkar vara att svartmåla mig av nån anledning, säger Allan.
-Du har beskyllt Rhenman för att vara paranoid och lida av förföljelsemani, fortsätter journalisten. Riskerar inte du nu att också beskyllas för att lida av paranoja och förföljelsemani, när du hävdar att Renman bara är ute för att svartmåla dig?
-Jag är helt säker på att björkstaborna vet att jag inte lider av nåt sånt, avslutar Allan leende.
Ante, som föredrar att verka mer i det fördolda, tycker att det börjar bli riktigt jobbigt med Arnes alla utspel och håller sig mer och mer i bakgrunden. Han inser att hans namn inte mår bra av att synas alltför mycket i detta sammanhang nu, när valet står för dörren. Om han blir direkt konfronterad, tänker han i första hand delegera till Ted och Tora Mohlén att rycka ut. Gunnel är ett annat alternativ, som han överväger.
Fredrik och Ivar ler igenkännande, när de läser tidningen.
-Hur orkar Allan? Inser han inte att han inte är trovärdig? säger Fredrik. Björkstaborna har förstått att dom fuskat i stor skala. Ingen tror på Hux Fluxklanen utom dom som måste tro av ren självbevarelsedrift.
-Du vet ju att hans omdöme lämnar en del övrigt att önska, svarar Ivar. Hans uppfattning om sig själv stämmer inte längre med omgivningens uppfattning om honom. Han överskattar sig själv lika mycket som han underskattar andra.
-Det är inte en dag för tidigt att han faller, säger Fredrik. Det ska bli intressant att se hur björkstaborna röstar om ett par veckor.
-Intressant för oss men knappast för Allan, om min manliga intuition håller, svarar Ivar.
-Det kanske blir något av en ’nära döden upplevelse’ för honom, säger Kristina.
-Knappast, svarar Fredrik. Det sägs ju vara behagligt av dem som upplevt det. Nån behaglig upplevelse lär inte Allan ha att vänta sig. Big Brothers tid är ute nu och nåt Paradise Hotel lär knappast vänta på honom. Han får vara glad om han slipper hamna bland Hells Angels.
