Brott lönar sig

Jakten på Makten XVIII

Valet 2002                                                                         

Kort efter Rhenmans nya avslöjanden intervjuas Ingemar och Ivar av Svt, som tydligen fått tag i en medlemsförteckning, där de 55 ’tvångsintagna’ medlemmarna finns med. De har intervjuat några av dem och vill nu höra, hur Ivar ser på Rhenmans avslöjanden.

Ivar berättar då att han känt sig tvingad att avstå från att fördjupa granskningen av provvalet:

-Jag kontrollerade röstlängden 3 gånger för säkerhets skull och upptäckte att röstfrekvensen bland de 55 ’tvångsintagna’ var tre gånger så hög som bland oss andra medlemmar, säger Ivar till reportern. Jag fick inte kontakta dom 55, för då skulle jag bryta mot den så kallade sekretessen och riskera en polisanmälan, så då bestämde jag mig för att lägga av. Jag tycker det är konstigt att man inte på ett tidigt stadium ville reda ut det här. Ska man inte kunna fråga en medlem i en förening om han eller hon verkligen är medlem i föreningen, då kan man undra, om det är en hemlig sekt man är med i.

Fredrik, som varit kassör i Cityföreningen, där de 55 registrerats in, intervjuas också.

-Jag fick veta att vi fått 55 nya medlemmar, men jag fick inte veta vilka dom var, så jag kunde pricka av vilka som betalat. Det mycket märkliga var att dom alla tydligen varit in på Partistkontoret i Björksta och betalat sina medlemsavgifter kontant till Katarina, för hon tog pengarna ur kassaskåpet och gav mig dom kontant. Nån medlemslista fick jag däremot inte.

-Ante och Ted hävdar att provvalet redan reviderats noggrant av funktionärer från Stockholm, säger reportern.

-Då skulle jag vilja veta när den revisionen gjordes, vem som gjorde den och var revisionsrapporten är, säger Fredrik med stort eftertryck.

Nyhetsinslaget visar intervjuerna med några av de 55 ’tvångsintagna’, som hävdar att de inte är medlemmar i Partisterna och därför inte röstat i provvalet. Ante konfronteras med detta inslag.

-Kan man vara medlem i din förening utan att veta om det? frågar reportern.

-Nej, det ska inte kunna inträffa, svarar Ante.

-Men vi har intervjuat flera personer, som enligt röstlängden röstat, men som förnekar att dom är med i Partisterna, fortsätter reportern.

-Vad dom kan ha för skäl att svara det ena eller det andra, vet jag inte. Det är upp till var och en hur dom vill svara, säger Ante besvärat. Ni borde kontrollera era uppgiftslämnare istället. Jag betvivlar starkt tillförlitligheten i vad dom berättat för er.

-Vilket schvammel! Skjut på budbäraren när du inte gillar budskapet och se till att dra bort uppmärksamheten från den jobbiga frågan! tänker Ivar, när han hör Antes kommentar. Hur kan han ta sig själv på allvar?

Ingemar intervjuas också.

-Litar du på dom uppgifter Ivar Sonesson lämnar i nyhetsinslaget? frågar reportern.

-Det finns absolut ingen anledning att tvivla på vad Ivar säger, svarar Ingemar. Han är en mycket trovärdig och pålitlig Partist, som verkligen vill Partiets bästa.

-Hur är stämningen i björkstapartisterna? fortsätter reportern.

-Vi har haft många diskussioner om provvalet och stämningen har blivit sämre och sämre, svarar Ingemar. När vi träffas, hälsar vi knappt på varandra. Provvalet har verkligen förstört det inre klimatet. Man får inte längre säga vad man tycker och oliktänkande respekteras inte. Jag är medlem i Partiet och kräver att få veta, om dom 55 medlemmarna verkligen visste om att dom röstade i provvalet här. Om man har rent mjöl i påsen, borde man välkomna en granskning. Jag vill veta om provvalet gått korrekt till. Ledningen har inte klarat av att hantera frågan. Man lyssnar inte och klarar inte av att hantera konflikter.

-Hur menar du? frågar reportern.

-Detta handlar om maktspråk, om hot mot människor, avlyssning och hotbrev, som skrämt människor.

-Är det Allan som hotat och avlyssnat folk? fortsätter reportern.

-Allan och andra personer. Jag funderar på att anmäla Allan och hans falang efter valet, säger Ingemar

Nästa person att intervjuas är Gunnel, som måste lägga ner mer och mer av sin högst begränsade energi på att lägga band på sitt dåliga humör.

-Som Ingemar agerat mot oss under hela valrörelsen, kan ju vi i toppen inte ha nåt förtroende för honom, säger hon myndigt.

Allan får också chansen att uttala sig.

-Det här är ett sanslöst desperat uttalande av Ingemar, säger han. Både han och Kristina är klart olämpliga kandidater. Dom bedriver personvalskampanjer, som går ut på att misskreditera sina partikamrater för att själva komma fram. Dom har därför diskvalificerat sig själva för all framtid, tyvärr. Åtminstone i mina ögon.

Som alltid när Klanen är i trångmål och kallar, rycker Tora Mohlén genast ut. Hennes uppgift nu är att försvara Allan. Redan i nästa nyhetssändning uttalar hon sig.

-Nu räcker det verkligen, förklarar hon. Flera ordförande i Partistföreningar kräver nu Ingemars avgång. Han får tre dagar på sig att bestämma sig för om han avgår frivilligt. Allan har vårt fulla stöd och vi hoppas väljarna röstar på honom i valet.

-Vilka föreningsordförande kräver Ingemars avgång? frågar reportern.

-Ted Lidell, Ante Grenå, Lars Strömberg, Sven Hansson och jag, svarar Tora.

-I stort sett dom som utpekas för att ha medverkat i alla påstådda oegentligheter, påpekar reportern.

Valet äger rum i mitten av september. Många av de kandidater som tack vare fusket i provvalet och köpslåendet på nomineringsmötet hamnade högt på kommunlistan visar sig nu få betydligt färre kryss än t ex Kristina, Ingemar, Johan och Ivar, som alla hamnade längre ner p g a Klanens ’quick-fix’.

Några veckor senare avslöjar medierna, hur valberedningen i kommunen, d v s Ante, Allan och Gunnel, tillsammans suttit och nominerat sig själva till styrelser och nämnder. Deras förslag har sedan antagits av kommunfullmäktigegruppen, där Ante, Allan och Gunnel utgör tre av de fem ledamöterna. De har med andra ord frågat sig själva vad de tycker och sedan fastslagit detta efter intensivt förhandlande bakom stängda dörrar för att behålla maktbalansen. Nu kan de åter andas ut. Klanen har framgångsrikt säkrat makten i ännu ett val.

Björkstabladet intervjuar Gunnel, valberedningens ordförande, om hur stor betydelse antalet kryss, kompetens och politisk erfarenhet haft, när posterna till kommunen fördelats.

-Politisk erfarenhet, kompetens och antal kryss har inte spelat nån som helst roll vid fördelningen av uppdragen, svarar Gunnel. Ja, utom när det gäller våra egna uppdrag, förstås. Vi har utgått ifrån att vi vill ha en grupp som kan samarbeta.

Ante gläds över sin seger och nya position, men han förstår att väljarna kommer att skratta åt Gunnels uttalande och misstänka honom för att aktivt ha konspirerat med henne och Allan.

-När alla rykten och spekulationer runt nomineringar och val har lagt sig, kommer folk snart att glömma och jag kan ostört ägna mig åt min nya karriär, tänker han. Nu slipper jag äntligen ha så mycket med Allan att göra. Det ska bli skönt att få slut på alla jobbiga situationer han ställt till med för mig och björkstapartisterna. Och Gunnel kan jag börja hålla kort, för nu har hon inte mycket att bidra med längre. Sina spydigheter får hon nu behålla för sig själv.     

Ivar, som uppenbarligen inte tillhör ’dom som kan samarbeta’, blir mycket upprörd, när han läser Gunnels uttalande.

-Utnämningsmakt! fnyser han högt för sig själv. ’En grupp som kan samarbeta’. Jojo. Dom tycker lika, säger lika, skriver lika, speglar sig i varandra och konstaterar belåtet och lättat hur lika man är och hur bra man samarbetar. ’Likboden’ som Kristina kallade det. Ante, Allan och Gunnel har i vanlig ordning rättat till väljarnas ’felval’. Tror dom att det är deras privata företag det handlar om? I vilken annan förening i Sverige sitter människor och väljer sig själva på det här viset? Och vi ska vara ett idéparti, som predikar frihet och frihandel! Protektionism och fri vandel är då vad som gäller här. Att nånting inte är direkt förbjudet innebär inte automatiskt att det är lämpligt.

-Fusk och manipulation i provval kan tyckas oskyldigt och inget att ’bråka om’, men det handlar i björkstapartisterna inte om nåt oskyldigt ’småfusk’. Det handlar om urkundsförfalskning. Genom att förfalska namnteckningar har man röstat åt personer, som inte har en aning om att dom är medlemmar eller att dom röstat i medlemsprovvalet i Björksta. Vidare handlar det om brott mot Personuppgiftslagen. Man har registrerat in personer som medlemmar i Partiet utan att personerna själva haft en aning om det. Detta är allvarliga brott, säger Kristina, när hon blir uppringd av Björkstabladet.

-Ante säger att det här är en maktkamp och att du är ute efter att få makt, säger tidningen.

-I dom här småstjärnornas sandlåda handlar det om makt och revir, men nu rör vi oss faktiskt i den vuxna världen, svarar Kristina. Jag förstår inte Klanens eviga prat om makt och maktkamp. Vi lever i en demokrati och där utgår den offentliga makten från folket. Bara att tro att man kan ta makt, eller kämpa om den, visar att man inte är vuxen att förvalta det förtroende som man vill ha av väljarna. Ante visste att han inte skulle få det förtroendet på hederlig väg. Därför blev han tvungen att använda den makt Klanen tillskansat sig för att skaffa sig förstaplatsen på listan och för att kohandla om gruppledarposten redan året innan valet. Större än så är inte denne fuskande lilleputt.

 Valets konsekvenser                                                      

Allan är helt säker på att han åter ska få väljarnas förtroende och utses till riksdagsman för regionpartisterna. När valet 2002 är över, står det helt klart att Partisterna gjort ett mycket dåligt val i hela landet. I Björksta har de t o m tappat hälften av sina mandat. Allan är dock fortfarande övertygad om att han får förnyat förtroende och kan fortsätta sitt riksdagsarbete.

Björkstabladet frågar honom vad han gör, om han tvingas lämna riksdagen.

-Jag känner mig väldigt lugn, svarar han. Jag är faktiskt inte ett dugg orolig. Det som händer, det händer. Jag är tillräckligt kreativ för att lösa min egen personliga situation. På senare tid har jag faktiskt börjat fundera över politikens villkor. Det finns en baksida av medaljen, när man är offentlig person och tvingas agera spottkopp för allehanda lustar. Om jag inte får fortsätta mitt riksdagsuppdrag, får jag väl sätta mig ner och lukta på blommorna.

På grund av Partisternas dåliga val i hela landet, kräver Allan nu att det städas ordentligt i Partisternas toppskikt. Han skräder inte orden och säger att han vill rensa i toppen.

-Huvuden måste rulla, säger han till medierna på valkvällen. En massaker har drabbat Partiet. Vi kan inte fortsätta spela med ett lag, som gjort en så usel match. Det måste städas upp ordentligt i Partistledningen. En del gamla trotjänare har gjort sitt och måste nu ersättas av nya krafter.

Björkstabladet berättar också att björkstapartisterna haft två valvakor som ett resultat av den interna splittringen.

-Det här är ett fiasko, det måste vi erkänna, säger Allan till tidningen.

-Vi har fått driva en valrörelse under dom sämsta förutsättningarna och jag är mycket besviken, säger Ante. Det här bråket har skadat oss starkt och det bidrar till det fall vi ser.

-Det har varit en skandalös hantering av personvalsinstrumentet i Björksta, säger Allan upprört. Det har kommit utspel från enskilda personer, som har varit svåra att parera.

-Vi har jobbat i motvind, fyller Ante i. Vi har haft en vikande rikstrend och ovanpå det har vi haft dom egna problemen i Björksta. Det är klart att det här är en stor besvikelse. Vi har uppenbarligen misslyckats med att komma fram med vår politik i debatten.

Efter ytterligare några dagar står det klart att Ella Grenlöf fått fler personvalskryss än Allan. Han har därmed inte längre någon politisk plattform kvar. Sin vana trogen kallar han snabbt till presskonferens för att redogöra för sina framtidsplaner.

-Efter att ha blivit uppringd av flera personer runtom i Sverige, flera betydelsefulla personer, har jag bestämt mig för att kandidera till EU nästa år, säger han. Jag har fortfarande mycket att ge som politiker. Jag hoppas alla norrlänningar stöder min kandidatur.

Han berättar att han är en varm anhängare av EU, men han tycker att det finns anledning att rikta konstruktiv kritik mot unionen. Han menar också att Sverige har en alltför flat inställning till EU och betalar alldeles för mycket i avgift.

-Vi måste helt enkelt spjärna emot mer, när EU vill detaljstyra, säger han.

Han hävdar att det är oseriösa kampanjer, som ligger bakom de interna bråken i björkstapartisterna.

-Det råder ingen tvekan om att dessa konflikter påverkat valresultatet, säger han. Det här är baksidan av personvalet. Du kan driva kampanj på två sätt; antingen bilda opinion eller slå på dom kandidater, som står ovanför dig på listorna. I årets lokala valrörelse har just denna smutskastning använts av Partikamrater. Folk har helt enkelt tröttnat på bråken. Det här har sänkt förtroendet för Partiet och politiken.

Så här i efterhand tycker Arne inte att han kunde ha gjort något annorlunda för att förhindra eller mildra konflikten. Nu tvingas han lämna över stafettpinnen till Ella Grenlöf, men han försäkrar att han inte är bitter.

-Inte ett dugg. Det ska bli otroligt roligt att få göra vad jag vill i ett år och ha betalt från riksdagen under tiden. Nu kan jag ägna mig åt min nyvunna kärlek. Loppet är kört. Nu kommer nästa match. Bryssel nästa, säger han leende.

På presskonferensen avslöjar Allan också att han det närmaste året ska använda tiden till att skriva en bok om priset av att vara offentlig person.

-Jag kommer att namnge personer, som ställt till ett helvete för min familj och mig, säger han.

Han berättar att det finns en kvinna i Björksta, som förföljer och trakasserar honom och hans familj. Trakasserierna har ibland övergått till rena hot.

-Den här kvinnan ligger också bakom en hel del av den negativa medieuppmärksamhet, som varit runt mig senaste året. Det har naturligtvis påverkat valresultatet och bidragit till att jag förlorat min riksdagsplats. Det är klart att förtroendet för mig sviktar, när jag ständigt ifrågasätts. Det senaste året har det varit en jakt på min person från den här kvinnan och från några Partikamrater. Dom har dessutom fått god hjälp av er i medierna.

Han anser att medierna varit redskap för personer som på olika sätt velat sätta åt honom.

-Nån polisanmäler mig för olaga hot mot Ingemar Jonsson. Vem som helst kan polisanmäla nån annan. Man är helt utlämnad. Ni i medierna borde rannsaka er själva och diskutera hur ni hanterar anonyma uppgifter, säger han.

En nyhetschef menar att det varit motiverat att rapportera om björkstapartisternas interna stridigheter.

-Du vet inte vilka källor vi har, påpekar nyhetschefen. För oss är dom inte anonyma. Vi har bedömt dom som trovärdiga.

Allan meddelar också att han ska ägna tid åt att reflektera över tillvaron.

-Jag ska trappa ner på politiken. Jag vill krypa ur den offentliga kostymen och bara vara privat ett tag, säger han.

Kristina intervjuas också av Björkstabladet, men hon känner inte igen Allans bild av oseriösa personvalskampanjer i björkstapartisterna.

-Det där får stå för Allan. Personangrepp har aldrig varit mitt syfte. Det enda jag och några andra har gjort är att framhärda i vårt krav att provvalet ska granskas, säger hon till tidningen.

I några rikstidningar avslöjar Allan att han nästa sommar ska släppa en bok, där han kommer att hänga ut sina fiender med namn och avslöja hur det är att vara offentlig person i ’Jantelagens huvudstad’. Skarpast kommer han att skjuta mot en kvinna, som fått hans liv att likna ett intrigfyllt svartsjukedrama, ungefär som i filmen ’Farlig förbindelse’.

Den utpekade kvinnan har också intervjuats.

-Vi hade ett förhållande 1999, avslöjar hon för tidningen. Jag är besviken på honom, men jag har inte förföljt honom. Jag tycker han borde ha kontaktat mig om det här.

Allan vill inte kommentera förhållandet.

-Det får anstå tills jag skriver boken, säger han. Hon är besatt av mig och just nu handlar det om att dräpa mig.

-Varför började trakasserierna? frågar tidningen.

-Det vet jag naturligtvis vad det handlar om, men det återkommer jag till i boken. Den kommer att bli spännande. Ofta är verkligheten mer intressant än poesin, svarar Allan.

Han berättar också hur en grupp inom björkstapartisterna misskrediterat honom i snart ett år.

-Det handlar inte om att värva sympatier för Partisterna utan om att smutskasta en av dom egna, säger han.

-Finns det en koppling mellan den hotfulla kvinnan och antagonisterna inom Partiet? frågar tidningen.

-Det vet jag inte, men det är inte otänkbart att kvinnan tagit kontakt med dom, säger Allan.

-Tror du din valförlust har något att göra med att du för några år sedan bröt mot riksdagens regler och lät staten betala privata flygresor och privata hotellkostnader? Du ålades ju som enda riksdagsledamot att redovisa dina utlägg två gånger i månaden, fortsätter tidningen.

-Nej, jag tror inte att den historien har spelat någon roll. Jag var naiv och gjorde fel, men jag tror att jag har förlåtits.

Kristina intervjuas också av rikstidningarna, eftersom de antar att hon är en av de personer som Allan kommer att hänga ut i sin bok.

-Jag står för vartenda ord. Allt vi har begärt är en granskning av provvalet 2001. Men jag önskar honom lycka till med boken. Allan är duktig på att prata och har en svaghet för det dramatiska, så det blir säkert en bra bok, säger hon till tidningarna.

Månaderna går och så småningom börjar man undra, hur det går med boken. Det dröjer inte länge, förrän stora rubriker i tidningarna berättar att Allan bestulits på sitt livsverk. Bokmanuset, som skulle avslöja allt, fanns på hans dator, som stulits vid inbrott i Spanien. Alla de hundratals timmar Allan lagt ned på boken om sitt liv har därmed varit förgäves. Hade inte en annan härskare, Saddam Hussein, också blivit bestulen på sina memoarer?

-Jag hade bara en fjärdedel kvar av boken att skriva, säger Allan till tidningarna. Med datorn försvann det enda manuset jag hade. Jag hade tyvärr inte sparat det jag skrivit, så nu kanske jag aldrig kan skriva boken färdig. Jag har verkligen mått dåligt över det här.

Han och hans familj var ute och handlade och under tiden passade tjuvar på att vända upp och ner på hela huset de bodde i. Kassaskåpet hade sprängts och kontanter och kläder var borta.

-Men det värsta var nog att datorn också hade stulits, fortsätter Allan. På hårddisken fanns berättelsen om mitt liv. Jag har lagt ner mycket jobb, flera veckors arbete, hundratals timmar. Det går inte att återställa och det är svårt att känna inspiration att börja om från början.  

Allan berättar att stölden polisanmälts och att polisen gjort en brottsplatsundersökning. När polisen lämnat huset, besökte Allan en granne. När han återkom, hade tjuvarna hälsat på en gång till.

-Det här är en traumatisk upplevelse, integritetskränkande till tusen, men vi är glada att ingen skadats, säger Allan. Tyvärr tvingas jag nog lägga boken på is nu.

Ante duckar och håller sig så långt ifrån Allan som möjligt, eftersom han tycker att Allan nu börjar bli riktigt pinsam och en belastning. Ju mer Allan säger och syns, desto mer gör han bort sig.

-Den här historien visar att Allan inte längre är nån att räkna med. Nån borde tala om för honom att han skulle tjäna på att hålla tyst och bara försvinna, tänker Ante. Jag har inte längre råd att synas tillsammans med honom.

Kristina är i Stockholm på möte i Partiststyrelsen och får där höra talas om stölden av Allans dator.

-Du kan nog inte räkna med att spela en av huvudrollerna i Allans bok nu, säger en av styrelseledamöterna till henne.

-Hur ska jag överleva det? frågar Kristina leende.

När hon återkommer till Björksta, möter hon en av sina väninnor.

-Jag ser att Allan har tappat datorn med bokmanuset, säger hon leende till Kristina. Du kan inte ana, hur ofta det hänt att studenter tappat datorn eller disketterna med sina nästan färdiga examensarbeten.

Kristina träffar också en kollega.

-Jag förstår att du har sorg nu, när Allan inte kan ge ut sin bok och du missar en huvudroll, säger han.

-Men du skriver ju också, svarar Kristina. Kan jag inte få vara med i din bok istället?

-Det är inte lika glamoröst, svarar kollegan.

-Det blir det, om jag får vara med, säger Kristina leende. Jag lovar att fixa både amour och glamour. Och dramatik. Med min erfarenhet från björkstapartisterna borde vi tillsammans kunna fixa en riktig bästsäljare.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>