Fullständigt förödande för partiet

Jakten på Makten XXI

Intern, beroende utredning

Karl Lööv, partidirektören i Stockholm, ringer hösten 2002 till en av sina vänner och underställda sen många år, Lars Jonsson, för att be honom åka till Björksta och gå igenom 2001 års medlemsprovval. Eftersom Jonsson bor långt från Björksta, har han ingen egentlig uppfattning om vad granskningsuppdraget kommer att innebära.

Lööv berättar för Jonsson att granskningen ska göras därför att några aktiva björkstapartister anser att provvalet inte gått rätt till. Lööv har redan talat om för dem att allt gått helt rätt till, men de ger sig ändå inte. Jonsson tycker inte uppdraget verkar särskilt komplicerat och lovar därför att utföra det. Han känner till Partisternas stadgar och regler bättre än de flesta i partiet.

För att bilda sig en riktig uppfattning om saker och ting reser han ganska omgående på Löövs begäran till Björksta för att träffa Katarina Ström på partistkontoret. Redan innan Jonsson hunnit anlända till Björksta, höjs en del kritiska röster i björkstapartisterna, då han som intern tjänsteman anses i högsta grad beroende av sin chef, Karl Lööv, som vid flera tillfällen officiellt förklarat att allt gått rätt till i provvalet. Likaså är Katarina Ström på partistkontoret intern tjänsteman och beroende av sin chef, Karl Lööv. Dessutom har Katarina tillsammans med Ante ansvarat för hanteringen av provvalet. Nu ska hon vara med och utreda sig själv.

Jonssons arbete med utredningen sker sålunda delvis på plats i Björksta, men han anser sig inte behöva kontakta några av de personer som hävdar att fusk förekommit i provvalet. Den enda han till slut väljer att kontakta är Kristina. Hon sitter på Björksta flygplats och är på väg till ett möte i Partiststyrelsen, när han ringer henne.

-Hej, det här är Lars Jonsson och jag håller på med en utredning av provvalet, säger han.

-Hej, svarar Kristina.

-Jag skulle bara vilja höra om du har några synpunkter eller annat, som du vill tillföra utredningen, fortsätter Jonsson.

-Jag har egentligen bara en synpunkt, eller rättare sagt ett krav, och det är att var och en av dom 55 ’tvångsintagna’ medlemmarna från södra Sverige ska kontaktas. Vi måste en gång för alla klarlägga om dom vet om att dom blev medlemmar och röstade i provvalet i Björksta hösten 2001, säger Kristina.

-Det kan jag inte göra, svarar Jonsson. Det ingår inte i det uppdrag jag fått av partidirektören.

-Men inte kan väl han bestämma vad du får eller inte får göra, när du ska göra en oberoende granskning, invänder Kristina.

-Hade uppdraget inneburit att jag skulle kontakta var och en av dom 55 medlemmarna, skulle jag inte ha tagit på mig uppdraget, säger Jonsson.

-Då förstår jag inte varför du ska göra en utredning alls, svarar Kristina. Jag antar, att du inser redan innan du börjar att vi, som misstänker att det fuskats, aldrig kommer att godta en utredning som inte utreder kärnfrågan. Jag förstår inte varför du accepterar att ta på dig ett så omöjligt uppdrag. Det kommer inte att stärka din heder eller ditt varumärke.

-Jag gör bara vad jag fått i uppdrag att göra, svarar Jonsson och avslutar samtalet.

Kristina tror inte sina öron.

-Inte ens Karl Lööv kan väl vara så enfaldig att han tror att vi ska gå på detta, tänker hon upprört. Vilket makalöst exempel på bristande omdöme! Inte konstigt att Karl och Allan kommer så bra överens!

Ivar Sonesson får höra att Jonsson kommit till Umeå för att göra en granskning. Eftersom varken Jonsson eller Katarina hör av sig, beslutar Ivar sig för att åka till Partistkontoret och träffa dem. Han tycker att han har en del viktig information att bidra med, eftersom han varit regionrevisor och granskat 2001 års provval extra noggrant. Han skulle ha velat gå ännu djupare i sin granskning men avstod inför Regionrådsstyrelsens hot om att polisanmäla honom.

Björkstabladet träffar en besviken Ivar efter hans besök på Partistkontoret.

-Jag är allt annat än imponerad av vad jag såg, säger Ivar till tidningen. Lars Jonsson satt och petade i samma material som alla andra har gjort. Där går det inte att hitta nåt. Det enda som återstår är att ta kontakt med de 55 personer i röstlängden som varit omstridda, men det ingår märkligt nog inte i Jonssons uppdrag. Hans utredning kommer inte att tillföra nåt nytt, eftersom han väljer att inte utreda själva huvudfrågan. Det visar bara att dom är rädda för sanningen. Det skulle bli för besvärligt att hantera följderna, eftersom det nog skulle innebära att en del ledande personer skulle tvingas lämna sina topposter.

Ingemar Jonsson som haft många olika uppdrag i Partisterna och som är en mycket samvetsgrann och pålitlig person, blir heller inte kontaktad av Jonsson. Eftersom han nu hoppat av Partisterna och politiken, engagerar han sig inte på samma sätt längre. Han inser dock att mörkandet och myglet fortsätter, men han hade heller inte väntat sig något annat av en intern och beroende granskning.

Lars Jonsson väljer att inte heller kontakta Börje Rhenman, som lagt ner mycket energi och arbete på att analysera vad som hänt i provvalet. Han har stor erfarenhet av att göra säkerhetsanalyser, eftersom han i åratal arbetat som säkerhetschef på en stor organisation. Den enda av kritikerna som han väljer att kontakta är Kristina, kanske för att hon sitter i partiststyrelsen och Lööv och Jonsson känner att det är taktiskt rätt att åtminstone ringa henne.

Björkstabladet träffar Jonsson på Partistkontoret för en intervju.

-Jag har fått uppdraget att granska provvalet i Umeå från Partisternas riksorganisation och partidirektören Karl Lööv, berättar han för tidningen. Skälet till att jag blev tillfrågad är att det är jag som skrivit regelverket för nomineringarna i partiet. Dessutom bor jag så långt från Björksta som det går att komma, så jag har inga kopplingar till nån i länet. Jag visste inte ens om att det var bråk här förrän jag för några veckor sen i en rikstidning såg att Axel Hellgren plötsligt hoppat av.

-Har du kontaktat alla dom som är kritiska till provvalet och hävdar att det fuskats? frågar journalisten.

-Nej, det behövs inte. Det material jag tagit del av räcker för att fullfölja uppdraget, svarar Jonsson. Materialet räcker för att dra slutsatser om vad som är formellt korrekt. Håller man isär begreppen, då är det inget problem. Det har varit alldeles för mycket känslor och personligt tyckande inblandat i diskussionen runt provvalet.

Personligen tror han enligt tidningen inte att alla blir nöjda med granskningen.

-Det enda rimliga är att dra slutsatser för framtiden. Tycker man något har varit tveksamt i hanteringen, då får man diskutera om man kan ändra det till nästa gång, säger Jonsson.

Jonsson börjar nu förstå att situationen i Björksta är långt mer komplicerad än han trott innan han anlände. Han ringer till Lööv för att få veta hur han ska hantera det han får fram.

-Håll dig bara till formalia! säger Lööv.

-Det här uppdraget är inte så enkelt, svarar Jonsson. Vet du egentligen vad som försiggått här?

-Ja, jag känner till mycket mer än vad som är bra för mig att veta, konstaterar Lööv avmätt.

-Jag har pratat bl a med Ivar Sonesson, fortsätter Jonsson.

-Se till att hålla honom utanför! Han blev lite för besvärlig till slut, så han avsattes som regionrevisor.

-Men han vet så mycket att han märker när jag försöker mörka.

-So what? Du behöver inte bekräfta nånting för honom. Låt honom bara fortsätta att tro! Till slut tröttnar han. Har du kontaktat Kristina än?

-Ja, jag ringde henne igår. Hon var på flygplatsen och på väg till Stockholm.

-Och vad hade hon att säga då?                                                                                  

-Hon sa inte så mycket. Bara att om jag inte kontaktar dom 55 ’tvångsintagna’ är granskningen värdelös.

-Det får hon gärna tycka. Hon är inte så lätt att dupera. Allan har nog gett mig en felaktig bild av henne är jag rädd.

-Ja, hon vet nog vad hon talar om. Jag sa till henne att om det hade varit mitt uppdrag att kontakta dom 55, hade jag inte tagit på mig uppdraget. Då svarade hon att det var en märklig inställning av en utredare. Hon tyckte inte att en utredning ska utgå ifrån ett så begränsande perspektiv. Oss emellan måste jag erkänna att jag delar hennes synpunkt.

-Hennes utgångspunkt är att medlemsförteckningen var falsk och vår officiella uppfattning är att medlemsförteckningen var korrekt. Det förklarar hela skillnaden.

-Jag tog i alla fall och kontaktade tre av dom 55 medlemmarna.

-Och vad kom du fram till?

-Det vill du inte veta, så ställ inte den frågan igen!

-Då är det som vi befarar. Allan och hans kumpaner har överträffat sig själva den här gången. Allan blir allt svårare att täcka upp för. Jag är så trött på att städa upp efter honom. Vilken tur att jag slutar om några veckor!

-Ja, mycket har jag sett och varit med om, men det här toppar det mesta, säger Jonsson. Det är ganska jobbigt att hantera allt jag får fram. Katarinas roll i hela affären  är heller inte lätt att bortse ifrån. Du måste nog ta ett allvarligt snack med henne också. Grabbarna verkar ha hållhakar på henne.

-Ja, men hon ska inte vara kvar, så den frågan är redan löst.

-Det är nog bäst både för Partisterna och för henne själv.                                     

-Se till att göra pinan så kort som möjligt och håll dig bara till formalia! Och kom ihåg att med jämna mellanrum upprepa att man i allt väsentligt följt Partistrådets regler!

-Ja, men det är inte sant. Det saknas beslutsunderlag och protokoll med mera.

-Bry dig inte om det! Granska bara det som håller för att presenteras för regionpartisterna! Dom flesta bryr sig inte. Dom kommer aldrig att läsa din granskning eller se dom allvarliga brister den har. Kritikerna var missnöjda redan innan du påbörjade ditt uppdrag, så det blir ingen kioskvältare.

-Uppriktigt sagt förstår jag dom. Jag skulle själv aldrig godkänna den här granskningen och tycker det känns jobbigt att sätta mitt namn under den.

-Om några veckor är det glömt och du är över hundra mil bort.

-Jag är tyvärr inte lika säker som du på den saken, säger Jonsson. Du ska ju sluta nu, men jag måste jobba kvar och leva med att jag gjort ett så dåligt jobb. Det känns ganska pinsamt.

-Gör bara det bästa av situationen! Jag ska be Katarina se till att presentationen av granskningen sker så långt från Björksta som möjligt. Då blir det krångligare för både partister och medier att ta sig dit. Vi vill ha minsta möjliga antal deltagare på det mötet.

Jonsson känner sig mer bekymrad än upplyft efter samtalet med Lööv. Han ångrar att han tagit på sig detta uppdrag med de omöjliga förutsättningar som förelagts honom. Han känner sig dessutom upprörd, när han tänker på hur Allan och hans kumpaner ställt till det för Partisterna. Visserligen har Allan tappat sin riksdagsplats, vilket kan ses som en sorts straff, men nog borde han och hans gossar ha ställts till svars.

-Tänk, om folk visste vad dom gjort i björkstapartisterna! tänker Jonsson. Hur ska jag kunna mörka allt i min granskning?

Han återvänder hem med tungt sinne. Om några veckor ska han presentera granskningen för Partisterna däruppe. Till dess måste han ha kommit på hur han så trovärdigt som möjligt ska kunna kringgå sanningen om provvalet. Det kommer att ställa mycket stora krav på hans kreativitet och uppfinningsrikedom.

I slutet på november 2002, drygt ett år efter att det kritiserade provvalet ägde rum, är utredningen klar och Jonsson åker upp till Lyckebo en lördag för att presentera den för    regionpartisterna, Valet av plats är taktiskt; Lyckebo ligger långt från Björksta, där intresset kring provvalet är allra störst. Avståndet till trots finns Börje Rhenman och medierna på plats.

Jonsson presenterar resultatet av sin utredning för de församlade regionpartisterna. Granskningen visar med ett undantag att inga formella fel begåtts. Han nämner att det här och där strukits delar av meningar och ger exempel på vad som tagits bort: ’visa god moral’, ’i största möjliga mån bör efter genomfört val skiljas på uppdrag i kommun, landsting och riksdag’, ’medlem är folkbokförd i den valkrets valet avser’.

Jonsson påpekar att Partisterna är en fristående ideell förening som styrs av sina egna stadgar och svensk föreningstradition. Det innebär i praktiken att omfattande byråkrati och formalia undviks. Beträffande kravet att medlem ska vara folkbokförd i den valkrets valet avser, medger Jonsson att detta inte meddelats skriftligt i de utskickade handlingarna som brukligt är. Däremot hävdar han att Allan på Regionsrådsstämman redogjort muntligt för avvikelserna. Eftersom beslutet att anta förslaget varit enhälligt, har alla formella krav uppfyllts. Att ingen av ledamöterna säger sig ha hört Allans muntliga redogörelse, tar Jonsson inte upp. Vidare säger han:

-Det finns ingen saklig grund för att rikta kritik mot att medlemmar boende utanför länet fått delta i provvalet så som nomineringsreglerna är utformade.

Att dessa medlemmar inte vet om att de tvångsintagits och röstat i provvalet tar han däremot inte upp i sin granskning.

Beträffande kritiken mot att majoriteten av de 55 ’tvångsintagna’ registrerats in bara ett par dagar innan provvalets början, redogör Jonsson för partiets regelverk och konstaterar:

-Min slutsats är att det inte finns någon saklig grund för att rikta kritik mot tidpunkten för registrering av nya medlemmar. Registreringen har gjorts enligt gällande regler och praxis.

När det gäller de 55 medlemmarna har han med hjälp av Internet konstatera att:

-Samtliga är fysiskt existerande personer. De bor på uppgivna adresser och flertalet kan återfinnas via 118 118 online, en telefonkatalog på Internet med bredare bas än Telia. Min slutsats är att saklig grund saknas för att kunna påvisa att något valfusk ägt rum med dessa 55 medlemmars röster.

Att dessa 55 medlemmars valdeltagande varit nästan hundraprocentigt, med andra ord tre gånger så högt som bland de medlemmar som bor i Björksta och direkt berörs av valresultatet, tycker Jonsson är positivt:

-Att en viss grupp medlemmar uppvisar ett högt valdeltagande visar bara att kandidaternas aktiviteter inför provval har betydelse. Detta är positivt. Partiet vill ha engagerade aktiva personer. Flera kandidater har varit aktiva inför provvalet. Jag finner ingen saklig grund för att framföra kritik mot detta. Det strider inte mot några regler. De 55 nya medlemmarna som debatten mycket handlat om har med undantag av Björksta kommun inte påverkat provvalsresultatet (ordningsföljden) alls med sina röster. Det finns ingen saklig grund för kritik mot att kandidater aktivt arbetar för sin egen kandidatur med brev, telefonsamtal eller på annat sätt. Det strider inte mot några regler.

Jonsson säger vidare:

-När ytterkuverten avprickas mot röstlängden måste den/de som gör avprickningen ta ställning till om det finns någon grund för att misstänka att allt inte står rätt till med röstningen. När ytterkuverten väl är öppnade kan inte provvalet backas. Därmed tappar ytterkuverten sitt värde så fort de öppnats och innerkuverten skiljts ut. Att exempelvis flera månader efter ett provval, kanske när valsedlarna redan är fastställda göra en efterkontroll är snudd på meningslöst.

Hans granskning nämner inte med ett ord att Ivar Sonesson inte närvarade vid öppningen av ytterkuverten, vilket han enligt stadgarna skulle ha gjort i egenskap av ordinarie regionrevisor. Hans suppleant kallades istället in utan Ivars vetskap. På en punkt riktar Jonsson dock kritik:

-Det finns saklig grund för kritik mot samtliga ombud vid nomineringsstämman i Björksta valkrets för att dessa enhälligt godkände röstlängden trots att en person som ej var folkbokförd i Björksta kommun fanns bland ombuden.

Denna person var Antes kompis Tom James, som ombetts att agera bödel för att kuppa bort Kristina på nomineringsstämman.

Ivar bara fnyser, när han läser granskningsprotokollet.

-Den granskningen är inte värd papperet den är skriven på, säger han. Hur kan Jonsson ens vilja sätta sitt namn under den? Det är ju rena parodin.

På kvällen samma dag som granskningen presenterats i Lyckebo, intervjuas Jonsson av Svt. Nyhetsinslaget inleds med att reportrar intervjuar några av de 55 ’tvångsintagna’ medlemmarna från södra Sverige. Samtliga av de intervjuade säger att de inte är medlemmar i Partisterna och de har därför heller inte deltagit i provvalet. TV-reportern konfronterar Jonsson och säger:

-Men om det nu är så som våra intervjuer visar, vad säger du om det?

-Det skulle ju innebära fusk! Det skulle vara fullständigt förödande för partiet, om det var på det viset, utbrister Jonsson rätt in i TV-kameran.

-Har du eller nån annan kontaktat dessa 55? fortsätter reportern.

-Nej, svarar Johan, det ingick inte i mitt uppdrag.

Viola Krans säger sig vara mycket nöjd med utredningen:

-Jag förstår inte varför man kritiserar att utredningen gjorts av en intern partitjänsteman, säger hon till Björkstabladet. Det skulle ha blivit en sämre utredning om den utförts av en utomstående, som inte haft behörighet att gå in och kontrollera medlemsregister i partiet. Men nu kommer vi inte att debattera den här frågan vidare. För oss är den ett avslutat kapitel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>