Den liberale maktspelaren

Tvåan på liberalernas EU-valsedel är Said Abdu, född i Saudiarabien av eritreanska föräldrar.  Han är företagare och samlade ihop en etnisk grupp i Trollhättan för att kunna ’kuppa’ en lokal liberal förening där 2015. Till årsmötet dök helt plötsligt ett stort antal främmande personer upp för att kuppa bort den dåvarande ordf i föreningen. Abdu skickade dessutom följ sms till honom:

”Vidrig själ är vad du har, som omgående borde skrivas in på psyket för att få hjälp, om inte för dig själv så för dina nära….”

Sms:et diariefördes av kommunen som ett dokument rörande hot och kränkning. Abdu krävde att styrelseprotokollet skulle sekretessbeläggas, men kommunens tjänsteman vägrade göra det. Då hotade Abdu honom med att detta skulle han få sota för.

Trots att Abdu saknade politisk erfarenhet lyckades han tack vare intriger och röstfiske i lokala moskéer 2014 bli personvald riksdagsledamot. Att behärska det politiska spelet, att inte besväras av en inre kompass och att omge sig med lojala ’hovnarrar’ är en klar fördel om du vill nå toppen i politiken. Han sitter nu i näringsutskottet och är liberalernas nya talesperson för näringslivs- och personfrågor.

Abdu har bl a varit delägare i en krog, som tidningen Arbetet skrev om våren 2015. Krogen hade då dragit på sig betalningsanmärkningar för en halv miljon och smitit från att betala personalens löner. De anställda tvingades gå till Kronofogden för att få ut sina löner och Abdu utreddes av Ekobrottsmyndigheten för att ha anlitat ’svart arbetskraft’ och för misstänkt skattebrott.

Så vad åstadkom Abdu som kommunpolitiker i Trollhättan förutom att kuppa, hota, kränka, dra på sig betalningsanmärkningar och ’röstfiska’? Han var L:s representant i miljönämnden och i utbildningsnämnden i Trollhättan. Enl kommunens sammanträdesprotokoll uteblev han från mer än hälften av alla sammanträden i miljönämnden och de möten han deltog i lämnade han ibland innan besluten togs. 2013 – 2014 satt han också i utbildningsnämnden, där han deltog i 5 av 13 sammanträden. Man skulle nästan kunna tro att detta är meriter när det gäller att göra kometkarriär i liberalerna.

Abdu kom in i riksdagen 2014. Där var han bl a L:s arbetsmarknadspolitiske talesperson. Han toppar också frånvarolistan i riksdagen när det gäller voteringar. Hur meriterande är det för en ’toppkandidat’ som vill ha väjarnas förtroende för att ta sig in i EU-parlamentet? Kommer Abdu att ha lika stor frånvaro i parlamentet som han enl uppgift haft i Trollhättan och i riksdagen?

Inför EU-valet petades den erfarne och mycket kompetente L-toppen Allan Widman ner på EU-listan till förmån för nykomlingen Said Abdu. Att en av liberalernas mest namnkunniga petas ner tolkar jag som ett straff för att han röstade för att stödja Kristersson istället för Löfven. En annan orsak är antagligen partiets identitetspolitik.

Som bekant petades också Cecilia Wikström, som var etta på EU-listan efter att hennes styrelseuppdrag i ett par börsnoterade bolag plötsligt och oväntat blivit förstasidesstoff i pressen. Trots att båda hennes styrelseuppdrag blev kända och godkända av partiet redan förra året ledde detta till stora rubriker först i mitten av februari i år, en händelse som ser ut som en tanke i mina ögon. Under min tid som politiskt aktiv lärde jag mig att det mesta som händer i ett parti sällan är en slump. Taktik och strategi liksom kotterier och konspirationer styr ofta och bra ’tajming’ är A och O, speciellt inför nomineringar och val.

Efter den sista februari får inga nya kandidater läggas till på partiernas EU-listor. Däremot får de befintliga kandidaterna byta plats. Så vem kan ha haft ett intresse av att Wikström lyftes ut i media just i mitten av februari? Vem skulle vilja ta över hennes förstaplats? Eftersom Allan Widman mig veterligen aldrig gjort sig känd som en intrigmakare och makthungrig politiker kan vi utesluta honom. Karin Karlsbro, som idag ersatt Wikström som etta på L:s EU-lista, kan vi nog också utesluta. Så vem kan ha tjänat på att Wikström försvann? Vem tipsade i februari Svt om att göra en affär av Wikströms sedan länge offentligt kända bolagsengagemang? Eftersom L ser ut att knappt klara ett mandat i EU innebär det att tvåan på listan, Said Abdu, skulle vara chanslös. Men han gav inte upp så lätt utan  meddelade ’ödmjukt’ att han kunde tänka sig att flyttas upp till första plats.

Så var det Abdu som tipsade media? Knappast. Han behärskar det politiska spelet bättre än politiken och därför använde han sig sannolikt av en bulvan förvissad om att media skyddar sina informationskällor. Att tipsandet inträffade bara drygt en vecka innan slutdatum för anmälning av nya kandidater inträffade visar att man noggrant planerat detta och att man till punkt och pricka följt det politiska spelet för att optimera och maximera sina chanser att bli vald.

Nu dök emellertid ett hinder upp i form av Karin Karlsbro, som ersatte Wikström som etta. Därmed fick Abdu inte chansen att ta alla debatter och inbokade framträdanden, men han är ändå den kandidat som L har betalat mest för att marknadsföra, 72 034 kronor (DN 23/5). Det kanske behövs då han inte är särskilt känd utanför partiet och det han är känd för utanför partiet inte är särskilt smickrande. Vidare kan han med största sannolikhet åter räkna med personkryss från Afrosvenskarnas riksförbund, imamers lobbying och många muslimers röster. Det kan i värsta fall innebära att han och inte Karlsbro blir EU-parlamentariker. Detta hot får mig att hoppas att liberalerna blir utan mandat i EU-parlamentet.

Läs även:

https://uvell.se/2019/03/11/vem-tjanar-pa-att-wikstrom-har-fallit/

http://www.news55.se/tt-nyheter/gar-inte-att-kontrollera-dubbla-eu-roster/

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>