Ansvarslöst är bara förnamnet

Riksadagsvalet 2018 resulterade i en klar borgerlig majoritet. P g a Anniepulatörens trixandeoch piruetter i månader efter valet reducerades denna borgerliga majoritet. C och dess lydparti L gjorde som bekant upp med såssarna, som därigenom kunde säkra makten ännu en mandatperiod. Därmed uppstod JÖKboet, en katastrofal fyrpartiöverenskommelse som visat sig sakna kunskap om vad som på allvar påverkar och formar landets utveckling; förmågan att upprätthålla våldsmonopolet, eliminera hedersnormer, förbättra skolan samt göra det möjligt för kommuner och landsting att säkra och stärka välfärden. Detta kan man bara lyckas med om man kan uppnå en väl fungerande migrationspolitik.

2017 slår Riksrevisionen fast i en rapport att de underlag som riksdagen fick inför de migrationspolitiska besluten under åren 2004–2015 bara undantagsvis uppfyllde kraven på heltäckande, långsiktig och dynamisk analys av de ekonomiska effekterna:

”I fler än hälften av underlagen saknas beskrivning av möjliga kommunala konsekvenser helt. I de fall ekonomiska effekter på statlig och kommunal verksamhet redovisas, saknas ofta förklaring till hur dessa har räknats fram och vilka antaganden som ligger bakom resultaten.”

Regeringen informerar m a o inte riksdagen fullt ut i en fråga som skapat politiska konvulsioner i hela västvärlden. Det är ytterst upprörande och anmärkningsvärt och leder till stora kunskapsluckor. Riksrevisionens granskning av regeringens propositioner mellan 2004 och 2015 som berör migrationspolitik, totalt 26 stycken, visar att regeringen styrs nästan helt utan konsekvensanalys. Många propositioner saknar bedömningar av hur antalet ansökningar om uppehållstillstånd kan komma att påverkas. Om sådana ändå görs, är de så dåligt underbyggda och vaga att de är värdelösa.

De ekonomiska bedömningarna är undermåliga. I de flesta propositionerna uppges att förslagen inte kommer att ha några konsekvenser för statens budget överhuvudtaget. Ofta bygger detta antagande på bristfälliga beräkningar. Även i fall där remissinstanser protesterar blundar regeringen för eventuella konsekvenser. Bedömningar för landsting och kommun görs inte heller annat än undantagsvis.

Detta sättatt tänka – eller snarare att inte tänka – har lett till stora problem. Samtliga långtidsprognoser på det migrationspolitiska området mellan åren 2004 och 2015 har underskattat statens utgifter, konstaterar Riksrevisionen. På senare tid har underskattningarna varit åtskilliga miljarder kronor om året. Det är inte så att regeringskansliet saknar regler. Det handlar helt enkelt om att normalt byråkratiskt ekonomiskt tänkande inte gäller invandring. Där är det plötsligt tabu.  Riksrevisionen noterar exempelvis att Finland däremot gör överskådliga och transparenta beräkningar i sina migrationspropositioner. (SvD 17/11-18).

På tisdag kommer riksdagen utan föregående konsekvensanalys att rösta igenom en ny hastigt framtagen för att underlätta anhöriginvandring. Den tillfälliga lagen från sommaren 2016, med tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, ska förlängas i två år, JÖKboet vill tillsammans med KD ge gruppen alternativt skyddsbehövande samma möjligheter som personer med flyktingstatus att ta hit sina anhöriga. Det innebär sannolikt att de s k ’ensamkommande barnen’, vars asylskäl var att de saknade anhöriga i hemlandet, nu kommer att få ta hit sina anhöriga som de uppgett att de inte har! Helt absurt!

Inte nog med det. De kan få ta hit hela den familj som bor i huset i hemlandet; fastrar, mostrar, farbröder, morbröder, syskon och kusiner till dem som saknar både språk, utbildning och jobb. Hur kan vi godkänna att de som ljugit om att de är ’ensamkommande’ plötsligt ska få ta hit en storfamilj? Vem ska försörja dem alla? Redan idag är en fjärdedel av kommunerna näst intill konkursmässiga och flera landsting/regioner har stora budgetunderskott, som tvingar dem till enorma och svåra besparingar inom t ex välfärden. Och hur och vem ska ordna bostäder till dessa familjer? Det enda vettiga vore att repatriera dessa ’ensamkommande barn’ till de nu plötsligt upphittade familjerna. Det måste vara betydligt enklare och billigare för alla parter, inte minst för oss skattebetalare som ska stå för notan.

2015 stod våra dörrar vidöppna och sveTsaren basunerade ut att Sverige bygger inga murar. Ska vi nu tvingas se på hur JÖKboets signalpolitik åter lockar med EU:s generösaste migrationsregler? Det är t ex helt orimligt att vi redan idag per capita tar emot mer än tre ggr fler migranter än våra nordiska grannländer.  Lär de politiskt ansvariga sig aldrig något av tidigare kritik och misstag? Ser de inte vad verklighetens folk ser? Är deras förmåga att leva sig in i andra människors perspektiv nedsatt liksom deras förmåga att ta in konsekvenserna av sin politik och dess ekonomiska följder? Lider de kanske av någon form av ’förståndsnedsättning’?

Migrationsverket varnar för att ”lagen får konsekvenser som vi aldrig sett tidigare” när lapptäcket av tillfälliga lagar ska tolkas. Lööf brukar ofta påpeka att hon har en juridisk examen, men det innebär tydligen inte att hon förstår innebörden och konsekvenserna av vad hon beslutar. Hur kan hon så bekymmerslöst föreslå att vi ska ta in ännu fler, som riskerar att hamna i utanförskap, arbetslöshet, bidragsberoende m m? Borde inte JÖKboet istället på allvar ta tag i de mångåriga integrationsproblemen och alla de problem som kommuner och landsting nu brottas med bl a som en följd av 2015 års ohämmade invandring?

Hade valresultatet blivit detsamma om JÖKboets partier och KD innan valet klart deklarerat att de ville ge gruppen alternativt skyddsbehövande samma möjligheter att ta hit sina anhöriga som personer med flyktingstatus?

 

Vinnare var dom allihopa

EU-valet är över och alla utropade sig till vinnare. Deras valvakor, som bevakades av Svt, liknade rena sektmöten, där man prisade den egna valrörelsen och det egna valresultatet, även om man förlorat mandat. Vänstersidan förlorade drygt 8,8% och bara 41,7% av väljarna röstade på de 3 rödgröna partierna. Det hindrade ingalunda dessa partier att brista ut i lovsång. Den konservativa högersidan däremot ökade 11,6% trots smutskastning, lögner och ‘brunsmetning’ från främst såssarna, som t ex varnade för att en röst på SD kunde innebära cancer. Så lågt! Partiets fokus på SD verkar vara deras ’unique selling point’.

Såssarnas valkampanj innehöll osanningar och medvetna missförstånd om motståndarna, som de dessutom framställde som extremister. Såssarna gjorde sitt sämsta nationella resultat någonsin och minskade 7,4% jämfört med EU-valet 2014. På valvakan märktes inget av detta nederlag. Där visade partitopparna upp idel glada miner. De vann dock SM i smutskastning och ’dirty campaigning’, men dessbättre gick det inte hem bland väljarna. Enl Löfven var EU-valet en folkomröstning om den liberala demokratin, mänskliga rättigheter, värderingar och en kamp mot högerextremister och högerpopulister. Vilka dessa extremister och populister är framgick inte, men gissningsvis är det alla som inte röstar på de rödgröna samt L och C. Löfven insinuerade dock i sitt 1:a majtal att M och KD är högerextrema partier. Tror han verkligen själv på det?

Inte presenterade såssarna heller några konkreta förslag på reformer. Deras toppkandidat Fritzon förvandlades till en politisk slugger med sitt oanständiga och desperata personangrepp på Skyttedal (KD):

-Jag har sett dig nu i hela valrörelsen. Du pratar och åker runt i din sportbil, du tar exempel med dina Gucciväskor, du kallar väljarna för dumpuckon, och du skålar i champagne när du tycker att du vunnit en politisk seger, sade Fritzon.

Väskan var ingen Gucciväska och sportbilen hade Skyttedal lånat av sin pojkvän, men det bekom inte Fritzon. Reagerade hon förresten likadant när Mona Sahlin gick omkring med en väska av Louis Vuitton? Och kommer hon att testa samma sluggerstil även mot motståndare i EU?

I riksdagens partiledardebatt i början av maj var det Lööfs tur att ’brunsmeta’:

-Orbán, Le Pen, Kaczynski, Åkesson – oavsett namn är budskapen från Europas högerpopulister desamma.

Federley gjorde sedan i valkampanjen sitt bästa för att smutskasta KD genom att anklaga Skyttedal för att inte kunna välja mellan Orbán och Macron. Skyttedal vägrade att välja mellan de två, eftersom hon inte vill ha någon av dem. Dessutom hade Skyttedal varit med och röstat för att Orbán skulle tvingas lämna sin grupp i EU-parlamentet. Men det tog Federley inte hänsyn till. Hade han kanske svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt? Jag gissar att C känner viss stress över Busch Thors och KD:s framgångar under våren och därför tog chansen att tvåla till dem. Både KD och C lyckades i a f vinna ytterligare 1 mandat och därmed säkra 2 mandat var.

Även MP gjorde ett dåligt val trots att Bah Kuhnke strålade över att de vunnit. Ja, möjligen jämfört med det låga resultat de hade väntat sig. Nu förlorade de ’bara’ 2 mandat. Hon blev dessutom den mest kryssade EU-kandidaten. Märkligt! Hon är ett konkret exempel på att det är viktigare att ’gå igenom rutan’ än att vara kunnig och relevant. Detta beskriver kulturredaktören Elsa Westerstad på ett mycket träffsäkert sätt (SvD 1/6):

”Om demokrati och mänskliga rättigheter var Alice Bah Kuhnkes svar på kulturens alla problem, heter svaret på klimatfrågan en vetenskapligt grundad ”metod”. Att förklara vad det faktiskt innebär, verkar mindre viktigt.”

Torbjörn Nilsson, Expressen, uttryckte det så här i samband med EU-valet:

”Att tala med Alice Bah Kuhnke är lite som att tala med ett hav. Man sveps liksom i en våg av ordmassor som drar en ut i skummet, långt bort från där man var, och kan man någon gång sticka upp näsan och kippa efter andan kommer det snart en ny våg och sköljer bort allt vad man sagt. Hon är skicklig på att sabotera samtal.”

Att vara skicklig på att sabotera ett samtal och i stort sett inte säga någonting kan illustreras med t ex följ uttalande:

-Det är ett löfte att det är en målsättning som vi lovar att vi har som mål att arbeta för.

Men varför överge ett vinnande koncept? Det blir intressant att följa hennes verbala fluff i EU. För att inte bidra till utsläpp från flygresor kommer hon nu att bosätta sig med familjen i Bryssel. Det har dock i dagarna avslöjats att våra kläder orsakar större utsläpp av växthusgaser än flyget och sjöfarten tillsammans. Det blir spännande att se om detta innebär att ’flygskam’ nu övergår till ’klädskam’ och om det påverkar Bah Kuhnkes klädinköp. Under den gångna mandatperioden har hon visat upp sig i än den ena än den andra kreationen och därmed bidragit till ökat utsläpp av växthusgaser. Spännande blir det också att följa hennes partikollega, tillika ny parlamentsledamot, Pär Holmgren, som förespråkat klimatdiktatur.

M:s valvaka var också en glädjefylld fest. De lyckades bättre än de själva förväntat sig och gick från 3 till 4 mandat. De förklarade detta med att de inte nedlåtit sig till att smutskasta andra partier och tala illa om deras politik utan istället presenterat sin egen politik och sina egna förslag. Det belönades.

V kunde besviket konstatera att de varken vunnit eller förlorat. De behåller sitt enda mandat även under den kommande perioden.

Folkpartiet förlorade ett mandat men jublade över att precis ha klarat spärren till EU och säkrat 1 mandat. Den glädjen kan man förstå efter all kalabalik som föregått partiets EU-val. Men nog är det märkligt att Sveriges EU-vänligaste parti inte blev större. Eller?

SD var valets vinnare i procent och gick från 2 till 3 mandat. Fast de hade nog hoppats på att bli ännu större. Antagligen bidrog skandalen kring deras toppkandidat Peter Lundgrens tafsande på en partikollega till att partiet inte lyckades ännu bättre.

F! lyckades inte alls och tvingas nu lämna parlamentet, sörjt och saknat av få.

Johan Westerholm (ledarsidorna.se) konstaterar (27/5) följ:

”Den svenska EU-valrörelsen blev istället summan av medias och de politiska partiernas låga kompetens och låga intresse för Europa.”

Ändå deltog 55% av väljarna, en uppgång med några procent jämfört med förra EU-valet. Det är glädjande. Att alla förlorare utom F! försökte framställa sig själva som vinnare är ett desperat och genomskinligt försök att hålla skenet uppe och vittnar om en grov underskattning av väljarnas intelligens.