Sveriges ’feministregering’ går från klarhet till klarhet, eller snarare, från dumhet till dumhet. Innan slöjdebaclet lagt sig, är den i färd med att passera skamgränsen. I ett försök att offentligt sätta liberalernas partiledare Jan Björklund på plats efter att han kritiserat ’regeringsfeministernas’ ’huckleri’ under statsbesöket i Iran, poserade de kvinnliga ministrarna, självvalt och utan något som helst tvång, i hatt på borggården utanför Slottet i väntan på Kanadas generalguvernör.
Min första reaktion var att det handlade om ’fake views’ av ’regeringsfeministerna’. Men icke! I sin iver att håna dem som haft mage att kritisera ’huckleriet’ i Iran publicerar finansminister Magdalena Andersson på Facebook (20/2) en bild på sig själv, forskningsminister Helen Hellemark Knutsson och jämställdhetsminister Åsa Regner med följande raljanta text:
– Vad tycker Björklund om att kvinnliga statsråd måste ha hatt på sig vid statsbesök?
Att de främsta ’regeringsfeministerna’ sänker sig till att jämföra hattarna de frivilligt tar på sig med slöjtvånget för kvinnor i Iran och andra muslimska diktaturer är både respektlöst och ovärdigt. Den Sverigebild som Löfven är så bekymrad över blir sannerligen inte bättre av att ’feministregeringens’ främsta företrädare, det självutnämnda ”smartaste bästa tjejgänget”, uppträder så aningslöst och omoget. Hela charaden verkar vara en kul grej för dem, ett rollspel utan tanke på vad det innebär för de kvinnor som lever under livslångt förtryck och underkastelse utan rätt till självbestämmande.
Var finns självinsikten och förnuftet? Vem kan känna förtroende för dessa ministrar? Eller för en statsminister som lägger tid och kraft på att oroa sig för Sverigebilden istället för att oroa sig för den faktiska verklighet bakom denna bild? Just nu används Rinkebyupploppet i måndags som ”ett globalt slagträ”. (Nu undrar förstås Carl Bildt om fler än Trump ”rökt på”, men Bildt själv måste ha ”rökt på” rätt ordentligt för att missa alla ’carbecues’ i Rinkeby och andra svenska no-go zoner). Både politiker och opinionsbildare har valt att mörka vidden av problemen och relativiserat, men jag och många med mig, som vägrar att blunda för verkligheten och för Löfvens brist på ledarskap, är djupt oroade. Hur kunde det bli så här galet och varför får galenskaparna fortsätta?
Istället för att ta tag i sina respektive sakområden lägger ’feministregeringen’ energi på att bete sig som ett omoget, hämndlystet ’tjejgäng’ som havererar på sociala medier. Inte minst Åsa Regner borde t ex istället lägga kraft och energi på att ta itu med ’barnbrudarna’ i Sverige samt de ojämlika villkor som många kvinnor i Sverige tvingas leva under p g a patriarkalt förtryck och religion. Vi blir allt fler som anser det oacceptabelt att våra skattepengar ska gå till regeringsmedlemmar som beter sig så infantilt och arrogant istället för att sköta sina ministerportföljer och ’leverera’.
Sveriges ”feministiska regering” har blivit ett skämt både hemma och utomlands. Bilderna på ’huckleriet’ i Iran visade bortkomna ’regeringsfeminister’ som inte står upp för sin egen värdegrund och som hellre kritiserar och hånar Trump än protesterar mot islamiska diktaturers utbredda kvinnoförtryck och människosyn.
Efter ’borggårdsdemonstrationen’ riktade en välkänd iransk kvinnorättsorganisation i ett öppet brev svidande kritik mot Magdalena Andersson för att hon jämfört slöjtvånget i Iran med att bära hatt vid statsbesök. Denna jämförelse ses som ett hån mot organisationens frihetskamp.
– Jag förstår att folk tagit illa upp och jag ber naturligtvis om ursäkt för detta, säger Andersson.
Det är klädsamt av Andersson att ’pudla’, men borde inte hon och de andra ’regeringsfeministerna’ själva ha haft omdöme nog att förstå hur deras foto och kommentar skulle kunna uppfattas av dem som kämpar för frihet mot kvinnoförtryck och slöjtvång? Eller för oss som tvingas bevittna ’feministregeringens’ höga svansföring trots regelbundna klavertramp?
Jag instämmer till fullo med gästkrönikören Fredrik Johansson som i SvD (21/2) skriver om Sverigebilden och avslutar så här:
–USA har en president som twittrar sina uppfattningar om vårt land. I versaler. Då gäller det att agera med en kombination av tydlighet och klokskap. Och inte minst: det gäller att agera vuxet. Så det är hatten av nästa gång en utländsk regering kommer till Stockholm. I en värld där alltför många uppträder som barn, är det ett ansvar att vara vuxen.
