Olikhet inför lagen

De senaste veckorna har den amerikanske artisten ASAP Rocky varit förstasidesstoff i media. Rapporteringen har överskridit alla rimliga proportioner och kommentatorer och ’experter’ med varierande kompetens och förtroende har uttalat sig om artistens fall. Också president Trump har som bekant agerat i frågan.

Bakgrunden var att en 19-årig afghan och hans 20-årige kompis trakasserade och provocerade rapartisten och hans följe för i centrala Stockholm i slutet av juni. Trots upprepade tillsägelser fortsatte de båda afghanerna att förfölja sällskapet i flera kvarter. Rapparna ansåg det ytterst märkligt att en så spinkig person som 19-åringen vågade attackera en biffig livvakt och misstänkte att  det kanske berodde på att han var ”sinnessjuk, påtänd av narkotika eller beväpnad”. Men19-åringen kände sig kränkt av att bli bryskt avvisad av det amerikanska sällskapet och av att ha förlorat ansiktet inför dem som sett händelsen. Han följde därför efter sällskapet tillsammans med sin kompis för att få upprättelse. Till slut fick följet nog och ’satte ner foten’ så kraftfullt att det ledde till en anmälan om misshandel och åtal.

ASAP Rocky och två av hans medarbetare satt därefter häktade i ca 1 månad. Det är mkt ovanligt vid ”misshandel av normalgraden”. Orsaken var att man bedömt att det funnits en risk för att de misstänkta skulle avvika. Den världskände rapparen med följe var som bekant ute på en europaturné men tvingades ställa in ett stort antal konserter p g a häktningen. Hur svårt hade det varit att få tag i dem och få dem att infinna sig i Stockholms tingsrätt? Denna orimliga häktning för ’misshandel av normalgraden’ kräver en ordentlig granskning och offentlig förklaring.

Huvudförhandlingen tog hela 3 dgr och avslutades i fredags (2/8). De misstänkta släpptes fria efter avslutad förhandling och lämnade omedelbart Sverige för att åka hem till USA. Dom meddelas om 2 veckor.

Förundersökningen är mycket grundligt genomförd (552 sidor), något som jurister m fl ser som ett tecken på det svenska rättssystemets opartiskhet och att ”alla i Sverige är lika inför lagen”. Men hade polisen satsat så mycket resurser för att utreda ett slagsmål av normalgraden, om det inte handlat om en världskändis? Kriminologiprofessor Leif GW Persson tror inte det:

-Istället har polisen genomfört en förundersökning på fem hundra sidor. Jag har inga invändningar mot det eller det polisiära hantverket i sig men givet omständigheterna torde detta vara det mest utredda brottet av den här digniteten i vår polisiära historia.

Varför lägger man så orimligt mycket resurser på ett vanligt misshandelsfall, när man ständigt klagar över bristande resurser? Så noggranna och gedigna borde naturligtvis alla förundersökningar vara, men dagligen kan vi läsa om att polisanmälningar om våldtäkter, våld i nära relationer, misshandel, rån, inbrott, stöld, bedrägerier m m inte leder till någon förundersökning. Åklagare lägger inte sällan helt enkelt ner förundersökningar, ofta med mer el mindre godtagbara motiveringar. Rapporterna om att Polisen tvingas lägga våldtäktsutredningar m m på hög för att de måste utreda grövre brottslighet tyder på att de inte skulle ha lagt ned så mycket tid och möda på en ’misshandel av normalgraden’ om fallet rört någon annan än en ’kändis’. Förundersökningens omfattning är därför snarare ett argument för att alla i Sverige inte alls är lika inför lagen.

Att så mycket resurser lagts ned på att utreda ASAP Rockys fall, samtidigt som utredningen mot målsägaren, som också anmäldes för de våldsbrott han syns begå på det filmade material som spridits på nätet, har fått många att reagera. Varför lades utredningen mot dem som attackerade Rocky med följe ned så snabbt? Båda afghanerna förekommer i flera avsnitt i Belastningsregistret; de har dömts bl a för narkotikabrott, misshandel och stöld. Varför kontrollerade inte polisen om de hade narkotika och knivar på sig, när de attackerade hiphopparna? 20-åringen häktades kort efter attacken mot hiphopparna för två fall av stöld och ett brott mot knivlagen. Han måste därför hämtas ur häktet för att kunna vittna under rättegången mot ASAP Rocky med följe. Det är helt obegripligt att den polisanmälan som gjordes p g a de båda afghanernas trakasserier och provokationer bara lades ned. Detta måste Polisen ge en rimlig förklaring till.

Fallet blottlägger med skrämmande tydlighet hur illa integrationen fungerar i Sverige. 19-åringen anlände till Sverige som s k ensamkommande flyktingbarn i jan 2015 och uppgav att han då var 14 år. Han hade flytt från Iran, där han bott med sin familj sedan han var 6 år, och sökte asyl i Sverige. Skälet var att han ska ha varit tvungen att fly på grund av hot mot sin person. Det hotet måste ha varit tillfälligt, eftersom han varit dit på semester flera ggr under åren här. Senast inför den aktuella rättegången meddelade han polisen via tolk att han inte skulle kunna närvara p g a att han skulle semestra i Iran fram t o m 31 aug. 19-åringen har under sina 4½ år i Sverige uppenbarligen inte lyckats lära sig svenska ordentligt; all konversation med honom sköttes av två tolkar som pratade persiska.

I en krönika i Expressen säger G W Persson bl a följ om 19-åringen:

-Han är klandervärd. Det är en person som sedan han kom hit för fyra år sedan ägnat sig åt brottslig verksamhet och narkotikamissbruk, så jag betraktar honom som högst klandervärd.

-de rättsvårdande myndigheterna kommer även att behandla honom och hans kompis med allt tänkbart framtida överseende ända till dess att de begår något riktigt djävulskap som kvalificerar dem för såväl medias löpsedlar som en längre tid på någon av våra säkerhetsanstalter.

Vi är nog många som delar Perssons uppfattning.

Sverige blir allt mer absurt och verklighetsfrämmande för verklighetens folk. Hur kan asylsystemet ge livsstilskriminella migranter tillåtelse att stanna i Sverige trots upprepade brott och domar och de höga kostnader detta leder till? Och hur kan dessa asylanter som den självklaraste sak i världen åka på semester till landet man säger sig ha flytt från p g a div hotbilder? Varför ska vi acceptera och bekosta en överdriven generositet mot invandrade livsstilskriminella, som gör vårt samhälle otryggare och inte på minsta sätt inte bidrar på annat sätt än att höja skatterna och urholka välfärden?

19-åringen kräver ett skadestånd på ca 140 000 av hiphopparna för kränkning, sveda och verk, förlorad inkomst och utseendemässiga skadeföljder.  Förlorad inkomst låter märkligt då han inte verkar ha haft något jobb och då han eg hade planerat att resa till Iran under sommaren? Skadeståndet torde dock bli blygsamt i förhållande till kravet.

Mental härdsmälta och intellektuellt haveri

I nov 2017 under Aktuellts partiledarutfrågning fick Ebba Busch Thor (KD) tre frågor författare som skrivit svenska klassiker. Hon kunde inte svara på vem som skrivit Gösta Berlings saga (Selma Lagerlöf), Giftas (novellsamling av August Strindberg) och Gentlemen (roman av Klas Östergren). Vilken snackis det blev! Bokförlaget Daidalos ville väcka EBT:s läslust och levererade en julklapp med 500 kilo littereratur inom vitt skilda ämnen per gaffeltruck till högkvarteret på Munkbron.

Flera kulturskribenter ondgjorde sig över EBT:s litterära magplask, t ex Jens Liljestrand, Expressen. Han såg behovet av behovet av en politik för att stärka en gemensam bildningsbas och skrev att ”Sveriges djupt illitterata politiska kultur kräver en kanon för rikspolitiker” och ”Sverige har en djupt illitterat politisk kultur” (16/11-17). Ja, Reinfeldt läste förstås Läckberg, men hur belästa är vänsterblivna skribenter, professionella tyckare och den självutnämnda eliten inom medier och politikerkretsar?

Vänsterblivna fick frispel och gick omedelbart ut hårt och kritiserade Jimmy Åkesson (SD) för hans tal i Almedalen, nästan innan han slutat tala.  Han inledde sitt tal med ett längre citat ur Vilhelm Mobergs rätt kända text ur broschyren Svensk Strävan (1941), som handlar om svenska folkets gemensamma strävan genom seklerna. Försvarsstaben gav ut denna broschyr när man var rädd för att Nazityskland skulle invadera Sverige.

Vår svenska självutnämnda ’intelligentia’ verkar dock inte känna till Vilhelm Moberg, ett tecken på att bildning blivit en bristvara och att historielöshet blivit vanligare. Är det inte märkligt att de proffstyckare och vänsterblivna, som ofta varnar för att 30-talets nationalistiska strömningar är tillbaka (i synnerhet i SD), inte tycks känna till det svenska motstånd som förekom under andra världskriget? Moberg var f ö anti-nazist.

Snart var drevet i full gång och en efter en twittrade upprört, eller skrev artiklar, om hur de lyssnat på talet och chockerats av ”en sådan ohöljd nationalism”. Trots att Åkesson fyra ggr upprepade att detta var ett citat, lyssnade ingen av dem tillräckligt uppmärksamt för att fatta att Åkesson citerade Moberg. Deras förutfattade uppfattningar om SD gjorde att de hörde vad de ville höra.

Först ut var Lina Stenberg, ledarskribent på tidningen Arbetet, där hon analyserar Åkessons almedalstal:

- Lyssnade på Jimmie Åkesson och det var obehagligt på riktigt. Mest för att 3,5 miljoner svenskar inte räknas in i SD:s – tredje största partiets -Sverige.

Under rubriken Jimmie Åkesson utesluter alla ”icke-svenskar” i sitt Sverige skriver hon:

-”Sverige är vårt sedan årtusenden, genom fädernas offer i blod”, säger Åkesson. Låt oss hoppas att vi aldrig någonsin mer behöver höra sådana skrämmande ord eller ett lika aggressivt nationalistiskt tal under den så viktiga politikerveckan i Almedalen.

- Det är riktigt otäckt hur långt SD har gått i att öppet visa upp sin extrema nationalism och sin rasistiska grundideologi.

Stenbergs litterära bildning och historiekunskaper har tydligen skrämmande luckor. Pinsamt även för en vänsterbliven ledarskribent.

Ungefär samtidigt dök s-märkta Helle Kleins tweet upp. Hon marknadsför sig som journalist, debattör och präst, chefredaktör/VD för Dagens Arbete och twittrade:

-Förfärligt men tydligt nationalistiskt. Åkessons tal ger kalla kårar och detta parti vill KD samarbeta med. Sanslöst!

Sanslöst och omdömeslöst av Klein, som nog inte har  tillräcklig självkritik för att förstå sin fadäs.

’Folkpartisten’ Olle Wästberg var också snabbt ute. Han är politiker, humanist och publicist och har bl a varit svensk generalkonsul i New York och generaldirektör för Svenska institutet. Borde man inte kunna begära att han med sin bakgrund har ett visst mått av bildning och historiekunskap. Men icke! Så här twittrade han:

-Nyss beskrev Jimmie Åkesson i sitt Almedalstal Sverige som ”Sex och en kvarts miljoner levande svenskars land”. D v s att 3.750.000 i vårt land inte räknas som svenskar. Det säger mycket om SD och vad som kan hända om de får inflytande.

Många liberaler gillade hans tweet. Självfallet hängde också Annika Strandhäll (S), regeringens okrönta twittermadame, på och ’retweetade’ inlägget. Hon brukar ofta twittra innan hon hunnit koppla  på hjärnan. När en TT-journalist upplyste henne om att Åkesson citerat Moberg svarade hon:

-Jo. Det är precis det han kommer säga.

Pinsamt och som klippt direkt ur Public Service, satirprogrammet i SR:s Go’morron världen. Det var förresten hon som hävdade att hon tillhör ”smartaste bästa tjejgänget” och som nyligen fått hård kritik av KU för att hon utan grund i våras avskedade Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler. Hon gör sannerligen allt för att visa att i hennes hjärna finns gott om utrymme för påfyllning av kompetens, bildning, förnuft, sans och andra nödvändiga egenskaper och kunskaper för en minister.

Även Ursula Berge, vänsterdebattör och fackföreningstopp på Akademikerförbundet, twittrade:

-Otroligt obehagligt framtidsscenario. Skriker tidigt tyskt 30-tal…Ledsen att ta i, men att dela upp folk i vi och dem är bara så fel. Oavsett vad gränsdragningen baseras på. Hudfärg, religion, kön, sexualitet eller något annat…

Berge tyckte också att Almedalsveckan bör begränsas till 6 dagar och att SD och KD permanent bör flyttas till helgen efter så att ”alla vettiga” redan åkt hem och slipper dessa partier, som hon beskriver som ett ”moraliskt moras”. Vilken inskränkt syn på demokrati! Fast det är förstås helt i linje med sve-Tsaren Löfven, som i en riksdagsdebatt för inte så länge sedan tog sig rätten att säga till Åkesson att denne ”hade ingen rätt” att använda ordet ’folkhem’.  Löfven verkar inte ha någon nedre gräns i sin kamp mot nya oppositionella krafter i allmänhet, SD i synnerhet.  För att behålla greppet om makten tar han sig t o m rätten att bestämma vad andra har rätt att säga. Är det yttrandefrihet i hans ögon?

När nättidningen Samhällsnyttringde upp Berge vägrar hon att kommentera sina utspel i sociala medier och slängde sedan på luren. Är det ett värdigt uppförande av en samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet?

Ivar Arpi, ledarskribent på SvD, kommenterar Wästbergs och Berges klavertramp som han beskriver som ”obildade” och ”imbecilla”:

-Tragikomiskt eller skrämmande, att inte kunna höra vad någon faktiskt säger, eftersom man redan på förhand bestämt sig för vad man ska tycka.

-Att Sveriges intelligentia inte ens känner till Vilhelm Moberg… Sanningen kryper fram. Folk på den vänsterliberala kanten är så obildade att de inte ens känner igen direkta citat.

Också Tomas Gür, konservativ journalist och samhällsdebattör, utdelade svidande kritik till Berge och Wästberg för deras okunnighet:

-Här gör Ursula Berge Vilhelm Moberg till nazist. Det är inte ens oförskämt, utan väldigt okunnigt.

För Vilhelm Moberg var det självklart att patriotism handlar om kärlek till sitt land, inte om hat mot andra länder och folk. Det är tydligen en främmande tanke som vänsterblivna och proffstyckare inte ens förmår att ta till sig. Den mentala härdsmälta som drabbat ovan nämnda proffstyckare har obarmhärtigt avslöjat deras avsaknad av bildning, kunskap, sans och självkritik. Tur att det fortfarande finns kompetenta och trovärdiga journalister och krönikörer, som inte passerat anständighetens gräns!

 

Kvartetten som trängdes

Annie Lööf (C) och Magdalena Andersson (S) har kraftfullt kritiserat Ebba Busch Thor (KD) för att hon i veckan samtalat med Jimmy Åkesson under en lunch. EBT anklagas för att därmed ha passerat en gräns och Lööf kräver därför att EBT nu ska välja sida, d v s välja C istället för SD.

Nyamko Sabuni gick ut hårt under sin kampanj för att bli liberalernas nya partiledare, så hårt att hon kände sig tvungen att gå ut och be om ursäkt för sina uttalanden om mångkultur och integration i en intervju med Expressen (27/6). Hon sa bl a att ”mångkultur är inte något att eftersträva”:

-Det skapar isolerade öar av olika kulturer och etniciteter och nationaliteter. Det har inte varit en framgång.

Redan dagen efter (samma dag som L:s landsmöte valde henne till ny partiledare) publicerade Sabuni en video på sin Facebooksida, där hon modifierade en del av sina uttalanden.

Apropå EBT:s lunch med Åkesson skrev Sabuni i veckan till Expressen att hon inte fördömer EBT:s beslut, men hon tillägger att hon inte kommer att välja samma väg:

-Man får äta lunch med vem man vill.

Efter sitt ’jungfrutal’ i Almedalen säger Sabuni i intervju med Svt att EBT måste välja mellan SD och L. Hon gick alltså direkt i journalisternas fälla och har redan nu målat in sig i ett hörn som kan vara svårt att ta sig ur med trovärdigheten i behåll. Vi får kanske vänja oss vid att Sabuni ’skjuter från höften’ för att senare ’skademinimera’.

EBT har konsekvent påpekat att det självklara målet för politiska partier är att få igenom så mycket som möjligt av den egna politiken. Därför väljer KD att samtala med alla riksdagspartier och att göra allt för att leverera sin politik till väljarna. Det är naturligtvis också vad övr partier vill. Därför protesterar t ex inte den rödgröna regeringen när SD stöder deras förslag i riksdagen.

Lööf anser att det är ”anmärkningsvärt och beklagligt” att EBT haft mage att prata politik (sjukvård, energipolitik och migration) med SD och anklagar KD för att därigenom ha svikit sitt vallöfte att inte samtala el samarbeta med SD. Jag anser att Lööf agerar både respektlöst och odemokratiskt genom att vägra samtala med alla riksdagspartier.

Lööf har tagit över Reinfeldts oresonliga hat mot SD och deras påstådda värderingar. Detta hat har varit en av hennes drivkrafter de senaste åren. Dåvarande partiledaren Maud Olofsson utlovade en sanningskommission som skulle dokumentera centerns bruna förflutna. Den ”juristutbildade”, moraliskt högtstående Lööf talar ofta om värderingar, men på sin väg ”framåt” visar hon inget som helst intresse för en sanningskommission eller vitbok om sitt eget parti. Varför är hon mer intresserad av ”ytterkantspartiet” SD:s förflutna än av att göra upp med C:s eget mörka förflutna?

Bondeförbundet, centerns tidigare partinamn, ”utmärkte sig bland alla andra svenska partier när det gällde rasbiologi och band till det nationalsocialistiska idégodset”. Bondeförbundet var mest ’hardcore’ och hade nazismen inskriven i sitt partiprogram. Centerpartisten Per-Olof Sundman var t ex nazist hela livet. Han gick med i Lindholmsnazisterna 1939 och hjälpte till att smuggla och gömma nazister och landsförrädare i Norge ef­ter kriget. Han var också ledamot av Svenska Akademien.

Ledarsidorna. se skriver (25/3-19) att 1940-talets centerpartiintog en särställning vad avser judefientlighet, rasbiologi och främlingshat.Etnologen Ingvar Svanberg och historikern Mattias Tydén framhåller i sin bokSverige och Förintelsen” (1997):

…. bortsett från de svenska nazisterna, var det Bondeförbundet som sedan 1920-talet starkast tagit till sig de rasbiologiska föreställningarna. Och det är egentligen inte konstigt då den rasbiologiska litteraturen ofta framhöll att en ‘sund’ och ‘rasren’ bondebefolkning utgjorde svenska folkets grundstomme”.

1946 var C det enda öppet rasistiska riksdagspartiet. Lööfs föregångare ansåg ända fram till 1946 att judar var mindervärdiga raselement (Ledarsidorna.se 5/7-19).

Att Lööf nu kallar EBT:s samtal med SD för svek är provocerande. Större svikare än Lööf får man leta efter i dagens politik. Hon gick till val på att bilda en alliansregering med Kristersson (M) som statsminister. Men hon svek både M och KD och knäckte Alliansen genom att istället gå över till den rödgröna sidan och släppa fram Löfven, som hon med hjälp av SD först var med om att rösta ned 2 ggr, när riksdagen efter valet skulle välja en statsminister. Lööf har nu blivit en beskyddare av såssarnas maktfullkomlighet och garanten för att de ska kunna uppfylla sina två mål: ”att ta makten och att behålla den” (Vilhelm Moberg). Hon verkar trivas utmärkt med Löfven och med att sitta på läktaren, medan den rödgröna regeringen genomför en borgerlig politik som oroar de egna väljarna.

Också Andersson ondgjorde sig i Svt (5/7) över EBT:s lunch med Åkesson :

-Ebba Busch Thor träder nu över en gräns som vi har haft i svensk politik. Det är ingen slump att vi har haft den gränsen. Det som skiljer Sverigedemokraterna från andra partier är att de inte vilar på en demokratisk grund. 

Häpnadsväckande kommentar! Är det någon som ”gått över en gräns i svensk politik” är det väl Andersson och hennes parti, som av makthunger nu driver borgerlig politik.

Vidare kastar Andersson sten i glashus när hon påstår att SD inte vilar på demokratisk grund till skillnad från övriga partier. Genom att höja rösten hoppas hon förstås att vi glömt såssarnas ’bruna’ förflutna, t ex socialdemokraten Richard Sandler, tillika handelsminister, statssekreterare och statsmininister. Tillsammans med andra socialdemokrater slog han fast att rashygien var en viktig del av den socialdemokratiska drömmen om folkhemmet:

-Värdet av att vårt lands befolkning är av sällsynt, oblandad ras kan knappast överskattas. Det är därför av betydelse att kontrollera invandring av folkslag, som ej till båtnad för oss låta sig sammanblandas med vår befolkning.

(2015 kompenserade S dock för sin tidigare kontrollerade invandring av andra folkslag genom att öppna gränserna och släppa in hundratusentals migranter från MENA-länder).

S protesterade heller inte när nationalsocialisterna i Tyskland började fängsla och avrätta judar, zigenare, homosexuella, kommunister och socialister. Också i Sverige hade vi koncentrationsläger. Socialminister Gustav Möller (S) var den högste politiske ansvarige för lägren. Tjänstemannaansvaret hade den inte helt obekante Tage Erlander. Han var chef för lägren, där arbetsovilliga, kriminella, ’mindervärdiga’ och defekta människor spärrades in. Det rasbiologiska institutet fanns kvar ända fram till 1976! Hur var detta möjligt?

Alva Myrdal, svensk diplomat och framstående socialdemokrat bedrev ”förädling av folkmaterialet” med tvångssteriliseringar. Partiet trodde allmänt att just ”undermåliga ynglade av sig mer än vanligt folk.” Det om något visar att såssarna själva inte vilar på demokratisk grund. De borde därför sopa rent för egen dörr och sänka tonläget om SD:s bakgrund.

S saknar trovärdighet också när det gäller kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck. Löfven har visserligen i retoriken förklarat krig mot detta, men hans tomma ord och löften omsätts inte i praktiken så könsstympningar, tvångsgiften, hedersrelaterat våld och mord kan fortsätta med oförminskad styrka. S har heller inte gjort mycket för att ta tag i de antisemitiska strömningar som finns i partiet. Deras kraft och energi har istället gått åt till att brunsmeta och utestänga SD, en misslyckad strategi, som inneburit en kraftig tillbakagång för S och en betydande ökning för SD. Undra på att S idag har sina lägsta opinionssiffror på 100 år!

Ansvarslöst är bara förnamnet

Riksadagsvalet 2018 resulterade i en klar borgerlig majoritet. P g a Anniepulatörens trixandeoch piruetter i månader efter valet reducerades denna borgerliga majoritet. C och dess lydparti L gjorde som bekant upp med såssarna, som därigenom kunde säkra makten ännu en mandatperiod. Därmed uppstod JÖKboet, en katastrofal fyrpartiöverenskommelse som visat sig sakna kunskap om vad som på allvar påverkar och formar landets utveckling; förmågan att upprätthålla våldsmonopolet, eliminera hedersnormer, förbättra skolan samt göra det möjligt för kommuner och landsting att säkra och stärka välfärden. Detta kan man bara lyckas med om man kan uppnå en väl fungerande migrationspolitik.

2017 slår Riksrevisionen fast i en rapport att de underlag som riksdagen fick inför de migrationspolitiska besluten under åren 2004–2015 bara undantagsvis uppfyllde kraven på heltäckande, långsiktig och dynamisk analys av de ekonomiska effekterna:

”I fler än hälften av underlagen saknas beskrivning av möjliga kommunala konsekvenser helt. I de fall ekonomiska effekter på statlig och kommunal verksamhet redovisas, saknas ofta förklaring till hur dessa har räknats fram och vilka antaganden som ligger bakom resultaten.”

Regeringen informerar m a o inte riksdagen fullt ut i en fråga som skapat politiska konvulsioner i hela västvärlden. Det är ytterst upprörande och anmärkningsvärt och leder till stora kunskapsluckor. Riksrevisionens granskning av regeringens propositioner mellan 2004 och 2015 som berör migrationspolitik, totalt 26 stycken, visar att regeringen styrs nästan helt utan konsekvensanalys. Många propositioner saknar bedömningar av hur antalet ansökningar om uppehållstillstånd kan komma att påverkas. Om sådana ändå görs, är de så dåligt underbyggda och vaga att de är värdelösa.

De ekonomiska bedömningarna är undermåliga. I de flesta propositionerna uppges att förslagen inte kommer att ha några konsekvenser för statens budget överhuvudtaget. Ofta bygger detta antagande på bristfälliga beräkningar. Även i fall där remissinstanser protesterar blundar regeringen för eventuella konsekvenser. Bedömningar för landsting och kommun görs inte heller annat än undantagsvis.

Detta sättatt tänka – eller snarare att inte tänka – har lett till stora problem. Samtliga långtidsprognoser på det migrationspolitiska området mellan åren 2004 och 2015 har underskattat statens utgifter, konstaterar Riksrevisionen. På senare tid har underskattningarna varit åtskilliga miljarder kronor om året. Det är inte så att regeringskansliet saknar regler. Det handlar helt enkelt om att normalt byråkratiskt ekonomiskt tänkande inte gäller invandring. Där är det plötsligt tabu.  Riksrevisionen noterar exempelvis att Finland däremot gör överskådliga och transparenta beräkningar i sina migrationspropositioner. (SvD 17/11-18).

På tisdag kommer riksdagen utan föregående konsekvensanalys att rösta igenom en ny hastigt framtagen för att underlätta anhöriginvandring. Den tillfälliga lagen från sommaren 2016, med tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, ska förlängas i två år, JÖKboet vill tillsammans med KD ge gruppen alternativt skyddsbehövande samma möjligheter som personer med flyktingstatus att ta hit sina anhöriga. Det innebär sannolikt att de s k ’ensamkommande barnen’, vars asylskäl var att de saknade anhöriga i hemlandet, nu kommer att få ta hit sina anhöriga som de uppgett att de inte har! Helt absurt!

Inte nog med det. De kan få ta hit hela den familj som bor i huset i hemlandet; fastrar, mostrar, farbröder, morbröder, syskon och kusiner till dem som saknar både språk, utbildning och jobb. Hur kan vi godkänna att de som ljugit om att de är ’ensamkommande’ plötsligt ska få ta hit en storfamilj? Vem ska försörja dem alla? Redan idag är en fjärdedel av kommunerna näst intill konkursmässiga och flera landsting/regioner har stora budgetunderskott, som tvingar dem till enorma och svåra besparingar inom t ex välfärden. Och hur och vem ska ordna bostäder till dessa familjer? Det enda vettiga vore att repatriera dessa ’ensamkommande barn’ till de nu plötsligt upphittade familjerna. Det måste vara betydligt enklare och billigare för alla parter, inte minst för oss skattebetalare som ska stå för notan.

2015 stod våra dörrar vidöppna och sveTsaren basunerade ut att Sverige bygger inga murar. Ska vi nu tvingas se på hur JÖKboets signalpolitik åter lockar med EU:s generösaste migrationsregler? Det är t ex helt orimligt att vi redan idag per capita tar emot mer än tre ggr fler migranter än våra nordiska grannländer.  Lär de politiskt ansvariga sig aldrig något av tidigare kritik och misstag? Ser de inte vad verklighetens folk ser? Är deras förmåga att leva sig in i andra människors perspektiv nedsatt liksom deras förmåga att ta in konsekvenserna av sin politik och dess ekonomiska följder? Lider de kanske av någon form av ’förståndsnedsättning’?

Migrationsverket varnar för att ”lagen får konsekvenser som vi aldrig sett tidigare” när lapptäcket av tillfälliga lagar ska tolkas. Lööf brukar ofta påpeka att hon har en juridisk examen, men det innebär tydligen inte att hon förstår innebörden och konsekvenserna av vad hon beslutar. Hur kan hon så bekymmerslöst föreslå att vi ska ta in ännu fler, som riskerar att hamna i utanförskap, arbetslöshet, bidragsberoende m m? Borde inte JÖKboet istället på allvar ta tag i de mångåriga integrationsproblemen och alla de problem som kommuner och landsting nu brottas med bl a som en följd av 2015 års ohämmade invandring?

Hade valresultatet blivit detsamma om JÖKboets partier och KD innan valet klart deklarerat att de ville ge gruppen alternativt skyddsbehövande samma möjligheter att ta hit sina anhöriga som personer med flyktingstatus?

 

Vinnare var dom allihopa

EU-valet är över och alla utropade sig till vinnare. Deras valvakor, som bevakades av Svt, liknade rena sektmöten, där man prisade den egna valrörelsen och det egna valresultatet, även om man förlorat mandat. Vänstersidan förlorade drygt 8,8% och bara 41,7% av väljarna röstade på de 3 rödgröna partierna. Det hindrade ingalunda dessa partier att brista ut i lovsång. Den konservativa högersidan däremot ökade 11,6% trots smutskastning, lögner och ‘brunsmetning’ från främst såssarna, som t ex varnade för att en röst på SD kunde innebära cancer. Så lågt! Partiets fokus på SD verkar vara deras ’unique selling point’.

Såssarnas valkampanj innehöll osanningar och medvetna missförstånd om motståndarna, som de dessutom framställde som extremister. Såssarna gjorde sitt sämsta nationella resultat någonsin och minskade 7,4% jämfört med EU-valet 2014. På valvakan märktes inget av detta nederlag. Där visade partitopparna upp idel glada miner. De vann dock SM i smutskastning och ’dirty campaigning’, men dessbättre gick det inte hem bland väljarna. Enl Löfven var EU-valet en folkomröstning om den liberala demokratin, mänskliga rättigheter, värderingar och en kamp mot högerextremister och högerpopulister. Vilka dessa extremister och populister är framgick inte, men gissningsvis är det alla som inte röstar på de rödgröna samt L och C. Löfven insinuerade dock i sitt 1:a majtal att M och KD är högerextrema partier. Tror han verkligen själv på det?

Inte presenterade såssarna heller några konkreta förslag på reformer. Deras toppkandidat Fritzon förvandlades till en politisk slugger med sitt oanständiga och desperata personangrepp på Skyttedal (KD):

-Jag har sett dig nu i hela valrörelsen. Du pratar och åker runt i din sportbil, du tar exempel med dina Gucciväskor, du kallar väljarna för dumpuckon, och du skålar i champagne när du tycker att du vunnit en politisk seger, sade Fritzon.

Väskan var ingen Gucciväska och sportbilen hade Skyttedal lånat av sin pojkvän, men det bekom inte Fritzon. Reagerade hon förresten likadant när Mona Sahlin gick omkring med en väska av Louis Vuitton? Och kommer hon att testa samma sluggerstil även mot motståndare i EU?

I riksdagens partiledardebatt i början av maj var det Lööfs tur att ’brunsmeta’:

-Orbán, Le Pen, Kaczynski, Åkesson – oavsett namn är budskapen från Europas högerpopulister desamma.

Federley gjorde sedan i valkampanjen sitt bästa för att smutskasta KD genom att anklaga Skyttedal för att inte kunna välja mellan Orbán och Macron. Skyttedal vägrade att välja mellan de två, eftersom hon inte vill ha någon av dem. Dessutom hade Skyttedal varit med och röstat för att Orbán skulle tvingas lämna sin grupp i EU-parlamentet. Men det tog Federley inte hänsyn till. Hade han kanske svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt? Jag gissar att C känner viss stress över Busch Thors och KD:s framgångar under våren och därför tog chansen att tvåla till dem. Både KD och C lyckades i a f vinna ytterligare 1 mandat och därmed säkra 2 mandat var.

Även MP gjorde ett dåligt val trots att Bah Kuhnke strålade över att de vunnit. Ja, möjligen jämfört med det låga resultat de hade väntat sig. Nu förlorade de ’bara’ 2 mandat. Hon blev dessutom den mest kryssade EU-kandidaten. Märkligt! Hon är ett konkret exempel på att det är viktigare att ’gå igenom rutan’ än att vara kunnig och relevant. Detta beskriver kulturredaktören Elsa Westerstad på ett mycket träffsäkert sätt (SvD 1/6):

”Om demokrati och mänskliga rättigheter var Alice Bah Kuhnkes svar på kulturens alla problem, heter svaret på klimatfrågan en vetenskapligt grundad ”metod”. Att förklara vad det faktiskt innebär, verkar mindre viktigt.”

Torbjörn Nilsson, Expressen, uttryckte det så här i samband med EU-valet:

”Att tala med Alice Bah Kuhnke är lite som att tala med ett hav. Man sveps liksom i en våg av ordmassor som drar en ut i skummet, långt bort från där man var, och kan man någon gång sticka upp näsan och kippa efter andan kommer det snart en ny våg och sköljer bort allt vad man sagt. Hon är skicklig på att sabotera samtal.”

Att vara skicklig på att sabotera ett samtal och i stort sett inte säga någonting kan illustreras med t ex följ uttalande:

-Det är ett löfte att det är en målsättning som vi lovar att vi har som mål att arbeta för.

Men varför överge ett vinnande koncept? Det blir intressant att följa hennes verbala fluff i EU. För att inte bidra till utsläpp från flygresor kommer hon nu att bosätta sig med familjen i Bryssel. Det har dock i dagarna avslöjats att våra kläder orsakar större utsläpp av växthusgaser än flyget och sjöfarten tillsammans. Det blir spännande att se om detta innebär att ’flygskam’ nu övergår till ’klädskam’ och om det påverkar Bah Kuhnkes klädinköp. Under den gångna mandatperioden har hon visat upp sig i än den ena än den andra kreationen och därmed bidragit till ökat utsläpp av växthusgaser. Spännande blir det också att följa hennes partikollega, tillika ny parlamentsledamot, Pär Holmgren, som förespråkat klimatdiktatur.

M:s valvaka var också en glädjefylld fest. De lyckades bättre än de själva förväntat sig och gick från 3 till 4 mandat. De förklarade detta med att de inte nedlåtit sig till att smutskasta andra partier och tala illa om deras politik utan istället presenterat sin egen politik och sina egna förslag. Det belönades.

V kunde besviket konstatera att de varken vunnit eller förlorat. De behåller sitt enda mandat även under den kommande perioden.

Folkpartiet förlorade ett mandat men jublade över att precis ha klarat spärren till EU och säkrat 1 mandat. Den glädjen kan man förstå efter all kalabalik som föregått partiets EU-val. Men nog är det märkligt att Sveriges EU-vänligaste parti inte blev större. Eller?

SD var valets vinnare i procent och gick från 2 till 3 mandat. Fast de hade nog hoppats på att bli ännu större. Antagligen bidrog skandalen kring deras toppkandidat Peter Lundgrens tafsande på en partikollega till att partiet inte lyckades ännu bättre.

F! lyckades inte alls och tvingas nu lämna parlamentet, sörjt och saknat av få.

Johan Westerholm (ledarsidorna.se) konstaterar (27/5) följ:

”Den svenska EU-valrörelsen blev istället summan av medias och de politiska partiernas låga kompetens och låga intresse för Europa.”

Ändå deltog 55% av väljarna, en uppgång med några procent jämfört med förra EU-valet. Det är glädjande. Att alla förlorare utom F! försökte framställa sig själva som vinnare är ett desperat och genomskinligt försök att hålla skenet uppe och vittnar om en grov underskattning av väljarnas intelligens.

Den liberale maktspelaren

Tvåan på liberalernas EU-valsedel är Said Abdu, född i Saudiarabien av eritreanska föräldrar.  Han är företagare och samlade ihop en etnisk grupp i Trollhättan för att kunna ’kuppa’ en lokal liberal förening där 2015. Till årsmötet dök helt plötsligt ett stort antal främmande personer upp för att kuppa bort den dåvarande ordf i föreningen. Abdu skickade dessutom följ sms till honom:

”Vidrig själ är vad du har, som omgående borde skrivas in på psyket för att få hjälp, om inte för dig själv så för dina nära….”

Sms:et diariefördes av kommunen som ett dokument rörande hot och kränkning. Abdu krävde att styrelseprotokollet skulle sekretessbeläggas, men kommunens tjänsteman vägrade göra det. Då hotade Abdu honom med att detta skulle han få sota för.

Trots att Abdu saknade politisk erfarenhet lyckades han tack vare intriger och röstfiske i lokala moskéer 2014 bli personvald riksdagsledamot. Att behärska det politiska spelet, att inte besväras av en inre kompass och att omge sig med lojala ’hovnarrar’ är en klar fördel om du vill nå toppen i politiken. Han sitter nu i näringsutskottet och är liberalernas nya talesperson för näringslivs- och personfrågor.

Abdu har bl a varit delägare i en krog, som tidningen Arbetet skrev om våren 2015. Krogen hade då dragit på sig betalningsanmärkningar för en halv miljon och smitit från att betala personalens löner. De anställda tvingades gå till Kronofogden för att få ut sina löner och Abdu utreddes av Ekobrottsmyndigheten för att ha anlitat ’svart arbetskraft’ och för misstänkt skattebrott.

Så vad åstadkom Abdu som kommunpolitiker i Trollhättan förutom att kuppa, hota, kränka, dra på sig betalningsanmärkningar och ’röstfiska’? Han var L:s representant i miljönämnden och i utbildningsnämnden i Trollhättan. Enl kommunens sammanträdesprotokoll uteblev han från mer än hälften av alla sammanträden i miljönämnden och de möten han deltog i lämnade han ibland innan besluten togs. 2013 – 2014 satt han också i utbildningsnämnden, där han deltog i 5 av 13 sammanträden. Man skulle nästan kunna tro att detta är meriter när det gäller att göra kometkarriär i liberalerna.

Abdu kom in i riksdagen 2014. Där var han bl a L:s arbetsmarknadspolitiske talesperson. Han toppar också frånvarolistan i riksdagen när det gäller voteringar. Hur meriterande är det för en ’toppkandidat’ som vill ha väjarnas förtroende för att ta sig in i EU-parlamentet? Kommer Abdu att ha lika stor frånvaro i parlamentet som han enl uppgift haft i Trollhättan och i riksdagen?

Inför EU-valet petades den erfarne och mycket kompetente L-toppen Allan Widman ner på EU-listan till förmån för nykomlingen Said Abdu. Att en av liberalernas mest namnkunniga petas ner tolkar jag som ett straff för att han röstade för att stödja Kristersson istället för Löfven. En annan orsak är antagligen partiets identitetspolitik.

Som bekant petades också Cecilia Wikström, som var etta på EU-listan efter att hennes styrelseuppdrag i ett par börsnoterade bolag plötsligt och oväntat blivit förstasidesstoff i pressen. Trots att båda hennes styrelseuppdrag blev kända och godkända av partiet redan förra året ledde detta till stora rubriker först i mitten av februari i år, en händelse som ser ut som en tanke i mina ögon. Under min tid som politiskt aktiv lärde jag mig att det mesta som händer i ett parti sällan är en slump. Taktik och strategi liksom kotterier och konspirationer styr ofta och bra ’tajming’ är A och O, speciellt inför nomineringar och val.

Efter den sista februari får inga nya kandidater läggas till på partiernas EU-listor. Däremot får de befintliga kandidaterna byta plats. Så vem kan ha haft ett intresse av att Wikström lyftes ut i media just i mitten av februari? Vem skulle vilja ta över hennes förstaplats? Eftersom Allan Widman mig veterligen aldrig gjort sig känd som en intrigmakare och makthungrig politiker kan vi utesluta honom. Karin Karlsbro, som idag ersatt Wikström som etta på L:s EU-lista, kan vi nog också utesluta. Så vem kan ha tjänat på att Wikström försvann? Vem tipsade i februari Svt om att göra en affär av Wikströms sedan länge offentligt kända bolagsengagemang? Eftersom L ser ut att knappt klara ett mandat i EU innebär det att tvåan på listan, Said Abdu, skulle vara chanslös. Men han gav inte upp så lätt utan  meddelade ’ödmjukt’ att han kunde tänka sig att flyttas upp till första plats.

Så var det Abdu som tipsade media? Knappast. Han behärskar det politiska spelet bättre än politiken och därför använde han sig sannolikt av en bulvan förvissad om att media skyddar sina informationskällor. Att tipsandet inträffade bara drygt en vecka innan slutdatum för anmälning av nya kandidater inträffade visar att man noggrant planerat detta och att man till punkt och pricka följt det politiska spelet för att optimera och maximera sina chanser att bli vald.

Nu dök emellertid ett hinder upp i form av Karin Karlsbro, som ersatte Wikström som etta. Därmed fick Abdu inte chansen att ta alla debatter och inbokade framträdanden, men han är ändå den kandidat som L har betalat mest för att marknadsföra, 72 034 kronor (DN 23/5). Det kanske behövs då han inte är särskilt känd utanför partiet och det han är känd för utanför partiet inte är särskilt smickrande. Vidare kan han med största sannolikhet åter räkna med personkryss från Afrosvenskarnas riksförbund, imamers lobbying och många muslimers röster. Det kan i värsta fall innebära att han och inte Karlsbro blir EU-parlamentariker. Detta hot får mig att hoppas att liberalerna blir utan mandat i EU-parlamentet.

Läs även:

https://uvell.se/2019/03/11/vem-tjanar-pa-att-wikstrom-har-fallit/

http://www.news55.se/tt-nyheter/gar-inte-att-kontrollera-dubbla-eu-roster/

 

Rödbruna V:s värdegrund

Vänsterpartiets rättspolitiska talesperson, Linda Westerlund Snecker, vägrar sitta bredvid sverigedemokrater i riksdagens justitieutskott. Därför begärde hon att få byta plats, vilket hon beviljades! Att just justitieutskottet skulle ställa upp på sådana odemokratiska och kränkande nycker är häpnadsväckande. Mobbning och ’puerilt uppförande’ är oacceptabelt i alla sammanhang.

Enligt Adam Marttinen, SD, sitter man ”platsvis efter en invalsordning i utskottet”. Han och Westerlund Snecker har suttit bredvid varandra i flera år och det har enl honom rått en bra stämning mellan dem. Flera ledamöter i utskottet reagerade och en av dem frågade henne varför hon bytt sida. Hon ska då ha svarat att hon vägrar sitta bredvid nazister. Jag har verkligen inget till övers för nazisterna, men jämfört med kommunisterna har de betydligt färre mord på sina samveten och mindre blod på sina fingrar. Hur fick Westerlund Snecker detta infall efter flera år bredvid Marttinen och hur kan man agera så omoget i ’vuxen’ ålder? Riksdagen är en arbetsplats för förtroendevalda, inte en sandlåda i förskolan. Skämmigt!

V med sina kommunistiska rötter och mycket blodiga historia verkar ha svårt med demokratins spelregler och Westerlund Snecker tycks även ha problem med den s k värdegrunden. Nyligen deklarerade hon från riksdagens talarstol att ”Vi förutsätter att alla män är våldtäktsmän”. Nu har denna uppfattning inte hindrat henne från att gifta sig. Vad säger hennes egen man om att bli betraktad som våldtäktsman? Vad säger Sjöstedt om det? Är det förresten inte förtal och hets mot folkgrupp att offentligt påstå att ”alla män är våldtäktsmän” Vad stöder hon sitt påstående på?

Den minnesgode läsaren kommer kanske ihåg att Westerlund Snecker fick barn för några år sedan (april 2015) och väckte stor uppmärksamhet och ilska för sitt trixande med riksdagslönen under sin föräldraledighet. Hon var föräldraledig från april till midsommar när riksdagen stängde. Då började hon jobba igen för att åter begära föräldraledigt när riksdagen öppnade för hösten. Detta innebar att hon kunde få ut full riksdagslön under sommaren och därmed spara föräldraledigheten till ett senare tillfälle. När hon konfronterades av Svt sommaren 2015 svarade hon så här:

- Jag vill vara så aktiv som möjligt, fast jag är föräldraledig. I sommar ska jag skriva motioner och jag kan inte kräva av min ersättare att han ska vara insatt i de frågor som jag drivit och skriva motioner som jag kommer att arbeta med i flera år framöver.

-Jag har planerat föräldraledigheten med min gruppledning. Jag tror att Vänsterpartiets väljare är glada att jag är så pass aktiv och att jag kan skriva motionerna när min ersättare kliver av och jag kliver på.

En sanning med modifikation? När hennes trixande med riksdagslönen under föräldraledigheten blivit känt och ifrågasatt, trädde Sjöstedt fram och krävde i intervju med Svt att hon skulle jobba under den tid hon fick lön från riksdagen. Sjöstedt sa bl a att han anser att man ska göra sin plikt och arbeta när man får en lön. Detta fick flera vänsterpartister att rasa och beskylla honom för att ”driva partiet i en antifeministisk linje” Varför klagar inga vänsterpartister på att Westerlund Snecker nu driver en ’antimaskulin’ linje genom att beskylla alla män för att vara våldtäktsmän?

Kanske skulle Westerlund Snecker även nu helst jobba när andra, speciellt sverigedemokrater, inte finns på plats i riksdagen. Hon borde betänka att SD är mer än dubbelt så stora som V och har blivit det genom demokratiska val. Nära en femtedel av väljarna har valt SD. Därför är det ytterst respektlöst av henne att plötsligt vägra sitta bredvid en SD-representant.

Nu är kanske respekt och demokrati inte det första man förknippar V med. Vem kommer inte ihåg hennes partikamrat Dinamarcas barnsliga demonstration mot dåvarande talmannen Björn Söder, SD? Hon gick återkommande offentligt ut och deklarerade att han inte var hennes talman och att SD är rasister. Nu är hon inte kvar i riksdagen så kanske har Westerlund Snecker beslutat sig för att ta på sig Dinamarcas fallna mantel eller T-shirts med kränkande budskap mot SD. Hur lyckas V rekrytera dessa odemokratiska och omogna politiker?

Känslostyrning, barnsligt uppträdande, aggressioner o dyl förväntar man sig inte av förtroendevalda i riksdagen. Det må praktiseras av barn, som inte förstår bättre, men man måste kunna kräva att ledamöterna i Sverige Riksdag uppträder vuxet och respektfullt mot varandra. Klarar man inte det bör man söka sig någon annanstans. Det blir antagligen svårt för Westerlund Snecker att få ett annat jobb med en månadslön på ca 67 000 kronor och med möjlighet att jobba på de tider och med de personer hon själv väljer. Hennes uppfattning att alla män är våldtäktsmän kommer heller inte att göra det lättare. Den uppfattningen accepteras nog bara i V och i riksdagen.

V:s ihåliga värdegrund och bristande demokrati drabbar också deras egna partimedlemmar. Amineh Kakabaveh berättade i december (Expr 30/12) hur partiet försökt mobba ut henne. Inför riksdagsvalet i höstas petades hon från partiets riksdagslista med motiveringen att det saknades förtroende för henne. Efter en medlemsomröstning hamnade hon ändå på valbar plats, men strax innan valet hade hon ett möte med Sjöstedt, som frågade henne om hon ville hoppa av. I valet blev hon dock den ledamot som i sin valkrets fick flest personkryss efter Sjöstedt. Därmed kom hon åter in i riksdagen, men mobbningen och utfrysningen fortsatte:

-De vänder bort blicken när de ser mig, säger hon om partikollegorna i riksdagen. 

Varje tisdag sjukskrev hon sig för att slippa gå på partiets obligatoriska gruppmöte för riksdagsledamöter:

-Men det är klart att man inte vill gå dit om ingen hälsar på en och vänder bort blicken när de ser mig. Sedan finns det säkert de som vill hälsa men som inte vågar göra det inför de andra. Jag sjukskriver mig varje tisdagseftermiddag

Hon anser att partiledningen och riksdagsgruppen mobbar henne p g a att hon drivit ”fel” frågor, bl a om hedersförtryck. Känns detta igen från vad som hänt de socialdemokratiska medlemmar som aktivt jobbat mot hedersförtryck och hedersvåld t ex Nalin Pekgul, Carina Hägg, Ann-Sofie Hermansson m fl? Flera partier är beroende av invandrarnas röster och vågar inte jobba aktivt mot hedersförtryck av rädsla för att stöta sig med denna väljargrupp. För maktens skull offrar man hellre alla kvinnor som lever under hedersförtryck i Sverige. I jämförelse med makt och positioner väger värdegrunden och demokratin mycket lätt.

Avslutningsvis rapporterade DN (28/4) att Sjöstedt och EU-kandidaten Malin Björk på bilder inför EU-valet poserar med en person iklädd en tröja med texten ’Antifascistisk aktion’. Denna grupp är ledande inom den vänsterextrema och våldsbejakande autonoma rörelsen i Sverige. Våldsbejakande vänsterextremister eller ’röd makt-rörelsen’ är tydligen också OK i V. Hur skulle Sjöstedt ha reagerat om SD haft en kampanjbild med en person iklädd tröja med text för en högerextrem rörelse? Då hade i stridens hetta talat på både in- och utandning. Hans tystnad ifråga om vänsterextremismen i de egna leden är ytterst talande. Enl uppgift har man nu på en del håll klistrat svart tejp över AFA-texten, men den antifascistiska förespråkaren är kvar på bilden.

På 1a maj marscherade partiet i Umeå med revolutionära kommunister; organisationen Revolution och Kommunistiska partiet. Båda är rörelser som förespråkar väpnad revolution för att förstöra vårt demokratiska samhälle. Sjöstedt och hans rödbruna ’ytterkantsparti’ har en hel del interna problem att ta tag i innan han och hans partiföreträdare attackerar de demokratiskt valda riksdagsledamöter.

Dubbelboende och dubbalmoral

I mars avslöjades det att liberalernas dåvarande riksdagsledamot Emma Carlsson Löfdahl sedan 2013 plockat ut drygt 463 000 kronor i ersättning från riksdagsförvaltningen för en lägenhet som hon hyrt i andrahand av sin make och dessutom bott i med honom. Det innebär att hon genom trixande och halvsanningar fått ut ca 300 000 för mycket. Notan står vi skattebetalare för. Partiet bad henne lämna sitt uppdrag men hon föredrog att bli ’politisk vilde’. Genom att lyckas hålla sig kvar i riksdagen mandatperioden ut kan hon få omkring 9,9 miljoner kronor av skattebetalarna – inklusive riksdagsarvode och inkomstgaranti. Den regeln har hon i alla fall tydligen förstått att tolka rätt.

Dessvärre är hon varken den enda liberala riksdagsledamoten som använt gräddfilen. Robert Hannah, bostadspolitisk talesperson för L, bor i Stockholm med sambo och barn. I samband med att han kom in i riksdagen 2014, skrev han sig i Göteborg hos sin mamma. Enl Expressen (3/5) har han fått 65 000 i bostadsersättning och enl DN (3/5) har han dessutom fått ett skattefritt ’stockholmstraktamente’ på 59 000 för resa med övernattning i Stockholm. Från hösten 2018 var Robert Hannah skriven i Stockholm i ca 4 månader, men nu är han skriven på mammans adress igen enligt DN. Hannah säger till Expressen att DN:s rapportering inte är korrekt och hänvisar till ett inlägg på Facebook.

Eskil Erlandsson, C, var riksdagsledamot mellan 1994 och mars 2019. 2012 gifte han sig och därefter han fått 4 barn. Han har m a o legat i ordentligt. Hans familj har varit skrivna i Stockholm men Erlandsson har varit skriven i Ljungby (Småland) hos sin mamma. Enl DN har han sedan 2014 fått 136 000 i bostadsersättning. Varför blir en gift person i den åldern och positionen ’mambo’? Girighet.

DN avslöjar att också Andreas Carlson, KD:s gruppledare i riksdagen och v ordf i justitieutskottet, sedan 2014 bor i Solna med sin familj trots att han fortsatt att vara skriven hos sin pappa i Mullsjö (Jönköping). Han har sedan 2011 kvitterat ut totalt en kvarts miljon kronor i bostadsersättning från riksdagen. Han säger till DN att han har sin permanenta bostad i Mullsjö och en lägenhet i Solna, där han har sitt uppdrag och sin familj. Därför har han kunnat ta ut ersättning för dubbelt boende.

Pål Jonson, riksdagsledamot för M, är skriven på en gård i Arvika (Värmland). Gården ägs av hans pappa, som också är skriven där. Jonsson äger enl egen utsago en bostadsrätt i Sthlm. Där är hans fru och barn skrivna.

Den förste moderaten att granskas var Erik Bengtzboe, M:s tidigare arbetsmarknadspolitiska talesperson. För några veckor sedan hamnade han i stormens öga när han granskades i AB:s serie ”Maktens kvitton. Tobias Billström, M:s gruppledare i riksdagen, försökte till att börja med påstå att Bengtzboe handlat helt enl reglerna. Bengtzboe snärjde dock in sig i lögner, när han förgäves försökte sopa igen spåren efter fuskandet. Han hävdade bl a att han bodde i en utkyld sommarstuga utanför Nyköping trots att han i verkligheten bodde med sin familj i Stockholm. Billström ska enl uppgift aktivt ha medverkat till att Bengtzboe tvingades avgå. Till SR sa Billström då:

-Det är bra att Bengtzboe tar sitt ansvar.

Expressen avslöjade f ö redan 2009 att Billström själv fått ut ett extra bidrag på 120 000 kronor per år för ett liknande bostadsupplägg. Han var skriven i sin lägenhet i Malmö men bodde i verkligheten i Stockholm med sin familj. Hans stockholmsadress var också den adress han själv uppgav till regeringskansliets förvaltningsavdelning. Varför är inte regeringskansliet lika nitiska som Skatteverket är när det gäller att granska de uppgifter vi ’vanliga dödliga’ lämnar in?

Senast i den moderata skaran är Elisabeth Svantesson, M:s ekonomisk-politiska talesperson. TV4 avslöjade i veckan att hon i 3 år ska ha varit skriven på en sommarstuga i Nora (Örebro) trots att hon och hennes familj bott heltid i en bostad i Stockholm, dit också hennes post skickats. Hon har under dessa 3 år fått halv ersättning för bostaden (hennes make bodde också där) i Stockholm. Ca 50 000/år har hon plockat ut i bostadsersättning tack vare detta upplägg. Niklas Gillström, M:s bitr presschef, sa i TV4 att Svantesson följt regelverket:

-– Riksdagsledamöterna har ju… följer ett annat regelverk när det kommer till mantalsskrivning än vad vanliga dödliga gör så att säga.

Den presschefen torde därmed ha sabbat en framtid som ordinarie presschef i M.

Bengtzboe, Svantesson m fl står tack vare sitt eget regelverk m a o över både lagen och oss vanliga dödliga, som ska stå för notan. Uppenbarligen anser de själva inte att de rör sig i en gråzon utan att detta är pengar de har rätt till. Var det så här man tänkte att det skulle fungera när man införde detta system på 70-talet? Svantesson har fått ut 50 000 kronor extra per år fram till 2017 samtidigt som hon haft en taxerad inkomst på närmare 1,5 miljoner per år. Varför ska vi ’vanliga dödliga´ inte trixa med bidrag, när de som har mest, som den mest självklara sak och utan skam, tänjer på reglerna och rör sig i en egen gräddfil?

Svantesson hade antagligen blivit finansminister om M bildat regering med övr Alliansen i höstas. Det förpliktigar. Dessutom har hon gjort sig känd som en hård kritiker av bidragsfusk. Förra året krävde hon att straffet för bidragsbrott skulle höjas till maximalt sex års fängelse:

-Det viktiga är att vi markerar. Varje krona som betalas in till välfärden ska användas på rätt sätt”, sa hon då till SvD.

I ett av sina utspel inför valet föreslog hon t ex att kommuner borde uppsöka bidragstagare för att kontrollera att de inte fuskar och poängterade att ”varje krona som går till bidrag till någon som kan jobba är en krona som kunde gått till skola, polisen, sjukvård och omsorg”. Men det gäller förstås bara de bidrag som ”vanliga dödliga” får. Att själv inte leva upp till det man kräver av andra är varken moraliskt acceptabelt eller förtroendeingivande. Riksdagsledamöter som tänjer på reglerna och systematiskt utnyttjar systemet för att sko sig ökar dessutom politikerföraktet.

Svantesson hävdar själv att hon följt de lagar och regler som gäller. Så brukar första reaktionen vara bland dem som ertappats (t ex Carlsson Löfdahl) med fingrarna i syltburken. Att det är regelrätt innebär dock inte att det är rätt. Bidragsmygel ska motarbetas oavsett om det handlar om uppenbart fusk eller att man utnyttjar sin ställning och tänjer på reglerna. Dessutom står det i konflikt med ’vanliga dödligas’ moraliska kompass och borde självklart också göra det för en person som aspirerar på finansministerposten. Hur ska man kunna ha förtroende för och lita på en finansminister som hanterar skattepengar så vårdslöst? Hon tjänar nästan 1,5 miljoner per år. Då är 50 000 ett lågt pris att betala för att kunna behålla sitt varumärke och sin höga svansföring.

Så här kommenterade Billström Svantessons upplägg till TV4:

- Det finns ingenting i Elisabeth Svantessons beslut som strider mot de regelverk som är uppställda.

-Hon har följt dem till punkt och pricka och det tycker jag är bra.

Problemet är att hon rört sig i en moraliskt oacceptabel gråzon och utnyttjat sin ställning.

Det blir mycket spännande att följa Billströms agerande i Svantessons fall. Hon är en mycket viktig person för partiet i allmänhet, för Kristersson i synnerhet. Självklart kommer Billström att göra allt för att förklara/försvara varför Bengtzboes bostadsupplägg inte kan jämföras med Svantessons, vars bostadsupplägg liknar det upplägg som Billström själv avslöjades med 2009.

Synd att partiets och Svantessons syn på bidrag inte gäller dem själva!

Högtflygande krav

Ca 1 600 SAS-piloter i Skandinavien strejkar med många inställda flyg och tiotusentals strandade flygresenärer. Jag respekterar strejkrätten, en grundlagsskyddad rättighet, men när jag läser om piloternas arbets- och lönevillkor har jag svårt att se det rimliga i piloternas krav på 13% löneökning.

Förhandlingarna mellan SAS och dess piloter har pågått sen i mars, mot slutet med hjälp av externa medlare. Arbetsgivaren tackade ja till medlarnas bud på torsdagskvällen, men piloternas fackförbund, SAS Pilot Group, kräver 13% löneökning, en sänkning med 12% från sitt ursprungliga krav på 25% (Transportföretagen har bjudit 2,3% i avtalsrörelsen till andra yrkesgrupper). Dessa 13% ska enl facket ”täppa igen inkomstgapet till den övriga flygmarknaden”. Dessutom kräver de att deras årliga arbetstid kortas från 183 till 179 dgr (normal heltid är 226 dgr).

SAS Pilot Group är också kritisk till hur SAS löser underbemanning och vill kunna begränsa bolagets rätt att ta in underleverantörer från andra bolag inom koncernen. Hur sansat eller rimligt är det att ett företag ska behöva förhandla med en organisation om hur de löser underbemanning?

Wilhelm Tersmeden, ordförande för SAS Pilot Group, säger i Expressen (26/4):

- Det är ett totalt misslyckande för båda parter. Jag är jättebesviken. Framför allt är jag besviken på arbetsgivaren, att SAS har låtit det här hända.

Samtidigt tycker Tersmeden att det är olyckligt att passagerare påverkas.

– Det är det absoluta nederlaget för två förhandlingsparter och det är extremt olyckligt, vi beklagar verkligen att våra passagerare kommer i kläm. Vi uppmanar SAS att komma till sans och bli konstruktiva och komma till förhandlingsbordet med ny kraft och nya idéer. 

Här kan man verkligen fråga sig vem som ska uppmanas att komma till sans och vara kreativ och konstruktiv. Pilotföreningens högtflygande krav kan nog bara förklaras med att de tillbringar litet tid med fötterna på jorden. Att de dessutom har mage att beklaga ”att våra passagerare kommer i kläm” är bara läpparnas bekännelse och klingar falskt.

2012 höll SAS höll på att gå under men klarade sig främst tack vare tre statliga ägare.  Då låg snittlönen utan tillägg enl arbetsgivarförbundet Svenska Flygbranschen (SFB) på 78 000 kronor/mån och slutlönen för en kapten mellan 92 000 och 96 000 kronor/mån. Medellönen var m a o högre än för läkare, som har dubbelt så lång utbildning och minst lika mycket ansvar för liv och död. Piloterna jobbade då som mest 185 dgr/år.

Det har varit en hel del hysch hysch kring hur mycket piloter tjänar. DN rapporterar idag (26/4) att parterna är oeniga om vad piloterna tjänar; tjänar de 93 00 eller 34 000 kronor i månaden? Månadslönerna är vad Transportföretagen resp Svenska pilotföreningen trycker på i förhandlingarna som på fredagen ledde till att 1 600 SAS-piloter gått ut i strejk:

- De siffror som arbetsgivarsidan publicerar är gravt missrepresenterande, oärliga och osanna. Deras enda syfte är att misskreditera piloter och ställa oss i dålig dager, piska upp en hatstämning från allmänheten mot oss, säger Rawaz Nermany, ordförande för Svenska pilotföreningen.

Att byta jobb och arbetsgivare brukar ge högre lön. Så varför söker sig inte alla missnöjda SAS-piloter istället till de välavlönade jobb som ”andra flygbolag internationellt” erbjuder? Kanske för att ingen är intresserad av dessa piloter då deras lönekrav är för stora. Lufthansa var på gång att köpa SAS för några år sedan men avstod för att slippa strejkkarusellen och för att SAS-personalens löner var för höga. De bedömde det som omöjligt att fasa in SAS olika personalgrupper i sina lönenivåer.

De senaste decennierna har flygbranschen genomgått dramatiska förändringar och konkurrensen har hårdnat. Ersättningsavtalen har däremot inte hängt med. En del flygbolag har löst detta genom att starta nya bolag (t ex Lufthansa med Eurowings). SAS har löst det genom en ny ersättningsmodell för att försöka fasa ut de högavlönade piloterna som går på gamla avtal, som inte går att säga upp. De som nyanställs får sämre villkor för att bolaget ska få en konkurrenskraftig lönestruktur i nivå med andra flygbolag.  De som gått in i den nya ersättningsmodellen (med ’dåliga’ ingångslöner) har aktivt valt att göra det. Att i dagens läge med vikande antal flygresenärer p g a kronans försvagning, flygskatt m m är mycket dålig ’timing’ och väcker knappast några sympatier bland verklighetens folk.

Om situationen för SAS innebär ytterligare förluster och strejker vore det kanske bäst att låta bolaget gå i konkurs. Därmed skulle alla dyra befintliga ersättningsavtal och extravaganta pensionsavtal kunna försvinna. Eftersom SPF hävdar att internationella flygbolag betalar sina piloter bättre, får de piloter som förlorar sina jobb på SAS chansen att hitta nya, mer lönsamma jobb internationellt och vi skattebetalare slipper skjuta till ytterligare miljarder för att SAS blöder. Genom att försätta SAS i konkurs kan staten också passa på att sälja bolaget till bättre lämpade aktörer, som kan driva bolaget vidare på villkor anpassade till dagens verklighet.

IS-barnen

Kommer du ihåg Alan Kurdi, den 3-årige syriske pojken, som under migrationskrisen 2015 på väg till Europa i en överfull, undermålig båt flöt upp på en strand i Turkiet? Det var en mycket sorglig syn och tragisk händelse, som gav upphov till många tårar och snyftreportage med foton som berörde oss alla. Det framkom senare att pappan hade jobb som frisör i Turkiet men ville till Sverige för att få nya tänder. Att han därför utsatt sonen för denna fruktansvärda död fick inga braskande rubriker.

Nu har vi en ny våg av snyftreportage i ’medströmsmedia’. Det handlar om jihadisten/IS-terroristen Skråmos 7 barn, som finns i det kurdiska flyktinglägret Al Hol-lägret i Syrien.  Deras föräldrar var enl ej verifierad uppgift inte svenska medborgare; pappan var norrman och mamman chilenska. Varken Norge eller Chile har anmält något intresse för barnen. Flera av barnen är födda i Syrien och i lagens mening innebär det att de är föräldralösa syrier.

Barnens chilenske morfar, Patricio Galvez, som bor i Göteborg, har nyligen åkt ner för att hämta hem sina barnbarn. I både tidningar och TV intervjuades han inför sin resa.  Kurdiska myndigheter i Irak har nu gett klartecken till att de sju barnbarnen i lägret Al-Hol i norra Syrien kan föras till det svenska konsulatet i Erbil i Irak säger Galvez till TV4. Enl Expressen (19/4) har han nu varit i Erbil en vecka och på Långfredagen fått besked från svenska ambassaden i Bagdad:

– Det är ett jättestort steg och det har gått väldigt fort. Det är en stor framgång, säger han

Galvez uppger till Expressen att det är svenska UD som koordinerar hela processen och kommunicerar med de kurdiska administrationerna. Vem som helst förstår att han inte på egen hand klarar av att hämta barnbarnen från de två läger de finns i och ta dem till Erbil. Det krävs omfattande finansiering och logistik för att genomföra den transport som krävs för att svenska konsulatet ska kunna påbörja en utredning. Så vem har hjälpt honom att skaffa fram fordon, chaufförer, sjukvårdspersonal, livvakter, tolkar m m? Den frågan verkar ingen journalist intresserad av. Den skulle kanske ta udden av ’storyn’.

Mellan 60 och 80 svenska barn finns enl uppgift i Al-Hol, många av dem undernärda, ”utmärglade”, sjuka och i dåligt skick. Varje dag möts vi av reportage, där människor kräver att Sverige nu ska ta hem IS-barnen. Känslan verkar ha lamslagit förnuftet och genererat en konflikt mellan den ”goda humanismen” och den ”onda populismen”. Samma sak kännetecknade den havererade gymnasieamnestin. Men i sanningens namn är det de politiker som genomfört gymnasiehaveriet som är populister. Ska de nu få genomföra ännu ett politiskt haveri genom att utan noggrann konsekvensanalys och hållbar lagstiftning på plats hämta hem IS-barnen?

FN:s Barnrättskonvention upphöjs 1 juli nästa år till svensk lag. Det innebär att barn (upp till 18 år) inte får skiljas från sina föräldrar och att syskon inte får skiljas från varandra. Kommer det att innebära att de IS-barn som Sverige tar ’hem’ efter att lagen trätt i kraft måste åtföljas av sina föräldrar, d v s IS-terrorister? Kan dessa barn alls anpassa sig till svenska samhället efter lång tid i ett IS-kalifat, där de hjärntvättats i koranskola och lärt sig att otrogna ska dödas? Hur kommer det att fungera om de kommer till Sverige och tvingas umgås med miljoner ’otrogna’ svenskar?

Det hade varit klokt av de rödgröna att inte besluta att upphöja Barnrättskonventionen till lag under förra mandatperioden med tanke på dagens situation med återvändande jihadister/IS-terrorister. Den maktfullkomliga rödgröna röran ”är världsbäst på att vara den mest obildade och outbildade regering en västerländsk kulturnation sett” (Einar Askestad). Sedan 2014 har vi sett otaliga bevis på att konsekvensanalys, kompetens, långsiktigt hållbara beslut och handlingskraft inte är de rödgrönas styrka och vi har fått mer än nog av deras bortförklaring att ”vi har varit naiva”.

Att ta hem de svenska (?) barnen är en mycket komplicerad uppgift om regeringen faller offer för trycket och beslutar sig för att göra det. Om barnen saknar födelsebevis och inte är registrerade i Sverige saknar de svensk identitet. Det finns därför en risk att även icke svenska barn kommer till Sverige. Enl UD krävs en förfrågan från kurdiska myndigheter innan Sverige kan agera. Wallström sa häromdagen till Ekot att regeringen snart kommer med besked i frågan.

-Jag vill att vi ska hantera en väldigt besvärlig situation. Jag står inte ut med att se att barn ska fara så illa om det finns en möjlighet att hjälpa dem, säger Margot Wallström

Skickligt styrd opinionsbildning har gjort bödlarna Skråmos barn till ikoner för mänskliga rättigheter. Vem nämner idag Nadia Murad, som ifjol tilldelades Nobels Fredspris? Hösten 2014 belägrade IS-terrorister staden Sinjar och byarna runtomkring i irakiska Kurdistan. Tusentals yazidier dödades och många kvinnor, och ibland små flickor, togs som fångar för att bli sexslavar åt IS-medlemmarna eller såldes vidare. Yazidierna är särskilt hatade och jagade av IS p g a att de är kristna. Enligt FN är gruppen utsatt för ett folkmord. Wallström, som brukar hänvisa till FN när det passar hennes agenda, medgav 2014 att terrorgruppen gjort sig skyldig till ”systematiska övergrepp” som ”riskerade” att bli folkmord, men längre än så har hon fortfarande inte sträckt sig. IS-terroristerna våldtog, torterade, halshögg, korsfäste och brände Murads yazidiska släkt levande. De blev t o m mat som gavs till bödlarnas fångar. Så här skriver journalisten och författaren Nuri Kino i SvD (21/4):

-Tyskland, Kanada och Australien har tagit emot barn som varit kidnappade, och deras föräldrar. Bara flugit in dem rakt från flyktingläger, och gett asyl och uppehållstillstånd åt dessa allra svagaste och mest brutalt utsatta av krigsoffer. Varför har inte Sverige gjort det? Bara fyllt ett Herkulesplan.

Detta är ett av ytterst få reportage om de barn som slaktats av IS. Varför balanserar man inte upp snyftreportagen om Skråmos barn med reportage om de fruktansvärda brott IS-terroristerna begick mot yazidierna? Varför ska IS-terroristerna Skråmos barn särbehandlas men inte yazidierna och deras barn? Varför särbehandlas inte alla barn och andra offer, som efter oerhörda upplevelser lyckats fly från Skråmos mördarsekt? Den rödgröna regeringsröran har gång på gång slagit sig för bröstet och hävdat att de inte ställer grupp mot grupp. I praktiken är det dock vad de regelbundet gjort.

Innan några IS-barn hämtas hem till Sverige kräver jag svar från de politiskt ansvariga, d v s ALLA riksdagspartier, hur de planerar (!) att hantera barnens föräldrar, d v s återvändande IS-terrorister. Ska de också tillåtas återvända till Sverige? Ska dessa föräldrar, som utsatt sina barn för så fruktansvärda upplevelser, få vårdnaden om sina barn? Skråmobarnens mormor har öppet sympatiserat med IS och åkte t o m ner dit. Är hon som återvändande jihadist en lämplig vårdnadshavare till sina barnbarn? Hur ska äldre syskon/barn som redan hjärntvättats av sina föräldrar hanteras? Hur ska man kunna ordna boende för IS-barnen och vårdnadshavare?

En annan mycket viktig fråga är vilka resurser som kommer att krävas för att dessa 60-80 barn ska kunna /åter/anpassas till det svenska samhället. Hur ska skolgången fungera? Hur kommer övriga skolbarn och deras föräldrar att reagera över att få in IS-barn i klasserna? Hur ska samhället kunna hantera både IS-barnens trauman och svenska barns skräck för att tvingas umgås med dessa radikaliserade barn? Hur ska man skydda IS-barnen från det hot och hat som antagligen kommer att drabba dem? Hur ska de redan bristande resurserna inom Barn- och Ungdomspsykiatri fördelas? Grupp mot grupp i vanlig rödgrön ordning? Hur ska det hela finansieras?

I de fall IS-barnen saknar födelsebevis och ej är registrerade i Sverige, saknar de svensk identitet. Risken finns därför att även icke-svenska barn kommer till Sverige. Den rödgröna röran med Löfven i spetsen har gjort sig skyldig till alldeles för många ogenomtänkta aktioner sedan 2014. Vem minns inte Refugees welcome, Sverige bygger inga murar, Sverige tillsammans m m. Mycket signalpolitik, ogenomtänkta ’godhetsåtgärder’ och hucklerier har det blivit. Inte minst har UD med den uppblåsta, självgoda ”jag står inte ut” Wallström agerat som solister med dold agenda och sekretessbelagda dokument vid flera tillfällen. Nu räcker det!

Kosovo har enl Svt (20/4) hämtat hem över 100 personer från Syrien, bland dem fyra män som stridit för terrorgruppen IS. Landets justitieminister har lovat att alla medborgare i Kosovo ska hämtas hem:

- Vi tänker inte upphöra förrän varje medborgare i republiken Kosovo har förts tillbaka till sitt land och alla som begått brott eller varit del av dessa terrororganisationer ska ställas inför rätta, säger Abdelrad Tahiri och tillägger:

-Kosovo kan inte tillåta att dess medborgare utgör ett hot mot väst och våra allierade.

Kosovo införde

2015 införde Kosovo lagar som gör det straffbart att ingå i styrkor eller organisationer involverade i strider i tredje land. Hur många år ska det ta innan vår inkompetenta och senfärdiga regering har kommit fram till och lagstiftat om hur Sverige ska hantera återvändande jihadister och deras barn?