Könsstympning, barnbrudar, hedersvåld, feministregeringen och media

WHO uppskattar att ca 200 miljoner kvinnor utsatts för könsstympning och att ytterligare 3 000 kvinnor riskerar att utsättas för detta varje år. Redan 2015 rapporterade Socialstyrelsen att många kvinnor som lever i Sverige utsatts för könsstympning.

Igår, den 6 november, inföll FN:s internationella dag för nolltolerans mot könsstympning av kvinnor. Hur rapporterades det i media? Hur uppmärksammade den s k feministregeringen detta? Var fanns regeringens talesperson för jämställdhet, den högljudda Annika Strandhäll, som aldrig missar en chans att få medial uppmärksamhet? Var det bara jag som inte märkte någon aktivitet bland ’aktivisterna’? Ord och ’partifluff’ som inte följs upp av handling är inget värda.

Märta Stenevi valdes för några dagar sedan till nytt språkrör för Mp. Ett par dagar senare utnämndes hon av regeringen till jämställdhets- och bostadsminister. I sitt introduktionstal sa hon bl a:

Var tredje vecka mördas en kvinna av sin man, sin exman eller pojkvän. 

Kommer hennes jämställdhetspolitik att innebära att hon tar tag i de stora problem och hot som könsstympning, barnbrudar och hedersvåld, som idag förekommer i vårt land, innebär?

Annie Lööf höll i december ett jultal. När hon med anledning av talet intervjuades av Svt, lyfte hon fram att “hon vigt sitt liv” åt att bekämpa våld mot kvinnor och barn. Det är inget som visat sig i de motioner hon lagt fram sedan hon kom in i riksdagen. Kan hennes nya fokus ha något att göra med den pedofilskandal som hennes parhäst och partikamrat Fredrik Federley före jul spelade huvudrollen i? Hans dåvarande sambo visade sig vara en pedofil dömd till 9 års fängelse för att sexuellt ha våldfört sig på sin dåvarande sambos två små döttrar. Dessa och alla andra unga flickor (och pojkar för den delen) som drabbats av pedofiler skulle sannerligen behöva politiker som på allvar tar tag i dessa vidriga problem.

Vänsterpartisten Linda Westerlund Snecker skriver på sitt partis hemsida bl a följ:

”Vänsterpartiet har bäst feministisk politik. Det pirrar fortfarande i mitt feministiska hjärta när jag tar tåget till riksdagen varje vecka för att arbeta för jämställdhet, det är så häftigt! Jag vet också att det går att göra skillnad.”

Vilken skillnad har hon då gjort? Några konkreta förslag för att förbjuda könsstympning, hedersrelaterat våld och import el export av barnbrudar har jag inte sett från henne. Det hon oftast framfört i debatten är att kriminella inte blir mindre brottsliga av att sitta i fängelse. Fängelsestraff skulle dock åtminstone temporärt kunna skydda offren och i bästa fall avskräcka en och annan potentiell förövare från att utföra dessa avskyvärda brott.

Nyligen krävde Snecker att få veta var KD står i abortfrågan:

”Det är dags att förklara sig, var står KD i frågan om att kvinnor själv ska få bestämma över sin kropp? Det är dags att förklara sig, var står KD i frågan om att kvinnor själv ska få bestämma över sin kropp?”

Så var står Snecker själv när det gäller flickors och kvinnors rätt att själva få bestämma över sina kroppar och sina liv? Vad har hon konkret gjort för att möjliggöra detta?

En annan person som ofta är ute och gör reklam för sitt partis jämställhetspolitik är såssarnas talesperson för jämställdhet, Annika Strandhäll. Var fanns hon igår? Och vad har hon konkret gjort för att lagföra/förbjuda könsstympning, barnbrudar och hedersrelaterade brott? Vad har hennes högljudda och ständiga twittrande konkret bidragit till inom dessa områden? Vad har den självutnämnda feministregeringen gjort för skillnad för de flickor och kvinnor som drabbats av dessa vidrigheter?

Den 1 jan 2020 blev FN:s Barnkonvention svensk lag. Hur har den gjort konkret skillnad när det gäller könsstympning för både flickor och pojkar samt barnbrudar/tvångsgiften och hedersrelaterat våld? Finns exempel på åtal som resulterat i domar och straff tack vare Barnkonventionen eller är den bara en pappersprodukt eller ett signalpolitiskt slag i luften?

Sveriges första lag mot könsstympning infördes 1982. Den förbjöd könsstympning oavsett om den utförts i Sverige eller utomlands och brottet kan leda till fängelse i upp till 10 år för grova fall. Under de nästan 40 år som gått sedan lagen infördes, har 62 fall anmälts men bara 3 fall har gett fällande domar! Hur är detta möjligt? I Socialdepartementets handlingsplan mot könsstympning fr 2018 skriver man att könsstympning är ett övergrepp djupt sammankopplat med en viss typ av hederskultur. Kan det förklara oviljan eller rädslan att döma i dessa mål?

Det rapporteras då och då att vårdpersonal på skolor tvekar att anmäla fall av könsstympning som de ibland upptäcker. En orsak antas vara att det finns en stor rädsla bland myndighetspersoner att pekas ut som rasister. Också för svenska journalister och media verkar omsorgen om alla de flickor som tvingas till könsstympning och tvångsäktenskap väga lätt jämfört med omsorgen om det egna varumärket. Journalisternas tystnad talar högre än ord.

Journalisterna har själva drivit fram denna tystnadskultur genom att i tid och otid och utan närmare reflektion kalla människor rasister, när de påtalar de problem som hederskulturen kan medföra. De könsstympade flickorna och barnbrudarna får nu betala priset för denna tystnadskultur. Hade journalisterna istället granskat det som sker bakom det som synes ske, hade hederskulturen fått betydligt svårare att växa i vårt land.

Att media igår inte tycks ha uppmärksammat FN:s internationella dag för nolltolerans mot könsstympning av kvinnor var bara ytterligare ett tecken både på journalisters och feministregeringens talande tystnad.

 

Centerns sanslösa magplask

Den gångna veckan utnyttjade Centerkvinnornas ordf Sofia Jarl skamlöst Förintelsens minnesdag (27/1) till att varna Liberalerna för att lämna JÖK-boet. I en debattartikel i Altinget vill Centerkvinnorna ”vädja till Liberalerna att fortsätta stå för den demokrati som de hittills har spelat en viktig roll för att värna”.

Sabunis pågående markering mot såssarna och migrationsöverenskommelsen ses av Centerkvinnorna inte som en hälsosam markering mot ett makthungrigt S utan närmast som ett hot mot demokratin:

-Vad vi har lärt oss av Förintelsen är att vi inte får vara tysta. På Förintelsens minnesdag vill Centerkvinnorna därför uppmana till att våga ta ställning för friheten och individerna i den. För Centerkvinnorna har Liberalerna varit ett parti som har gjort det och som alltid har varit en kraft i arbetet för att slå vakt om vår liberala demokrati.

Slå vakt om vår liberala demokrati? Magstarkt! Hur lågt kan man sjunka för att rädda sig kvar vid makten? Oavsett vilket, är det inte i själva verket JÖK-boet, som är det största hotet mot demokratin? JÖK-boet bildades av partier som politiskt sett inte har mycket gemensamt förutom makthunger. Syftet med JÖK-boet (liksom föregångaren DÖ) var enbart att se till att väljarnas röster i valet 2018 inte skulle respekteras och att ’ytterkantspartierna’ (Lööfs benämning) SD och V skulle utestängas från den politiska makten. Är det vad ’godingarna’ i Centerkvinnorna menar med att ”vi måste stå på godhetens sida”?

Att Lööf gick till val med målet att bilda regering med övr allianspartier men istället blev stödhjul åt en rödgrön regering, torde vara ett av århundradets värsta politiska svek och bedrägerier och definitivt inte ”en kraft i arbetet att slå vakt om vår liberala demokrati”. Tvärtom! ”Vi måste våga ta ställning för friheten. Liberala demokratiska värderingar kan inte kompromissas bort”. Har inte deras egen partiledare aktivt varit med och kompromissat bort ”liberala demokratiska värderingar”? Utan Lööfs aktiva insats hade JÖK-boet inte bildats.

Att Centerkvinnorna utnämner sig själva som ’de goda’ tyder på självförhärligande, något Lööf banat väg för t ex genom att ständigt sätta sig på sina höga hästar och referera till sin oförvitliga moral. Eller att fullständigt ’glömma’ sin egen partihistoria:

-Det finns all anledning att bekämpa villfarelsen att det skulle vara möjligt för liberaler att kunna köpslå med nationalistiska idéströmningar med härkomst från samma ideologiska föreställningar som nazisterna

Dessbättre påminner oss Ledarsidorna om Centerns mörka förflutna i en krönika 28 jan /https://ledarsidorna.se/2021/01/en-lang-historia-av-intolerans/:

”Under hela 1920- och 30-talet fanns inom dåvarande Bondeförbundet (som centern hette på den tiden) drag av antisemitism och rasmystik. Vid sidan av nazisterna var Bondeförbundet det enda parti som hade rasismen inskrivet i sitt partiprogram. Och i och med detta det enda riksdagsparti som var både formellt och officiellt antisemitiskt.

Enligt 1933 års version av stadgarna skulle Centerpartiet (dе Bondeförbundet), i enlighet med paragraf IV, kämpa mot “inblandning av mindervärdiga utländska raselement” och skydda “folkmaterialet” mot “degenererade inflytelser”.

Dåvarande Centerpartiets ungdomsförbund var i allra högsta grad en förespråkare för “den slutliga lösningen”. Samma ungdomsförbund som idag, 80 år senare, vill sänka skyddsåldern för sexuella debuter samt i varje fall tidigare, inklusive partiledaren Annie Lööf varit förespråkare för månggifte. En tolerans inför en intolerant kultur som öppnar för hedersrelaterat förtryck och sexuellt utnyttjande av minderåriga.”

Lööfs oresonliga inställning mot SD har fått henne att göra våld på demokratin. Att utestänga SD från politisk makt och att inte respektera väljarnas val är helt oacceptabelt, inte minst mot bakgrund av Centerns egen rasistiska historia. Vidare har Centern varit rätt tolerant när företrädare visat sig värdera människor olika beroende på kultur, etnicitet och religion. 2018 tillämpade två centerpartistiska nämndemän sharialagstiftning i en dom som handlade om misshandel. I nättidskriften Kvartal dec 2020 läser jag bl a följ om C och islamismen:

Kopplingen mellan islamiska riksorganisationer och Centerpartiet går decennier tillbaka, skriver Sameh Egyptson, forskare i interreligiösa relationer. Partiet har fungerat som inkörsport och ett mål för infiltration från islamistiskt håll.

/https://kvartal.se/artiklar/centerpartiet-och-flirten-med-islamism/

Julia Eriksson, förbundsordf för Centerstudenter, skriver i a f att hon är ”så besviken över hur, bland andra, Centerkvinnorna valde att använda dagen som ett politiskt slagträ”.

”Det förminskar en dag som ska handla om att minnas och förfäras över det som skedde, de som drabbades och de som än i dag drabbas av hat och förnekelse”.

Ida Alterå, ordf i Centerns ungdomsförbund, skräder inte orden på Twitter:

På förekommen andledning: det är ovärdigt att använda förintelsen för att plocka dagspolitiska poänger. Punkt”.

Den ’goda’ Lööf med sin höga moral har inte kommenterat Jarls utspel, men det behövs knappast. Lööfs tystnad säger mer än ord precis som när det gäller pedofiliskandalen.

Inför valet 2018 fick Lööf låna Isabella Löwengrips instagramkonto, där Lööf i en 15-20 minuter lång livesändning talade till bloggarens nästan 500 000 följare. Också influencern Bianca Ingrosso hjälpte Lööf genom att sända direkt på sitt instagramkonto, när hon guidades runt i riksdagen av Lööf. Ingrosso berättade att hon ska rösta på Centerpartiet och uppmanade sina 795 000 följare att göra likadant.

Kommer dessa influencers att lika välvilligt kampanja för Lööf efter att partiet visat sig tolerant mot pedofili, åtminstone när det gäller en av sina numera f d partitoppar, Fredrik Federley, som bott ihop med en pedofil och umgåtts med ytterligare pedofiler.

 

/S/plittring och politiskt käbbel

Inför valet 2002 föreslog Lars Leijonborg, partiledare för Folkpartiet (numera Liberalerna) att de som vill bli svenska medborgare ska ha kunskaper i svenska. Folkpartiet gjorde dundersuccé i valet och Leijonborg fick smeknamnet Lejonkungen. Såssarna med Göran Persson i spetsen anklagade Fp för att ”flirta med främlingsfientliga krafter”. Samma sak inför valet 2006 när Fp lanserade liknande krav för svenskt medborgarskap.

I feb 2008 var det dags för nästa grova och oanständiga såsse-attack. Då skrev Morgan Johansson följ inlägg (numera naturligtvis borttaget men nätet glömmer dessbättre aldrig) på sin blogg ”Morgan Johansson – Frihet och jämlikhet”:

Reinfeldt spelar det främlingsfientliga kortet

Dagens huvudnyhet (SvD, DN) om att regeringen ska skärpa kraven för asylsökande som vill ta hit sin partner och barn, är ett symptom på stress. Pressad av låga opinionssiffror ser Reinfeldt ingen annan utväg än att spela det främlingsfientliga kortet, med förhoppning om att han ska kunna göra om  Leijonborgs tvivelaktiga bedrift från 2002.

Då tjänade förslaget om språkkrav för medborgarskap som en magnet för främlingsfientliga borgare till folkpartiet, och nu tror Reinfeldt kanske att detta nya förslag ska fungera på samma sätt för moderaterna.

Det är bedrövligt i sin utstuderade ömklighet, men så typiskt för en politiker som inte är så noga med de grundläggande värderingarna – bara man vinner val.” 

Vilket magplask av Johansson!

Liten på jorden men stor i orden, missar Johansson aldrig ett tillfälle att beskriva dem som ogillar hans förslag eller föraktfulla, illvilliga och nedlåtande retorik som odemokratiska och illegitima. Han påminner allt oftare om en gläfsande och argsint mops. Detta är ovärdigt en minister i allmänhet, en justitieminister i synnerhet. Besynnerligt är det också att Johansson och såsseregeringen nu lägger fram krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för den som vill ha svenskt medborgarskap. Johansson anser idag att det är rimligt och att det inte alls innebär att man ’fiskar i grumligt vatten’. Vilket flagrant och ohederligt kappvänderi!

Johan Westerholms sammanfattning på Ledarsidorna.se är lysande:

-Det är förstås höjden av hyckleri att en socialdemokratisk regering, vars ansvarige minister anklagat politiska motståndare för främlingsfientlighet när de föreslagit språkkrav, går fram med dessa förslag i samarbete med just det parti som ansågs fiska i grumliga vatten 2002.

Men så fungerar politiken, i synnerhet när Socialdemokraterna styr. Det som var rena fascismen i går är rätt och riktigt i dag. Ja, till och med höjden av ansvarstagande.

I årets första partiledardebatt använde Löfven stormningen av Kapitolium för att piska upp stämningen och påminna om att något liknande skulle kunna hända i Sverige. Donald Trump och presidentvalet i USA ägnades långt mer uppmärksamhet än coronapandemin, regeringens eget ansvar, med mer än 10 000 döda och över 500 000 smittade och som fortsätter att härja och begränsa vårt samhälle. Syftet bakom att tala om stormningen av Kapitolium var ett taktiskt och strategiskt val för att slippa debattera coronakrisen och den ansvariga regeringens totala misslyckande att hantera den. Oanständigt och ovärdigt en statsminister, men ansvar och ledarskap är inte Löfvens styrkor.

Löfven inledde debatten med att säga att både EU och Sverige bör ”dra lärdom” av det som hände i Washington och lyfte fram att det finns ”människor som vill stänga våra öppna samhällen”. Att han inte nämnde allt hot och hat på sociala medier kan vara ett resultat av att han inte kan hantera nätet. Vi vet nu att han tvärtemot sina egna rekommendationer julshoppade mer än en gång i en galleria i Stockholm. Hans taffliga förklaring var att han aldrig handlat på nätet. Dags att kompetensutveckla sig?

Han varnade för att ”det finns krafter som vill undergräva demokratin.” Här syftar han förstås på att de partier som är villiga att samarbeta med SD ska ses som demokratifientliga krafter. Men är inte han och JÖK-boet ett reellt och konkret exempel på ”krafter som vill undergräva demokratin” och bidra till splittring och polarisering? Löfven blev statsminister för att han slöt kompromisser som han och partiet ogillar med partier som inte gillar honom och hans parti. Decemberöverenskommelsen är ett annat exempel på detta. Att hävda att ett parti som röstats fram av folket i demokratiska val inte skulle platsa i den demokratiska gemenskapen är ovärdigt. Det säger mycket om såssarnas bristande respekt för demokrati och folkets val.

Sina vana trogen attackerade Löfven Åkesson och SD. Åkesson blev inte svaret skyldig. Han sa bl a:

-Vad som däremot är seriöst är att påtala det demokratiska underskott som bildas genom att år in och år ut med närmast manisk systematik, utan saklig grund, koppla ihop politiska motståndare med historiens värsta mördaregimer.

Varje gång Stefan Löfven har stämplat Sverigedemokraterna som ett parti med nazistiska rötter eller implicit kallat våra väljare för rasister, har han i rollen som statsminister själv spätt på föraktet för demokratin och dess företrädare.

Stefans Löfven har med det bagage han bär på en trovärdighet som är lika skamfilad som hans eget partis historia, med allt vad detta innebär.

Såssarna tar sig gång på gång friheten att svartmåla de väljare som röstar på SD. Dessa väljare är inte sällan personer som fått nog av såssarnas politik och därför sökt sig till SD. Bör en statsminister f ö använda sin ställning till splittra sitt land genom att ’brunsmeta’ och underminera oppositionens demokratiska berättigande och därigenom undergräva den demokratiska gemenskapen?

Löfvens retorik avslöjar också vilka låga tankar han har om andra partiledare. Dessa har dock till dags dato inte visat sig lika makthungriga som han och hans parti, som alltid överskattar sig själva i samma utsträckning som de underskattar sina politiska motståndare.

Läs även

https://bulletin.nu/ledare/all/justitieminister-johansson-och-rasismen-en-fars-i-tre-akter

 

Myndigheten för Sol & Bad

Dan Eliasson har gjort det igen. Dessutom igen och igen och igen. Efter varje flagrant misslyckande som generaldirektör eller högste chef för en myndighet har han ’återvunnits’ och drabbat en annan myndighet med sitt ifrågasatta och undermåliga chefskap.

Hans meritlista är lång, listan över hans kapitala misslyckanden som myndighetschef ännu längre. Oavsett vilken höjdarposition han får, ifrågasätts och förföljs han av kritiska, orättvisa och inkompetenta medarbetare och människor. Till råga på eländet får Jimmy Åkesson i TV-debatter den känslige Eliasson att kräkas, något som han bl a torgförde på en tweet i en TV-soffa 2014.  Inte ens hans ofta förekommande hänvisning till den s k Värdegrunden, el Visionen, tycks ha lindrat hans kval el hejdat honom fr att offentligt ta heder och ära av en demokratiskt vald politiker.

Men är det inte litet synd om den politiske broilern och myndighetsmarodören Dan Eliasson? Aldrig blir han uppskattad efter förtjänst, oavsett på vilken topposition han placeras. Alltid ifrågasatt och förföljd av negativa, obegåvade och okunniga människor, inte minst bland sina egna undersåtar, som varken förstår el förmår att uppskatta hans dysfunktionella arbetssätt och bristande ledarskap.

I början av 2000-talet var Eliasson statssekreterare på justitiedepartementet. När den första Alliansregeringen tillträdde hösten 2006 var Eliasson t f bitr chef vid Säpo och ansvarig för analys- och underrättelseverksamhet. Också hans sätt att sköta det jobbet medförde kritik och misstroende. Göran Lambertz, dåvarande justitiekansler, larmade 2007 t ex om att Eliasson försökt få honom att sluta kritisera rättsväsendets brister.

Men Alliansregeringen lät sig ingalunda avskräckas utan utnämnde 2007 Eliasson till GD för Migrationsverket (’Migränverket’). Där införde han LEAN-modellen (The Toyota Way), som syftar till att ”skapa värde för kunden”, vem det nu var. Förutom lagar och regleringsbrev skulle också en värdegrund, som han kallade Visionen, styra verksamheten. Under Eliassons chefskap ökade antalet beviljade uppehållstillstånd med 14%. Istället för att lyfta verksamheten sänkte Visionen den, något som bidrog till asylkrisen 2015.

Den andra Alliansregeringen hade fortfarande fullt förtroende för Eliasson och utnämnde honom 2011 istället till GD för Försäkringskassan. Varför var Ruinfeldt och Alliansen så angelägna om att ta hand om denne myndighetsmarodör med partibok i såssarna och med ett väldokumenterat dåligt rykte? Också på FK infördes Visionen, men personalen var tydligen inte entusiastisk över den nye GD:n; deras förtroende för honom sjönk på ett år från 68% till 26%. En av hans största ’bedrifter’ på FK var att radera miljontals email, som skickats mellan de 13 000 som jobbade där. De interna utredarna kunde därmed inte längre använda FK:s epostsystem för att avslöja brott och missförhållanden. Hur var detta möjligt?

När man väl hamnat på topp är det tydligen helt OK att missköta sitt jobb och ändå få nya prestigefyllda uppdrag. 2015 utnämnde den rödgröna regeringen honom till rikspolischef, trots att han saknade polisutbildning, ett tecken på att såssarna anser att rätt partibok är viktigare än rätt kompetens. Hans uppdrag var att genomföra den stora polisreformen och slå ihop 21 olika myndigheter, ett svårt uppdrag även för en person med rätt kompetens och goda ledaregenskaper.

Hans insatser som rikspolischef gav snarare negativa rubriker än önskade resultat. I sept 2017 krävde M, SD och L hans avgång för att han gett privata företag hemlig information om namn, personnummer, löner på alla polisanställda, samt uppgifter på närmast anhöriga och barn, meriter, scheman samt hur man rest. Dramatiskt ökande skjutningar och växande kriminalitet var andra stora misslyckanden. Och vem kommer t ex inte ihåg hans armband ”tafsainte”, som lanserades i en kampanj mot sexuella övergrepp eller hans desperata vädjan på en presskonferens, ”Andra samhällsaktörer, hjälp oss, hjälp oss”, när antalet utsatta områden ökade istället för att minska?

Eliasson var snarare orsaken till problemen inom polisen än lösningen, men i det längsta försökte Anders /dr/Ygeman att försvara Eliasson. Inför valet hösten 2018 insåg både han och partiet att det skulle bli svårt, för att inte säga omöjligt, att satsa på lag och ordning med Eliasson som rikspolischef. Eliasson tvingades avgå men meddelade själv på Facebook att ”jag hade gärna fortsatt arbetet tillsammans med alla fantastiska polisanställda”. Förmåga till självkritik och självinsikt saknar han uppenbarligen också. Och hur smart var det att offentliggöra att han föredrog att stanna kvar som rikspolischef framför att bli GD på MSB 2018?

MSB har blivit en allt viktigare myndighet inte minst under rådande pandemi. Den ska hantera vår beredskap inför kriser och katastrofer. Skogsbränderna 2018 visade att MSB trots de förödande bränderna i Västmanland 2015 inte hade tillräcklig krisberedskap. Mitt under coronakrisen i våras blev det tydligt att MSB än en gång misslyckats med sitt krisberedskapsuppdrag. Vi fick åter anledning att fråga ”Va’ fan får vi för skattepengarna?”. Under rådande pandemi gav sig MSB in i underhållningsbranschen och pytsade ut 600 000 kr på att betala ett antal utvalda artister att framträda framför en mobilkamera. Ytterligare ett tramsigt drag av myndighetsterminatorn Eliasson med ett förflutet i punkbandet Bad Boo Band som lanserade klassikern ”Knulla i Bangkok”. MSB:s uppdrag är att hjälpa till att hålla människor vid liv, inte att underhålla människor som riskerar att mista sina liv.

Just nu är det inte skogsbränder som ger MSB eld i baken utan deras GD, katastrofen Eliasson, som får det att hetta till och folkhumorn att döpa om myndigheten till Myndigheten för Sol & Bad.  Som ansvarig för krisberedskapen, mitt under den värsta pandemin på årtionden, flög Eliasson före jul, trots gällande smittskyddsråd och snabbt ökande smitta, till Las Palmas på semester. Efter lång tystnad och kritiska rubriker, masade han sig till slut fram och förklarade i Expressen:

-Jag har gjort bedömningen att resan är nödvändig. Jag har en dotter som vistas här och som jobbar här. Och jag firade jul med henne och min familj.

-Jag har avstått väldigt många resor under den här pandemin, men den här tyckte jag var nödvändig.

Igår kom han tillbaka till Sverige och smet med Swedavias hjälp ut från planet genom en sidoutgång, där bil väntade på att hjälpa honom ut från terminalen för att undvika journalister.  Så ynkligt av en man i hans position!  Blir intressant att se hur regeringen hanterar Eliasson efter detta. Kommer han att sparkas snett uppåt igen eller blir han kanske t o m minister nu?

Nu är Eliasson visserligen i gott sällskap, d v s dåligt och omdömeslöst sällskap utan ledaskapskompetens. Att Stefan Löfven, Morgan Johansson, Lena Hallengren och Magdalena Andersson trots rådande pandemi och påbjudna restriktioner/rekommendationer också brutit mot sina gällande påbud är ingen ursäkt, bara en ynklig bortförklaring. Flera fel och syndabockar är ingen förmildrande omständighet.

https://bulletin.nu/ledare/all/vilken-blir-nasta-myndighet-att-fa-smaka-pa-dan-eliasson

Flugornas herre

Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi framträder nästan alltid iklädd fluga. Just nu har han det hett om öronen och försöker slå två flugor i en smäll; dels att lansera såssarnas ’familjevecka’, dels att visa hur upprörd han plötsligt är över att du och jag med våra skattepengar har tvingats sponsra minst 45 IS-terroristers resor och uppehälle i Syrien. Shekarabi försöker spela förvånad och kallar bidragsbedrägeriet ”ofattbart provocerande” och ”systemkritiskt”. Ännu mer ”ofattbart provocerande” är att han, hans företrädare Annika Strandhäll och den rödgröna regeringen i flera år struntat i att ta tag i problemet.

För några dagar sedan (17 dec) avslöjade GT (Göteborgs-Tidningen) att miljoner av offentliga medel betalats ut till IS-terrorister trots att de lämnat landet för att ta sig till Syrien och IS. Dessa IS-terrorister, har kunnat söka bidrag fr div svenska ’bankomater’: Försäkringskassan, A-kassor, Arbetsförmedlingen, kommunala socialtjänsten och CSN. En kvinna från Norrköping fick drygt en kvarts miljon 250 000 utbetalt efter att i maj 2015 ha lämnat Sverige med man och två små barn. Pengarna har använts för att bekosta IS-terroristernas nya liv i Syrien och därmed utgjort en direkt finansiering av terrorism. Hur är detta möjligt? Varför har det fått pågå så länge? Sannolikt för att såssarna i vanlig ordning ryter ”fullständigt oacceptabelt”, duckar, vägrar ta ansvar, skyller på ngn annan och döljer frågan med signalpolitik i hopp om att vi ska glömma problemet. Same procedure as usual.

2017 skrev 3 forskare vid Försvarshögskolan, Magnus Normark, Magnus Ranstorp och Filip Ahlin, en rapport om att IS-jihadister, i syfte att kunna få bidrag, använder mellanhänder för att ge sken av att de vistas i Sverige. Vi har som bekant sedan länge noll koll på vilka som vistas här. I rapporten, sammanställd på uppdrag av Finansinspektionen, uppmanades myndigheterna att dela information så att utbetalningarna kan stoppas.

Varför har ni i regeringen inget gjort sedan 2017, Ardalan Shekarabi? Ni har länge vetat om att svenska IS-terrorister göds och föds med pengar från den svenska bidragsbankomaten. Varför väntar ni tills media talar om för er vad som måste göras? Varför är ni alltid så sena på bollen? Varför har ni ända tills nu valt att inte ge Försäkringskassan möjlighet att utreda brott som riktas mot socialförsäkringssystemen? Det är både provocerande och skamligt att du nu låtsas bli överraskad över det som alla sedan länge redan vet och tvingas medverka till via skatten.

Så här skriver Johan Westerholm (Ledarsidorna.se 18/12):

”Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabis (S) kommentar till Försäkringskassans finansiering av IS-sympatisörers resor till Syrien är en kommentar full av upprördhet. Vad Shekarabi dock inte redogör för är att det var han själv, i egenskap av civilminister, som argumenterade för en ännu mer slapp uppföljning och kontroll.”

Den styrningsmodell som tillämpats av Försäkringskassan är den som tidigare civilminister Ardalan Shekarabi (S) avsåg införa i hela statsförvaltningen visar sig ha uppenbara, och för demokratin samhällsfarliga, konsekvenser.”

”Den styrmodell som Ardalan tidigare kritiserat, en alltför noggrann tillsyn, skulle ersättas med tillit i samtliga led istället. Med idag känt resultat.”

Istället för ett system baserat på tillit samt slapp styrning och uppföljning, som dåvarande civilminister Shekarabi talade sig varm för, vill socialförsäkringsminister Shekarabi nu under galgen ha mer kontroll och tillsyn.

Enligt Försvarshögskolans rapport 2017, har det flera gånger förekommit att personer som rest till Syrien haft personer kvar i Sverige som hanterat post och annat som ”krävs för att ge sken av att fortfarande vistas i landet”. Varför har ni lagt mer energi på att prioritera ’familjeveckan’ än på att täppa till hålen för att minska risken att bidrag går till terrorister och islamister?

Försäkringskassans GD, Nils Öberg, påtalade i DN (4/11) att ”bidragsbrottslighet och missbruk av välfärdssystemen blivit så omfattande att det nu får anses vara systemhotande” och att

-Omfattningen är stor och det samlade ekonomiska värdet av bidragsbrott, missbruk och andra felaktigheter uppgår till många miljarder kronor per år.

Det svenska socialförsäkringssystemet är inte konstruerat för att stoppa fusk. Polisanmälan och krav på återbetalning fr personer som tagit sig till IS i Syrien blir ett slag i luften. Thomas Falk, Försäkringskassans nationelle samordnare mot organiserad brottslighet, känner inte till ett enda rättsfall där bedrägerierna lett till åtal eller fällande dom. Myndigheternas överdrivna sekretesskultur har dessutom hindrat samarbete och kompletteringar myndigheter emellan.

Av GT:s granskning framgår att personer som SÄPO haft koll på, kunnat få bidrag utbetalt under flera års tid. Nu krävs omgående ordentliga och genomgripande kontrollmekanismer och samarbeten. Öberg efterlyser en rad åtgärder som borde ha införts för länge sedan, t ex att sekretess inte ska hindra myndigheter att utreda och förebygga fusk och att återbetalningar måste kunna krävas direkt. Rättsväsendet saknar enligt Öberg kompetensen om hur systemen fungerar. Därför tar sådana utredningar tid och når sällan sitt syfte.

Avslutningsvis litet kuriosa. I EU-valet i juni 2009 var jag en av Junistans 3 ’toppkandidater’. (https://www.svt.se/nyheter/eu-val-2009-har-ar-kandidaterna). På ett av de kampanjmöten jag medverkade i, deltog Ardalan Shekarabi, som kampanjade för socialdemokraterna. Något större väsen av sig gjorde han inte, men jag hade läst en del om honom p g a det väsen som hans valkampanj inför valet till SSU-ordförande 2003 orsakat.

Valkampanjen innan han valdes till SSU-ordf 2003 bekostades av pengar avsedda att bekosta ett integrationsprojekt. (Integrationsprojekt verkar f ö vara något av såssarnas svarta ekonomiska hål för div suspekta påhitt). Revisorerna var mycket kritiska till att pengarna istället använts till Shekarabis valkampanj. Under hans ordförandeskap 2003-2005 förekom dessutom fraktionsstrider, manipulationer och fiffel med medlemssiffror och medlemsregister, vilket resulterade i en polisutredning. Shekarabi valde att hellre fly än illa fäkta under en andra period som SSU-ordf.

2014 belönades han med posten som civilminister i den rödgröna regeringen och idag är han socialförsäkringsminister i samma regering. Är det kanske dags att ’recycla’ honom snart igen?

Annies annus horribilis

Annie Lööf har haft ett innehållsrikt och kämpigt 2020. För ungefär ett år sedan föddes dottern Saga 3 mån för tidigt. Lööf tvingades sjukskriva sig och dottern tvingades tillbringa många veckor på sjukhuset. Lööf, vars valspråk är ”Framåt”, blev tvungen att lämna den politiska scenen på obestämd tid. Plötsligt var det inte hon som satte ner foten och pekade med båda sina välmanikurerade, flaxande händer. Vilken lättnad för oss som sedan länge tröttnat på denna arroganta floskelmaskin!

I augusti var det så dags för Lööfs politiska comeback. Partiet lanserade då sin Youtube-satsning och stjärnan Annie bjöd in hela Sverige till sitt kök och vardagsrum. Hon berättade att hennes livmoder brast i november ifjol och att detta lett till dotterns för tidiga födsel och kamp för överlevnad.

Lööfs återinträde på den politiska scenen var ytterst påkostat, välregisserat, taktiskt och strategiskt rätt. Annonser, sommartal och intervjuer avlöste varandra och det politiska blandat med det mest privata. Men vem vill t ex veta vad som hänt i hennes livmoder? Varför gick hon in i garderoben med oss i en tid, när det gäller att komma ut ur garderoben? Vem är förresten intresserad av att se de klädkombinationer som en stylist hjälpt henne att sätta ihop och hur stärks en kvinnlig politikers professionella framtoning och roll av att hon pratar om sin livmoder, amning, kläder m m? Skulle en manlig politiker göra en videodagbok som påminner om Wahlgrens värld?

Mediernas behandling av Lööf och hennes comeback har varit rena drömmen för henne och partiet.  Inget som helst nagelfarande av henne från tredje statsmaktens sida, vars uppgift är att granska politikerna åt folket och inte tvärtom. Detta är ett tecken på den osunda, kladdiga och förkastliga vänskapskorruption som numera präglar relationen mellan regimmedia och politiker. Samtidigt är det en nedvärdering av Lööf som politisk företrädare och partiledare; tror man kanske inte att hon klarar både rollen som mor och rollen som politiker samtidigt?

Nu är detta ingalunda Lööfs första inträde i den s k influencersfären. Två dagar innan valet 2018 bjöd hon in till ’nätverkslunch’ i riksdagens lokaler. Isabella Löwengrip, privat vän, bloggare och entreprenör, var en av gästerna. Lööf guidade också Bianca Ingrosso runt i riksdagen och detta direktsändes på Ingrossos Instagramkonto, där hon uppmanade sina nära en miljon följare att rösta på C. Dagen innan valet intervjuades Lööf under ett event på Centralstationen av Margaux Dietz (Ebba Buschs väninna) och det ’livesändes’ på C:s Facebooksida. Vilka manliga politiker har gjort något liknande?

Vilken total kontrast är inte hennes videodagbok till hennes och partiets hantering av Federleys nyligen avslöjade skandal? Det tog hela två och en halv vecka för partiet att ’komma ut’ och med en ganska tam reaktion. Hela rapporteringen blev halvhjärtad och lam, inte minst från de stora mediehusen, p g a att både Federley och partiet undvek att uttala sig från början. Att låtsas som om det regnar, blev till slut ohållbart både för Federley och partiet.

Partiet hävdar nu att Federley inte informerat dem om situationen förrän kvällen innan (23/11) Stoppa Pressarna avslöjade skandalen (24/11). Enl uppgifter i media har Federley uppgett att han meddelat partiet om detta den 22 november. Så vem visste vad och när? Varför dröjde det så länge innan något hände? För en vecka sedan sa partiet att förtroendet för Federley var skadat, men inte förrän i fredags (11/12) lämnade Federley alla sina uppdrag. Varför tog inte Federley tjuren vid hornen och berättade sanningen på en gång? Nu har han sent om sider (11/12) tagit bladet från munnen och gett mycket öppenhjärtiga intervjuer i en landsortstidning i Dalarna.

Federley upper att han länge mått dåligt. Varför har inte C-ledningen alls märkt att hans hälsa varit nära bristningsgränsen? Partiets v ordf, Michael Arthursson, är trots allt läkare och Lööf har känt och jobbat mycket nära ihop med Federley i många år. Ändå har ingen av dem märkt att Federley mått dåligt så länge.

Partiet hävdar nu att Federley avgår på eget initiativ. Tillåt mig tvivla! Jag misstänker starkt att partiet fått honom att avgå, inte främst av omtanke om Federley utan av omtanke om partiet och partiledningen. Federley har också haft en nära relation till den s k Brysselpedofilen, en 46-årig f d toppolitiker i norska Senterpartiet och 2007-2010 statssekreterare i Försvarsdepartementet, som just nu är fängslad, dömd till 110 dagars fängelse för barnpornografibrott. Han och Federley har tillsammans gått på sexfester och gayklubbar i Bryssel och Lööf har enl uppgift varit Facebookvän med Brysselpedofilen. Hon har dessutom visat sig tillsammans med Brysselpedofilen i Almedalen 2018. Lööfs kommenterar avgången bl a så här:

-Det är ett klokt beslut av Fredrick Federley att lämna sina uppdrag för att fullt ut fokusera på sin hälsa… Det är en personlig tragedi och är oerhört sorgligt.

Federley, symbolen för Stureplanscentern, den häftiga, nyliberala storstadscentern, har länge varit en av de allra tyngsta i partiet, och Lööfs parhäst sedan de båda var med i CUF, partiets ungdomsförbund för många år sedan. Han har blivit symbolen för den så kallade Stureplanscentern, den hippa och nyliberala storstadscentern och han var tredje mest kryssade namn i senaste Europavalet. I EU-parlamentet har han därefter innehaft tunga poster. Dessutom har han enl uppgift varit mycket aktiv i gaylivet i Bryssel.

Federley har under sina år som en av partiets ledande figurer visat tecken på gränsöverskridande, t ex när han och andra i idéprogramgruppen 2012-2013 föreslog månggifte, slopad arvsrätt, en minimal stat och slopad skolplikt. Detta fick Lööf att avbryta sin semester i Thailand och skynda sig hem för att se till att dessa förslag skrotades av C:s partistyrelse.

Federley har också haft ett ’alter ego’ och uppträtt som ”drugga”, d v s ’drag show’-artist under artistnamnet ”Ursula”. Uppklädd i kvinnokläder har riksdagsmannen Federley varit värdinna på Gay Tea Dance på restaurang Collage i centrala Stockholm. På frågan varför han gjorde detta svarar han (Realtid 16/2-16):

-Jag fick frågan och eftersom det är en gayklubb är det inte så märkligt. Att vara drugga med stora pattar, långa naglar och ögonbryn ovanför hårfästet har gamla anor inom gaykulturen.

Hans relation med en man dömd till fängelse för pedofili och barnpornografibrott är det senaste tecknet på hans gränsöverskridande.

Gränsöverskridande har också Lööf varit. Hon gick 2018 till val på att bilda en alliansregering med Kristersson som statsminister. Istället gav hon och hennes lydige undersåte, major Björklund, plötsligt såssarna och miljömupparna 4 år till i regeringsställning – en vänsterregering bakbunden av Mp. Därtill ett oanständigt övergrepp på demokratin med syftet att utestänga ’ytterkantspartiet’ SD från all politisk makt, trots att SD är mer än dubbelt så stora som C och mer än 4 ggr så stora som Mp. Skamligt, oanständigt och synnerligen odemokratiskt!

Också inom migrationspolitiken har Lööf gjort en U-sväng och skapat osäkerhet och oreda både bland övr partier och bland väljarna. Nu vill Lööf och C plötsligt skräddarsy den nya migrationslagen för att kunna bevilja uppehållstillstånd för gymnasieafghaner, denna särskilt utvalda grupp, utan asylskäl och oftast utan klarlagd identitet. Lööf vill att afghanerna, i huvudsak män av vilka 7000 fått sin ålder uppskriven, ska få chans att stanna trots att de inte uppfyller gymnasielagens krav. Så sent som förra veckan stoppade C tillsammans med en riksdagsmajoritet regeringens försök att liberalisera gymnasielagen, något som fick Mp att gå i taket och starta en svekdebatt. Är detta kanske bara en manöver för att få bort Federleyhistorien fr agendan?

Slutligen är det märkligt att C:s vide ordf, barnläkaren Arthursson, uttrycker medkänsla för Federley men iakttar största möjliga tystnad ifråga om det lidande och de skador Federleys sambo tillfogat två oskyldiga barn. De kommer under resten av sina liv att tvingas leva med detta trauma. Varför bekymrar detta inte Arthursson och Lööf? Omfattar partiets tal om ’medmänsklighet’ bara afghaner utan asylskäl?

Federley och medias talande tystnad

Avslöjanden om Fredrick Federley, Centerns andre vice ordf och högprofilerad EU-parlamentariker, har denna vecka läckt ut trots MSM-/’regimmedias’ mörkande. Dessa tog lång tid på sig för att granska och rapportera om denna uppseendeväckande skandal trots dess höga nyhetsvärde. Nöjessajten Stoppa Pressarna hann publicera flera artiklar och uppseendeväckande avslöjanden, innan de stora ’drakarna’ kom ut. Expressen, som refererade till Stoppa Pressarnas avslöjanden, var nog först av dem att skriva om ’pedofilskandalen’.

Många på sociala medier tycker nu synd om Federley, som plötsligt tvingats sjukskriva sig fram till sista februari för att han mår så dåligt. Andra påpekar att detta är en privatsak, att man har rätt att bo med vem man vill (även dömda) och att Federley inte begått något brott. Däremot har han visat brist på omdöme och det är mycket allvarligt. En förtroendevald person, som saknar gott omdöme, är ingen bra lagstiftare eller beslutsfattare

Apropå privatsak kan man reflektera över regimmedias stora intresse och bevakning just nu av Ebba Buschs husköp. Hon har helt lagligt köpt ett hus av en äldre man, som nu ångrat sig och försöker häva köpet. Varför är hennes husköp inte en privatsak? Varför spekuleras det så mycket kring hennes moral p g a att hon beslutat att ta ärendet till domstol då säljaren vägrar att genomföra försäljningen? Varför ifrågasätter regimmedia hennes moral men håller tyst om Federleys moral eller uppenbara brist på moral?

Annie Lööf, Federleys partikamrat och kollega, har under sina år som partiledare placerat sig själv på moralens höga hästar. Just nu säger hon inget om moral. Hon iakttar snarare största möjliga tystnad och hoppas antagligen att parternas uppgörelse om ny arbetsmarknadslagstiftning ska överskugga pedofilskandalen. Till skillnad från politiker kan väljarna dock hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Media ägnar i vanliga fall mycket intresse och utrymme åt politikers moral och privatliv. EU-parlamentarikern Peter Lundgrens (SD) sexuella ofredande av en kvinnlig partimedlem, som han åtalades men friades för p g a brist på bevis, har t ex fått mycket uppmärksamhet. Men han är inte den ende sverigedemokraten som hårdbevakats efter att ha begått misstag i sitt privatliv. Jimmy Åkessons spelberoende har också hårdbevakats, trots att det varken var olagligt eller skadligt för någon annan. Och hur har inte Mona Sahlins privata hantering av sin ekonomi bevakats under årens lopp? Vad säger detta om ’regimmedia’? Nu verkar mediahusens intresse för politikernas moral och privatliv plötsligt ha lagt sig. Endast alternativa media, och på sistone även Expressen, har rapporterat om Federley och pedofilskandalen.

Den viktigaste frågan nu är varför Federley tigit om detta inför sitt parti. Enl C:s partisekreterare Michael Arthurssons uppgifter till Svt Nyheter (1/12) fick partiledningen inget veta förrän 30/11, d v s dagen innan Stoppa Pressarna avslöjade skandalen.

-Annie Lööf blev precis lika överraskad som jag i måndags när vi fick reda på det här, ingen av oss har vetat om det här förhållandet, har Arthursson sagt till TT.

I ett efterföljande sms till Svt skrev Arthursson att de fått veta att Federley vetat om pedofilens brott en längre tid (Expr 2/12):

Expressen kan nu också avslöja att Federleys sambo hade ett möte med frivården den 11 september. På mötet uppmärksammades relationen till Federley och några dagar senare fick också C-politikern, tillsammans med sin sambo, prata med Kriminalvården, med anledning av sambons brottslighet. 

Federley reagerade kraftigt negativt på att myndigheten la sig i deras relation och det faktum att sambon bodde hos honom, erfar Expressen. Man uppfattade det som att Federley försökte påverka ens arbete och att parlamentarikern var rädd att hamna i register eftersom det skulle kunna skada honom.

Det dröjde uppenbarligen några månader innan Federley mådde så dåligt att han behövde sjukskriva sig. Det ligger nära till hands att misstänka att Federley med kniven på strupen inför Stoppa Pressarnas avslöjanden kände sig tvingad att slutligen informera partiledningen om sin relation och samboskap med pedofilen. Hade pedofilens vidriga brott (bl a 22 grova våldtäkter mot dåvarande sambons 2 döttrar, 6 och 9 år, övergrepp som han dessutom delvis streamat online och som han dömdes till 9 års fängelse för), fått Federley att må så illa, hade  han kanske inte välkomnat pedofilen att flytta in hos sig i somras. Att han agerar först när avslöjandet hotar är mycket svagt och ytterst klandervärt. Det skadar förtroendet för honom och försvårar, för att inte säga omöjliggör, hans fortsatta politiska karriär. Jag gissar att det också skadar hans dotters förtroende för honom. Vem vill ha en pappa som väljer att flytta ihop med en pedofil?

Hur ska förresten Lööfs höga moral klara av att hantera detta? Bara dagen innan Stoppa Pressarnas avslöjande om pedofilskandalen gick hon ut och föreslog hårdare tag mot sexbrott mot barn. Vilken perfekt timing för detta utspel eller avledande manöver! Kvinnlig intuition? Eller hade någon viskat att Stoppa Pressarna också avslöjat att Lööf är bekant med en norsk f d EU-politiker och nära vän till Federley, som f n sitter fängslad för innehav av barnpornografi? (https://omni.se/en-skam-att-sexbrott-mot-barn-inte-prioriteras-hogre/a/M3A21K)

Också förtroendet för ’regimmedia’ har skadats genom dess talande tystnad. Media, ’den tredje statsmakten’, har till uppgift att bevaka makten åt folket. Numera bevakar de snarare folket åt makten. Etablerade journalister och politiker umgås idag på många gemensamma arenor; Stureplans krog- och nöjesliv, Almedalens olika arrangemang och mötesplatser etc. Osunda vänskapsband och lojalitetskonflikter skapas och påverkar medias bevakning av folket negativt. Vänskapskorruption riskerar att bli det nya normala. Pedofili i alla dess former får däremot aldrig bli det normala.  Politiker som själva accepterar eller i värsta fall praktiserar pedofili ska inte tillåtas att besluta om de lagar som reglerar pedofili och barnpornografibrott. Media har ett stort ansvar att granska politiker, i synnerhet politiker som saknar omdöme och moral.

 

Hux Flux Klan i Rosenbad

Mitt under rådande pandemi och ansträngd svensk ekonomi anser den rödgröna röran med Jök-boets stödpartier att det åter är dags att utvidga och förbättra de s k ensamkommande /barnens/ rättigheter. De 35 000, i huvudsak unga ensamkommande män, som anlände 2015, saknade asylskäl och har därför fått sina asylansökningar både prövade och avslagna i flera domstolsinstanser. Vad har detta kostat inkl tolkar och advokater? P M Nilsson, Dagens Industri, skrev 2017 (30/6) att kostnaden då var 30 miljarder per år för denna grupp. 30 miljarder redan då!!! Vad ska det inte kosta oss skattebetalare idag?

De unga männen avkrävdes inte några papper el ID-handlingar. Ingen kontrollerade heller deras uppgivna ålder. Vid ankomsten till Sverige var det m a o ganska fritt in och fritt fram att ljuga att man var under 18 år för att få söka uppehållstillstånd som ensamkommande här. När Medicinalverket efter många om och men och högljudda protester och misstänkliggöranden från lobbyorganisationer och aktivistgrupper började ålderstesta dem man misstänkte var över 18, visade de första ålderstesterna att 75% av dem som testats var över 18 år. Löfven, landets högste ansvarige, kommenterade kort:

Bra att vi vet.

Vad säger det om honom? Jag saknar ord för hans brist på respekt för landets lagar och förordningar och för hur våra skattepengar används.

De unga männen hade (liksom alla flyktingsmugglare) allt att vinna på att få stanna; plats på gymnasiet, en hygglig dagpenning, boende på HVB-hem, det dyraste boende som kommunerna kunde erbjuda, m m. Om de sa att en el båda föräldrarna var döda, kunde de dessutom få en retroaktiv efterlevandepension på 50 000 kr.

De unga män som inte hade asylskäl, skulle däremot avvisas till sina hemländer. Någon större kontroll av att de avvisades förekom inte, så många av dem gick under radarn el jorden för att hålla sig undan de 4 år som krävdes för att på nytt få söka asyl. Vad som hänt med många av dem, finns det idag talrika berättelser om. Inte minst har de tvingats jobba på den svarta marknaden med de oacceptabla villkor som erbjuds där. Många av dem har också hittat en utkomst i den kriminella världen. Politiker, som inte godkänner tillfälliga låglöner till invandrare, har istället förvisat dem till den undre världen med svarta jobb och med oacceptabla arbets- och levnadsförhållanden. F ö är det märkligt att vår feministregering månar så mycket om att ge privilegier till unga män utan asylskäl och som inte sällan ljugit både om asylskäl och ålder.

I september 2018 meddelade Migrationsöverdomstolen att den hårt kritiserade s k gymnasieamnestin fick tillämpas trots att lagstiftningen underkänts av två av fyra migrationsdomstolar, som vägrat använda den. Lagrådet sågade lagförslaget i sin kanske hårdaste skrivning någonsin:

Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas.

Detta bekom inte den moraliskt överlägsna Annie Lööf, som ofta påpekat att hon är utbildad jurist.

NGL är ett haveri och ett svek, som underminerar tilltron till och legitimiteten i asylprocessen.  För varje person som stannar här utan giltiga asylskäl, stjäls plats fr någon som har giltiga asylskäl. Oanständigt och ovärdigt en rättsstat men helt i linje med mp:s politik och ideologi att låta 9 000 ensamkommande utan skyddsskäl stanna. Beslutet röstades igenom i riksdagen med aktiv hjälp av centern och innebär i stort att minderåriga ensamkommande som sökt asyl i Sverige före den 24 november 2015 skall kunna ges tidsbegränsat uppehållstillstånd (TUT) för gymnasiestudier, förutsatt att de har fått vänta minst 15 månader på beslut och hunnit fylla 18 år under perioden. Plötsligt blev väntetid och gymnasiestudier skäl för att få tidsbegränsat uppehållstillstånd. Hur är det möjligt? Jag misstänker att de ensamkommande som lydigt lämnade Sverige efter avvisningsbeslut ångrar att de inte höll ut längre här.

Som en följd av gymnasieamnestin sökte 11 803 ensamkommande TUT; 437 kvinnor och 11 366 män. Totalt beviljades 7 359 TUT enl nya gymnasielagen (NGL); 117 kvinnor och 7242 män. NGL stiftades för att särbehandla 9 000 män från Afghanistan och ge dem en gräddfil att få stanna i Sverige utan asylskäl.

Den rödgröna regeringsröran har gång på gång visat att de praktiserar fort och fel och noll konsekvensanalys. De har sedan 2014 hunnit skada gymnasielagens ändamål genom div trix-fix som specialparagrafer, undantag och kryphål för att tillåta tusentals män utan asylskäl stanna i Sverige. Ifjol fick tiotusentals migranter undantag från försörjningskraven. Gymnasiehaveriet har nu nått ännu en akut fas; en tredje våg el väg är nu här.

I måndags afton (23 nov) skickade enheten för migrationsrätt vid Justitiedepartementet ut en remiss till övr partier och remissinstanser (huvudsakligen lobbyorganisationer och aktivistgrupper, som månar om de unga männen, t ex Svenska Kyrkan). De hade bara 3 dgr på sig att sätta sig in i remissen, som skulle diskuteras i fredags. Detta är inget annat än ett omoraliskt och politiskt fulspel att runda riksdagen genom att driva igenom en förordningsändring och slippa utsätta hastverket för den riksdag som 2018 röstade igenom NGL, en illa skriven och ogenomtänkt lag, som under remisstiden mötte massiv kritik men slutligen röstades igenom i riksdagen tack vare centerpartiets aktiva medverkan. JÖK-boet har antagligen skäl att misstänka att riksdagen kanske inte skulle rösta igenom den coronaanpassade versionen, som ska börja gälla redan f o m 3 dec.

JÖKboet ändrar sålunda nu plötsligt i NGL:s godtyckliga och ogenomtänkta regelverk för att ännu fler ska få stanna. Pandemin anges som skäl. Den pandemi som drabbat mp:s opinionssiffror torde vara ett annat skäl. De vill få ut så mkt som möjligt för sina futtiga 4% väljarstöd innan väljarklimatet ödelägger deras makt. Remissförslaget innebär att det ska räcka med att få en 1-årig (ist för en 2-årig) anställning inom hela 12 (ist f 6) mån efter avslutad utbildning. Även bidragsjobb räknas. Dessutom får man nu PUT (permanent uppehållstillstånd) som till skillnad fr TUT inte kan återkallas.

Svårare än så är det alltså inte att få svenskt medborgarskap för en särskilt utvald och positivt särbehandlad grupp. Betydligt svårare är det däremot att införa långsiktigt hållbara och genomtänkta regler och lagar. Till det krävs en ny regering.

 

Monstruösa dåd på kyrkogård

Förnedrings- och dominansvåldet mot svenskar visar inga tecken på att avta. Ett av de värsta exemplen på detta är det brutala och grymma våldtäktsrån med inslag av tortyr, som pågick en hel natt på en kyrkogård i Solna i augusti. Offren var två svenska tonårspojkar och de två misstänkta gärningsmännen, 18 och 21 år, åtalas nu för ett antal brott.

Åklagaren, Anders Tordai, konstaterar i DN att han ”aldrig sett så grovt våld”. Varför utelämnar både han och DN att de åtalade, som överföll och mordhotade de svenska pojkarna och deras familjer, är män med utländsk bakgrund. Beror det på Journalistförbundets publicitetsregler (punkt 10), som  rekommenderar bl a följ:

”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”

Åklagare Tordai uppger att pengar var motivet. Att förövarna skulle ägna så många timmar och så mycket brutalt och utstuderat våld för litet pengar verkar något långsökt. Hets mot folkgrupp rimmar bättre.

Det hela började med att gärningsmännen ville sälja narkotika till pojkarna, som inte ville köpa. Gärningsmännen, som påstod sig vara med i Dödspatrullen, ett ökänt kriminellt nätverk, tvingade därpå in pojkarna på kyrkogården, tog fram kniv och beordrade dem att klä av sig. Med kniven skar en av gärningsmännen sönder deras kläder och använde dem till att binda fast rånoffrens händer och fötter. En strumpa i var sin mun på offren hindrade dem från att tala.

En av pojkarna berättar i förhör om den långa misshandeln, där han tvingades ligga naken på mage med en sten under huvudet, medan förövarna satt på hans rygg. Pojkarna fick också ta emot slag och sparkar mot huvudet, de knivhöggs och torterades med en tändare över hela kroppen och en av dem fick en kotte och en pinne uppskörd i rumpan. Därefter tvingades de ner i gropar och täcktes med löv.

Pojkarna hade lovat sina föräldrar att vara hemma klockan 01.00. När de inte kommit hem som uppgjort, ringde ett par av föräldrarna efter några timmar polisen, eftersom de oroade sig över att pojkarna inte kommit hem. Polisen förde in dem i sitt efterlysningssystem, men ansvarigt befäl beslutade att inga operativa åtgärder skulle vidtas. (Va’ fa’n får vi för pengarna?)

Enl åklagaren bör ’rånet’ bedömas som grovt ”dels eftersom gärningsmännen visade synnerlig råhet genom att angripa målsägandena med kniv, dels eftersom gärningsmännen på ett hänsynslöst sätt utnyttjade målsägandenas skyddslösa och utsatta ställning genom att hålla kvar dem under en hel natt på en kyrkogård där målsägandena under lång tid utsattes för våld och hot”.

I åtalet står det också att misshandeln bör bedömas som synnerligen grov ”eftersom gärningen orsakade synnerligt lidande i form av stark dödsångest och stor psykisk påfrestning genom att målsägandena tvingades utstå våld under en hel natt på en kyrkogård”.

I tisdags åtalades förövarna för grovt rån, människorov, synnerligen grov misshandel, grov våldtäkt och övergrepp i rättssak. Om de två männen döms till maxstraff (sammanlagt 13 år) för den grova misshandeln och grova våldtäkten, skulle 18-åringen först få en åldersrabatt med halverad strafftid till 6,5 år. Sedan ytterligare rabatt i form av den obligatoriska svenska tvåtredjedelsfrigivningen. Vilket ger ett maxstraff på drygt fyra års fängelse. 21-åringen skulle inte få någon åldersrabatt utan ”bara” tvåtredjedelsfrigivning och max knappt nio års fängelse.

21-åringen, född i Iran, kom till Sverige som barn 2009 och har sedan han var 16 år dömts för stölder, trafik- och narkotikabrott. I somras dömdes han till ett och ett halvt års fängelse för mordbrand då han i dec 2019 tänt eld på sportbilar parkerade på Värmdö. Detta straff väntar han på att avtjäna. 18-åringen, son till invandrare från Tunisien, har varit i klammer med rättvisan tidigare. Redan som 12-åring var han misstänkt för rån och misshandel och omhändertogs då enl LVU (TT 17/11-20).

Rånöverfall, där unga män utsätts för omfattande våld och kränkningar av gärningsmän i grupp, har blivit allt vanligare i Sverige. Många av personrånen eller misshandel mot person handlar om att visa sin makt, dominera och förnedra sina offer, t ex genom att tvinga dem att kyssa förövarnas fötter, något som gärna filmas. Det är också en maktdemonstration som handlar om vi och dom, grupptillhörighet och status, ett uttryck för en ”hämndlysten klasskamp med etniska dimensioner”. Lunds universitet publicerade redan 2005 en studie om ungdomar som rånar. Titeln var Vi krigar mot svenskarna. Den verkar mer aktuell än någonsin.

Våra barn och ungdomar är dåligt förberedda för våldsverkare som drivs av raseri och viljan att hämnas på majoritetssamhället. Att inte kunna hantera eller slå tillbaka de unga, ofta afghanska, våldsmännens attacker ses som ett svaghetstecken. Ungdomsgängen behöver heller inte oroa sig för att åka fast, då de unga svenska offren sällan våga anmäla förövarna t ex av rädsla för repressalier. Det har gått så långt att polisen t o m rekommenderar familjer med barn som förföljs av ungdomsgäng att inte polisanmäla utan rentav flytta till annan ort. Polisen erkänner m a o att man inte kan skydda hotade medborgare. (Va’ fa’n får vi för pengarna?)

”Sverige har svaga auktoriteter. Problemet är inte bara otillräckliga lagliga befogenheter, utan även en mesproppsmentalitet – i bjärt kontrast till ordningsskapande nolltolerans och tydliga konsekvenser. Resultatet ser vi i form av anti-socialt dominansbeteende likväl som grova brott.” (SvD 20/11: Fredrik Kärrholm; Lag utan ordning).

Nya former av kriminalitet kräver nya lösningar och svar. Det är dags för staten och de politiskt ansvariga att sätta ner foten och visa vem som bestämmer. Börja med att skrota rätten till villkorlig frigivning och avskaffa mängdrabatten! Det är absurt att ju mer brott man begått och större skada man gjort, desto mer rabatt får man. Det är bestraffning brottslingen ska ha, inte ’belöning’. ”Old enough to do the crime, old enough to spend the time!”

Det är allvar nu. Vi måste snarast införa en lagstiftning som kan hantera de våldsamma, ointegrerade unga män (inte sällan utan asylskäl) som begår ytterst allvarliga brott mot oss svenskar, som generöst erbjudit dem att ta del av vår välfärd. Bristen på respekt och föraktet mot oss är ren och skär rasism och hets mot folkgrupp och borde straffas därefter. Dessa våldsamma och kriminella gäng förtjänar varken uppehållstillstånd eller silkesvantar. De ska placeras i fängelse och utvisas.

Avslutningsvis noterar jag att detta dåd liksom andra dåd mot vita personer, t ex Tommie Lindh, inte väcker några stora reaktioner eller protester bland alla svenska ’godhetsknarkare’ och vänsteraktivister. Annat var det när den svarte George Floyd dödades i samband med upplopp i Minneapolis. Då var det demonstrationer och manifestationer i hela Sverige. Rasism och negativ behandling av vita och tecken på att vita liv inte är lika viktiga som svarta liv?

USA-val fullt av kval

Efter veckor, ja månader, av högintensiv mediabevakning av subjektiva och partiska journalister, korrespondenter och kändisar, inte minst i och från Sverige, och coronadrabbat kampanjande, pekar nu valresultatet på att Biden blir USA:s näste president. Biden har försökt bli president några gånger tidigare men misslyckats. Nu lyckades han, 78 år gammal, för att han var det minst dåliga alternativet. Det är lätt att hålla med Johan Hakelius (Expr 14/11):

-Biden bedrev en usel kampanj. Delvis på grund av coronan, men inte bara. Han satt hemma i sin gillestuga och sände webb-tv. När han någon gång var ute och talade rörde han regelmässigt ihop det. Han glömde till och med vad hans barnbarn heter. Han gick segrande ur en av de två tv-sända debatterna, men inte av egen kraft, utan därför att Donald Trump inte förmådde hålla truten.

Mätningarna visar att Trump. inte Biden, var den som lyckades öka antalet amerikaner som röstade. 70% av alla dem som röstade på Trump gjorde det för att de gillar honom. De som röstade på Biden gjorde det främst för att de ogillar Trump, inte för att de gillar Biden. Den minst dåliga, inte den bästa, kandidaten vann sålunda.

https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/de-som-firar-biden-saknar-vilja-till-insikt/

Presidentämbetet kommer inte att bli någon räkmacka för Biden. I Senaten kommer republikanerna av allt att döma fortfarande vara i majoritet och i Representanthuset demokraterna. Det innebär att Biden får kämpa hårt för att få igenom sin politik. Hans partikamrater torde tvingas lägga mycket tid och energi på att tänka igenom sin strategi och på att hålla Biden på banan i ett USA hårt splittrat mellan stad och land, folket och etablissemanget/de besuttna.

I Sverige är det ytterst få, om ens några, skribenter och journalister som lyft fram några positiva sidor hos Trump. Inte minst Fredrik Ruinfeldt har lagt tid och energi på att risa Trump och rosa Biden. Tillsammans med sin son Gustaf publicerade han inför USA-valet en bok, 3 november 2020 ödesvalet: Om en demokrati i fara och en världsordning i upplösning.

Genom perfekt timing lanserades boken just när nyheten om Reinfeldts yngre sons narkotikainnehav avslöjades. Reinfeldt lyckades därigenom skickligt dra uppmärksamhet från att hans yngre son i slutet av augusti dömdes för narkotikainnehav och att husrannsakan gjordes i Reinfeldts bostad i samband med att sonen greps misstänkt för narkotikabrott. Reinfeldts PR-kupp räddade honom från kritisk granskning i riksmedierna, samtidigt som han fick sitta och göra PR för sin bok i TV-soffor och andra medier och försöka framstå som USA-kännare. Vad säger det om journalister, vars uppgift det är att granska makten åt folket? Demokratin i fara och en världsordning i upplösning?

Man får tycka vad man vill om Trump, ’folkets president’, men har någon president tidigare fått ta emot så mycket skit, främst från etablissemanget? T o m hans väljare har smutskastats och många av dem vittnar om att de inte vågat avslöja att de stöder eller röstat på honom. Vilken svensk politisk toppkandidat eller statsminister skulle ha accepterat att ständigt smutskastas så till den grad? Här finns utrymme för sans och balans, reflektion och självkritik.

I ett av sina kampanjtal (sept 2016) inför förra presidentvalet sa dåvarande demokratiska presidentkandidaten Hillary Clinton nedlåtande att ”hälften av Trumps supportrar hör hemma i en korg av deplorables” (beklagansvärda el bedrövliga personer). Så talar en representant ur den politiska demokratiska eliten. Varav hjärtat är fullt därav talar munnen.

I en krönika i The American Mind lyfter dock kolumnisten Ben Weingarten fram vad han anser att Trump lyckats åstadkomma:

”Oavsett hur presidentvalet slutar, överträffar en av Trumps otaliga bedrifter alla andra: han har exponerat den röta och korruption som genomsyrar det amerikanska systemet i en aldrig tidigare skådad omfattning.

I synnerhet har han exponerat den härskande klassen: det politiska etablissemanget med sina två partier och sina medhjälpare inom BigTech, stora mediabolag, Big Business, Woke Capital och akademin utgör ett nätverk som går ända upp till amerikanska samhällets toppar, som skickar ut sina kommandon från sin upphöjda positioner.”

https://americanmind.org/features/get-ready-for-a-fight/trumps-greatest-achievement/

Nu pågår intensiva diskussioner om valet var ’free and fair’. I valet 2016 ansåg 67% av demokraterna att ryssarna hade manipulerat valet i Trumps favör och bara 37% av dem ansåg att valet varit ’free and fair’. Hillary Clinton, många av demokraterna, media och ett antal kändisar har de senaste 4 åren hävdat att Trump är en illegitim president, ”not my president”, då ”ryssarna manipulerade valet”. Idag anser 90% av dem att årets val varit ’free and fair’ och beskyller nu republikanerna för att vara  ’foliehattar’ för att de hävdar att det förekommit fusk och oegentligheter i valet. Samtidigt går bidensupportrarna ut och ber trumpsupportrarna ställa upp på att ena landet!

https://www.youtube.com/watch?v=Oj757qYrXx8

Hur är det möjligt att USA och demokraterna inte kunde skaka fram en starkare presidentkandidat än Biden? Och hur är det möjligt att Sverige inte förmått skaka fram ett bättre alternativ till statsminister och regering än Löfven och hans kabinett? Svaret är kanske att både i USA och i Sverige är det partierna som beslutar vem som får kandidera oavsett politisk nivå. Väljarna tillåts inte välja helt fritt, bara svälja en uppsättning internt accepterade och nominerade kandidater. Våra valsedlar är mer el mindre resultatet av ’politisk incest/inavel’, men inget parti förespråkar personval fullt ut. De ’insuttna/besuttna’ gör förstås inget som skulle kunna äventyra deras platser vid köttgrytorna.