Ondskan, hatet och vår allas delaktighet. – En text om Utöya.

Efter att ha kollat ikapp diverse nyhetsuppdateringar och kanaler för de senaste dagarna är det självklart ett inslag som är viktigare än andra. Uppdateringarna från de minnesceremonier som har hållits till minne av tragedin på Utöya. Inslagen visar sorg, människor som håller om varandra, några sekunder på inzoomade blommor och brinnande ljus. Jens Stoltenberg talar om de förbättringar som skett de senaste två åren, poliser som blivit fler och helikoptrar som är redo för katastrofer. En intervju med en person som heller inte ger upp kampen mot onskan.

Känner ni också hur det är något som saknas? Känner ni hur det är som en kram utan närkontakt? Varför, VARFÖR är det ondska som nämns? Vad är egentligen ondska? Varför är det ”terrordåd” som nämns och varför vinklas massakern till något spontant och irrationellt, – utfört av en ensam maniac?

Jag undrar: Varför är det ingen som nämner att sjuttio unga människor dog på grund av sitt politiska engagemang? Att det inte är en slump att just dessa ungdomar dog? Att de dog för att de tillhör ett ungdomsförbund som jobbar för ett feministiskt, antirastiskt och antifascistiskt samhälle? Förstår ni, de dog på grund av deras kamp mot ett jämlikt samhälle utan hat. Deras vilja gjorde de till måltavlor för just det som de dagligen kämpar emot. Jag vill kalla det ironiskt, men det är bara fruktansvärt.

Det finns ingen ondska i världen. Den ondska som nämns i dessa nyhetsrepotage är i själva verket ett uttryck för års planering av massmorden, otaliga timmar framför forum där hatet gror mot socialister och feminister, miljoner minuter av organisering. Det är inget slumpartat i det här. Jag blir arg och ledsen över att reportagen i mångt och mycket handlar om bilbomben som sprängdes mitt i Oslo och att de sista sekunderna i nyhetsinslaget svävar in över kransnedläggningen vid Utöya. Vi är så formade av medias vinkling av världsproblem att det verkar mer värt att fokusera på en bilbomb istället för sjuttio mord på politiska ungdomar. Terrordåd och bilbomber, – det känns som att jag har hört det förut. Jag blir arg över att ingen säger som det är utan fortsätter att spinna vidare på en medial uppblåsning av en historia som exakt just nu inte får bli felvinklad. Vi har inte råd att förminska Utöya till den ”slumpmässig ondska som då och då slår sig till ro i någon människas huvud och tar över dennes tankar” som verkar hända i alla fall där något fruktansvärt händer i världen. Vi har inte råd att blunda för att vi alla är en del i ett sammanhang och att det är lögn att påstå något annat.

Den ondska som kvinnan i reportaget pratar om är i alla en del i. På samma vis som vi på ett eller annat sätt är delaktiga i det är det också alla vårt ansvar att slå tillbaka. För det är det i måste göra, slå tillbaka. Aldrig sluta kämpa och det symboliserar Utöya för mig. Vikten av att aldrig sluta kämpa.

2 kommentarer

  1. Aldrig sluta kämpa mot Anders? Han som individ är ju främst emot islam och allt vad muslimer står för. Även deras kultur och kvinnosyn.
    Anledningen enligt honom själv till att hans egna heliga krig riktades mot socialdemokrater var för att socialdemokrater vill underlätta invandring till Norge och han var rädd att Norge med tiden skulle förlora sin kultur och sina friheter.

    Politiska mord, som mot Olof Palme och Anna Lind är och görs mycket större än vanliga slumpmässiga mord. Det är nog det som lockar störda personer också. Mer uppmärksamhet och möjlighet att påverka världshistorien.

    Det handlar inte om en dimmig kollektiv ondska. Utan någon enskild persons storhetsvansinne och vilja att bestämma vem som får leva och vem som dör.

    Det är svårt att jobba mot störda enskilda personers ondska som gömmer sig tills de slår till. Därför har vår frihet begränsats, och därför beslagtogs min coca cola på Landvetter.

    Det finns dock institutionell och statligt sponsrad ondska… Där vi andra KAN utöva påtryckningar, vara delaktiga i lösningen, och skapa positiva förändringar.

    Jag tänker exempelvis på förföljelsen av homosexuella i Ryssland. Där homofoberna backas av Putin och polisen. Lagen säger att barn kan tas från sin mamma om hon inleder homosexuellt förhållande.
    http://www.buzzfeed.com/mjs538/photos-from-russia-everyone-needs-to-see

    Andra länder kan erbjuda fristad för de flyktingar som detta skapar, och utöva sanktioner, om vi tycker att det är värt att ta fajten.

    /F

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *