O Jack, where art thou?

Nej, jag kommer inte alltid att ha engelska rubriker på mina inlägg. Två gånger är ingen gång.

På mitt kontor i Lycksele hänger det en Arsenaltröja med namnet Wilshere. Denne Jack Wilshere är min favoritspelare och han var i Umeå i veckan för en operation. Jag går in på folkbladet.nu och ser att arbetskollegor har fått träffa honom, skaka hand och ta bilder. Kul? Absolut inte. Det här är mitt mest missunnsamma jag. Det borde såklart ha varit jag som fått träffa honom. Jag som följt hans karriär sedan många år tillbaka. Jag som har så många frågor…
Men när jag tänker på det så kanske det var lika bra. För i verkligheten hade nog inte mötet gått så bra. Jag hade blivit nervös, något jag sällan blir, och samtalet hade sett ut ungefär så här:

Jag: Hey, excuse me mr Wilshere, may I have a word?
Wilshere: Of course.
Jag: First of all, I’m a big fan. I’ve been a gooner all my life.
Wilshere: That’s great.
Jag: Yeah, I just love the way you play with your balls.
Wilshere:
Jag: No! I mean I love you with my Arsenal.
Wilshere: What?
Jag: Fan! Nej, no I mean…
Wilshere: Is there something wrong with you?
Jag: No! Well, yes probably, but I’m just a big fan.
Wilshere: Obviously…
Jag: Ammen va faaan…
Wilshere: Good chat, you take care now.
Jag: Yup, you too. Pease out playa.

Den sista kommentaren kunde ha varit någonting annat. Men någon slags töntig och obekväm slang hade jag försökt mig på. Garanterat.
Jag kritar ner det här som en av fördelarna med att jag bor i Lycksele och inte Umeå.

  • ”Undvika möte med idol och slippa skammen som skulle ha lett till att jag tog cykeln ut i motsatt körriktning på E4:an.” Check!

1 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *