Låt oss tala om svett

Våren är anledningen varför jag tar upp det här ämnet. Visst är det fint. Fåglarna kvittrar, det blir ljusare och allt det där. Men det går ju för fan inte att klä sig. Antingen fryser man eller så svettas man. För min del är det mest den senare, men det kan också bero på att jag är varmblodig. Och då menar jag VARM. Seriöst, lava rinner genom mina vener. Reser jag mig upp från sängen blir jag glansig.

När jag då sitter här på kontoret och jagar upp mig själv börjar jag fundera på det här med svett. Det finns många olika sorter. Den nyss nämnda, varmsvetten är det lindrigaste, det är i princip vatten. Doftar ingenting. Men så är inte fallet med andra sorters svett.

  • Skogshuggarsvett – Den fränaste av svettsorter. Då menar jag frän i doften, inte att den är ball. Har sitt namn från gamla skogshuggares flanellskjortor. Tröjor som aldrig  blir tvättade, svett ingrodd så in åt helvete.
  • Tonårssvett – Också frän i doften. Kommer från armhålor som ännu inte fått bekanta sig med deodorant.
  • Matsvett – Kraftig och mustig doft. Förekommer hos individer med en hög dos av olika sorters lök i sin diet. Exotiska kryddor är också en faktor.
  • Smutssvett – Sur och unken doft. Kommer från människor som inte tvättar sig så ofta som de borde.
  • Idrottssvett – Mer eller mindre doftlös. Doften som förekommer sitter oftast i återanvända träningskläder. Se Skogshuggarsvett.
  • Fotsvett – Sur doft. Den vanligaste och mest accepterade svetten. Förekommer hos individer som är tvungna eller väljer att ha skor på sig större delen av dagen. Vanligt förekommande.

Det finns ännu en svettsort, men den är unik och har ännu inte fått sig ett namn. Jag väljer att kalla den ”destinationssvett” tills vidare. Jag lider av destinationssvett.
Den är doftlös och påminner mycket om varmsvett. Den kommer minuten innan du når fram till en destination. Därav namnet. Det spelar ingen roll hur lång sträckan är. Den kan vara 100 meter eller några kilometer. Du kan gå eller du kan vara på cykel, det spelar ingen roll. Du är svettfri hela ”resan”, kort eller lång, men just när du är på väg att nå din destination så smäller det till, och du är svettig. Mystisk.

Har jag glömt någon form av svett?

 

4 kommentarer

  1. Alltså det där om destinationssvett är så jävla spot-on på mig själv också. Och det är, precis som du beskriver, först när man kommer fram (eller väntat nån minut) som det börjar flöda?

    Sen finns edt en till typ av svett som jag kan få ibland, jag brukar kalla den ”Batiksvett”. Och den förekommer tråkigt nog oftast när man bär t-shirts i oförlåtande färger (läs ljusa) … Och som namnet antyder brukar svetten uppstå på magpartiet mellan fettvalkarna, och tröjan får därmed en ljusare ton i valkpartierna och ser ut som en Batiktröja. Den här kan uppstå om man suttit still en längre period, exempelvis i solen eller när det är varmt inomhus.

  2. Destinationssvett var något nytt för mig, funderar dock på under vilken kategori som doften på en buss, full av klibbiga människor en varm sommardag utan luftkonditionering, faller under?

  3. Kallsvett !
    Man är kall, svettig och klibbig som ett lik. Slajmig om det nu finns ett sånt ord slemmig kanske… Mycket obehagligt att ligga bredvid, kramas med och andra dylika saker.

Lämna ett svar till Frida Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>