Pynt och fin inredning kan vara trevligt. Men med så mycket annat så finns det en gräns.
Hemma hos oss passerades den gränsen för några veckor sedan när en kudde orsakade blodvite.
Jag var hemma på lunch och efter att ha halsat en äggmacka och lite dryck ville jag lägga mig och vila på soffan. Jag hann inte mer än lägga mig så hade kudden skurit upp ett sår på min arm och blodet rann. Jag släppte loss en vrede från helvetet på den där kudden. Men ni som har varit i dispyt med kuddar vet att de tål en hel del stryk. Så jag ställde mig istället upp och stirrade på den. Försökte få den att förstå hur besviken jag var. ”Se detta som en varning” tycktes den utstråla.
Jag kände mig smutsig. Som att jag varit med i ett avsnitt av ”OZ” och försökt förgripa mig på nykomlingen i tvättrummet.
Jag kan ha fel, men visst är det här mer eller mindre motsatsen till hur en kudde ska bete sig?
