Jag pratade med en kompis igår då hon berättade att hon varit på hotellet under skolavslutningshelgen. Hon sa att hon kände sig gammal och tragisk.
Jag skrattade gott innan min inre röst röt till;
”Och vad fan skrattar du åt tjockis?”
En inre dialog satte igång och såg ut som följer:
Jag: Äh vadå, det var ju roligt?
Rösten: Jo visst, men ta en titt på dig själv. Tjockis.
Jag: Äh lägg av med tjockistugget va?
Rösten: Okej okej. Fetknopp…
Jag: Va?
Rösten: Inget..
Jag: Okej… Ja, jag tittar på mig själv. Nå?
Rösten: Var är du nu?
Jag: I en säng.
Rösten: …
Jag: Okeeeej. Jag ligger i en säng i min systers gästrum. Nöjd?
Rösten: Precis. Hemlös.
Jag: Jo men jag får en lägenhet på fredag.
Rösten: Ja just det. Och hur mycket möbler har du att ta med dig dit då?
Jag: Öhm… Jag har en jävla massa skivor. En stereo. En tv. Eh…
Rösten: Mmm… Visst vet du vad möbler är?
Jag: Jaaaa det gör jag!
Rösten: Dåså. Knubbis…
Jag: Kom igen!!
Rösten: Sorry.
Jag: Så vad är det du vill säga?
Rösten: Ja men va fan tro…. (Suck) Okej. Du bor i din systers gästrum. Har tammefan inte en pryl att kalla din egen och du är hur gammal?
Jag: 30…
Rösten: Och du skrattar åt att din 22-åriga kompis känner sig gammal på hotellet?
Jag: Men jag flyttar ju in i en lägenhet på fredag?
Rösten: Snälla…
Jag: Det som inte dödar gör en st..
Rösten: Seriöst!?
Jag: Ja ja… Äh va fan. Jag har i alla fall kvar mitt sinne för humor.
Rösten: Sant. Inte fy skam.
Det var ett nyttigt samtal. Jag vaknade upp i morse full av jävlar anamma. Redo att dyka in allt djävulskap med huvudet före. Just keep on truckin’ som man brukar säga.
Men kommer någon och frågar ifall jag är gravid då kommer jag att gå bärsärk.
