Skjut mig, jag är på marknad

I helgen var jag på Åsele marknad å jobbets vägnar. Det är en fin marknad på alla sätt och vis, men eftersom att jag inte har något lokalsinne och hatar att trängas med folk så utvecklades det snabbt till ett avsnitt av Fear Factor.

Jag vet inte varför jag är så här. Jag har mycket egenheter för mig. Som till exempel klet på händerna, det ger mig en sån jävla panik.
Som tur var hände ingenting sådant i helgen. Men trängseln… Jag blir på sånt jävla dåligt humör. Speciellt när det regnar och jag tydligen har ett osynligt paraply. För hur jag än vände och vred, böjde och voltade så gick folk in i mitt paraply.
Eftersom att jag är tre äpplen hög så tog det oftast rakt i ansiktet på folk också, vilket ledde till att jag konstant blev pepprad av hatblickar.
JAG HAR ETT PARAPLY! UR SPÅR FÖR FAN!

Och så var det det här med lokalsinnet. Jag skulle vandra iväg och bevaka en skotertävling på vatten och visste att det var en liten promenad dit. Men efter tre förfågningar om vägen gick jag ändå ett par kilometer längre än vad jag borde ha gjort. Samma sak på vägen tillbaka till marknadsområdet där jag skulle leta reda på en fisk.
Tre-fyra gånger fick jag höra att laxen Tyko bara var runt hörnet. Bull… shit…
Jag snurrade runt ett område på cirkus 60 kvadratmeter i en evighet innan firren uppenbarade sig. Under den tiden hann jag bli stoppad av tre olika Viasatförsäljare.

Första: ”Nej tack jag tror att det är bra”
Andra: ”Nej. Jag har redan pratat med din kollega.”
Tredje: ”Tack, men NEJ!!!!!! Förresten, vet du var laxen Tyko är?”

Jag skulle vilja ha en knapp på bröstet som han i ”I rymden finns inga känslor”.
Men istället för ”Rör mig inte, jag har asbergers” skulle det på min stå: ”Kör du på mina fötter vänder jag in och ut på din barnvagn.”

Ska man se det hela ur ett glaset är halvfullt-perspektiv skulle man kunna kalla min helg för social träning. Japp, vi kör på det.