Sista lördagen utan hockey. Kör bort det trasiga krocketspelet, montera ner studsmattan, det där har ni inte tid med nästa vecka.
En grundserie börjar, en försäsong tar slut, och jag vet inte vad som känns bäst. Ni kanske såg nåt jag inte såg, men jag hade ofantligt svårt att skönja några spelmässiga linjer under försäsongen i år. Det är så varje år. Powerplay funkar inte – vem bryr sig? Serien börjar om en vecka.
Man har man sina tankar om matchen – det handlar oftast om alla saker man kunde gjort istället för att se den – och sen går man ner till i omklädningsrummen med en fråga man vill ha svar på: hur jämför du den här försäsongen med förra årets?
Frågan grundar sig ju på ett logiskt felslut. Man tänker att om förra årets försäsong var x bra och gav resultat y, så kommer årets försäsong 2x ge resultatet 2y. Om det nu har gjorts några studier i ämnet gissar jag att korrelationen mellan försäsongskänsla och tabellresultat är mycket svag. Vann inte Modo en av åtta träningsmatcher under guldåret 2006/07?
Det är också en hopplös fråga av anledningen att tränare eller spelare aldrig kommer att svara något annat än att försäsong är försäsong och om vi vann med 8-0 därute så är det ett tecken på att vi är på rätt väg, om vi förlorade med samma siffror så var det en nyttig match att lära av.
Men logiska felslut och hopplösa frågor är ju den här bloggens bröd och smör, så jag ställde den självklart till Anders Forsberg i förrgår:
– Vi ligger bättre till än förra året. Risken är att man inte hinner klart med förberedelserna innan säsongen börjar, men i år har vi hunnit så långt som vi vill hinna.
Om min tes stämmer blir det alltså kvalserien i vår. Eller SM-final. Nåt av det.
