I skymundan av NHL-konflikten rullar de andra nordamerikanska hockeyligorna igång som vanligt, och spelarna med tvåvägskontrakt har ju inget annat val än att sätta sig i bussen och avverka milen mellan kalla ishallar.

Adam Larsson (Albany Devils), Tim Erixon (Springfield Falcons) och David Rundblad (Portland Pirates), men så länge NHL har uppehåll kommer det finnas kvalitetsspelare som Larssons klubbkamrat Adam Henrique eller Edmonton Oilers/Oklahoma City Barons Ryan Nugent-Hopkins, båda kandidater till årets rookie förra året, i ligan.

Om man vill ha sin dos av mindre rinkar och mer slagsmål och har $349 över, så kan man signa upp sig för AHL Live och se alla matcher direkt eller i efterhand. Själv har jag inte lockouten riktigt gett mig den graden av abstinens – än…

Jo, det var det här med utvisningarna.

Ni vet att det har varit ett stående samtalsämne de senaste matcherna, men det är en sak att lite diffust säga att ”vi tar för många onödiga utvisningar” och en annan att se statistiken bakom. Så, jag kollade lite nuffror (Radiosporten-nostalgi) på Swehockey och kunde utläsa följande:

Skellefteå AIK har seriens tredje effektivaste boxplay – 87.30 % – och så långt är allt väl. Problemet har ju varit att det inte spelar någon roll hur många boxplay man dödar om det ändå ständigt kommer nya.

Statistiken bekräftar det. Skellefteå AIK har tillbringat 102 minuter och 10 sekunder med en man mindre på isen. Det är klart mest mest i elitserien – bara Linköping (95 min 42 sek) är i närheten. Jämför: Modo – näst effektivast i serien i numerärt underläge – har spelat boxplay i 56 min 2 sek – alltså drygt hälften av tiden som Skellefteå AIK har spenderat i spelformen.

Vänta nu, säger någon, beror inte den höga siffran på att Skellefteå släpper in få mål i boxplay och därmed blir det få utvisningar som avbryts i förtid? Nej, i en annan kolumn kan vi se att Skellefteå har haft flest ”Shorthanded oppurtunities” (63) av alla lag, alltså tillfällen där man har gett motståndaren chansen att spela powerplay, fyra fler än tvåan LHC.

Att Linköping leder utvisningsligan – knappt – beror mer på att de har busar som Andreas Jämtin, som drar på sig dubbelutvisningar och personliga straff. I kategorin ”onödiga tvåminutersutvisningar” är Skellefteå ohotad etta.

Det har inte varit så många matcher i år som vi sagt att Skellefteå skänkte bort matchen på grund av onödiga utvisningar – en eller två, visst, men inte mer. De kan tacka ett starkt boxplay för det, inte bra disciplin.

ooo

Apropå utvisningar och statistik – att Växjö inte har gjort ett enda mål på 47 försök i powerplay är så konstigt att jag knappt kan ta in det.

För en som tillbringade sina yngre år under det sena 90-talet i närheten av Karlstad kommer ”Färjestad (b)” alltid att ha ett skrämmande, mytologiskt skimmer över sig. Det gick inte att vinna där – åtminstone föreföll det mig så när jag behövde gå till skolan dagen efter att Färjestad hade krossat mitt Modo ännu en gång (det här var långt innan Skellefteå AIK gick upp i elitserien, så jag är ursäktad för att ha mina sympatier lite söderut).

Nu har Löfbergs Lila tappat lite av sin status som ointaglig borg, men det är inget ställe som man lättvindigt åker för att plocka upp poäng. Framför allt inte när man har en skadelista som ser ut såhär:

Jimmie Ericsson
Pierre-Edouard Bellemare
Oscar Möller
Pontus Petterström
John Klingberg
Petter Granberg

Plus en Ryan Vesce på ingående.

Så, allt sammantaget får man ändå säga att två poäng är en bedrift och då väljer jag ändå att fokusera på det positiva.

Men det finns förstås negativa aspekter – och de tänker jag utveckla i ett annat blogginlägg inom kort.

ooo

Stefan Steen var bara en dålig Joacim Eriksson-period ifrån att få hoppa in och göra sina första elitserieminuter. Det vill säga, rätt långt borta… Men även om Eriksson har hamnat i ett stim just nu så aviserade ju Anders Forsberg för mig för ett par veckor sen att Stefan Steen kommer att få matcher i vinter.

I mina bloggutkast finns ett inlägg om Martin Lundbergs betydelse för laget. Det blev aldrig publicerat, men det handlar om hur han går in i situationer där andra håller sig borta, gör saker andra undviker, och om det kostar en tvåa ibland så får det göra det.

Det är bara att den där tvåan blev så dyr idag.

ooo

Inte bara Lundberg som ska bära hundhuvudet idag, förstås. Redan i förrgår beklagade sig Erik Andersson över alla tvåminutersutvisningar:
– Det är också något vi har pratat om under en längre tid.

Hur man ska lösa problemet? Kolla inte på mig, jag har ingen aning. Kanske är såna här matcher som måste till för att det ska bli skärpning.

ooo

Två utvisningar för sex man på isen. DET borde väl ändå kunna gå att åtgärda.

ooo

Igen: uddamålsförlust mot regerande mästarna är ingen katastrof, det är de återkommande faktorerna till förluster som oroar. Om man har disciplinära problem med utvisningar så måste de lösas så snart som möjligt.

Om man ändå kunde gå tillbaka några dagar i tiden och läsa lite gamla blogginlägg. Kanske nåt om Tomas Skogs? Kanske nåt om att han borde spela mer i powerplay och utnyttja sitt fina skott?

Jag vill ha en plats i båset nästa år.

ooo

Men det är klart, om ni skulle bläddra tillbaka några inlägg så skulle ni se att jag krävde att Markus Svensson skulle peta Joacim Eriksson, varpå den senare har fått stå och imponerat i matcherna sen dess.

Jag håller mig nog på läktaren ändå.

ooo

I allmänhet en trivsam match, med undantag för dessa förbaskade tvåminutersutvisningar som dränerar matchen på allt tempo och flyt. Såg varken till Carl Söderberg eller Mattias Weinhandl, och då vet man att man har gjort en bra match i egen zon.

Och i anfallszon funkade mycket, men inte allt. Tycker Joakim Lindström var nonchalant och missade sina dragningar, som är så vackra att titta på när de går hem men lika frustrerande när de inte gör det. Klart att kraven är skyhöga på Lindström – men det är med all rätt.

Men när dagen är slut och vi går härifrån bryr jag mig inte om såna småsaker: Melker Karlsson gör mig ändå alltid på gott humör.

ooo

Tråkigt att höra om Oscar Sundhs skada. Vi som var här när Jyri Marttinen slog i ansiktet i isen vet vilken obekväm atmosfär det blir efter en såpass allvarlig huvudskada. Rätt att bryta matchen, förstås.

Senaste gången det fanns en given Erik Andersson-ingång på en matchanalys var nog när han spelade första träningsmatchen mot Björklöven i sin nya klubb Skellefteå AIK. Då hade Green Devils ett par ord att säga om klubbytet och Andersson var den som hade allas blickar på sig.

Nu har jag en känsla av att jag kommer sitta på samma sätt imorgon kväll och läsa in tecken i Anderssons spel: varje tjuvsmäll är payback för gamla tiders skull, varje leende är ett hån. Så är det naturligtvis inte, men det är inte heller en match bland alla andra.

Uppenbarligen anser Erik Andersson att han har blivit orättvist behandlad i Linköping – även om han själv är alldeles för väluppfostrad och intelligent för att kasta ur sig några indignerade tirader om det – och jag skulle verkligen unna honom att få göra en bra match och vinna imorgon. Och – om en bloggare på jakt efter bra historier får drömma – göra segermålet med ett par minuter kvar…

ooo

Hockeymässigt tycker jag att Erik Andersson har höjt sig avsevärt när han kommit in i matchtempot, och har definitivt platsat bland de sju backarna på sistone (eller bland de fyra centrarna, som senast). Hans framtida medverkan hänger nog mest på Martin Ševc och Jonathan Ericsson – om inte de affärerna går i hamn så har jag inget emot att Andersson stannar.

Såhär några minuter före nedsläpp:

Division 1-laget Vita Hästen presenterar NHL-rutinerade Jonathan Ericsson på ett månadslångt kontrakt.

Den första reaktionen: så fantastiskt roligt för klubben och hela serien, och så inspirerande att se Ericsson ge något tillbaka till sin moderklubb.

Den andra reaktionen: hur blir det med Skellefteå AIK? Enligt Mr Madhawk, som var först ut med nyheten, är tanken att Ericsson ska spela i Vita Hästen tills vi vet om lockouten drar ut på tiden. Om NHL drar igång igen åker han förstås tillbaka på en gång, men om de ställer in hela säsongen kan ett elitseriekontrakt vara aktuellt.

Jag tror att lösningen är bra för alla parter och, än en gång, framför allt är det härligt att se stjärnor som är villiga att spela i en tredjedivision för sin moderklubb.

Nu: Rögle.

Det här med istid.

Igår hade jag ett intressant samtal med Tomas Skogs – samtal med honom är ofta intressanta, han pratar i mer än enstaviga klyschor och tar sig tid att prata på en stund  – och jag sa hur anmärkningsvärt det är att spelaren med mest istid igår, Fredrik Lindgren, spelade under 19 minuter.

Nu är matchtrupperna generellt större på hemmaplan, men statistiken visar tydligt vilka lag som är bredare och vilka som är tunnare: Timrå och Modo har två backar i toppen av istidsligan. Fredrik Lindgren kommer som förste SAIK:are på 32:a plats.

Och Skogs berättade om hur stor skillnad det är i Skellefteå jämfört med hans tidigare klubbar.
– Tidigare har man ju spelat i lag där man fått 25, 26 minuter och om man gör så tre gånger i veckan är det inte så kul att gå till träningen dagen efter match. När vi nu spelar på sju backar får vi bättre träningar med mer energi och en hård konkurrens i laget där alla måste prestera för att spela, och de som spelar vill hoppa upp ett backpar.

För att inte tala om att truppens sårbarhet för skador och avstängningar minskas massor.

ooo

Tycker Tomas Skogs har gjort en strålande inledning på säsongen och visat både defensiva – de visste vi om – och offensiva kvaliteter. Igår fick han en ny passningspoäng och han har varit upp och snurrat i anfallszon ett par gånger med fina passningar och bra skott.
– Helst skulle jag vilja ta för mig ännu mer offensivt, men om man är back gäller det att spela mycket powerplay och just nu är vårt första backpar i powerplay, Jocke och Bud, svåra att flytta på.

Anser att Skogs är klart underskattad som offensiv back och hoppas han får någon chans att spela powerplay. Enligt mig har han varit bäste back i inledningen och är en av Skellefteå AIK:s nyckelspelare.

Du är nästan lika skållhet som Alexander Steen.

Det känns som att säsongen började igår, och Melker Karlsson har alltså redan gjort fler mål och poäng än under hela fjolåret. Praktiskt taget allt han rört vid i de senaste hemmamatcherna har blivit poäng.

Jag gissar att möjligheten att spela med kedjekamrater som Bud Holloway och Oscar Möller är anledningen till att poängproduktionen har varit strålande i inledningen. Det betyder förstås inte att Melker åker snålskjuts på någon annan – han visade vilken fin klubbteknik och bollkänsla han besitter med styrningen på 2-0-målet – bara att skickliga spelare kommer till sin rätt när de placeras med andra skickliga spelare.

ooo

I övrigt får man vara nöjd med underhållningen i denna elitseriematch, det skapades betydligt fler chanser än senast och det var ingen som föll ur ramen. Nu kommer ju AIK få ett jobbigt år, men det är inte bara att bryta ner lag hur som helst.

ooo

Drygt 4500 i hallen igen. Verkar vara en sån säsong publikmässigt.

Såg inte matchen igår, men rapporterna som jag läst meddelar att Timrå spelade smart och förtjänade sina poäng. Inte så mycket att säga om det, mer än att Timrå inte är slagpåsen de var förra året.

Nu väntar de två bottenlagen, AIK och Rögle; återstår att se om Skellefteå vet hur man bryter ner lag som inte har samma spelstil som de själva (fem mål mot Brynäs förra veckan, men inget mot Växjö).

ooo

Matt Duchene till Frölunda. När får Jonathan Ericsson ett samtal från Lasse Johansson…?