Det finns en ryggrad i Skellefteås backspel i Tomas Skogs, Fredrik Lindgren och Martin Sevc, och när någon av dem – eller alla tre – vacklar en smula märks det så oerhört på resten av laget.
Jag menar, man har vant sig vid att Johan Alm kan blanda och ge, han har ändå gjort det bättre än förväntat när han spelat till sig en ordinarie backplats. Och man kan ta att Rasmus Edström är lite vek i närkampsspelet ibland, han har ändå sina styrkor med puck.
Men om Skogs, Lindgren eller Sevc inte kommer till jobbet någon kväll, så börjar det genast svaja. På senare tid har Skogs haft en formdipp, Lindgren varit sjuk och Sevc haft en märklig plattmatch mot Modo. Samtidigt har Skellefteås defensiva misstag och slarv nått nya höjder. Knappast en tillfällighet.
Så länge de tre rutinerade backarna gör sitt jobb så har Skellefteå ett lag som vinner SM-guld. I den meningen är deras uppgift lagets viktigaste.
