Wow. Maken till ängsligt försvarsspel har jag inte sett på längre i den här hallen. Varje uppspel såg ju ut att gå på förste bäste AIK:are. Inte tillräckligt bra, men, tyvärr, inte speciellt oväntat. Vi har sett samma sak under de senaste fem matcherna.
ooo
När Bud Holloway är bra är han elitseriens bäste spelare. När han är dålig… Är han katastrofal.
Tomas Skogs indianare var ju bara en tidsfråga, tyvärr. Är så långt ifrån formen som han inledde säsongen med. Men det är han ju inte ensam om.
Och det var kanske mitt fel att Joacim Eriksson släppte ett par enkla puckar förbi sig när jag hade deklarerat honom som poängräddare nummer 1. Inte för att han stod för matchens värsta målvaktstavla… Jag satt bredvid AIK:s målvaktstränare Stefan Persson som utbrast ”det här trodde jag inte efter åtta sekunder!” efter matchen.
Nu blir det Markus Svensson nästa.
ooo
Bäst i Skellefteå: Viktor Arvidsson, med rejäl marginal. Totalt välförtjänt att han satte en puck i slutet – och felaktigt att inte ge honom pris som matchens lirare.
ooo
Man vill ju säga ”glöm och gå vidare”, men vid det här laget ska man nog göra tvärtom och försöka gå till botten med det hela istället. Är backparen felkomponerade? Är klubborna för tunga? Eller är det forwards fel som inte gör sig spelbara? Jag vet inte, men om inte den här trista trenden ska fortsätta är det bäst att Skellefteå listar ut det.
