Höstsäsongens sista match stundar, men dessförinnan tänkte jag prata om en sak som stört mig under en längre tid.
Om ni såg matchen på tv igår så vet ni att Linus Klasen träffade Erik Andersson med klubbspetsen under ögat och borde naturligtvis åkt ut i 2+2 minuter. Ja, vi på läktaren såg det också, liksom spelarna, och – ja, faktiskt – alla fyra domare.
Hur vet jag det? Därför att reprisen vevades om och om igen på jumbotronen, och domarna stod under den och kisade upp. Men då var det för sent att blåsa utvisning. Det blev lite farsartat: här blottlades en solklar utvisning i öppen dager, men domarna stod fastbundna vid sitt beslut.
Nu hade Skellefteå bortaplan med färre fans i hallen och därför påverkade inte händelsen matchen nämnvärt, men i normala fall (det händer flera gånger per match) går det till nånting sånt här: domarna tar en utvisning på hemmaspelare, publiken väntar med reaktion tills de får se reprisen på jumbotronen, de ser att utvisningen är billig, de skriker, domarna sätts under press tills de tar en kompensationsutvisning.
Jag förstår självklart syftet i att vi får situationen serverad i slowmotion precis efter den inträffat – jag kollar ju också nyfiket för att se det en gång till – men jag menar att det bidrar till en onödigt uppiskad stämning mot domarkvartetten. Domslutet är redan taget när pipan ljuder och kan inte ändras. Låt oss spela vidare istället för att omedelbart vända våra huvuden mot storbildsskärmen och se om vi förfördelats.
ooo
Däremot ska det självklart finnas repriser för tv-publiken och för utvärdering av domarkåren i efterhand.
